Dikusha har ett storskotsystem som jag tror kan fungera på Fingal. Foto: Barton

Trots att jag seglat skuta i många år med gaffelrigg har jag inte direkt tänkt på hur den är konstruerad och vilka delar man måste ha. Som tur var fick jag stor hjälp av Birger Sjöberg att rita själva riggen.

Men nu är frågan var fallen ska fästas (återanvänder de gamla träknaparna som fanns på Fingal när den köptes), hur skotpunkterna ska fördelas över däcket och så vidare.

Storskotsystemet tänkte jag planka nästan rakt av från en bild jag hittade på engelska Bartons hemsida. Dock har jag ingen plats för någon skena på akterdäck (om jag inte sätter den på en breddad relingslist) utan tänkte ha tre fasta block i däck, två enkla och en dubbel i mitten. Skotet går in i sittrunnen från båda sidor med en skotråtta för att fästa tampen. Blocken blir moderna och kullagrade, men kanske målar jag dem också med tvåkomp och träådring …

Barduner/backstag ska också ha block, de blir tvåskurna eftersom jag tror att jag kan dra tampen runt lovartswinschen för att sträcka upp dem på slör och läns.

Och när det gäller fall och skot, förstår jag att det finns stora fördelar med till exempel Dyneema i fallen för att slippa töjning. Och möjligen kan jag ha i fall och barduner i dyneema och polyester i alla skot (som jag gärna vill ha beiga för att smälta in litet mer). Mer om tågvirke ska jag ta reda på härnäst.

Borret och hålet för axelröret.

Borren som Lasse fixade fungerade - men det var 480 mm två millimeters tjocka väggar i mässingröret och sedan ytterligare 15 mm glasfiber-armerad plast att borra upp. Jobbet skulle bli mycket tufft visade det sig …

Med en vanlig borrmaskin och den 400 mm långa borren med tillsatsen i svarvad aluminium som skulle göra att centrera det nya större hålet exakt över det gamla, så började jag mycket försiktigt. Jag borrade 2-5 millimeter åt gången under en minut och lät sedan borren (och borrmaskinen) svalna under några minuter. Sedan på det igen. I början lyckade jag borra 10 millimeter men sedan blev det mindre och mindre. Jag förstod att jag måste slipa borren men de första försöken blev inte bra.

Här har jag gjort cirka 170 av 480 millimeter …

Så småningom fick jag till slipningen och som bäst kom jag 40-45 mm på den dryga minuten jag borrade åt gången. Totalt gick det åt sju timmar under tre dagar att borra. Lyckan när jag kom genom var total …

Nu kan nya elmotorn monteras. Men jag misstänker att det saknas några delar…. Fortsättning följer på måndag.

Borret som ska göra plats för grövre axelröret.

Jag har fått hjälp av motorgurun Lasse Lundbladh att fräsa och svarva fram ett stöd till borret som ska ta upp hålet till axelhylsan från 25 mm till 38 mm - ett av de mer komplicerade jobben med ombygget i och med att det är svårt att göra ett stort hål större.

Vi funderade länge på hur en sådan borr skulle vara konstruerad, men tror att vi har en lösning. I morgon ska det testas och sedan är det motorinstallation.

Lasses ritning på styrningen.

Jag hade några idéer, men Lasse är dels ingenjör och dels van att lösa svåra båtproblem och kom upp med en lösning som helt säkert kommer att fungera perfekt. Men trots det förväntar jag mig hårt arbete att borra nästan en halvmeter med mässing och plast!

Läs tidigare inlägg här och här.

Rolf gör ådringsmålning på överbyggnaden.

Det första provet med att använda ådringsmålning för att efterlikna mahogny, snarare än att använda den utrotningshotade äkta vara, visade sig vara mindre lyckat.

Tvåkomponentsklarlacken var alldeles för geleartad och svårarbetad. Möbelsnickare Rolfe Hebbe är utbildad på Malmstens skola och hade gjort ådringsmålning förr. Vi kom fram till att det skulle vara enklare med en mer lättflytande lack och bytte märke. Då gick det betydligt lättare och Rolf målade överbyggnaden. Effektiv arbetstid vara bara nån eller ett par timmar för akterspegel och hela överbyggnaden.

En steg-för-steg artikel kommer i nummer 4-2013 av På Kryss.

Bombeslaget till Fingal

Jag har visat salningen förut men här kommer också bombeslaget som jag testat på plats. Det blir stilfullt!

Det börjar bli hög tid att börja fundera på hur riggen ska sättas ihop.

Just nu funderar jag över en lämplig lösning för storskotet. Jag inser att det är en lång bom (över fem meter) och ett storsegel som med sina 24 kvm är 165% större än original som är 14 kvm. Större krafter, bättre utrustning för att klara dessa krafter.

Nu är Rolf Hebbe på plats för att testa hur vi kan få akterspegeln och överbyggnaden att likna mahogny.

I morgon söndag är alla ni som är nyfikna på Fingal välkomna till Djurgården. Jag kommer att vara på plats mellan 11 och 15 och pyssla med riggen och måla fördäck.

Skärmdump från Sjöman Öman

Båtjournalisten Anders Öhman intervjuade Knud H Reimers 1986, året innan han dog, om hans konstruktioner och bakgrund.

Artikeln finns att läsa under “En mästare på båtars sköna former“.

Anders skriver bland annat: “Knud H Reimers har ritade vackra segelbåtar för alla slags människor på den sociala rangskalan, från kejsare till dataprogrammerare. Mest kända segelbåt bland Svenssonseglarna är nog ”Fin-Gal” döpt efter komikern Martin Ljungs berömda sketch om Fingal Olsson som ”rör på sig”. ”Fine girl” heter på skotska ”fin gal” och betyder ”fin flicka”.”

Test på gelcoat, utan grundfärg.

Vi har tidigare planerat att lägga träfanér på överbyggnaden och akterspegeln. Men då med ett trämaterial som inte förstör regnskogar, som ask eller någon FSC-märkt mahogny-släkting.

Tillsammans med möbelsnickaren Rolf Hebbe har vi precis gjort ett marmorerat, faux bois, bord till båtmässan och kom på att att ett mer fuktsäkert sätt än att baka in tunna träbitar i akter och överbyggnad vore att i stället marmorera dessa Fingals “trä”-ytor till ett resultat väldigt likt ädelträ men med tvåkomponents färg.

Vi har idag gjort ett första test med pigment och två-komp klarlack. Vi gjorde det på en vit gelcoat-yta, och blev mycket nöjda med resultatet som på avstånd inte kommer gå att avgöra att det inte är äkta.

På Double Coats okrafärgade 2-komp.

För att göra det ännu bättre funderar vi på att lägga en färg - en varm okra/gul färg som kan vara en bra grund. Det är naturliga pigment som vi sedan tänkte blanda ut i transparent tvåkomp-lack. Kanske i flera lager om det behövs för att se bra ut.

Sedan ytterligare 4-6 lager transparent tvåkomp-lack för lyster och komplett skydd mot vatten och UV-ljus.

Jag har sett att man målat kolfibermaster för att få dem att se ut som trämaster (se denna länk)

Dagens projekt har varit att börja riva ur sittbrunnen. Relingen ska bara bli 80 mm hög och ha en bred list att sitta på, eller så sitter man på skarndäcket. Sittbänkarna blir helt nya, medan jag behåller fotlådan på samma plats.

Jag sågade bort den främre delen av sittbrunnen för enklare att komma åt och montera elmotorn inom ett par veckor. Jag drog också på mig overallen, andningskydd och hörselkåpor för att slipa bort resterande delar av den gamla motorbädden. Det kliade trots det av glasfiberdammet …

Ungefärligt utseende, gjort tydligare med Photoshop

Vi har också bestämt måtten för fönstren och kan nu göra egna ritningar för att undersöka hur mycket det kommer att kosta att vattenskära av 3 mm rostfritt.

Bronsvinschar kanske skulle passa bäst …

Vinschar är visuellt synbara och allra läckrast hade varit att haft bronsvinschar, men eftersom all annan metall är rostfritt eller kromad brons så passar blank/vit metall bättre (och det kommer att gälla för fönstren också).

Focken kommer att ha peterbom och vara självslående, medan den relativt stora klyvaren kommer att behöva kvalitetsvinschar. På Roobarb monterade jag danska Andersen-vinschar som jag varit mycket nöjd med. Att välja något annat än låsande version finns ingen anledning, det är så mycket lättare att hantera för en liten besättning.

… men Andersen gör väldigt bra vinschar även i rostfritt.

På Fingal blir det näst minsta storleken 18 ST (Self Tailing) och helt i rostfritt. Nästa storlek upp 28 ST hade också fått plats men är onödigt kraftiga (har dock inte bestämt mig till 100 % ännu).

Sedan kommer vi förhoppningsvis att provsegla under Flygarhelgen för att bestämma var alla skotpunkter ska placeras. Då blir det till att ha med sladdlös borr och gott om riggmaterial.

Salningsbeslaget från England.

Idag packade jag upp alla beställda beslag till mast och peke som kom igår. Beställt sedan några månader från Classic Marine i England där en del kom från hyllan men mycket var också specialbeställt för att passa.

Speciellt salningsbeslaget var en ganska avancerad konstruktion, men där riggaren och segelmakare Birger hade gjort en grundritning (äldre inlägg) som sedan Moray McPhail i England hade några förbättringsförslag till.

Jag blev mycket imponerad och tror att det nästan två kilo tunga beslaget som tar upp såväl fockstag, backstag och dirkar (viktiga eftersom bommen är fem meter lång och tung!) som också är fäste för undervant och spridare kommer att behöva vila på kindbackar.

Jag funderar på att bygga en 2,5 meter mastatrapp för att testa bombeslag, mastringstätning och annat runt masthålet. Det ska bland annat konstrueras en mastfot nere i kölskarpen, som jag just nu inte vet hur jag ska göra …

Gunnars Fingal i Uppsala.

Ytterligare en gammal Fingal till salu för 10 000 kronor. Denna gång i Uppsala. Renoveringsobjekt med det klassiska blå däcket och överbyggnad. Har varit långseglare och varit ner till Medelhavet. Länk till annonsen på Blocket.

Säljaren Gunnar skriver i annonsen; “Genomför ditt eget Fingalprojekt!”.

Ja, gör det!

En köpelucka från Classic Marine i UK.

En båt som ska få ett klassiskt utseende som Fingal bör naturligtvis ha vackra ventiler på den överbyggnad med träyta som planeras.

Allra vackrast, enligt min mening, är det med helt runda bronsventiler. Jag funderar på om jag ska ha brons när mycket annat ombord (utom möjligen skotvinscharna) kommer att vara i polerad rostfritt eller kromat. Rostfritt/kromat är dessutom en del billigare att köpa.

För att minska möjligheterna till att vatten hittar in i inredningen, så vill jag ha så få öppningar som möjlig. Därför kanske inte öppningsbara ventiler är ett bättre val (“deadlights” på engelska, snarare än “portlights” som är öppningsbara).

Öppningsbar kromad ventil från Vetus.

För det är i England och Tyskland jag letar ventiler med den rätta klassiska känslan. Även om några av de stora båttillbehörstillverkarna (som Vetus) har kromade ventiler.

Men troligen ska jag först undersöka om jag kan låta vattenskära mina egna i 4 mm brons alternativ rostfritt. Och själva rutan i 10 mm Lexan.

Kojerna i kajutan börjar komma på plats.

Vi har även börjat skruva ihop inredningen som ska vara så enkel som möjligt - ingen toa och inget pentry. En dubbelkoj med lattbotten i fören och två vanliga tvåmeterskojer i kajutan.

Under kajutans kojer ska de fyra batterierna till elmotorn placeras för att få en så låg och central placering som möjligt - de fick tyvärr inte plats under durkarna vilket hade flyttat ner 120 kilo batterier ännu längre ner.

Tyvärr har jag flera gånger nu konstaterat hur sned den ursprungliga inredningen - och skrovet - är. Vilket har gett att även den nya inredningen som bygger på huvudskottet som är placerat där det gamla skottet stod. Men det stod runt 10 millimeter snett har jag nu kunnat konstatera, vilket gör att den nya inredningen också blir en smula sned. Men jag tror inte att det ska behöva märkas i seglingsegenskaperna …

700 x 700 mm blir luckan på fördäck

Äntligen är så det största jobbet på fördäck klart. Det stora hålet är laminerat med många lager 800 grams väv till nästan en centimeters tjocklek. Det ska också lamineras upp en fläns för luckan, som på bilden bara är ditsatt på prov. Sedan ska det slipas och spacklas för att få en jämn yta med resten av däcket.

Balkar och karvlar är laminerade och klara för nästa steg.

När en stor del av överbyggnaden sågades bort blev det ett stort hål på fördäck. Nu har det varit öppet i snart 10 månader och det är dags att göra något åt det …

Det har gjort det enklare att jobba i förpiken som nu fått stöd för den ribb-botten som ska göra kojen lite mjukare än att ligga på en plywoodskiva. I min andra segelbåt har jag gjort egna resårmadrasser, vilka man ligger som en kung i. Men de är också tunga och ganska otympliga att ta in och ur vår och höst. Därför väljer jag en lite enklare väg denna gång.

Men nytt däck ska byggas upp och mitt i den en ordentligt stor förlucka som ska göra det lätt att komma upp och ner. Nya däcksbalkar och karvlar av CNC-fräst björkplywood läggs in och nu är det dags att plasta igen detta för att ge stadga åt fördäcket.

Nu med både epoxi och färg på botten och friborden.

Efter att ha ägnat många dagar, till och med veckor med att slipa på friborden så var det nu dags att lägga på två lager grundfärg till.

Vi lade på två lager i somras, men efter det har vi lagt på några lager med spackel eftersom den buckliga ytan var alltför svår att acceptera. Den är nu bättre, men väldigt långt från perfekt …

Hur som helst använde vi en lösningsmedelsbaserad epoxi-grundfärg som ingår i DeIjssels system för färgen Double Coating. Den ska bygga ganska tjocka lager som får apelsinskalyta som sedan ska slipas jämnt under ytterligare några dagar innan det är dags för 2-3 lager slutfärg.

Färgen blir svart som kanske syns.

Lösning på peterbom på Bayrider 20.

Just nu är det en del funderingar på ett bra beslag för en indragbar klyvarbom som också ska vara ett fäste för fockstaget.

Peket/klyvarbommen planeras att sticka ut ungefär en meter framför fören och kommer att ha åtminstone waterstag för att inte den ska böjas uppåt när klyvarfallet sträcks (klyvaren sitter på rulle och har en vridstyv lina i förliket och utgör sitt eget stag).

Det är också dags att börja fundera på peterbommen och dess infästning. På mässan i Southampton såg jag en kul lösning, som helt säkert inte är ny.

Lilla varvet Swallow boats i Wales gör traditionsliknande båtar i både plast, trä och komposit. Bayrider 20 är en sexmeters dagseglar med bland annat vattenbarlast och fällköl/-roder. De har en liten annorlunda lösning på den självslående focken med sin lilla balanserade bom. Inte vanlig på större båtar, däremot på modellsegelbåtar. Jag vet inte hur man ska tyda det?

Om man tittar noga (klicka på bilden så blir den större) finns det en liten gummikloss/dörrstoppare i bakkant av bommen som gör att den inte slår sönder plasten i däcksluckan. En intressant lösning som kanske kan bli intressant att titta närmare på.

Fösta lagret av svartpigmenterad epoxi.

Efter eoner av tid ägnad åt slipning av båtbotten, är det äntligen dags att göra en epoxibehandling av skrovet under vattenlinjen.

Det kanske inte är helt jämnt, men dels är en gammal plastbåt tämligen ojämn från början - åtminstone den här. Och dels vill vi inte lägga en till två veckor till på att bredspackla och långslipa ner skrovet och friborden. Tyvärr är valet av en högblank svart färg den allra mest avslöjande - vit är betydligt bättre! Men vi lägger kraft på att få en vacker seglande båt som ska tåla en och annan törn, inte ett utställningsobjekt.

Vi använder vanlig lamineringsepoxi 275A från NM med en tillsats av “422 Barrier Coat Additive™” och svart pigment.

Eriks Fingal

Fingal brukar vara ganska billiga i inköp - min teori är trots att de är 8,5 meter långa och borde medföra ett någorlunda högt pris, så gör utseendet på överbyggnaden att den ofta går att få billig.

Erik i Stockholm säljer just nu sin Fingal för 10 000 kronor (som är diskuterbart dessutom) på Blocket - och det bästa är att han är så ärlig i annonsen:

“Nu är det dags att sälja vår gamla skorv Claudia, en Fingal från 1967. Missförstå oss rätt, hon flyter och seglar … men nu är det dags för oss att hitta något större och fräschare”.

“Klimatet ombord är lite nedgånget, men främst så är det kölsvinet som på grund av vattenintag har en smått o-charmig beläggning av gud vet vad, främst oljespill. Även dynorna har sett bättre dagar och framför allt doftat bättre”.

“Inombordsmotorn, en Albin O21, har helt rostat sönder och är obrukbar. Till följd av detta har även en läcka uppstått i avgassystemet. Läckan är åtgärdad med en träplugg som medföljer vid snabb affär. För att laga läckan behöver hela motorn lyftas ut. Passa på att sätta in en ny!”

Välmatchad beige inredning …

“Med lite tid, kärlek och jävla anamma så går det utan tvekan att rusta upp skrovet till sin forna glans och kanske skapa en unik båt”.

Och som Erik också nämner, gör en vacker dagseglare av henne - det är ett vackert och välseglande skrov. Jag kan hjälpa till med tips på hur du ordnar resten