Styrbords dyna är klar

Jag får hjälp av min mor att sy dynorna av restmaterial från andra dynor – ett sätt att spara lite på miljön.

Att göra ett lapptäcke av restbitar av dyntyger var inte helt lätt, men att låta sidan mot det lutande skrovet vara rakt gjorde det hela lite lättare. Skumgummi (90 cm madrasser från Ikea) tillskurna med en vågtandad brödkniv. En gammal Husquarna symaskin från 1967 funkar fint för att sy i tyget.

Resultatet med dynorna på plats tror jag kommer att bli jättebra.

Rescue Österskär gav lite hjälp

Nu är Fingal äntligen sjösatt, även om det är projekt kvar att göra, som att måla däck och installera de dubbla elsystemen.

Eftersom jag inte har haft tid att koppla kablarna till nya elmotorn (även om den är provkörd) så fick jag lift till nya hemmahamnen på Hundudden med kollegorna ombord på stridsbåten 90E Rescue Österskär. Besättningen höll på att öva ihop sig inför en avrostningsövning och tyckte att bogsering en halvtimme var ett bra sätt att bli lite varma i kläderna efter en ovanligt lång vinter.

Båten blir mycket mindre i vattnet än den var på land! Låga fribord och nedkapad överbyggnad är den betydligt lägre än det mesta på båtklubben.

Propellern monteras

Flera olika småprojekt var lättare att göra på land än i vattnet – till exempel som foldningpropellern som var lätt att montera även om offeranoden tog i skruven till låsbrickan till axellagret och jag fick ta bort anoden.

Offeranoder i zink eller aluminium på propellrar är omdiskuterat och viss forskning visar att beväxningen av havstulpaner ökar med anod. Däremot skyddar anoden mot galvaniska strömmar, men de bör vara rätt få ombord på Fingal …

Nya röstjärn mot ett dammigt skrov

Jag passade även på att montera alla tre beslagen till peket och dessutom alla sex utanpåliggande röstjärnen i polerad rostfritt stål av Benny i Borlänge. De ger definitivt en skutkänsla åt Fingal. Och helt säkert starkare och mindre problem med läckande infästningar än den tidigare lösningen!

Överbyggnad klar förutom lite färg och en lucka

Sista dagarna innan sjösättning är intensiva. Mycket är fortfarande inte klart, men glädjande nog är nu alla stora konstruktions-jobb klara.

Nu är det lite mer spackling och målning av överbyggnadens tak och sittbrunnen kvar. Sedan installation av ännu mer prylar …

Den senaste veckan har dagarna blivit långa. Förutom att en tidning ska göras, så ville jag ha Fingal vattensäker – det innebär både underifrån och från eventuellt regn. Sittbrunnens glasfiber och epoxilager blev det sista stora jobbet och med lite färg på, så tror jag att det kan bli ganska snyggt.

Grovsågad plywood ska snart bilda en mysig och stor sittbrunn

Idag började vi bygga upp sittbrunnen igen med plywood som ska kläs med glasfiber och epoxi.

Hela överbyggnaden är både lägre och kortare än originalet, som ursprungligen inte var så vackert till skrovets vackra linjer (därvav projektnamnet “från odjur till skönhet”). Det stora hålet framför överbyggnaden har fått en stor 70 x 70 cm däckslucka och välvning som efter resten av däcket. Ett jobb som tog ett par veckor, men vi håller fortfarande på att spackla.

Men även bakre delen av överbyggnaden sågades bort och även sittbrunnens sarger blev för höga i förhållande till den lägre överbyggnaden och kapades därför ner. Bara själva fotlådan, nedsågad även denna, behålls till sammans med 80 mm sarg.

Nu håller den på att byggas upp igen och det blir helgens jobb …

Nya elektronikstyrningen på plats.

Nya elmotorn är inkopplad och provkörd. När man monterar motor är prioritet linjeringen till axeln för att inga onödiga vibrationer ska skapa oljud.

Själva linjeringen till propeller axeln gjorde vi tidigare med hjälp av att provmontera motorn och mäta med en vinkelhake mot axeln. Det var ett tvåmansjobb. Det vertikala skottet är laminerat till skrovet några grader snett eftersom axeln går ut på sidan om hjärtstocken och jag valde att få rätt vinkel framför att få ett precis rakt skott. Det är bara fråga om 3-4 grader.

Axeltätningen.

Själva axeltätningen är också på plats. Jag och elektronikexperten Anders Jangö kopplade in elektroniklådan ovanför motorn och sedan ett av batterierna och kunde då se att motorn snurrade som den skulle och gick mycket lätt.

Nu ska propellern på och kablarna dras permanent till batterierna, sedan är motorinstallationen klar.

Motorn passas in på axeln

Nu är det dags för elmotorn. Jag har plastat upp ett vertikalt skott under sittbrunnen som ska göra att motor och all utrustning kan monteras på samma plats.

På skottets baksida får de två stora laddarna – en för varje 24 volts bank – plats och kommer ur vägen. De har också fläktar som gör att det är trevligt att ha dem en bit från kojerna. Laddare ska normalt vara så nära batteribankerna som möjligt, men dessa kopplas in i elektronikdelen som i sin tur är kopplade med 50 mm2 kablar till batteribankerna.

Laddarna på skottets baksida

Axeln är kortad och en hål för axelkopplingen borrad – en helt ny metallborr och en halvtimmes hårt arbete för att med låga varv och mycket kylvätska (5-56) långsamt komma genom. Som tur var hade Green Marine (tidigare OZ) skickat med en borrjigg som gjorde styrningen enklare.

Nästa steg är att koppla alla kablar.

Peket testat på plats

På måndags-morgonen hade jag bokat tid med Jonas, en av Linjons snickare, att tillverka två stycken peken.

Varför två stycken? Jo det brukar vara peke/klyvarbom och toppmaster som går först när man seglar hårt. Och utan att planera att segla hårt, så inser jag att kostnaden att ta fram en reservdel redan från början kommer vara en bråkdel av vad det skulle kosta om/när peket verkligen måste bytas mitt under en segling.

På två och en halv timme gjordes de två pekena, med redan i fredags limmades fyra bitar kärnfuru ihop med epoxi till två ämnen, 11 x 6,5 cm. Sedan var det en fråga att bearbeta ämnena med bandsåg, hyvel, slip, fräs och slutligen en del handjobb med stämjärn och bandslip innan jag kunde testa på båten med ett mycket tillfredställande resultat.

Sista putsningen med handverktyg

Total längd är 180 cm med en meter framför båten. Den ska gå att dra in när det är trångt eller för att slippa ha ett peke som sticker in över bryggan när det är mycket folk. Klyvaren ska föras flygande (inget fast förstag) på rulle och stöttat med ett waterstag + justerbar vantskruv ska det nog fungera bra.

Nu återstår epoxibehandling och sedan några lager med UV-skyddande tvåkomlack med lite bets för att passa ihop med de betsade trämasterna.

Axelröret i RF kortades med hjälp av vinkelkap

Att montera nya elmotorn från Greenstar Marine (tidigare OZ Ecodrive) visar sig inte vara alltför komplicerat trots att den nya installationsmanualen inte var helt lätt att förstå.

Första steget att borra upp båtbotten till den nya större axelröret tog tid, men gick bättre än förväntat.

Vanlig modellera hindrade epoxin från att rinna ut

Nästa steg var att laminera fast röret efter att ha kortat ner det till rätt längd med en vinkelslip. Därefter borrade jag ett par hål i plasten ovanför utrymmet för axelröret och fyllde långsamt på med epoxi samtidigt som röret roterades. 155 gram NM-epoxi gick ner och lite modellera användes som plugg för att det inte skulle rinna ut igen.

På det nya skottet ska elmotorn monteras.

Nu när jag lyckats borra upp en halvmeter plast i akterspegeln är det äntligen dags att börja montera motorn.

Elmotorspecialisten Anders Jangö var på besök på annandag påsk och gav lite råd om installationen. Vi konstaterade att alla delar inte var levererade.

Jag hade hoppats “torr” montera delarna med hjälp av Anders för att se hur de skulle få plats – jag hoppas att det lilla skottet ska ge tillräckligt med utrymme för alla elektronikdelar (styrelektronik, laddningregulator, landström, etc). När jag bytte dieselmotor i Roobarb så var det placering av all utrustning som jag tyckte tog oproportionerligt långt tid i projektet.

De bör kunna sitta ganska skyddat där under sittbrunnen, speciellt som jag inte har några luckor uppåt. Det är också två stora 12-volts batteriladdare, men jag hoppas att de kan få plats på baksidan av skottet och vara helt ur vägen.

14 kg elmotor, klar att installera. Foto: JanG

Själva motorn monteras gärna på en vertikal yta eftersom den ska bli lättare att justera enligt rekommendationen. Det skott jag sågat måste dock vinklas runt 5 grader för att bli vinkelrät mot axelröret (i nyborrade hålet) som måste passera roderaxeln och därmed sitter lite snett.

Nästa steg är att laminera fast skottet efter att ha testmonterat några av grejorna som faktiskt var med. Eller så kommer kompletteringen kanske snart …

Borret och hålet för axelröret.

Borren som Lasse fixade fungerade – men det var 480 mm två millimeters tjocka väggar i mässingröret och sedan ytterligare 15 mm glasfiber-armerad plast att borra upp. Jobbet skulle bli mycket tufft visade det sig …

Med en vanlig borrmaskin och den 400 mm långa borren med tillsatsen i svarvad aluminium som skulle göra att centrera det nya större hålet exakt över det gamla, så började  jag mycket försiktigt. Jag borrade 2-5 millimeter åt gången under en minut och lät sedan borren (och borrmaskinen) svalna under några minuter. Sedan på det igen. I början lyckade jag borra 10 millimeter men sedan blev det mindre och mindre. Jag förstod att jag måste slipa borren men de första försöken blev inte bra.

Här har jag gjort cirka 170 av 480 millimeter …

Så småningom fick jag till slipningen och som bäst kom jag 40-45 mm på den dryga minuten jag borrade åt gången. Totalt gick det åt sju timmar under tre dagar att borra. Lyckan när jag kom genom var total …

Nu kan nya elmotorn monteras. Men jag misstänker att det saknas några delar…. Fortsättning följer på måndag.

Borret som ska göra plats för grövre axelröret.

Jag har fått hjälp av motorgurun Lasse Lundbladh att fräsa och svarva fram ett stöd till borret som ska ta upp hålet till axelhylsan från 25 mm till 38 mm – ett av de mer komplicerade jobben med ombygget i och med att det är svårt att göra ett stort hål större.

Vi funderade länge på hur en sådan borr skulle vara konstruerad, men tror att vi har en lösning. I morgon ska det testas och sedan är det motorinstallation.

Lasses ritning på styrningen.

Jag hade några idéer, men Lasse är dels ingenjör och dels van att lösa svåra båtproblem och kom upp med en lösning som helt säkert kommer att fungera perfekt. Men trots det förväntar jag mig hårt arbete att borra nästan en halvmeter med mässing och plast!

Läs tidigare inlägg här och här.

Rolf gör ådringsmålning på överbyggnaden.

Det första provet med att använda ådringsmålning för att efterlikna mahogny, snarare än att använda den utrotningshotade äkta vara, visade sig vara mindre lyckat.

Tvåkomponentsklarlacken var alldeles för geleartad och svårarbetad. Möbelsnickare Rolfe Hebbe är utbildad på Malmstens skola och hade gjort ådringsmålning förr. Vi kom fram till att det skulle vara enklare med en mer lättflytande lack och bytte märke. Då gick det betydligt lättare och Rolf målade överbyggnaden. Effektiv arbetstid vara bara nån eller ett par timmar för akterspegel och hela överbyggnaden.

En steg-för-steg artikel kommer i nummer 4-2013 av På Kryss.

Det första försöket med målning.

Nu är Rolf Hebbe på plats för att testa hur vi kan få akterspegeln och överbyggnaden att likna mahogny.

I morgon söndag är alla ni som är nyfikna på Fingal välkomna till Djurgården. Jag kommer att vara på plats mellan 11 och 15 och pyssla med riggen och måla fördäck.

Test på gelcoat, utan grundfärg.

Vi har tidigare planerat att lägga träfanér på överbyggnaden och akterspegeln. Men då med ett trämaterial som inte förstör regnskogar, som ask eller någon FSC-märkt mahogny-släkting.

Tillsammans med möbelsnickaren Rolf Hebbe har vi precis gjort ett marmorerat, faux bois, bord till båtmässan och kom på att att ett mer fuktsäkert sätt än att baka in tunna träbitar i akter och överbyggnad vore att i stället marmorera dessa Fingals “trä”-ytor till ett resultat väldigt likt ädelträ men med tvåkomponents färg.

Vi har idag gjort ett första test med pigment och två-komp klarlack. Vi gjorde det på en vit gelcoat-yta, och blev mycket nöjda med resultatet som på avstånd inte kommer gå att avgöra att det inte är äkta.

På Double Coats okrafärgade 2-komp.

För att göra det ännu bättre funderar vi på att lägga en färg  - en varm okra/gul färg som kan vara en bra grund. Det är naturliga pigment som vi sedan tänkte blanda ut i transparent tvåkomp-lack. Kanske i flera lager om det behövs för att se bra ut.

Sedan ytterligare 4-6 lager transparent tvåkomp-lack för lyster och komplett skydd mot vatten och UV-ljus.

Jag har sett att man målat kolfibermaster för att få dem att se ut som trämaster (se denna länk)

Med tigersågen ryker delar av sittbrunnen

Dagens projekt har varit att börja riva ur sittbrunnen. Relingen ska bara bli 80 mm hög och ha en bred list att sitta på, eller så sitter man på skarndäcket. Sittbänkarna blir helt nya, medan jag behåller fotlådan på samma plats.

Jag sågade bort den främre delen av sittbrunnen för enklare att komma åt och montera elmotorn inom ett par veckor. Jag drog också på mig overallen, andningskydd och hörselkåpor för att slipa bort resterande delar av den gamla motorbädden. Det kliade trots det av glasfiberdammet …

Ungefärligt utseende, gjort tydligare med Photoshop

Vi har också bestämt måtten för fönstren och kan nu göra egna ritningar för att undersöka hur mycket det kommer att kosta att vattenskära av 3 mm rostfritt.