 |
 Dramatisk
segling till Nya Kaledonien
Cairns,
Australien 991029
G'day
mates!
Det
var ett tag sedan som något kom från mig och Ad Astra
och seglingen över Söderhavet. Det beror inte på
att jag inte har skrivit utan snarare på att jag har haft
problem att skicka det. Jag hoppades att Internetutvecklingen skulle
ha kommit långt i h e l a Söderhavet. Förhoppningarna
infriades inte riktigt. Just nu ligger Ad Astra på land i
Noumea, Nya Kaledonien och jag är tillsammans med min syster
Mia och dyker på Stora Barriärrevet.
Den
här loggboksrapporten kommer att bli den mest dramatiska jag
levererat - vi har testat vara gränser med stormar, fruktansvärda
åskkväder, sönderseglade segel och dessutom har
vi med en hårsmån undgått att krossas mot ett
rev och bli fiskmat ...
Men
för att kort sammanfatta vad som hänt sedan jag lyckades
få iväg en text senast, så börjar vi på
Fiji ...
På
Malolo Lailai
Fiji
är en stor ö med fantastisk segling runt dess kuster. Åsa,
min flickvan, och jag stack ut från Suva Yatch Club efter att
ha försökt reparera backslaget utan framgång. Vi behöver
få upp båten för att ta loss propelleraxeln för
att få loss lådan. Vi försökte torka ut båten
med hjälp av tidvattnet men leran var för tjock. Det betydde
att vi inte kunde gå för full maskin framåt. Vi gick
under ett blåsigt dygn till Mamanuthaöarna på
Fijis västsida. Här är det gott om skyddade vikar och
korta dagsseglingsdistanser. Vi stannade några dagar på
Malolo Lailai, även kallad Musket Cove, där
tävlingen till Port Vila (Vanuatu) just startat. Det var skönt
med solsken igen - som de flesta andra höga öar så
regnar det mycket på de östra kusterna på grund av
tradvindarna, medan det på västsidorna är tämligen
torrt. I Suva ("Soggy Suva") på ostkusten hade vi regn nästan
varje dag medan det inte hade regnat på nio månader på
västkusten ...
Vi
tog upp Ad Astra på Vunda Point Marina (som helt ersätter
den tidigare så populära marinan i Neisau, Lautoka som
gick i konkurs för tre år sedan). Jag fick en ny besattning
i och med att Andreas Brehme kom ner ett par dagar efter Asa
rest hem igen.
Stiltje
- storm
Några
dagar senare gick vi ut till Musket Cove igen för att börja
vår segling mot Vanuatus norra öar. Väderutsikterna
var försenade hos Musket Cove Yatch Club så vi lämnade
Fiji utan dem. Ingen vind! Det tog oss 12 timmar bara att komma ut
genom revet och fortfarande ett dygn senare såg vi Fiji alltför
tydligt. Vi hade i början ett dygnsgenomsnitt på 40 M.
Ett par dagar senare sa fick vi äntligen vind - mycket vind!
Regnet och vågtopparna kom flygande horisontellt in över
däck och ofta vidare ner i nacken ;-) Det gick i alla fall fort!
8-9 knop med en dryg kvadratmeter ute på rullgenuan. Kul men
en smula skrämmande! Värre blev det när vi fick ett
åskväder direkt över oss. Det blixtrade oupphörligen
och en segelbat är ju ofta den högsta punkten på havet.
Vad än våra mammor sagt om att inte söka skydd under
höga träd vid åska, så hade vi inte mycket val.
Vi kopplade ur all elektricitet och alla antenner, GPS'en stoppade
vi in i ugnen (för att på så sätt få en
Faradays bur) och vi hade bara en hand på metallratten samtidigt
...
 Vulkanutbrott
Sista
natten, när vi gick in mellan Vanuatus öar, så blev
vi i alla fall rikligt belönade med att kunna beundra återskenet
på himlen från vulkanen av ön alldeles intill oss!
Trötta efter en veckas segling, lade vi till i en skyddad vik,
Palikulo Bay, på ön Espirito Santo där
vi blev bjudna på Barbeque av några andra seglare. Det
var en himla tur eftersom det enda vi hade kvar till middagsmat var
nudlar och småkakor med jordnötssmak. Nudlarna och kakorna
fick bli frukost dagen efter i stället... Vi klarerade aldrig
in på Vanuatu utan låg dolda i Palikulo Bay medan vi dök
på ett av världens häftigaste dykmål - vraket
efter det 102 meter långa fartyget President Coolidge
som gick på ett par minor och sjönk 1942. Vi gjorde flera
dyk på vraket (ner till 50 meters djup) och på Million
Dollar Point där tusentals jeepar, lastbilar och annat dumpades
efter andra världskriget. Vi fick faktiskt också se både
penisfodral och kvinnor endast iförda bastkjolar. Fast jag var
för blyg för att springa fram och fotografera ;-)
Vi
hade en tid att passa i och med att vi skulle möta min syster
Mia på Nya Kaledonien en knapp vecka senare. Det skulle
ta oss 8 dagar att ta oss de 480 sjömilen !!!
Vi
sjunker
De
första 6 dagarna hade vi nästan ingen vind alls, seglen
stod slappa och slog från sida till sida samtidigt som solen
brännde obönhörligen från en klarblå
himmel. Det var påfrestande för att underdriva en smula
... Dagen innan min syster skulle komma till Nya Kaledonien var
vi fortfarande 100 M från huvudön vid Loyalty Islands
där vi såg valar och massor av delfiner.
Under
natten beslutade vi att vi skulle gå rakt mot land för
att försöka hitta en telefon eller en lift till flygplatsen.
Vindstilla! Vi ändrade på morgonen planerna och skulle
ta oss direkt mot Noumea som är huvudorten på Nya Kaledonien.
DÅ VÄNDER VINDEN och vi får tillbaka tradvinden
(normalt sydost 5-12 m/s) som varit borta under hela överseglingen.
Så plotsligt har vi en frisk kuling rakt från den riktning
som vi är på väg. #§@+?$% !!!
På
natten skörar seglen. Först genuan och sedan storseglet.
Som tur är kan vi fortfarande segla när vi revat ner dem
ordentligt ovanför de trasiga partierna. Men farten blir lidande
med kanske en halv knops fart mot mål. Vi bestämmer oss
för att gå in en skyddad vik innanfor revet för
att skifta till de nya seglena (vi skörade de gamla seglena
som vi tillfälligt reparerade på Raiatea). Samtidigt
ropar Andreas nerifrån kajutan att vi tar in vatten. Och det
fort! Medan vi pumpar så lyckas vi ankra i viken och vi hittar
till slut läckan. Ett par slangklämmor som förmodligen
inte blivit efterdragna på varvet på Fiji. Nära
ögat!
Tidvattenströmmar
Vi skiftar
segel och fortsätter seglingen ett par timmar senare. Vi är
ordentligt utröttade eftersom vi handstyr hela tiden - fyra timmar
styra, fyra timmar vila. Dygnet runt. Natten därpå skall
vi äntligen ta oss runt Nya Kaledoniens sydkust för att
få lite medvind till Noumea.
Det är nästan helt svart. Tidvattenströmmarna är
mycket kraftiga. Plötsligt ropar Andreas från sittbrunnen
ner till mig som ligger och sover. När jag kommer upp så
är vi bara meter från grova sjöar som dånar
mot revet. Alldeles kallsvettiga och ytterligt knäsvaga lyckas
vi styra undan bara för att hamna i en virvel av brytande sjöar
i revöppningen. 3-4 meter höga vågor och vi rör
oss inte en meter framåt. På GPS'en ser jag att vi rör
oss i cirklar. Jag ropar upp Noumea radio och begär lokala tidtabellen
för tidvattnet och om "advice". Med hjälp av tidvattentabellen
i sjökortet kan jag konstatera att vi har 5 knops motström
och plötsligt bryter en våg över Ad Astra och flera
hundra liter vatten sköljer över. Som tur är står
jag i nedgången och skyddar med min kropp att h e l a vågen
skall leta sig ner i kajutan. Själv blir jag dock rätt blöt
...
Må
det bära eller brista - vi kan inte vända för längre
ut bryter sjöarna ännu värre och 50 meter på
vår styrbordsida ligger revet med de stora brytande sjöarna.
Vi rullar ut hela genuan och lyckas på så sätt
komma upp i femochenhalv knop. Sakta, sakta tar vi oss ur dödläget.
Vi ser det inte själva, men GPS'en visar inte längre minus
2 knop utan 0.5 knop framåt!
 Noumea
- äntligen!
Resten
av natten går vi med hjälp av fyrar och GPS'en mellan reven
och öarna till Noumea. Uttröttade når vi fram vid
lunch och hoppar i land där vi kastar oss över kylda drycker
och träffar vänner från båtar vi mött tidigare.
Härligt! Ett par timmar senare har vi dessutom lokaliserat min
syster som tagits hand om av lokalbefolkningen under de 4 dagar som
vi var sena ...
Det
var lite kortfattat vad som hänt sedan sist. Jag kommer att
dela med mig lite mer praktisk information om segling i Söderhavet
om några veckor. Om någon vecka börjar cyklonsäsongen
här nere och jag har därför lagt upp Ad Astra på
varvet Nouville Plaisance i Noumea. Jag är just nu med
syrran och dyker på Stora Barriärrevet utanför Cairns
och njuter av varma duschar och mjuka sängar (som dessutom
står stilla ;-). Jag kommer att åka till Åsa i
Bryssel över julen och kanske besöker jag även Stockholm
i början av januari.
Hör
av er, vetja!
Micke och Andreas
|
|
|
Mer
information |
|
