Fingal seglar väldigt bra

Fingal är en konstruktion från början av 1960-talet av Knud H Reimers och blev för tiden en lyckad och snabb konstruktion som vann sin klass i Gotland Runt under fem år. Sedan tog fenkölade båtar över helt.

Men det långkölade skrovet är fortfarande vasst för sina 8,3 meter. När vi valde att ha en gaffelrigg så uppstod flera funderingar. Dels så blir det en betydligt större segelyta i och med att storseglet blir så stort. Och dels är det en ganska svårseglad rigg med uppskattningsvis runt 400 meter fall, skot och tampar till riggen och seglen.

Segelmakaren och författaren Birger Sjöberg har ritat riggen och seglen. Storseglet har liten buk och ett trimrev redan en halvmeter upp för att balansera i bidevind. De två förseglen är (relativt) stora och klyvaren sitter på ett meterlångt peke för att få fram tryckcentrum i segelytan så båten inte blir lovgirig.

Focken ska sitta på en peterbom, men den lösningen är inte klar ännu, vi försöker hitta någon gammal vindsurfingmast så att när man blir slagen på knäna ska det inte behöva gör så ont.

Sammanfattning

Fingal seglar fantastiskt! Tar fart på en gång och går för en gaffelrigg högt i kryssen. Jag ska se om jag kan undersöka närmare med farter och vinklar lite senare.

Så på det hela taget är det ett lyckat projekt. Jag har själv dock seglat båten väldigt lite (ungdomsreportrarna seglar den under 8 veckor denna sommar) och jag bävar lite inför när jag själv ska hissa alla segel och sedan kryssa genom något smalt sund.

Fredrik Kylberg hörde av sig och säger att han har en gammal Fingal som stått under en presenning i 18 år och som han kan tänka sig att lämna vidare.

“Hej, har en Fingal, som stått på land täckt i 18 år på egen vagga med hjul och styrbar dragstång. Rigg, segel, basinrede, dynor i sjöbod. Ingen böldpest. Ingen motor. Däck, överbyggnad och sittbrunn måste renoveras. Jag kommer aldrig att kunna göra det. Finnes någon intresserad att ta över nästan gratis? Båten finns på västkusten.”

Första riktiga seglatsen över Bråviken midsommarafton 2013.

Att sätta samman en gaffelrigg helt utan erfarenhet var väldigt kul men inte så lätt. Över 200 meter olika linor gick år, och flera kompletteringsresor till båtfackhandeln gjordes.

Allra helst hade jag velat haft Polyropes ”Classic” – en beigebrun skot/fall-lina som ger riggen ett lite mer traditionellt utseende. Men det var slutsålt för i år och jag fick ta det jag hittade.

Till backstagen använde jag 30 meter 100 % Dyneema, som är starkt som stål men som inte ger samma slitage på seglen.

Tre ungdomsreportrar seglar Fingal i sommar för På Kryss räkning. De går från Stockholm, genom Göta kanal och ska sedan segla längs hela svenska kusten, så långt de hinner på 8 veckor. Resten tar vi nästa år. Då är Haparanda slutmålet.

Strax före midsommar testades seglen, men under överseglingen över Bråviken i 6-8 m/s användes bara focken eftersom storseglet inte hade klart med skotsystemet. Seglet är dock provhissat och såg mycket bra ut. Inte heller peket är installerat och klyvaren är hittills otestad.

Men snart ska hon kunna segla för fullt.

Nedre delen av masten med nya mastringen i kolfiber

Idag tjuvkopplade vi nya elmotorn och körde över till mastkranen där masten äntligen kom på plats. Segelmakaren Birger Sjöberg var med idag också.

Vi justerade först mastfoten något eftersom Birger tyckte att den behövde bli starkare.

Masten lyftes på plats och båten blev mycket snyggare med en gång. Masten var proportionerlig till skrovet och en trämast gör mycket för känslan. Skrovet var konstruerat av Knud H som en träbåt från början och linjerna finns där. Jag tror att när allt sitter på plats om några dagart så kommer det att bli en stilig seglare.

Men ungdomsreportrarna kommer redan i övermorgon och det är en hel del projekt kvar att göra – det blir en skön kickstart för dem, förutom allt annat de ska göra.

PS. Varför vi tjuvkopplade nya motorn ska jag berätta senare – men ett misstag med en skiftnyckel och en kortslutning kommer kosta mig 3500 kronor kan jag avslöja redan nu …

Birger med något av alla fyra fall. Sedan tillkommer såväl backstag som dirkar.

I dag kom segelmakaren och författaren Birger Sjöberg ner från Järvsö för att hjälpa till att få ihop riggen – det är han som i huvudsak ritat Fingals gaffelrigg.

Jag hade över 150 meter skotlina på en rulle, som gick åt alltsammans – och det behövs ännu mer. Besättningen kommer ha fullt upp med att hålla reda på alla tampar i början.

Birger lade ut masten plus bom och gaffel för att han skulle kunna måtta längder på tågvirke och sätta dit några av de nästan trettiotal block som till slut kommer att vara relaterad till riggen på Fingal.

Salningen där mycket kommer samman

Jag har en del bilder, men att fotografera en mast är inte särskilt enkelt. Men jag ska försöka få till en artikel om detta i vinter, för det har varit kul att jobba med en trärigg – att fästa mastbeslag med hjälp av hammare och stämjärn ger en lite extra hantverksmässig känsla.

I morgon onsdag ska vi få masten på plats.

Kopplingsschemat för elmotorn.

Nu är det full fart på att koppla in kablarna till elmotorn, batteriladdarna, alla reglade och att säkra batterierna att sitta på plats även när det lutar.

Nya hyllor till batterierna är fastlaminerade under kojerna för att hamna lågt och centralt.

Jag hade från början tänkt ha dem under durkarna, men det fanns inte plats för alla fyra batterierna. Alternativet under kojerna har fördelen att de fortfarande är under vattenlinjen – och nackdelen att värdefullt stuvutrymme försvinner.

Det är ett 24 voltssystem, men det kan uppstå behov att ha 12-volt också. Bland annat är alla lampor jag har 12 volt. Det går att ha en DC-DC omvandlare, alltså från 24 till 12 volt, men de är ganska dyra. Ett annat alternativ kan vara att ha ett separat 12 voltsbatteri som får utgöra förbrukarbank och sköta alla dessa delar – jag har inte kollat ännu men tror att det kan vara ett billigare alternativ. Detta batteri skulle få plats under durken …

Biltemas budgettång

Jag har en hög med grova 50 mm2 svetskablar som måste få kabelskor pressade för att passa i installationen. För det behövs en särskild presstång som vanligen kostar runt 2 500 kronor och uppåt.

Det går att hyra en, bland annat på Båtaccenten i Länna, men med kommunala transporter är det inte kul att ta sig ändå dit ut – jag vet efter att ha gjort det ett par gånger och ångrat mig varje gång. Det tar mer än en timme i varje riktning om inte alla anslutningar passar perfekt.

Lasse Lundbladh tipsade om att Biltema tagit in en sådan tång (visade sig finnas tre modeller och en kabelskopress) och som inte kostar mycket mer än 500-600 kronor – vilket förvisso även det är ganska dyrt för 30 minuters användande. Jag skulle också föredra sexkantspressning som ger bättre kontakt, men då till ett annat pris.

På Amazon i England hittade jag en tång för drygt 250 kronor/£24.76 vilket är (misstänkt) billigt, men vill inte vänta en vecka eller mer på leverans. Det verkar som just tunga verktyg inte levereras till Sverige. Elfa och Conrad har mycket bra tänger, men då i flertusenkronorsklassen.

Allra bäst är det att ta alla kablar till Skyllermarks (eller annan firma) och få dem hydraulpressade.

Jag har mejlat verkstan vid båtklubben för att se om det går att hyra en därifrån …

Liten naken och övertäckt på båtklubben.

Nu ligger Fingal i vattnet och jag har flyttat ut från Nya Djurgårds-varvet.

Arbeten som ska göras nu är att installera batterierna så jag kan köra med motorn – jag måste komma bort till mastkranen och sedan köra ner till Malma Kvarn där starten ska ske veckan innan midsommar.

Båten ligger trimmad på nosen eftersom 130 kilo batterier står där, men snart ska trimläget hittas och all utrustning skruvas på.

Bombeslaget

Dagen gick till att förbereda riggen för alla nya beslag – och det var tillfreds-ställande att passa in dem med stämjärn och rasp i riggen av trä i stället för att popnita på tillbehör på en aluminiumrigg.

Alla beslagen var måttbeställda men det behövde tas bort lite trä ändå för att skapa en kant som ska göra att de inte hasar ner på masten när man spänner åt riggen – kanske kommer jag också att komplettera med kindbackar (stöd av trä) om det behövs.

Toppvantbeslaget där också backstag, förstag och gaffelfallet sitter

Jag passade också på att stryka alla ytor med epoxi för att vattensäkra dem – en trärigg är trots allt lite känsligare för väder och vind.

Styrbords dyna är klar

Jag får hjälp av min mor att sy dynorna av restmaterial från andra dynor – ett sätt att spara lite på miljön.

Att göra ett lapptäcke av restbitar av dyntyger var inte helt lätt, men att låta sidan mot det lutande skrovet vara rakt gjorde det hela lite lättare. Skumgummi (90 cm madrasser från Ikea) tillskurna med en vågtandad brödkniv. En gammal Husquarna symaskin från 1967 funkar fint för att sy i tyget.

Resultatet med dynorna på plats tror jag kommer att bli jättebra.

Rescue Österskär gav lite hjälp

Nu är Fingal äntligen sjösatt, även om det är projekt kvar att göra, som att måla däck och installera de dubbla elsystemen.

Eftersom jag inte har haft tid att koppla kablarna till nya elmotorn (även om den är provkörd) så fick jag lift till nya hemmahamnen på Hundudden med kollegorna ombord på stridsbåten 90E Rescue Österskär. Besättningen höll på att öva ihop sig inför en avrostningsövning och tyckte att bogsering en halvtimme var ett bra sätt att bli lite varma i kläderna efter en ovanligt lång vinter.

Båten blir mycket mindre i vattnet än den var på land! Låga fribord och nedkapad överbyggnad är den betydligt lägre än det mesta på båtklubben.

Propellern monteras

Flera olika småprojekt var lättare att göra på land än i vattnet – till exempel som foldningpropellern som var lätt att montera även om offeranoden tog i skruven till låsbrickan till axellagret och jag fick ta bort anoden.

Offeranoder i zink eller aluminium på propellrar är omdiskuterat och viss forskning visar att beväxningen av havstulpaner ökar med anod. Däremot skyddar anoden mot galvaniska strömmar, men de bör vara rätt få ombord på Fingal …

Nya röstjärn mot ett dammigt skrov

Jag passade även på att montera alla tre beslagen till peket och dessutom alla sex utanpåliggande röstjärnen i polerad rostfritt stål av Benny i Borlänge. De ger definitivt en skutkänsla åt Fingal. Och helt säkert starkare och mindre problem med läckande infästningar än den tidigare lösningen!

Överbyggnad klar förutom lite färg och en lucka

Sista dagarna innan sjösättning är intensiva. Mycket är fortfarande inte klart, men glädjande nog är nu alla stora konstruktions-jobb klara.

Nu är det lite mer spackling och målning av överbyggnadens tak och sittbrunnen kvar. Sedan installation av ännu mer prylar …

Den senaste veckan har dagarna blivit långa. Förutom att en tidning ska göras, så ville jag ha Fingal vattensäker – det innebär både underifrån och från eventuellt regn. Sittbrunnens glasfiber och epoxilager blev det sista stora jobbet och med lite färg på, så tror jag att det kan bli ganska snyggt.

Grovsågad plywood ska snart bilda en mysig och stor sittbrunn

Idag började vi bygga upp sittbrunnen igen med plywood som ska kläs med glasfiber och epoxi.

Hela överbyggnaden är både lägre och kortare än originalet, som ursprungligen inte var så vackert till skrovets vackra linjer (därvav projektnamnet “från odjur till skönhet”). Det stora hålet framför överbyggnaden har fått en stor 70 x 70 cm däckslucka och välvning som efter resten av däcket. Ett jobb som tog ett par veckor, men vi håller fortfarande på att spackla.

Men även bakre delen av överbyggnaden sågades bort och även sittbrunnens sarger blev för höga i förhållande till den lägre överbyggnaden och kapades därför ner. Bara själva fotlådan, nedsågad även denna, behålls till sammans med 80 mm sarg.

Nu håller den på att byggas upp igen och det blir helgens jobb …

Nya elektronikstyrningen på plats.

Nya elmotorn är inkopplad och provkörd. När man monterar motor är prioritet linjeringen till axeln för att inga onödiga vibrationer ska skapa oljud.

Själva linjeringen till propeller axeln gjorde vi tidigare med hjälp av att provmontera motorn och mäta med en vinkelhake mot axeln. Det var ett tvåmansjobb. Det vertikala skottet är laminerat till skrovet några grader snett eftersom axeln går ut på sidan om hjärtstocken och jag valde att få rätt vinkel framför att få ett precis rakt skott. Det är bara fråga om 3-4 grader.

Axeltätningen.

Själva axeltätningen är också på plats. Jag och elektronikexperten Anders Jangö kopplade in elektroniklådan ovanför motorn och sedan ett av batterierna och kunde då se att motorn snurrade som den skulle och gick mycket lätt.

Nu ska propellern på och kablarna dras permanent till batterierna, sedan är motorinstallationen klar.

Motorn passas in på axeln

Nu är det dags för elmotorn. Jag har plastat upp ett vertikalt skott under sittbrunnen som ska göra att motor och all utrustning kan monteras på samma plats.

På skottets baksida får de två stora laddarna – en för varje 24 volts bank – plats och kommer ur vägen. De har också fläktar som gör att det är trevligt att ha dem en bit från kojerna. Laddare ska normalt vara så nära batteribankerna som möjligt, men dessa kopplas in i elektronikdelen som i sin tur är kopplade med 50 mm2 kablar till batteribankerna.

Laddarna på skottets baksida

Axeln är kortad och en hål för axelkopplingen borrad – en helt ny metallborr och en halvtimmes hårt arbete för att med låga varv och mycket kylvätska (5-56) långsamt komma genom. Som tur var hade Green Marine (tidigare OZ) skickat med en borrjigg som gjorde styrningen enklare.

Nästa steg är att koppla alla kablar.

Ventilerna är äntligen beställda

Efter att ha tagit reda på vad det skulle kosta att göra egna ventiler, slutade det med att jag beställde dem från Hamburg.

Att låta vattenskära i tre millimeter rostfri plåt skulle ha kostat 1500 kronor (250 kronor styck + moms), men då kunde inte firman försänka hålen och inte polera. Och jag har varken borr eller polermaskin som klarar det.

Man kan välja djupet mellan 20-40 mm

I stället letade jag ett par timmar på nätet och hittade väldigt fina bronsventiler i USA, men då för 2-3 000 kronor styck, ibland får man betala tull och moms och ibland inte. Jag bestämde mig att beställa inom EU i stället för att slippa ifrån det.

Toplicht är en av de mest välförsedda marinhandlare som finns i norra Europa. Webbsidan toplicht.de finns numera på engelska och är därmed enklare att förstå än vad den trevliga katalogen är;

Round portlight stainless steel
CE-certified fixed port. Stamped and drawn stainless-steel-plate port, polished finish. The frame has countersunk holes. Comes compete with matching backing ring for the exterior. Pane of hardened safety glass, depth 6 mm. These ports are CE certified (Category A, Areas III and IV) and stamped appropriately. Built in Holland.

Och priset blev cirka 790 kronor styck. Men då med glas och CE-certifiering.

Peket testat på plats

På måndags-morgonen hade jag bokat tid med Jonas, en av Linjons snickare, att tillverka två stycken peken.

Varför två stycken? Jo det brukar vara peke/klyvarbom och toppmaster som går först när man seglar hårt. Och utan att planera att segla hårt, så inser jag att kostnaden att ta fram en reservdel redan från början kommer vara en bråkdel av vad det skulle kosta om/när peket verkligen måste bytas mitt under en segling.

På två och en halv timme gjordes de två pekena, med redan i fredags limmades fyra bitar kärnfuru ihop med epoxi till två ämnen, 11 x 6,5 cm. Sedan var det en fråga att bearbeta ämnena med bandsåg, hyvel, slip, fräs och slutligen en del handjobb med stämjärn och bandslip innan jag kunde testa på båten med ett mycket tillfredställande resultat.

Sista putsningen med handverktyg

Total längd är 180 cm med en meter framför båten. Den ska gå att dra in när det är trångt eller för att slippa ha ett peke som sticker in över bryggan när det är mycket folk. Klyvaren ska föras flygande (inget fast förstag) på rulle och stöttat med ett waterstag + justerbar vantskruv ska det nog fungera bra.

Nu återstår epoxibehandling och sedan några lager med UV-skyddande tvåkomlack med lite bets för att passa ihop med de betsade trämasterna.

Axelröret i RF kortades med hjälp av vinkelkap

Att montera nya elmotorn från Greenstar Marine (tidigare OZ Ecodrive) visar sig inte vara alltför komplicerat trots att den nya installationsmanualen inte var helt lätt att förstå.

Första steget att borra upp båtbotten till den nya större axelröret tog tid, men gick bättre än förväntat.

Vanlig modellera hindrade epoxin från att rinna ut

Nästa steg var att laminera fast röret efter att ha kortat ner det till rätt längd med en vinkelslip. Därefter borrade jag ett par hål i plasten ovanför utrymmet för axelröret och fyllde långsamt på med epoxi samtidigt som röret roterades. 155 gram NM-epoxi gick ner och lite modellera användes som plugg för att det inte skulle rinna ut igen.