I väntan på tidvattnet

Det finns dagar ombord på en båt som man kanske inte skulle lägga märke till, som liksom bara skulle passera utan att man hann blinka... om det inte hade varit för att man är 48 olika personligheter på en båt som den här.

Det har varit en grå och regnig dag. En dag som kunde ha fyllts med suckar, gäspningar och klagomål över vädret. Men jag har inte sett ett spår av dessa symtom idag, backisarna*) har gjort allt för att hålla stämningen på topp.

Menyn presenterades idag på 6 olika språk på whiteboarden, fikat likaså. Kvällens städning av byssan gick villt till då levanger och gummiskrapor förvandlades till mickstativ och en gammal hitlåt med Anna Book fick bekänna färg i den gräsgröna Boomblastern. Succén var ett faktum, en tvåmannakonsert av sällan skådat slag ! Detta och alla andra galna upptåg gör att även grå dagar blir dagar att minnas.

I London var det stressigt men trevligt. Jessica (styrman) och jag tog ut en dags ledighet i den stora staden. Dagen förflöt i synd och lättja, shopping, fika, lunch, promenad och en härlig middag. Det händer inte så ofta att man kan vara ledig på det viset så vi satsade stort.

Eleverna hade fullt upp. De skulle ju hinna med alla sina uppgifter och studiebesök samtidigt som de skulle träffa alla nära och kära som rest dit för att träffa dem. Fredrik och eleverna gjorde ett mycket lyckat besök på Greenwich museet som jag dessvärre missade.

Vi ligger nu ankrade utanför Portsmouth för att gå in till kaj i morgon förmiddag. På Fredag bär det av mot Medelhavet och Malaga. Det skall bli skönt att komma ut på havet igen. Den känsla som infinner sig då man lämnar kaj och ger sig ut på en längre segling går inte att finna någon annan stans. Det är en känsla av att vara fri och bekymmerslös. Det som händer i land kan man inte göra något åt just då, man bara seglar på. De eventuella problem som dyker upp på vägen tar man itu med när de kommer och man försöker så gott det går efter de förutsättningar man har att lösa dem ombord.

Man längtar efter alla de tysta stjärnklara nätter då man sitter på däck och bara tittar upp mot himlen. Ja, vi får väl se. Så som vädret varit hittills så har vi varken sett stjärnor eller suttit på däck, det har varit för mörkt och för kallt. Men jag lovar att i mitt nästa mail berätta om huruvida det blir några kvällar under stjärnhimlen eller ej.

Ha det bra så länge !
/Anna

* Så kallas eleverna då de hjälper till i byssan.