Grundfärgen är äntligen på.

I går lördag var det öppet hus igen. Tyvärr verkar det som byggnationen av restauranghuset precis ska börja och byggarna hade spärrat av huvudingången från Beckholmsvägen och att man istället är tvungen att komma in bakvägen vid Grönan. Vilket en hel del trots allt gjort – vi kommer att prova igen med ett sista öppet hus lördagen den 16 juni.

Helgens stora jobb blev att lägga grundfärg på skrovet – egentligen är det inte “färg” i dess rätta mening, utan lösningsmedelsbaserad svartfärgad epoxi som stryks på i tjocka lager. Två lager med 60-70 my skulle det vara.

Jag kommer lägga på ett tredje lager på ytterligare spackel innan finslipningen med 240-papper ska göra ytan slät nog att lägga den riktiga färgen i tre lager. Den målningen sker nog inte förrän vi är klar med det mesta andra.

Färgsystemet kommer från holländskal Double Coating, vars tvåkompfärg Double Coat ger ett bra resultat även om man använder roller. Jag har använt färgen förut och var då tillräckligt nöjd med resultatet för att tro att det ska fungera bra på Fingal också. Däremot ligger ett bra slutresultat i bra förarbete, och jag skulle lätt kunna lägga ytterligare en eller två veckor på spackla och slipa, vilket jag inte kommer att göra. I stället kommer friborden att förbli lite ojämna – de var de helt säkert redan när båten lämnade varvet i Gränna 1965 …

Samlad arbetstid: cirka 400 timmar.

Samlad kostnad: runt 182 270 kronor, när motorn nu är betald men dock inte hämtad i Göteborg.

Skotskenorna på relingslisten var svåra att få bort

Ett av de värsta projekten har varit att få loss de inbäddade T-profiler av aluminium som var skruvade med mässing och rostfritt genom relingen. Korrosionen var svår och det var ingen chans att få ut dem.

I stället fick jag använda tigersåg att såga bort skotskenorna, borra ur mässingsskruvarna och såga sönder relingen för att få ut de rostfria. Totalt har det tagit en hel dag att få bort dessaskenor.

Nu håller vi på att glasfiberspackla i hålrummet mellan skrovhalvorna och använda en skruvtving var femte centimeter för att försöka få tillbaka formen på relingen. Förutom att slipa glasfiber är detta det minst populära projektet hittills …

Att ändra över-byggnadens profil från tvåvåningshus till en träklädd lägre överbyggnad är ett av de viktigaste momenten i ombyggnaden av en ganska ful Fingal till en vacker dagseglare. Det projektet medför samtidigt att kajutan blir ganska mycket mindre – “nästan-ståhöjden” försvinner och blir bara hukhöjd (cirka 1,45 meter).

Det finns därför en risk att det kan kännas trångt och också bli ganska mörkt under däck. Detta har vi delvis löst genom att måla alla plywoodytor med en bruten vit färg. Det accentueras av att alla lister av (återvunnen) massiv mahogny behåller sin ursprungliga träfärg och bara lackas. Amerikaner gillar den här stilen och jag tycker att en ljus kajuta är mycket trevligare än en i mörkbetsad mahogny, som är vanligt i nordiska båtar. Vi ska senare också jobba aktivt med ljussättning, för att få bort de mörka hörn som ändå kommer att finnas.

Kryssfaner, eller plywood som det vanligen kallas, är ett bra material för båtinredningar. Det bästa är att det numera finns miljövänligare alternativ. Tyvärr är det – enligt en av de största virkesleverantörerna – ytterst få av de större varven som väljer denna plywood, som ska garantera att inga utrotningshotade träslag från känsliga områden används.

Till Fingal väljer vi i stället björkplywood från nordiska träd. Leverantören har garantier för detta. Poppel, furu eller gran hade vi också kunnat använda. Om man vill ha mahognyliknande ytor finns det FSC-märkt Gabon att köpa. Den är 10-30 procent dyrare än vanlig ocertifierad. Tyvärr finns en del tveksamheter kring denna. Det existerar en svart marknad, där olagligt avverkade träd får  falsk FSC-märkning, när skrupelfria företag försöker maximera sina vinster.

På Nya Djurgårdsvarvet, där Fingal renoveras, finns också snickeriet Linjon som bland annat gör en hel del båtinredningar. En av de första dagarna på varvet visade Johan Linhult ett nyinköp: Proliner – en holländsk uppfinning som kan mäta två- och tredimensionella föremål med stor noggrannhet, på någon tiondels millimeter när.

En pennliknande avläsare förs omsorgsfullt längs ytan som ska mätas - pennan är kopplad till avläsningsenheten med en tunn vajer, som i sin tur styr en rörlig 3D-avläsare. Resultatet kan gå in i vilket CAD-program som helst för justeringar, eller för att sätta samman flera mätningar i ett avancerat objekt.

Det mest fantastiska för mig – som hade räknat med att göra traditionella wellpapp- eller masonitmallar och sedan såga, testa, slipa, testa igen och så vidare – är att det tog mindre än femton minuter att sätta upp utrustningen och malla för det första av de två skotten jag ska sätta in. Det andra tog lika kort tid. Jag tror att många båtrenoverare skulle kunna få glädje av denna mätmetod, som inte behöver bli dyrare än den traditionella – men är bra mycket snabbare.

Resultatet av mätningen går in i CNC-fräsen, som skär ut de nya skotten i 18 mm björkplywood. De målas sedan och plastas fast i båten. Kapellmakare kan också använda maskinen för att tredimensionellt mäta ut direkt på bågarna för ett kapell. Jag tror att man kan hitta många olika användningsområden på en båt …

Nästa steg i renoveringen är att såga ur sittbrunnen och göra ändringarna i detta område, som att montera elmotor och förstora och flytta sittbrunnen föröver.

Första lagret av tvåkomp-färg.

Ombygget av Fingal har gått vidare. Tyvärr har en förgörande diskkrasch gjort att alla mina Fingalfiler har försvunnit  (utom de som finns här på webben).

Nu ett par dagar efteråt kan man en smula resignerat konstatera att en del måste göras om från början, bland annat hela byggdagboken som jag får försöka återskapa från minnet. Dock fanns fotografierna på annan hårdisk och klarade sig.

Men vi har börjat installera nya inredningen – just nu har Lotta börjat måla kölskarpen och vi håller på att plasta igen alla hål som finns i däcket. Vi har inte räknat dem, men det är säkert 50 stycken från 150 mm till vanliga borrhål. Inte konstigt att den läckt mycket vatten och att skutdoften av mögel och fuktigt trä var påtaglig när vi köpte båten …

Fingals tidigare ägare Olle och Marie-Louise

I helgen hade vi öppet hus på Nya Djurgårdsvarvet för att bland annat visa hur långt vi kommit med Fingal.

Lördagsmorgonen bjöd på ett sent snöoväder och låga temperaturer efter en lång period med vår men trots detta hade ändå ett drygt trettiotal personer tagit sig ut i kylan och ut på ett kylslaget Djurgården enkom för att titta hur långt vi hade kommit. Det värmde.

Till och med en av Fingals tidigare ägare, Olle och Marie-Louise Hammarkvist, var där och kunde berätta en hel del om båten. De var inte alltför upprörda att jag satt sågen i båten.

Under sista helgen i mars hade vi kommit så långt att det var dags att bygga upp båten igen – den fruktansvärt arbetsamma nedslipningen av det gamla halvmjuka kontaktlimmet från 1972. När vi så nästan vara klara fick vi nys om ett miljövänligt borttagningsmedel av rapsolja som vi bestämde oss för att testa.

Öppna varvet var så trevligt att vi gör ett försök senare i vår – och förhoppningsvis är vädret bättre och så har vi kommit lite längre i ombyggnaden. Lördagen den 5:e maj klockan 11-15 är det återigen öppna portar till båthallen på Nya Djurgårdsvarvet – och då finns flera verksamheter igång, passa på att träffa bland andra träbåtsprofilerna Per Wermelin och Magnus Faxén.

Lotta slipar kölskarpen

Det mesta av den gamla inredningen är utplockad och nu består Fingal mest av ett tomt skrov.

Lotta har slipat i många dagar, under ett par dagar med stöd av Olivia som gjorde friborden. Just nu är det kölskarpen där gammal enkomponent färg måste bort eftersom det inte går att måla ny tvåkomponentsfärg ovanpå (åt andra hållet går det bra). Men det är också kontaktlim som ska bort och där är det bara mekanisk slipning som gäller – inte några kemikalier som vi försöker undvika så mycket det går.

En kombination av olika slipmaskiner används, från nylonborste på borrmaskin, över skursvampsrondell och rengöringsrondell (väldigt effektiv) på en liten vinkelslip till slippapper på excenterslip som fungerar hyggligt på slätare underlag.