Över Biscaya

Hej! Nu har vi lämnat England bakom oss och stävar sydvästvart ner mot Biscaya och så småningom Malaga på Spaniens sydkust. Vi har strålande solsken men en sydvästlig bris på 7-8 m/s vilket gör att vi stöttar med maskin för tillfället.

Men i går hade vi en underbar ostlig vind på ca 12 m/s som gjorde att vi kunde segla med fullt ställ och gjorde runt 9-10 knop. Det gäller att passa på att njuta av dessa tillfällen. Nu skulle jag tippa på att vi har ca 900 distansminuter kvar till Malaga, och vi har beräknat vara där den 2 oktober.

I England besökte vi först London i fyra dagar och sedan Portsmouth på sydkusten i tre dagar. London var lika trevligt som man kan tänka sig. Vi låg förtöjda ute i West India Dock i stadsdelen Docklands. Men vi tog oss snabbt och lätt in till centrum där vi tillbringade all vår lediga tid. Anna har ju redan berättat vad hon och Jessica hann med, själv köpte jag lite billiga böcker, promenerade genom stan, satt en stund på Trafalgar Square och tittade på duvorna innan jag såg musikalen "Whistle down the wind" med några kompisar ombord. Det var en fantastisk musikal, den kan rekommenderas.

Mycket av skolarbetet blev skjutet på framtiden eftersom vänner och bekanta kom på besök. Men samtidigt blev alla så glada så det jämnar väl ut sig till slut. Vi hann i alla fall med ett besök i Greenwich, där vi var på Observatoriet, Sjöfartsmuséet och Cutty Sark. Det är mycket gammal historia som finns samlad där. Harrisons första kronometer var intressant, Cutty Sark och de gamla tekappseglarnas historia och på muséet hade de en utställning om de första expeditionerna till sydpolen. Men tiden i London tog också slut, så vi satte kurs på Portsmouth.

Vi ankrade upp på The Solent i tisdags kväll för att invänta lots och ledig kajplats på onsdag förmiddag. På onsdag förmiddag hade eleverna sitt matteprov också, så vi såg inte så mycket av infarten till Portsmouth. Men matteprovet gick bra, alla blev godkända, så jag får väl vara nöjd med mitt första läraruppdrag. Portsmouth var en trevlig stad. Och ett besök på de historiska skeppen Victory, Warrior och Mary Rose får man inte missa. Jag var även på Dagen D-muséet, men skall man sammanfatta det besöket så passar bara ett ord: skrämmande. Hoppas vi aldrig behöver uppleva något sådant.

Så nu befinner vi oss ute på havet igen och väntar på den lovade västliga vinden så vi kan sträcka ner mot Cape Finisterre och förhoppningsvis få nordliga vindar utanför Portugal.

Hoppas ni har det lika bra som vi har det.

Hälsningar
Fredrik