Moderniserad Fingal

Ritningar från 1978 av Knud H.

Det verkar som om Knud H Reimers heller inte var helt nöjd med Fingal – och ritade om såväl överbyggnad som roder och köl.

I källaren på Sjöhistoriska museet finns arkivet där de flesta av Knud H Reimers ritningar finns bevarade. När jag letade efter skrovlinjerna bland hundratals ritningar fann jah en moderniserad Fingal som ritades 1978 till en beställare. Överbyggnad och undervattenskropp fick linjer efter det mode som gällde då.

Framförallt har den mindre attraktiva tvåvåningsöverbyggnaden dragits ner, möjligen med hjälp av höjda fribord.

Om den byggdes vet jag inte, men har namn och adress på beställaren och ska ta reda på det – om någon känner till något är jag intresserad.

Det går att klicka på bilden för att göra den lite större.

Categories: Bakgund | Leave a comment

Utrustning: I stället för block

Lågfriktionsringar

En fördel är att man kan spara en del vikt – själva ringen väger bara några gram. Där det spelar roll är att inte ett tungt block med shackel slår mot något av sin egen tyngd eller skaver mot ett segel. Som suggor för försegelskot, leda revlina till rullsegel och kanske också uppe i riggen, lazyjacks eller för backstagen.

Priset är ungefär detsamma som ett enkelt block, från cirka 300 kronor med en dyneemastropp.

Finns att köpa hos till exempel Happy Yachting.

 

Categories: Utrustning/material | Leave a comment

Byggblogg: söndag 6 maj

Grundfärgen är äntligen på.

I går lördag var det öppet hus igen. Tyvärr verkar det som byggnationen av restauranghuset precis ska börja och byggarna hade spärrat av huvudingången från Beckholmsvägen och att man istället är tvungen att komma in bakvägen vid Grönan. Vilket en hel del trots allt gjort – vi kommer att prova igen med ett sista öppet hus lördagen den 16 juni.

Helgens stora jobb blev att lägga grundfärg på skrovet – egentligen är det inte “färg” i dess rätta mening, utan lösningsmedelsbaserad svartfärgad epoxi som stryks på i tjocka lager. Två lager med 60-70 my skulle det vara.

Jag kommer lägga på ett tredje lager på ytterligare spackel innan finslipningen med 240-papper ska göra ytan slät nog att lägga den riktiga färgen i tre lager. Den målningen sker nog inte förrän vi är klar med det mesta andra.

Färgsystemet kommer från holländskal Double Coating, vars tvåkompfärg Double Coat ger ett bra resultat även om man använder roller. Jag har använt färgen förut och var då tillräckligt nöjd med resultatet för att tro att det ska fungera bra på Fingal också. Däremot ligger ett bra slutresultat i bra förarbete, och jag skulle lätt kunna lägga ytterligare en eller två veckor på spackla och slipa, vilket jag inte kommer att göra. I stället kommer friborden att förbli lite ojämna – de var de helt säkert redan när båten lämnade varvet i Gränna 1965 …

Samlad arbetstid: cirka 400 timmar.

Samlad kostnad: runt 182 270 kronor, när motorn nu är betald men dock inte hämtad i Göteborg.

Categories: Byggblogg | Leave a comment

Byggblogg: torsdag 3 maj

Skotskenorna på relingslisten var svåra att få bort

Ett av de värsta projekten har varit att få loss de inbäddade T-profiler av aluminium som var skruvade med mässing och rostfritt genom relingen. Korrosionen var svår och det var ingen chans att få ut dem.

I stället fick jag använda tigersåg att såga bort skotskenorna, borra ur mässingsskruvarna och såga sönder relingen för att få ut de rostfria. Totalt har det tagit en hel dag att få bort dessaskenor.

Nu håller vi på att glasfiberspackla i hålrummet mellan skrovhalvorna och använda en skruvtving var femte centimeter för att försöka få tillbaka formen på relingen. Förutom att slipa glasfiber är detta det minst populära projektet hittills …

Categories: Byggblogg | Leave a comment

Byggblogg: söndag 22 april

Att ändra över-byggnadens profil från tvåvåningshus till en träklädd lägre överbyggnad är ett av de viktigaste momenten i ombyggnaden av en ganska ful Fingal till en vacker dagseglare. Det projektet medför samtidigt att kajutan blir ganska mycket mindre – “nästan-ståhöjden” försvinner och blir bara hukhöjd (cirka 1,45 meter).

Det finns därför en risk att det kan kännas trångt och också bli ganska mörkt under däck. Detta har vi delvis löst genom att måla alla plywoodytor med en bruten vit färg. Det accentueras av att alla lister av (återvunnen) massiv mahogny behåller sin ursprungliga träfärg och bara lackas. Amerikaner gillar den här stilen och jag tycker att en ljus kajuta är mycket trevligare än en i mörkbetsad mahogny, som är vanligt i nordiska båtar. Vi ska senare också jobba aktivt med ljussättning, för att få bort de mörka hörn som ändå kommer att finnas.

Kryssfaner, eller plywood som det vanligen kallas, är ett bra material för båtinredningar. Det bästa är att det numera finns miljövänligare alternativ. Tyvärr är det – enligt en av de största virkesleverantörerna – ytterst få av de större varven som väljer denna plywood, som ska garantera att inga utrotningshotade träslag från känsliga områden används.

Till Fingal väljer vi i stället björkplywood från nordiska träd. Leverantören har garantier för detta. Poppel, furu eller gran hade vi också kunnat använda. Om man vill ha mahognyliknande ytor finns det FSC-märkt Gabon att köpa. Den är 10-30 procent dyrare än vanlig ocertifierad. Tyvärr finns en del tveksamheter kring denna. Det existerar en svart marknad, där olagligt avverkade träd får  falsk FSC-märkning, när skrupelfria företag försöker maximera sina vinster.

På Nya Djurgårdsvarvet, där Fingal renoveras, finns också snickeriet Linjon som bland annat gör en hel del båtinredningar. En av de första dagarna på varvet visade Johan Linhult ett nyinköp: Proliner – en holländsk uppfinning som kan mäta två- och tredimensionella föremål med stor noggrannhet, på någon tiondels millimeter när.

En pennliknande avläsare förs omsorgsfullt längs ytan som ska mätas - pennan är kopplad till avläsningsenheten med en tunn vajer, som i sin tur styr en rörlig 3D-avläsare. Resultatet kan gå in i vilket CAD-program som helst för justeringar, eller för att sätta samman flera mätningar i ett avancerat objekt.

Det mest fantastiska för mig – som hade räknat med att göra traditionella wellpapp- eller masonitmallar och sedan såga, testa, slipa, testa igen och så vidare – är att det tog mindre än femton minuter att sätta upp utrustningen och malla för det första av de två skotten jag ska sätta in. Det andra tog lika kort tid. Jag tror att många båtrenoverare skulle kunna få glädje av denna mätmetod, som inte behöver bli dyrare än den traditionella – men är bra mycket snabbare.

Resultatet av mätningen går in i CNC-fräsen, som skär ut de nya skotten i 18 mm björkplywood. De målas sedan och plastas fast i båten. Kapellmakare kan också använda maskinen för att tredimensionellt mäta ut direkt på bågarna för ett kapell. Jag tror att man kan hitta många olika användningsområden på en båt …

Nästa steg i renoveringen är att såga ur sittbrunnen och göra ändringarna i detta område, som att montera elmotor och förstora och flytta sittbrunnen föröver.

Categories: Byggblogg | Leave a comment

Byggblogg: måndag 16 april

Första lagret av tvåkomp-färg.

Ombygget av Fingal har gått vidare. Tyvärr har en förgörande diskkrasch gjort att alla mina Fingalfiler har försvunnit  (utom de som finns här på webben).

Nu ett par dagar efteråt kan man en smula resignerat konstatera att en del måste göras om från början, bland annat hela byggdagboken som jag får försöka återskapa från minnet. Dock fanns fotografierna på annan hårdisk och klarade sig.

Men vi har börjat installera nya inredningen – just nu har Lotta börjat måla kölskarpen och vi håller på att plasta igen alla hål som finns i däcket. Vi har inte räknat dem, men det är säkert 50 stycken från 150 mm till vanliga borrhål. Inte konstigt att den läckt mycket vatten och att skutdoften av mögel och fuktigt trä var påtaglig när vi köpte båten …

Categories: Byggblogg | Leave a comment

Efterlyses: borr till axelhylsan

Innerdiameter 23 mm, som ska bli 38 mm

Jag har nu beställt elmotorn men har ett problem att gamla axelhylsan (GRP) genom aktern är 23 mm, men ska vara 38 mm för nya axelröret till OZ-motorn – plasten räcker till även om jag borrar upp och där är jag inte orolig eftersom det bli gott om plast kvar.
Det som ställer till problem är att hylsans hela längd är 500 mm och dessutom klädd med ca 1 mm mässing – att borra hela den sträckan på fri hand kommer inte att gå. Någon möjlighet att fästa ett borrstativ inne i båten tror jag blir svårt eftersom borret är 400 mm långt.
Så den största frågan är hur jag ska kunna borra upp röret utan att förlora exakt inriktning, men tror att man skulle kunna ta en träborr av typen centrumborr och tanken är att man skulle kunna såga loss en liten bit av axeln – eller snarare en bit rundstång i rätt dimension eftersom det nog diffar en millimeter mellan hylsa och axel.
I rundstången sågar man en slits, trär på borret och punktsvetsar fast. Det måste bli helt rakt för att det ska fungera. Borret sätter man sedan i en handhållen maskin och kör från båda hållen och möts i mitten.
En annan lösning (som kommer nu när jag sitter och skriver detta) skulle kunna vara en dragborr som delvis löser problemet med styrningen som måste bli exakt – inget vatten ska kunna läcka in. Klacken svetsas fast i ett sågar/fräst spår i bakkant på rundstången och är på två nivåer, den första tar det gamla mässingsröret och gör det lättare att hålla den andra skarp för att borra upp plasten, en liknade kommersiell produkt heter upprymmare.
Det måste bli exakt rakt och det klarar jag inte själv – har någon ett förslag till en duktig mekanisk verkstad som skulle kunna göra detta? Eller kanske till och med har en bättre lösning!?
Categories: Research | 1 Comment

Utrustning: vantskruvar

Sta-lok i kromad brons med toggle och skruv-terminal

Det är ett någorlunda väl känt faktum att vantskruvar helt i rostfritt kan skära ganska enkelt under stora krafter. Man brukar istället använda en kropp av brons som är ett mjukare material och som inte skär mot skruvarna i rostfritt.

Hasselfors, eller Seldén som det heter numera, har vantskruvar med kropp i kromad brons (som dessutom var på rea på Benn’s för 441 kronor för 7/16″). Nu kostar vantskruvarna på Benn’s 551 kronor och Sta-lok-terminal 290 kronor och en Seldén toggle 161 kronor, totalt 1002 kronor styck.

Men efter lite research hittade jag firman Sta-lok i England som är mest kända för sina terminaler som man kan skruva på själv – perfekt när man inte vet exakt hur långt ett vant eller stag kommer att bli (eller för nödsituationer).

Sta-lok i okromad brons

De gör också vantskruvar och jag hittade en kombination som hade både inbyggd toggle (som sätts mot röstjärnet) och med inbyggd Sta-lokterminal i den andra änden. Kromad brons (finns även oförkromade) och med ett fördelaktigt pris eftersom både toggle och terminal (som kan kosta flera hundra kronor de med) redan var med i priset.

Att skicka från England kostade bara 26 pund med Fedex och skulle ta 3-4 dagar (men det var påsk). Totala priset blev cirka 5 200 kronor för sju vantskruvar vilket ger drygt 740 kronor per styck (och då är toggle och skruvterminal redan med i priset) för storleken 7/16″ och 6 mm vajer. Det kan löna sig att göra lite research!

Från början övervägde jag i stället att använda jungfrur, som på ett gammalt skepp – med moderna material är det inte alls en dum idé. Men det är lättare att spänna upp riggen med vanliga vantskruvar.

Rostfri vantskruv från Sta-lok med insertgängor i brons

Categories: Utrustning/material | Leave a comment

Uppdatering: kostnader och arbetstid

Det blir att leva på filmjölk ett tag framöver ...

Fingal kom in i båthallen 2 februari och har nu varit inne lite drygt två månader och vi har (bara) gjort 273 timmar praktiskt arbete.

Det är inte så många timmar som jag hoppats, speciellt som jag innan start räknade med att det skulle ta 1200 – 1500 timmar och det är en lång bit dit. Sedan har det varit 30-40 timmar research också, men detta räknar jag inte till den arbetade tiden

För budgeten har det hänt mer; hittills har köpta och i vissa fall beställd men inte levererad utrustning kostat nästan 109 000 kronor. Totalbudgeten är 250 000 kronor.

De stora posterna hitills är rundhulten (mast, bom och gaffel) 25 000 kronor från Mast-Mats i Hudiksvall och de tre segel jag beställt  från Birger Sjöbergs firma Sailmasters kostar 36 625 kronor. Dessa poster är inräknade ovan.

Fler kostnader
Elmotorn är beställd, men det är fortfarande en osäkert vilka batterier som får plats under durkarna. Motorn kostar 73 270 kronor, men då ingår allt som behövs som kabel, batterimonitor, dubbla laddare, foldingpropeller och mycket annat. Men dock ingår inte batterier.

Batterier behövs fyra till åtta stycken för knappt 6000 kronor styck – jag tror vi satsar på fyra 100 Ah batterier, som med 24 volt blir 200 Ah. Varje batteri väger 35 kilo så det är 140 kilo som ska placeras så lågt som möjligt. Möjligen kommer särskilda plattare batterier (110 mm bredd endast) att införskaffas, som kan passa bättre i den trånga kölskarpen.

Övriga kostnader som jag beräknar tillkomma är utrustning till riggen; block, fall, beslag, vajer till stag/vant, winschar, som kan kosta runt 20 000 kronor. Ventiler/fönster är heller inte beställda ännu, väljer vi brons kan det vara flera tusen kronor per ventil. Men jag funderar på att göra dem själv!

Tillkommer gör alla småprylar på slutet – allt från skruv och lim till färg och annat som behövs men som inte är inplanerat …

Categories: Bakgund | 2 Comments

Rigg: beräkningar

Beräkning av Egil Bergström

Att byta en relativt liten mastheadrigg till gaffelrigg är inte helt enkelt. Det behövs göras ganska många beräkningar. Ett sätt att göra det är att finna lateralplan för båten (och då kan man räkna med rodret eller låta bli) och sedan räkna fram seglens tryckcentrum.

Segelmakaren Birger Sjöberg som har designat riggen och seglen gick mer på känsla, men jag ville gärna räkna på det också. Så både Claes Lundström, som gjorde Fingal i 3D, och skutskepparen Egil Bergström har skissat på detta.

Beräkning av Claes Lundström

Jag har dock inga kunskaper om detta och vet att tryckcentrum inte bör vara gå långt från varandra, men att segelcentrum bör vara för om lateralplanet för att för en viss lovgirighet. Risken med min ursprungliga plan var att den skulle bli väldigt lovgirig och därför gjorde Birger ett trimrev på storseglet som skulle tas in om/när det behövdes.

Men jag har nu ändrat planen och kommer att placera masten 250 mm längre akterut. Mer om det senare …

Categories: Research | Leave a comment

Sittbrunnen på besök

Niklas från Sittbrunnen.se

Det finns ett fåtal webbplatser som drivs av entusiaster men som ändå håller hög kvalitet.

Sittbrunnen, med undertiteln Segling för nöjes skull, har startats av Niklas Krantz som till vardags har ett skrivbordsjobb på Sveriges Television men ägnar fritiden åt att skriva om och dessutom ganska ofta också filma det han gillar bäst – det brukar då nästan alltid handla om båtar och båtliv.

Den här snöiga lördagsförmiddagen hade Niklas tagit sig ner till Djurgården för att titta lite på Fingal – han hade med sig sin systemkamera som han också filmar med. En kort intervju gjordes när frågorna kom från flera håll eftersom en glad samling besökare kom instrosande strax därpå!

Här kan du se filmen som Niklas gjorde.

Mer om Sittbrunnen.

Categories: Inspiration | 1 Comment

Öppet varv: snöoväder

Fingals tidigare ägare Olle och Marie-Louise

I helgen hade vi öppet hus på Nya Djurgårdsvarvet för att bland annat visa hur långt vi kommit med Fingal.

Lördagsmorgonen bjöd på ett sent snöoväder och låga temperaturer efter en lång period med vår men trots detta hade ändå ett drygt trettiotal personer tagit sig ut i kylan och ut på ett kylslaget Djurgården enkom för att titta hur långt vi hade kommit. Det värmde.

Till och med en av Fingals tidigare ägare, Olle och Marie-Louise Hammarkvist, var där och kunde berätta en hel del om båten. De var inte alltför upprörda att jag satt sågen i båten.

Under sista helgen i mars hade vi kommit så långt att det var dags att bygga upp båten igen – den fruktansvärt arbetsamma nedslipningen av det gamla halvmjuka kontaktlimmet från 1972. När vi så nästan vara klara fick vi nys om ett miljövänligt borttagningsmedel av rapsolja som vi bestämde oss för att testa.

Öppna varvet var så trevligt att vi gör ett försök senare i vår – och förhoppningsvis är vädret bättre och så har vi kommit lite längre i ombyggnaden. Lördagen den 5:e maj klockan 11-15 är det återigen öppna portar till båthallen på Nya Djurgårdsvarvet – och då finns flera verksamheter igång, passa på att träffa bland andra träbåtsprofilerna Per Wermelin och Magnus Faxén.

Categories: Byggblogg | Leave a comment

Öppet varv 31 mars kl 11-15

På lördag 31 mars är det öppet varv för första gången i Stora båthallen på Djurgården. Träffa oss som bygger på Fingal, men också Per Wermelin och Magnus Faxén som jobbar med att rädda svenska träbåtar.

Även andra verksamheter som dragit igång kommer att finnas på plats. Men det är fortfarande en byggarbetsplats och inte förrän nästa vår (2013) som allt kommer att vara på plats, inklusive restaurangen som krögarparet från Oaxen kommer att öppna i Skjulet vid Beckholmsbron.

Det är möjligt att komma i till varvet från två håll, gå i i Allmänna gränd vid Gröna Lund ner till vattnet, eller gå in från Stora ingången vid Beckholmsbron. Om du har bil får man parkera mellan Aquaria och Gröna Lund.

Läs artikeln om Per och Magnus i På Kryss nr 3-2012.

Om det finns intresse kommer en andra öppet varv senare under våren.

Categories: Bakgund | Leave a comment

Idén till Fingal

Den 19 december 2005 hittar jag första anteckningen om en Fingal.

Det var Lasse Fjelddahl i Göteborg som – och detta är intressant eftersom jag nu kan datera detta exakt – kom med iden om att bygga om en Fingal strax före jul 2005.

Han förslag på att förbättra en ful båt var då att sätta fathead-storsegel och komplettera med Code Zero på en Fingal för att göra den till en vass seglare och kanske flusha däcket helt. Mitt motförslag var i stället att göra den så vacker som möjligt och sätta upp gaffelrigg.

Idén låg alltså och grodde i nästan sex år innan det blev dags att sätta sågen i en billig Fingal …

Categories: Bakgund | Leave a comment

Byggblogg: torsdag 22 mars

Bortom räddning

Det har tagit hårt på maskinerna som gett upp en efter en – idag var det en borrmaskin som vi använder med en roterande nylonborste för att få bort gammalt kontaktlim, en uppgift som inte är lätt alls.

Borrmaskinen kom från Biltema och kostade under 200 kronor. En sådan är inte gjord för att användas någon längre stund i taget så egentligen är det kanske inte så konstigt att de går sönder efter nån vecka. När man använder en roterande borste så kommer trycket från sidan och inte rakt framifrån som när man borrar så egentligen är jag inte så förvånad att axeln lossnade ur sina fästen. Men den gamla borrmaskinen från 1960-talet hänger med fortfarande, så visst har byggkvalitet en hel del med hur bra en maskin är.

Categories: Byggblogg, Uncategorized | Leave a comment

Byggblogg: onsdag 21 mars

Lotta slipar kölskarpen

Det mesta av den gamla inredningen är utplockad och nu består Fingal mest av ett tomt skrov.

Lotta har slipat i många dagar, under ett par dagar med stöd av Olivia som gjorde friborden. Just nu är det kölskarpen där gammal enkomponent färg måste bort eftersom det inte går att måla ny tvåkomponentsfärg ovanpå (åt andra hållet går det bra). Men det är också kontaktlim som ska bort och där är det bara mekanisk slipning som gäller – inte några kemikalier som vi försöker undvika så mycket det går.

En kombination av olika slipmaskiner används, från nylonborste på borrmaskin, över skursvampsrondell och rengöringsrondell (väldigt effektiv) på en liten vinkelslip till slippapper på excenterslip som fungerar hyggligt på slätare underlag.

Categories: Byggblogg | 1 Comment

Byggblogg: måndag 19 mars

Det mesta av inredningen är borta

Fingalprojektet har kommit genom rivningsfasen och vi ska nu påbörja uppbyggnadsfasen. Eftersom många delprojekt inte kommer ha standardlösningar krävs en hel del extra research för att hitta utrustning och de personer som har rätt kunskap för att vi ska komma vidare.

Fingalprojektet har glädjande nog väckt mycket intresse och många har bidragit både med råd och tips på utrustning. Just när detta skrivs finns det fortfarande en del frågetecken. Bland annat runt riggen, som jag just nu också kollar om det går att göra av aluminium (som målas för att påminna om trä) i stället för norrländsk gran.

Att utrusta Fingal med elmotor är lite extra spännande – det är fortfarande en teknik under kraftig utveckling, framförallt när det gäller batterierna.

På nästa sida finns en del av den research jag gjort på de olika delprojekten. Det är mycket mer information som måste fram och det hela tar alltid mycket mer tid än vad man tror och projektplanen håller inte riktigt. Men målet är fortfarande att provsegla i sommar.

Jag hoppas att ni som bor i närheten kommer ner till Nya Djurgårdsvarvet den 31 mars och träffar såväl mig som andra hantverkare som jobbar med våra svenska kulturbåtar, som till exempel träbåtsprofilen Per Wermelin.

Categories: Byggblogg, Uncategorized | Leave a comment

Mastproblem delvis löst

Mast-Mats Foto: Birger Sjöberg

Mastproblemet verkar ha löst sig – åtminstone delvis.

Segelmakaren och författaren Birger Sjöberg har besökt Mast-Mats i Hudiksvall och försäkrat oss om ett mastämne i prima torkad norrländsk gran.

Mast-Mats är en av de mer välkända masttillverkarna av trämaster i Sverige. Men det tillverkas inte alltför många nya master och hans huvudsakliga näring är att göra flaggstänger i trä – och det är just ett flaggstångsämne som nu blir nedkapat till en mast på Fingal.

Så här skriver Mats:

Jag lamell-limmar masterna och bommarna. Först bladlaskas ämnena till rätt längd, så formas lamellerna satt det stämmer vid varje mätmärke enligt klassreglerna (ritningarna). Däregter limmas masten samman med stor precision. Masten måste bli absolut rak och utan inbyggda spänningar, vilket gör att lamellerna får pressas samman med ett mycket stort antal tvingar och med den känsla för ansättning som endast erfarenhet kan ge. Så fräser man ur för likrännan.

Så småningom är det dags för hyvling, putsning och ytbehandling. Hyvlingen sker i steg 8-16-32-kant innan det är dags för finhyvling och putsning för hand. Ytbehandlingen görs med rötskydd, grundning med förtunnad härdlack samt fem slutstrykningar.

På Mats båtbyggeri i Hudiksvall ser vi gärna flera segelbåtsägare bland kunderna. Upp till 25 meters längd kan vi ha på master utan att bygga ut.

Mer info på Mats webbsida.

 

Mastämnen. Foto: Birger Sjöberg

Fingals mast ska bli cirka 10,7 meter, där cirka  en dryg meter hamnar under däck ovanpå kölen (och mitt i dubbelkojen i förpiken). Diametern blir cirka 140 mm en tredjedel över däck, där det sägs att det är mest påfrestning. Sedan är den ungefär jämntjock upp till salningen (där spridare, undervant, dirkar, backstag och förstag är infästade) och sedan smalnar den av till en vitmålad kaltopp på cirka 70 mm.

Detta finns på beställningslistan:

  • En ihålig mast, diameter ca 150-170 mm (kan smalna av) längd ca 11000 mm
  •  En storbom, längd ca 5200 mm, diameter runt 90 mm avsmalnande (bör göras ihålig, men jag är öppen för förslag)
  • En gaffel, längd ca 3600 mm, diameter runt 50-60 mm
  • Spridare, längd ca 700 mm med spridarnockar (kan ev vara aluminium/stål)
  • Storbomsbeslag (kan vara rostfritt)
  • Mastbeslag för spridare kombinerad med fäste för förstag, dirk, barduner och galge för klofallet. Kan vara rostfritt.

Bom, gaffel och Peterbom till focken blir troligen i massivt trä. Detta material har jag inte hunnit lokalisera ännu. Här kanske vi ska prova windsurfingmaster i kolfiber för gaffel och toppstång – har du en begagnad mast liggande i garaget får du gärna höra av dig.

Categories: Research | Leave a comment

Köpes: mast

Det verkar vara svårt att få tag på en mast innan sommaren i norrländsk gran. Det finns flera personer som tillverkar master, men det verkar inte så hoppfullt att få tag på en mast för att provsegla i juni.

Jag överväger att göra en temporär gaffelrigg av aluminium, med risken att den lösningen blir permanent …

Men för att undersöka denna väg vill jag gärna få tag på ett maströr runt 11 meter långt (eller längre, det går alltid att såga) i en diameter runt 15 cm.

Det är många som byter ut sina master mot rullmaster som onekligen är bekvämare, men som borde ge en hel del master där ute som inte längre behövs.

Har någon en någorlunda nytillverkad trämast är det naturligtvis ännu bättre! Samma, eller något större, dimensioner.

Även beslag och vantskruvar i brons är intressant till mastkonstruktionen.

Kontakta: micke (kanelbulle) pakryss (punkt) se

Categories: Research | Leave a comment

Research: Segel

Polyant Classic dacron i färgen "tan".

Segelmakare Birger Sjöberg har konstruerat Fingals segel och därigenom också ritat en mast som ska passa till dem.

Birger har seglat och riggat många skutor genom åren och jag litar på hans omdöme. Han säger förvisso att den kommer bli lovgirig men detta kan delvis kompenseras genom att göra storseglet plant och försöka på upp så mycket segelyta framför masten som möjligt.

Vi skissar på ett en meter långt peke och på det ska det sitta ett rullbar klyvare på 13,5 m2 i stående paneler av Polyant Classic Dacron 210 gram i färgen “tan” (mörkt rödbrun).

Focke, som vi ska testa att sätta på bom för att få självslående, kommer att vara på cirka 8 m2 i 270 grams Polyant Classic.

Själva storseglet blir cirka 24 m2 i 270 grams segelduk. Med två rev, varav det första blir ett trimrev för att minska lovgirigheten under bidevind.

Clipper canvas

Så småningom ska det bli ett toppsegel också (med en toppstång av kolfiber), men jag vill trimma in dessa segel först – det kommer bli en brant inlärningskurva innan allt sitter där det ska, kan jag tro …

Birger hade också föreslagit Clipper Canvas som också finns i rött men ska ha en mycket trevlig yta som påminner om gamla bomullssegel. Men det valet var en hel del dyrare och eftersom hela båten är en anakronism i alla fall, kommer jag inte att sträva efter att det ska se ut som i original.

Categories: Research | Leave a comment

Proudly powered by WordPress Theme: Adventure Journal by Contexture International.