 Dykkurs
och lata dagar på Cook Islands
Position:
S21 41' W159 46' Rarotonga Cook Islands
Kia
Orana,
Så
har vi äntligen gjort vår första riktiga överhavssegling.
Det var otroligt häftigt! Vi lämnade Raiatea den 14 juli
efter att ha väntat på en del viktiga papper från
tullen. De kom aldrig och vi lyckades inte få Jean-Luc på
varvet att få tummen ur ändan, sa vi bestämde oss
för att lämna Raiatea utan dem. Dessutom hade trad-vinden
kommit tillbaka efter en tid av vindstilla väder.
Överseglingen
till Bora Bora gick snabbt - drygt 3 timmar för de 25
sjömilen. Med hjälp av vår GPS kunde vi se att vi
gjorde över 9 knop emellanåt. Förra året var
vi en hel del på Bora Bora och det var kul att åter
vara tillbaka på Yatchklubben. Den homosexuelle franske 'klubbvärden'
Gerard puffade fortfarande så där lustigt när
han var stressad av många restauranggäster. Ungefär
som ormen Sir Väs i Disney's version av Robin Hood på
julaftonarnas tv-program.
Gerard
gillar inte tyskar och jag antar därmed svenskar, som han tycker
dricker för mycket och ger för lite dricks. Jag plockade
ner min svenska flagga och pratade med tillgjord amerikansk accent.
Jovisst, jag lurade honom!
14
juli, Bastiljdagen, firas ordentligt i alla franskanknutna områden.
Vi hade hoppats på ett dansuppträdande med Tamure (Hula
hula) och polynesiska trummor. Men det var man själv som skulle
dansa ... Polynesierna dansar till vad som låter precis som
svensk dansbandsmusik men med lite mer Ukulele. Trots att både
jag och min kusin Anders har fyllt 30 så ville vi inte dansa
till dansband ;-)
Utan
papper hos polisen
Dagen
därpå gick vi en smula nervösa till Gendarmeriet (polisen)
för att försöka klarera ut från Franska Polynesien
utan de papper från tullen som sägs behövas. Det gick
alldeles utmärkt! Anders ringde Jean-Luc och bad honom eftersända
mina båtpapper till Rarotonga. Jag antar att jag aldrig får
se de dokumenten igen ...
När
en charterbåt med äkttysk besättning som låg
på bojen bredvid oss på Yatchklubben draggade rakt in
i oss, lade vi helt sonika loss, tog in ett rev på storseglet
och gick ut till havs. Enligt GPS:en hade vi 536 sjömil framför
oss till Rarotonga. Vi räknade med att det skulle ta mellan
5 och 7 dagar (det tog lite drygt 4 !!!).
Vått
överallt
Vinden
var tämligen frisk, runt 15 m/s och vi tog snart in ett andra
rev i storen och rullade in halva genuan. Kursen mot Rarotonga var
rakt sydvästlig. En ordentlig dyning kom från fyra
håll samtidigt. Ibland adderades alla dyningssystemen samtidigt
och det blev enstaka vågtoppar upp mot fyra meter höga.
Tyvärr slog de in över båten emellanåt, en gång
med en fisk som följde med vågen in i sittbrunnen!
Det
var blött och skumpigt. Snart var alla madrasser och alla kläder
blöta. Inte förrän på den tredje dagen mojnade
det och vi kunde stå i badbyxor och styra i idel solsken.
Nattlig
angöring
Ankomsten
till Rarotonga blev en smula hårrresande. Vi hade under dagen
fått allt sämre vind och allt lägre fart genom vattnet.
På morgonen den fjärde dagen slog vi ut alla rev och forsökte
få upp farten. Farten ökade högst marginellt och det
var omöjligt att hinna fram till Rarotonga innan mörkret
var över oss. Normalt skall man undvika att angöra en kust
med rev på natten. Men vi hade goda instruktioner från
boken The South Pacific Guide och en tydlig enslinje. Hursomhelst
gick allt bra, trots att hjärtat var i halsgropen de sista hundra
metrarna genom den 30 meter breda revöppningen. De salta långseglarna
i hamnen sa att dom var imponerade ;-)
Allting
gungar ...
Vi kom
alltså fram hit till Rarotonga sent i söndagskväll.
Vi klarerade in på måndagsmorgonen och försökte
få torra land att inte gunga så förfärligt -
det var värre än ute på havet! Jag höll på
att bli sjösjuk igen. Det tog nästan 3 dagar att bli av
med 'gunget' ...
Vi
letade upp Gunnar Lundström från förlaget
som kommit ner för att fira lite semester. Sedan dess har vi
använt tiden här som riktiga turister. Idag har vi gjort
'The Cross Island Walk' vilket är en fyra timmars härlig
bergsklättring över bergen. På en del ställen
är det så brant att man klättrar som i en stege
på alla fyra i trädrötterna . Vi avslutade vandringen
med ett avsvalkande dopp i ett vattenfall på andra sidan ön.
Sedan tog vi bussen tillbaka till.
Vindstilla
På
måndag börjar vår dykkurs. På tordag-fredag
skall vi lämna Rarotonga (om det har kommit någon vind
då - nu är det nästan vindstilla) för att försöka
hitta Beveridge Reef som ligger mitt i havet cirka tre dagars segling
från Rarotonga. Hela revet ligger under vattenytan, ingenting
sticker upp!
Vi
ar oändligt glada över våra två GPS:er. Det
möjliggör att hitta revet utan för stora svårigheter.
Sjökorten ger väldigt vaga uppgifter och säger bland
annat att det nog ligger 3 sjömil längre i nordväst
än vad kortet säger. Anders hittade exakta GPS koordinater
på Internet som någon seglare som varit där tidigare
publicerat. Vi tillbringar sedan en kortare tid där innan vi
vidare mot Niue som ligger ytterligare något dygn bort.
Jag
återkommer innan avseglingen med de senaste nyheterna. Det
är lätt att hitta Internetuppkoppling här (trots
att det kostar nästan 100 kr/timmen). Medan att hitta en bra
telefon som fungerar med telefonkorten är svårare ...
Om
du någon gång har vägarna förbi så kan
jag verkligen rekommendera Rarotonga - extremt trevlig lokalbefolkning
med en lagom stor och mycket vacker ö. Vi njuter verkligen
av livet här.
Hälsningar
Micke
och Anders
|
