Bygga nytt från grunden med erfarenheter från tidigare långseglingar

Tove och Johan Kjellander bygger en båt efter sina erfarenheter från sin tidigare långfärdssegling. De hittade inga färdiga ritningar som passade dem utan uppdrog åt en amerikansk arkitekt/konstruktör att göra en speciell konstruktion för dem.

Åsikterna om hur den perfekta långfärdsbåten skall se ut är troligen lika många som långfärdsseglarna. Eller till och med flera, eftersom det även finns massor av långfärdseglare in spe, som också har massor av åsikter.

Ska båten vara tung och stabil för att klara sej bra i sjön vid dåligt väder? Eller ska den vara lätt, snabb och smidig så att man har chans att segla ifrån det dåliga vädret? Långkölat eller fenkölat? Ska båten vara kort och bred? (=lägre hamnavgifter) eller ska den vara långsmal?

Alla dessa egenskaper kan man spalta upp och diskutera för och emot, och kommer då fram till slutsatsen att en sådan båt är omöjlig att konstruera. Alltså, får man diskutera vad man själv tycker är viktigt, samt diskutera med andra långfärdsseglare. Alla har något litet tips att komma med och framförallt andra erfarenheter än vad man själv har vilket är en mycket bra inspirationskälla.

Dra lärdom av tidigare båtar

Våra diskussioner startade i augusti 1997 i Aquadulce, Spanien, när vi just tagit upp båten på land för att resa hem över vintern. Gustav var då fyra år och Martin sju, och båda började helt enkelt kräva mer utrymme dessutom kände vi att vi slog huvudet i överallt och att vi visserligen hade med oss allt vi behövde men att det mesta var stuvat på sådana ställen att det var besvärligt att plocka fram det. Vår filosofi har alltid varit att det ska vara lika bra som hemma, eller bättre, annars får man hemlängtan. Myten om att det är så häftigt att leva primitivt har vi avlivat för mycket länge sedan. Diskussionerna blev långa och invecklade. Ska vi bygga om båten eller ska vi köpa en ny eller ska vi bygga en ny? Om vi bygger en ny, ska det då vara halvfabrikat eller ska vi starta från början med ett helt nytt skrov? Vad ska skrovet vara gjort av? Stål? Plast? Trä? För- och nackdelar med alla tänkbara byggmaterial diskuterades ur alla tänkbara synvinklar såsom hållbarhet, utseende byggbarhet med mera med mera i det oändliga.

Bygga nytt

Ganska snart kom vi fram till att vi helt enkelt måste bygga en ny. Att sätta sågen i den gamla och börja bygga om skulle vara som en våldtäkt på vår vackra båt. Bättre då att sälja den i befintligt skick till någon som inte tänker bo i den som pensionär. Någon som uppskattar dess vackra former och fantastiska seglingsegenskaper. Vi blev nog också lite inspirerade av vår granne på varvet, Tauno från skogarna längst uppe i norra Finland, som hade byggt en Roberts 53 alldeles själv och bodde i den tillammans med hustrun. Väl hemma i Sverige började vi leta aktivt efter ritningar och konstruktörer och fastnade så småningom för “farbror Tom“, Tom McNaughton i Maine. Han hade en del färdiga ritningar till salu, men inget som vi direkt tände på så vi frågade om han kunde tänka sej att rita en båt efter våra önskemål vilket han nappade på.

Flyttfågeln

Farbror Tom ritade och ändrade och ritade mer och resultatet blev “Bird of Passage“. Även namnet tände vi på trots att vi redan bestämt att nya båten skulle ha samma namn som den gamla, Lynx (Lodjur på latin) Vi har ju så mycket saker som är märkta med “Lynx“ till och med kaffekoppar med Lodjur på. Bird of Passage lät bra och på svenska låter ju Flyttfågeln också bra. Namnet har faktiskt redan blivit injobbat.

Bygget startade redan hösten 1997, med att röja mark för ett båthus. Gamla båten var då kvar i Spanien och seglades hem via Azorerna under sommaren 1998. Under sommaren 1999 såldes den gamla båten och båthusbygget kunde fullbordas och arbetet med skrovet kunde sätta igång.
Byggmetoden bestämdes till att bli strip plank med epoxi och glasfiber på utsidan. Denna metod borde för vår del bli billigast eftersom vi har en del egen skog, dessutom blir båten både stark och lätt, och det blir möjligt att göra henne osänkbar.

Bygget just nu

Skrovet är nu klart till ca 75% och i skrivande stund (mars 2001) går det inte att limma ribbor på grund av kylan, men så snart våren kommit en bit på väg kommer skrovet att fullbordas. Skrovet byggs uppochner och när det är klart kommer alltihop att vändas på rätt köl och det blir aktuellt att börja planera inredning och utrustning vilket säkert kommer att leda till mycket diskussioner.
Vad ska prioriteras? Vilken köksutrustning behövs? Hur stor ska verkstaden bli? Var ska symaskinen placeras för att bli lätt att använda?

Tanken är naturligtvis att inget ska behöva stryka på foten till förmån för något annat (tjejgrejor och killgrejor) att båten helt enkelt ska bli så stor att allt som behövs också får plats. Med plats menar jag då att viktiga saker finns på fasta platser och går att använda när de behövs. Man ska alltså inte behöva flytta undan tre verktygslådor och sju drickabackar med konserver för att få fram tvättmaskinen som sedan ska placeras i sittbrunnen eller på bryggan (tvättmaskinen var en liten belgisk plastmaskin från Clas Olsson).

Man ska heller inte behöva stå på huvudet i fotänden av sängen för att få fram symaskinen, den ska finnas infälld i en lucka på ett smart ställe där det är gott om plats runtom så att man utan större problem kan laga ett segel, för då blir det gjort.

Hur ska köket vara utformat?

Vår gamla båt hade u-kök, vilket borde vara det enda som fungerar i en båt. Man ramlar helt enkelt inte ur köket hur mycket det än lutar. Dessutom hade vi spisen upphängd i mitten vilket gjorde att man kunde stå på vilken sida som helst och laga mat. Även detta var mycket praktiskt om det lutade åt fel håll. En liknande konstruktion ska det bli även i nya båten. Allting måste fungera väl på havet i dåligt väder, och i hamn ska det kännas som hemma. Trots allt så tillbringar man ju mesta tiden med att ligga stilla, i hamn eller för ankar. Det är en sanning som kanske inte alla vill hålla med om men börjar man räkna så är det nog så oberoende av hur många varv runt jorden man seglar. Inte många överseglingar blir ju längre än 4-6 veckor. Blir det längre så brukar det bero på stiltje och då ligger man ju ändå stilla.

Tidsplanen

Tidsplanen för vårt bygge (vi vill helst inte ha någon tidsplan) ligger någonstans mellan 5 och 10 år, och vi planerar att “provsegla“ till Norrland för att trimma in henne. En lagom resa i kallt klimat där man har nära till land hela tiden för att hoppa av och köpa det man glömt, eller stanna och laga det som går sönder eller fixa något annat som man missat.

Det viktigaste, för att få en långfärdsbåt att fungera på långfärd är nog att båten är ordentligt testad i alla väder och klimat samt man har “bott in“ den ordentligt.

Tove Kjellander