Projektdagbok december 2001

För att försöka få båten tät så gick vi noggrant över botten och drevade de stora sprickorna, tätade de lite mindre med Ettan och tejpade de små långt upp med silvertejp. Förhoppningsvis så blir det i alla fall tillräckligt tätt så att pumparna klarar att hålla undan.

Den 30:e November var det dags att pröva igen. Vi hade förberett oss bättre denna gång och hade två stycken pumpar i båten, en 220-volts och en kraftig 12 volts som sedan blir fast monterad. Vi hade dessutom en bensindriven länspump med riktigt hög pumpkapacitet som standby vid sidan om. Redan när båten började sänkas ner så märkte vi att den inte alls läckte som förra gången, vilket i och för sig var väntat, med alla de sprickor vi hade tätat.

Vi släppte sakta ner den i vattnet och efter en stund så hade kranen bara 1 ton kvar på viktmätaren, vi släppte då ner den ytterligare lite grand och då flöt den faktiskt!!! I och för sig med hjälp av pumparna som jobbade frenetiskt för att hålla undan allt vatten som strömmade in. Vaxet trycktes in på en del ställen och det stod som små fontäner lite varstans i skrovet. Med hjälp av den bensindrivna pumpen kunde vi pumpa undan ordentligt så att det gick att komma åt att peta in lite hampa i fontänerna.

Om man minskar vattnets strömhastighet med hampan så sväller trät mycket snabbare och tätar sig själv. Redan efter en timme började läckaget att minska och vi vågade släppa loss båten från kranen. Det läckte en hel del längs med bottenstocken på de ställen det var svårt att komma åt med tätning, särskilt i aktern och fören. Vi jobbade metodiskt med att peta in hampa hela kvällen och efter några timma hade läckaget minskat så pass att vi inte behövde köra pumparna hela tiden.

Vi släppte in vatten så högt vi vågade och pumpade sedan ut det så långt det gick. I början var det en sykel på 3,5 minuter med pumparna av, följt av ca 10 minuter med pumparna på, men allt eftersom tiden gick så blev det längre intervaller med avslagna pumpar och kortare pumptid.

Malin och jag övernattade i båten och en av oss låg och stirrade på vattennivån och skötte pumparna medan den andra sov. Lätt panik uppstod vid ett tilfälle då 220-voltspumpen plötsligt slutade att fungera och vi då bara hade batteripumpen kvar.

Det var en strålkastare som hade fått jordfelsbrytaren att lösa ut, det blev några stressade minuter innan jag lyckades följa skarvsladden upp til skjulet där elcentralen var. Som tur var så var det inte låst och jag fick slå på strömmen igen.

Vid 11-tiden på förmiddagen den 1:e December så vågade vi koppla in pumpautomatiken och kunde börja slappna av lite. Under dagen svällde båten ytterligare och på kvällen åkte vi hem vid nio-tiden för att sova hemma. Då gick pumparna ca 20% av tiden och det kändes som det fanns lite marginal.

Morgonen den 2:a December hade det gått ner till ca 10% och båten flöt fortfarande så dagen användes till att städa ur båten och plocka i ordning. Det kändes skönt at den äntligen var i vattnet och att den faktiskt flöt, om än med hjälp av pumpar. Det känns i alla fall tryggt att ha en ordentlig länspump i båten och jag är glad att jag kostade på lite extra när jag köpte den.

De nästa veckorna låg båten och svällde och blev tätare och tätare, efter två veckor läckte det nästan inte alls och det blev dags att ta upp båten. Den 20:e December tog vi upp båten som nu var nästan tät och täckte den med en presenning. Vi satte också inn ett par element, ett i akterruffen och ett i salongen så att det inte skulle frysa om det blev minusgrader och för att få bort all kondens.
Jag tömde dieseltankarna genom att skruva ur bottenventilerna, det var så mycket gamla avlagringar i tankarna att det inte kom någoting genom ventilerna Sedan började jag att städa ur båten och skrapa loss all lös färg i kölsvinet

mejla Håkan