Fingal brukar vara ganska billiga i inköp - min teori är trots att de är 8,5 meter långa och borde medföra ett någorlunda högt pris, så gör utseendet på överbyggnaden att den ofta går att få billig.

Erik i Stockholm säljer just nu sin Fingal för 10 000 kronor (som är diskuterbart dessutom) på Blocket - och det bästa är att han är så ärlig i annonsen:

“Nu är det dags att sälja vår gamla skorv Claudia, en Fingal från 1967. Missförstå oss rätt, hon flyter och seglar … men nu är det dags för oss att hitta något större och fräschare”.

“Klimatet ombord är lite nedgånget, men främst så är det kölsvinet som på grund av vattenintag har en smått o-charmig beläggning av gud vet vad, främst oljespill. Även dynorna har sett bättre dagar och framför allt doftat bättre”.

“Inombordsmotorn, en Albin O21, har helt rostat sönder och är obrukbar. Till följd av detta har även en läcka uppstått i avgassystemet. Läckan är åtgärdad med en träplugg som medföljer vid snabb affär. För att laga läckan behöver hela motorn lyftas ut. Passa på att sätta in en ny!”

“Med lite tid, kärlek och jävla anamma så går det utan tvekan att rusta upp skrovet till sin forna glans och kanske skapa en unik båt”.

Och som Erik också nämner, gör en vacker dagseglare av henne - det är ett vackert och välseglande skrov. Jag kan hjälpa till med tips på hur du ordnar resten

Det var ett tag sedan denna sida uppdaterades - det beror delvis att på sommaren är det mycket annat att göra. Bland annat ska artikelmaterial som ska räcka hela vintern samlas in.

Så sedan sist har mest mindre jobb gjorts, som kanske inte är så märkbara. Som att hela båtbotten är nedslipad och håller på att skrapspacklas jämn. Sedan ska ytterligare ett par lager grundfärg på - som in sin tur noggrant ska slipas jämna.

Ett annat projekt som tagit lite tid är att fräsa ur den gamla relingen. Som jag skrev om tidigare var det ett oväntat tufft jobb att få bort den gamla T-listen i aluminium som var nedslagen mellan skrov- och däckshalvan - och sedan fastskruvad med något som varit rostfria skruv en gång i tiden. Aluminium och rostfritt hade korroderat ihop och det tog många timmar att borra, vinkelslipa och såga bort hela listen.

Sedan var den full av skruvhål. På en del ställen låg det teakbitar, troligen som skulle göra det möjligt att skruva fast utrustning. Och i övrigt var det bara hällt polyester i alla hålrum, och efter 40 år så var det skört som glas.

Det första fräsen dog efter ett par timmar och jag beställde en ny, betydligt kraftigare modell. Nu gick det lättare.

Jag använder polyester-glasfiberspackel för att fylla upp det jag fräst bort.

På Fingal har vi uppenbarligen haft en särskilt elak typ av kontaktlim från 1970-talet. Vi har haft begränsad framgång att få bort den, och egentligen har bara sliptrissor fungerat.

Jag skrev en kort artikel i På Kryss om de erfarenheter jag gjort och efterlyste andras errfarenheter och ämnet engagerade och flera tips kom in.

Det jag testade i artikeln (och här på webbplatsen) var en miljövänlig limborttagare som jag inte fick att fungera som det var tänkt. Limmet löstes inte upp. Återförsäljaren Anders Bolmstedt kom och tittade på vårt projekt och fick med sig en bit av kajuttaket med samma kontaktlim som finns i övriga båten för att göra några tester.

Dagen efter hörde han av sig och meddelade att medlet Remover fungerade bättre om man använde värmepistol till att värma limmet med och då var det bara att stryka bort det med en ren trasa.
- Ett snabbt test med Paint & Glue remover + värmning med värmepistol några minuter löste upp limmet från Fingalbiten utan problem, skriver Anders Bolmstedt (www.kmigreenproducts.com).

Jag skulle naturligtvis bli glad om denna metod fungerar eftersom att slipa i taket i förpiken inte är det mest ergonomiskt rätta man kan göra med sin kropp. Dock har jag ännu inte hunnit att testa metoden med att kombinera Remover med värmepistol - utan kommer att återkomma när jag gjort det.

Och då blir det också en uppföljande artikel i På Kryss.

Projekten går långsamt vidare. Just nu är det hålkälsfogar på nya skotten och lasering av masten som gäller.

Masten har fått många lager av lack med UV-skydd och får nu ett, kanske två lager, av en lasyr som gör att granvirket inte ska lysa fullt så kraftigt gult mot de oxblodsröda seglen.

Lotta slipar lätt ner tidigare lack-lager med 240 slippapper och slipar bort enstaka rinningar. Sedan är det ett tunt tunt lager lasyr utstruket med en skumpensel och flera problem med ojämnt resultat och svårarbetad bets. Det tog henne nästan en hel dag …

Jag har jobbat en del med mina vanliga uppdrag men varit nere nästan varje dag och bland annat gjort hålkälsfogar - det är förtjockad epoxi som bildar en rundad övergång mellan skrov och de nya skotten. Sedan har två lager biaxial glasfiberväv lagts över hela fogen för att göra det riktigt starkt.

Gammalt kontaktlim kan vara riktigt svårt att få bort. Den förblir gummiartad och liksom biter sig fast även vid kraftig behandling.

Fingal hade plastmattor limmade på samtliga av skrovets synliga innerytor inklusive taket. Det var bara i stickkojen där man monterat teakribbor i stället - dessa gick enkelt att skruva ner medan det gamla kontaktlimmet från början av 1970-talet nästan var omöjligt att få bort (blogg från 21 mars).

Vi har provat såväl roterande nylonborste som sliprondeller. Kontaktlimmet blir mjukt och fastnar igen en bit bort. Då är det bara att börja om igen.

Någon tipsade om att kontaktlim kan lösas upp av kontaktlim, men det verkar vara en mindre miljövänlig väg.

Anders Bolmstedt hörde av sig om en mer miljöanpassad produkt Paint & Glue Remover som baserade sig på vegetabiliska oljor som ska lösa upp kontaktlim, Sikaflex och silikon och som luktar väldigt lite, vilket gör att man slipper använda andningsskydd.

Tyvärr fungerade produkterna, som finns i olika styrkor, dåligt på Fingals kontaktlim. Efter flera prov, där vi efter 72 timmar (där en provruta var täckt av plastfolie) till och med hade lyckats lösa upp polyestern i rutan - men som i Povel Ramels melodi om kokosnöten, satt fortfarande kontaktlimmet fast!
Vi lyckades skrapa av en hel del, men fortfarande var provbiten inte ren. En upprepad behandling kan möjligen lösa detta och ska testas.

Bättre resultat fick vi med vinkelslipen med en polertrissa som liknade bitar av scotchbritesvamp fastsatt på den roterande skivan. Nackdelen var fortfarande att limmet satte sig fast igen tio centimeter bort. Fördelen var att ytan var helt oskadad och helt ren.

Rengöringsrondell 79 kronor på Clas Ohlson

Med en rengöringsrondell till vinkelslipen lyckades vi lite bättre - det gick snabbare än med “scotchbrite”-rondellen men skadade plastytan en hel del. Det stora problemet med rondeller är slipdamm och till vinkelslipen går inte någon grovdammsugare att koppla. Här krävs ett ansiktskydd och helst också heltäckande overall och glasögon.

Jag efterlyser fler erfarenheter från att ta bort kontaktlim på ett miljövänligt sätt. Hittills verkar det som om mekanisk bearbetning är det enda sättet …

En artikel om resultaten kommer i På Kryss i början av augusti.

Skissen på salningsbeslaget är gjort i Illustrator.

Vi har skissat på beslag till de nya rundhulten. Tillverkningen sker i England hos Moray MacPhail på Classic Marine.

Moray har också mycket färdigtillverkat och beslagen går att få i brons, förzinkat eller, vilket vi väljer till Fingal, i rostfritt. Möjligen blästrad RF, för ett mer klassiskt utseende.

Så många beslag som möjligt väljer vi från Morays katalog på det färdigtillverkade. Men bland annat salningsbeslaget måste tillverkas och i helgen har jag och segelmakaren Birger Sjöberg (som ritat rigg och segel till Fingal) bollat skisser och idéer till hur detta beslag ska se ut.

Jag lägger ut det här för att kanske få några kloka förslag på förbättringar …

Klicka för att förstora!

När huvudskottet byttes ut, gav det möjligheten att flytta masten 250 mm akterut, vilket säkert kommer att bli bra för att minska den troliga lovgirigheten.

Segelmakaren och riggkonstruktören Birger Sjöberg ritade därför om riggen något, dessutom efter de rundhult som Mast-Mats i Hudiksvall kunde få fram. Så måtten är delvis justerade - och eftersom mastämnet ursprungligen var ämnat till att bli en flaggstång har Birger ritat dit en flaggstångsknopp i ritningen (klicka på den för att förstora).

Nya storseglet

Måtten för storsegel och fock är justerade. Focken ska sitta på Peterbom för att bli självslående och får lattor för att stå lite bättre.Storseglet får en lite kortare bom och ett trimrev för att enklare kunna reglera lovgirigheten i vissa situationer.

Att masten flyttar akteröver gör att den hamnar mer ovanpå främre delen av kölen i stället för framför kölen.

Nya focken, med Peterbom

Nya dynoverdrag i lapptäcksteknik

Jag hoppas att det framgått att vi ska ta en del försiktiga steg för att se vad en vanlig båtägare kan göra för att göra miljön runt båtlivet lite bättre. Ett litet steg vi gör är att (åter)använda stuvbitar till nya dynorna, snarare än att köpa nytt.

När man väljer dyntyg till båt är det viktigt att det är ett kraftigt syntetiskt material som tål fukt och slitage bättre än bomull. 90 % av alla dyntyger som säljs är blåfärgade, med ett visst inslag av grönt och rött - båtägare är traditionalister …

Soffan på mässan

Inspiration till lapptäckstekniken kommer från Formexmässan där vi hittade en intressant soffa. Jag söker ytterligare ett par stuvbitar för att få större färgväxling (har du något liggande är jag intresserad).

Materialet i vi kommer att är avklippta mindre restbitar - men oanvända. De gamla dyntygerna i båten var relativt nya, men när man luktade på dem var mögeldoften tydlig och alla tyger var bland det första jag slängde redan första gången jag kom ner till båten efter köpet.

Nya takbjälkar till överbyggnaden

Nya huvudskottet är laminerat på plats tillsammans med nya överbyggnadens framsida. Vi testade också med takbalkarna på plats för att få en känsla för formen på nya överbyggnaden.

Leo från Linhults snickeri var med idag också och vi gjorde takbalkarna till överbyggnaden. Eftersom överbyggnaden ska ha en vacker kurva så gjorde vi ytterligare kurvade mallar som tvingade fram en form på överbyggnaden innan vi satte dit en ‘balkvägare’ i plywood som lamerades och skruvades (tillfälligt medan det härar) på plats längs den nya linjen som ska bilda överbyggnadens tak.

Det verkar också svårt att behålla gamla överbyggnadens takdelar, som skulle göra mindre mindrepåverkan. Men vi ska göra ett test i helgen om delarna går att anpassa, en fördel är att nedgångsluckan i så fall redan är klar…

Dagens arbetstid: 2 x 6 timmar (Leo 7 h)

Samlad tid: ca 520 timmar

Samlade kostnader: runt 182 270 kronor

Leo gör plats för däcksbalkar

Nu håller vi på att göra däcksbalkar och däckskarvlar för att förbereda det nya fördäcket.

Vi har tagit in Leo från Linhults snickeri för att effektivisera arbetet litet, det är många moment som ska göras. Leo har varit med 20 timmar i slutet av veckan och tillsammans har vi gjort mallar och sågat ut däcksbalkarna (som CNC-frästes för ett par veckor sedan av Johan på Linhult).

Mall till fördäcksluckan

Den stora förluckan på 700×700 mm (normal storlek är 500×500 mm) kräver ett stabilt fördäck. Leo gjorde en mall av MDF för att underlätta arbetet med måtten på balkar och karvlar.

Tanken är att förutom balkar/karvlar så ska hela däcket förstärkas med 50 mm Divinycell (lika tjocka som balkarna/karvlarna) med glasfiber och epoxi både över och under för att bilda en monocoque-konstruktion som ska vara lätt men ändå mycket stabil. Dessutom ger det isolering mot kyla/värme.

En stor lucka ska ge mer ljus i förpiken som blir ganska mycket lägre när överbyggnaden i denna del är borta - och då sänker vi också kojen med runt 20 centimeter - det blir lite bättre takhöjd men bredden blir mindre på grund av skrovets form.

Lotta lackar rundhult

Efter grundslipande av rundhulten, alla i norrländsk gran, har Lotta nu börjat att fernissa dem. Det ska bli många lager innan de är färdiga.

Första lagret med Rylard V64 förtunnades med 25 % terapin för att sugas upp i virket. Ett andra lager lades direkt på allt eftersom det sögs upp i träet.

Samtliga rundhult hänger fritt i luften, Två ståltenar kunde enkelt placeras i den ihåliga drygt 11 meter långa masten och med hjälp av en spinnakerbom och ett rör hängde vi den vi båten på lagon arbetshöjd.

Mast, bom och gaffel hänger fritt i linor

Bommen och gaffeln är inte ihåliga utan vi skruvade i en kraftig skruv i vardera ändan så även de kunde hängas fritt. Tyvärr blev det lite trångt mellan Fingal och snickarnas stora lagerhylla och arbetsställningen på gaffeln blev inte bra när vi hängde den en halvmeter över golvet.

Vi räknar med 6-8 lager lack med en slipning mellan varje. Så det är arbete för nästan två veckor när torktider och att annat jobb kommer mellan.

Tvingar och en bit list med sågad radie.

Dagens projekt har varit att försöka förstärka upp överbyggnadens sidor och dessutom återskapa en del av överbyggnadens kurvatur, som delvis försvann när vi plastade igen fönstrena.

I projektet kommer vi att behålla sidorna på överbyggnaden eftersom de ger en stabil grund att bygga vidare på - sidorna ska sedan kläs med tjock träfaner. Troligen runt 3-6 mm av något material som inte kommer från regnskogen.

Stämpar används för att ge stöd till listerna under lamineringen.

Med hjälp av delar som blivit över från CNC-fräsningen av fördäckets nya balkar, använde vi tvingar till att skapa en kurvatur på överbyggnadens sidor, samtidigt som vi lade på ytterligare 4 lager NM-epoxi och glasfiber, till totalt cirka 12 lager.

Dagens arbetstid: 10 timmar

Sammanlagd arbetstid: ca 450 timmar (av 1500!)

Det kan jag på en gång säga - lack eller fernissa är lite av en djungel och många man frågar har väldigt bestämda åsikter om vad man bör använda.

Det första lackprojektet är nu, efter några dagars handslipande med grovlek P120, att lacka den nya masten från Mast-Mats i Hudiksvall.

Jag gick på råden från Pierre på Råseglarhuset och köpte en burk (till att börja med) med lack från Rylard VG64 som bland annat innehåller linolja.

De första lagret späder vi ut med 20-30% terpentin och lägger sedan i en del bets (mörkbrun) i lager 4-5 (och kanske även i lager 6, om det behövs).

Nu ska vi försöka hänga upp masten för att enkelt kunna fernissa den från alla sidor.

Läste om dina borrproblem. Fundera på en annan lösning: Såga bort gamla “propaxelhålet” och godset runtom helt och hållet. Drastiskt, ja och svårt komma åt med vinkelkap och grova brotchar, ja. Och fult blir det, momentant. (Lämna kvar en liten “remsa” av gamla långa hålets inre styrbordsida om du vill ha struten liggande längs den, i samma riktning som gamla propaxeln.)

Sedan monterar du fast motor, axel, inre axeltätning och propellerstrut exakt på sina rätta platser. Struten och kanske axeln får du stötta på plats provisoriskt här och där.

Därefter plastar du fast struten, först vid sidan av de provisoriska stöttorna. När det härdat plockar du bort stöttningen och plastar fast resten. Gärna med epoxy som fäster bättre än polyester, framför allt på strutens stålrör. Hitills är det ganska lätt och snabbt (nåja), det som tar tid är att få det snyggt och slätt, att få den nya inplastningen att följa skrovets in- och utsida. (Men det kan du ev vänta med till ett annat år, bara plasten blir lagom tjock, och tät.)

Flera fördelar:

Lättaste sättet att få motor-axel-tätning-propellerstrut i exakt linje. I princip behövs ingen ytterligare justering. Lätt att montera struten och axeltätningen rätt i längsled. (Och axeln behöver inte kapas förrän allt är på plats.) Lättare att få axeltätningen på plats, jämfört med att åla in i akterskeppet senare. Bästa sättet att verkligen få fast propellerstruten, du vet nu att plasten verkligen limmar hela ytan på röret.

Nu vet du också hur den nya plasten runt struten verkligen ser ut, att den är homogen. Om propellerstruten/axeln egentligen inte ska ha samma position som gamla axeln, är detta sättet förmodligen lättare än att borra. Kostnaden är (kanske) mer tid och mer plast/epoxy och glasfiber.

(Eftersom min axel skulle ha en annan vinkel än den gamla, så var detta min metod på Späckhuggaren. Men jag hade betydligt mindre plast att såga bort. Och jag upptäckte att den gamla propellerhylsan nätt och jämt satt fast i båten, den kunde ha läckt eller lossat när som helst. Den hade monterats vid ett motorbyte, inte av originalvarvet.)

Hälsningar

Tomas Wahlberg

Den nästan 12 meter långa masten kom på taket av en liten Volvo 245

Idag kom masten från Mast-Mats i Hudiksvall ner på Birger Sjöbergs biltak efter 30 mil och efter att en ouppmärksam bilist nästan fått en masttopp genom vindrutan i en rondell i Sigtuna.

Masten är tillverkad av norrländsk gran av Mats Nording, vanligen kallad Mast-Mats, som haft en bråd vår. Egentligen är det ett flaggstångsämne som fick ett annat användningsområde - Birger har till och med ritat en flaggstångsknopp på riggritningen - men byggmetoden är densamma. Längden och diametern är nästan perfekt till Fingal, så snart ska den stå på kölen och föra de nya röda gaffelseglen som förresten också snart är klara kunde Birger berätta.

Birger Sjöberg dubbelkollar måtten

Ett par timmar gick också åt för att beräkna och ta mått för de mastbeslag vi håller på att beställa från Classic Marine i England - där finns allt från gaffelklor till träblock (dock får Fingal block i “Tufnol”). En del beslag ska tillverkas och det kommer att dröja ett par-tre veckor innan de kan levereras. Alla delar blir i rostfritt.

De utanpåliggande röstjärnen är tillverkade av Benny i Borlänge och är ett under av blankhet och följer dessutom skrovet kurvatur exakt.

De gamla röstjärnen fanns placerad mitt på skarndäcket och var väl närmast ett resultat av hur det vanligen såg ut i början av 1960-talet. Faktum är att när båten fick ny aluminiummast (den ursprungliga lär ha varit i glasfiber) så ändrade man röstjärnens infästningar och en otymplig inplastad konstruktion i en stringer, ledde sedan vidare med vajer till själva röstjärnen. Kanske fungerade en gång i tiden, men de senaste åren hade här läckt kraftigt med vatten vilket bidrog till fukten inne i båten …

På insidan finns ett motsvarande rostfritt bandjärn som ska fördela trycket. Troligen lägger vi på några lager extra med glas- eller kolfiber och epoxi här för att fördela belastningarna.

Nu finns äntligen de nya skotten utfrästa och testade på plats. Det ser mycket bra ut!

Med hjälp av Johan Crommert på Linjons snickeri kunde vi mäta och fräsa ut de nya skotten, som jag berättat om tidigare. Gamla huvudskottet var mätt från det gamla skottet, som ursprungligen hade tillverkats med traditionella medel. Men de skott som ska utgöra överbyggnadens bakkant är mätta direkt mot skrovet och passar ohyggligt bra, det är nästa så att minsta ojämnhet i skrovet också finns med i fräsningen.

Nya huvudskottet in till förpiken

Vi testade samtliga skotten på plats och konstaterade att vissa justeringar behöver göras eftersom skrovet inte är vinkelrätt mot skottet, men även det lär gå att fixa i CNC-fräsen som kan fräsa i en vinkel.

Innan de kan komma permanent på plats måste nya fördäck på plats. Det blir kommande stora projekt.

Nyöppnade Tackel & Tåg i grannhuset satsar just nu mest på cafét, men i ett litet angränsande rum finns både gamla och nya båttillbehör på Nya Djurgårdsvarvet, granne med Fingal.

Mest intressant för mig var ett klassiskt Peterbom-beslag som nytillverkas av kromad mässing. Priset är 1 100 kronor.

För fler begagnade båttillbehör finns de flesta i Råseglarhuset på Skeppsholmen - ett trevligt besöksmål.

Ritningar från 1978 av Knud H.

Det verkar som om Knud H Reimers heller inte var helt nöjd med Fingal - och ritade om såväl överbyggnad som roder och köl.

I källaren på Sjöhistoriska museet finns arkivet där de flesta av Knud H Reimers ritningar finns bevarade. När jag letade efter skrovlinjerna bland hundratals ritningar fann jah en moderniserad Fingal som ritades 1978 till en beställare. Överbyggnad och undervattenskropp fick linjer efter det mode som gällde då.

Framförallt har den mindre attraktiva tvåvåningsöverbyggnaden dragits ner, möjligen med hjälp av höjda fribord.

Om den byggdes vet jag inte, men har namn och adress på beställaren och ska ta reda på det - om någon känner till något är jag intresserad.

Det går att klicka på bilden för att göra den lite större.

En fördel är att man kan spara en del vikt - själva ringen väger bara några gram. Där det spelar roll är att inte ett tungt block med shackel slår mot något av sin egen tyngd eller skaver mot ett segel. Som suggor för försegelskot, leda revlina till rullsegel och kanske också uppe i riggen, lazyjacks eller för backstagen.

Priset är ungefär detsamma som ett enkelt block, från cirka 300 kronor med en dyneemastropp.

Finns att köpa hos till exempel Happy Yachting.