Jag
är nu inte precis den som seglat mest genom åren med
Vagabond 31 men jag skall självfallet dela med mig av mina
erfarenheter, även om det finns andra gamla rävar som
dels byggt båten själv och dels gjort jordenruntseglatser.
Dessa kan givetvis bidra med betydligt mer inforamtion och därigenom
ha andra åsikter. Det jag skriver får väl ändå
anses ganska representativt för Vagabondägare:
Det
mesta som står i broschyren stämmer faktiskt med hur
Vagabonden egentligen är. Traditionell och robust konstruktion.
Mycket rymlig samt med seglingsegenskaper som faktiskt är
förvånande för en långkölad båt.
Båten
ritades som sagt av Harry Becker och sonen Jan Becker i början
på 80-talet. Harry stod tydligen för skrovet och Jan
för riggen. Jag har förstått att beställare
av konstruktionen var herrar Jack Egger och två herrrar
Thörnqvist, varav den ene heter Birger, i Stockholm. De flesta
byggdes mellan åren 82 till 86-87 på Marina Park på
Lidingö. Detta var uppenbarligen en plastindustri vilket
lett till att alla plastarbeten är av yppersta klass och
mycket gediget utförda.
De
flesta båtarna färdigställdes på Marina
Park som självbyggen, med några undantag. Under några
år fanns formarna tydligen i Norrköping. Rykten säger
också att några båtar byggts här på
Västkusten. De sista 1991 eller 92. Formarna är nu dock
återställda i Stockholmsregionen. Ritningar till Vagabond
31 går att beställa mot ersättning hos Beckerbåt.
Jag
tyckte att det kunde vara av intresse att det fortfarande finns
ritningar att tillgå, om man vill gå in i detalj hur
båten är konstruerad. Detta kan ju vara av intresse
vid eventuella förstärknings/ombyggnadsarbeten inför
långfärder.
Ett
viktigt undantag från självbyggnadsprincipen var tydligen
att beställaren av båten tydligen kunde få en
betydande del med hjälp och råd i från Marina
Park i sina ansträngningar att färdigställa båten.
Detta har lett till att de flesta Vagabonder jag sett har varit
mycket gediget byggda. Plastpest verkar vara ett okänt begrepp.
Samma
gäller inredningsdetaljerna, vilka måste ha köpts
i färdigskurna satser, ehuru en amatör näppeligen
skulle klara av att göra sådana vackra teakinredningar
som jag sett i flertalet Vagabonder. Inredningarna verkar också
ha hållit mycket bra, och förefaller inte ha tagit
skada med åren. Själva interiörerna skiljer sig
något från olika modeller, bl.a. kunde man få
med en extra sjökoj på styrbordssidan. Inredningen
för övrigt är traditionell med kök, toa, septiktank.
En hel del har värmare installerade. Men som sagt: MYCKET
RYMLIG. Det går utmärkt att stuva under durkar, och
på allehanda ställen. Välkommet vid långfärdssegling.
Vi
har under åren blivit positivt överraskade av seglingsegenskaperna
hos denne långseglare. I och med att de flesta har en förhållandevis
hög masthead rigg (många av fabrikat Isomat) och storsegel
i kombination med en Genua 1 så kan man få upp tilltäckligt
mycket segel för att få henne att gå väl
även i lätt vind. Tungdeplacementbåtar brukar
ju annars komma till korta här. Några Vagabonder gjordes
med en lägre "västkustrigg" anpassad för
de krassare vindförhållandena här. Med fullrigg
betyder det dock att man får reva ganska tidigt, men detta
har ingen praktisk betydelse. Då man tvingas börja
reva ligger båten ändå oftast kring sin maxfart,
dvs. 7-7,5 knop.
Som
på alla båtar med lång köl så är
givetvis inte höjdtagningsförmågan vid bidevindsegling
fullt jämförbar med moderna fenkölade båtar
av samma längd. En kryssfock jämnar dock ut skillnaderna
högst väsentligt, och är därför ett utmärkt
komplement till en Genua 1. Bäst kommer dock Vagabonden till
sin rätt på halvinds- och slörbogar i vindhastigheter
8-15 m/s. Med sitt mäktiga deplacement rör hon sig säkert
och bekvämt och snabbt genom sjöarna.
Segling
i hårt väder/storm med Vagabond kan jag inte uttala
mig om. Man kan dock anta att hon då får seglas traditionellt,
genom antingen biliggning, länsning undan för bara riggen
eller utsläppning av släplinor. Sittbrunnen är
förhållandevis liten och självlänsarna hyggligt
tilltagna och hon är utrustad med bridgedäck. Därtill
måste bärigheten i akterskeppet, genom sin stora volym,
anses som mycket god. Alla dessa faktorer talar för att hon
borde klara en "pooping sea", översköljande
sjö, akterifrån hyggligt. Lägg därtill hyggligt
höga fribord och skyddad sittbrunn.
En
omkullslagning/broach får man anta att själva skrovet
genom sin kraftiga konstruktion samt de mycket små rutorna
torde klara av. Oavsett vilket fartyg man ger sig ut i hårt
väder gäller ju regeln att alla tyngre föremål
måste vara sjömansmässigt surrat/stuvat.
Oavsett
vilken Vagabond man funderar på och om den skall användas
till långfärdssegling så är det självfallet
ett flertal mått och steg som måste vidtas, samt eventuellt
byggas om och förstärkas. Nedgångsluckorna måste
t ex tåla att ha hela båtens ligger upp och ned, samt
att de inte trillar ur. Alla tankar, batterier, spisar, verktygslådor
etc. måste surras. Alla stuvluckor måste givetvis
tätas så de tål upp och ned liggning etc. etc.
Flera alternativa länspumpningssystem, större vatten
och dieseltankar etc. etc. Listan kan givetvis göras lång.
Summa
summarum anser jag nog att Vagabond 31 är en båt synnerligen
lämpad för långfärd såväl som
familjeseglatser i kustnära vatten. Gediget bygge och modernast
design av kosterbåtarna, goda seglingsegenskaper, hög
säkerhet, goda utrymmen och stabil och bekväm gång
i sjön talar för detta.
Jag
har ringt på ett flertal båtar då de varit till
försäljning för att kolla hur prisnivåerna
ligger. Vagabonderna har blivit mycket populära och de går
omedelbart. Prisnivåerna har faktiskt legat mellan 350 000
till 450 000, så jag tror nog att Du får jacka upp
prisindikationen på webbsidan något.
Ytterligare
att beakta på Din sida är: Dieseltanken är på
90 liter och vattentanken på ca 80. Det är ca 70 båtar
byggda. Nr 1 seglar fortfarande. Det har byggts Vagabonder med
VP 2003 (ganska vanlig), VP 2002 (ganska vanlig), Yanmar 2 cyl,
Yanmar 3 cyl, Leyland 4 cyl. Tvåbladiga fast och trebladig
fasta propellrar. Sistnämnda starkt rekommendabelt.
Miguel
Midhage