 Med
Ad Astra i Söderhavet
Alla
som hört om Pippi Långstrump eller om Villervalle har väl drömt
om att åka till Söderhavet? Själv har jag haft den drömmen sedan
min mor började läsa sagor för mig där Pippis pappa var negerkung
på Kurrekurreduttöarna. Nu
har jag gjort min drömresa som under fem månader tagit mig över
Söderhavet. Franska Polynesien - Cooköarna - Niue - Tonga - Fiji
- Vanuatu - Nya Kaledonien. Söderhavet har kallats världens bästa
seglingsvatten. Det stämmer också!
Vi
fann varma trade-vindar med slör och läns och gästfri lokalbefolkning.
Dessutom upptäckte vi att det var både billigt och lättseglat. Ofta
kom vi att träffa härliga människor både bland lokalbefolkningen
och bland de yatchies som hoppat av ekorrhjulet och är ute på sin
livs resa.
Att
komma iväg ...
Redan
i början av 90-talet började jag spara pengar för att köpa en oceangående
båt. Jag bodde billigt och åt ofta pasta. Studielånet använde jag
till att köpa en 33 fots Westerly som jag flyttade ombord på för
att spara ännu mer och för att ställa den i ordning. Den låg då
i Ryssviken på Djurgården. Det slumpade sig dock så att jag kom
att byta till mig en båt som jag tidigare försökt köpa i Söderhavet.
Ägaren hade insett att han aldrig skulle segla den vidare. Självklart!
Varför börja i Sverige när man kan få båten levererad och klar i
Söderhavet?! Man slipper de långa transportsträckorna över Nordsjön,
Atlanten och östra Stilla Havet. Första steget var taget!
Känna
sig för
Båten
låg på ön Raiatea i Franska Polynesien. Första säsongen, juni-augusti
97, kryssade vi runt bland öarna - Bora Bora, Tahaa, Raitea och
Huahine och lärde känna båten. Hon var snabb och sjöduglig och det
var två härliga, lata månader med snorkling och dagsseglingar. Det
var till och med ett härligare liv än jag hade förväntat mig! I
augusti var vi tillbaka i Stockholm igen för att jobba ihop mer
pengar. Jag räknade ut att när jag slutade jobbet skulle jag kunna
vara ute och segla i ett år. Det är kanske lite kort tid för att
segla på haven men samtidigt oändligt mycket mer än att bara drömma
om att segla. Drömmar
är till för att förverkligas - man har ju bara ett liv ...
I
somras skrapade jag ihop en besättning av vänner och släktingar,
packade massor av sjökort (kopior av nya kort som jag köpt billigt
över Internet) och mellanlandade på vägen till Söderhavet i Los
Angeles för att köpa ännu mer båtprylar, lite billigare än i Sverige.
Under
två veckor ställde vi i ordning Ad Astra och sedan gav vi oss iväg
västerut.
Mycket
segling på kort tid
Alla
besättningsbyten gjorde att tidsschemat blev ganska pressat och
det var en del platser vi missade. Normalt är att man seglar ungefär
en femtedel av tiden och annars ligger i någon ankarvik eller hamn
där ett intensivt umgänge ofta pågår. Efter någon vecka på havet
känns det alltid som det finns massor att ta igen. En del är så
sociala att de förflyttar sig i grupp och söker sig till ställen
som Suva Yatch Club där det samlas många andra seglare.
Ljummen
öl
Vi
mötte många med stora båtar och all utrustning. Ad Astra hör med
sina 10 meter till de mindre. Men som de "lyxiga" båtarna ofta påpekade
ankrade vi i samma laguner, såg samma exotiska platser och levde
samma tillbakalutade liv men med den marginella skillnaden att vi
drack ljummen öl istället för kall. Dessutom hade vi bara en bråkdel
av de reparationskostnader och reparationstider som de flesta båtar
ägnar större delen av sin tid i hamn åt - men då hade vi valt bort
en del bekvämligheter ombord.
Nu
är pengarna slut - annat hade jag inte väntat. Ad Astra är till
salu men jag hoppas sticka ut igen om några år. Nya planer finns
alltid! Båten ligger upplagd på varv i Nya Kaledonien. Hon behöver
snyggas till - sol och saltvatten tar hårt. Men hon har som sagt
den påtagliga fördelen att hon ligger i världens vackraste segelvatten
...
För
visst är det så att den bästa båten inte nödvändigtvis är den man
drömmer om. Det är den som tar en ut på oceanerna.
|
