 På
Fiji bland kannibaler och indier
Position: S18 06' E178 30' Royal Suva Yatch Club, Suva, Fiji 980702
Bula,
Nu
är jag och Anders äntligen pa Fiji. Vi ligger fortöjda
utanför Royal Suva Yatch Club och går på
bio och äter mycket indiska curries. Det har gått några
veckor sedan förra rapporten jag sände från Rarotonga.
Det tänkte jag kortfattat berätta lite om nu. Jag sitter
pa klubbsekreteraren Salotes dator och hon undrade just om jag skulle
bli länge ;-)
Vi
lämnade Rarotonga för nästan exakt en månad
sedan. Vi blev fördröjda flera dagar eftersom det blåste
rätt ordentligt. Det gjorde inte mycket eftersom Cook Islands
firade sin 33-åriga självständighet med sång,
dans och parader varje dag och kväll. Vi klarerade ut med Ron
the Harbourmaster på fredagen men kom inte iväg förrän
på tisdagen. Han sade ingenting men riktigt tillåtet
är det väl inte �
Vi
räknade med 5 dagars segling plus ett par dagars stopp på
Beveridge Reef. Efter all vind så blåste det
plötsligt knappt någonting. Vi seglade för endast
storseglet då genuan bara stod och slog. Tyvärr kom vi
till Beveridge vid tolvtiden på natten och vi ville inte vänta
12-18 timma på dagsljus för att gå genom passet.
Så vi fortsatte i stället mot Niue. På morgonen
till den sjätte dagen angjorde vi Niue. Niue kallas "Världens
största korallö" (Gotland har också korallursprung
och är betydligt större men det ville de inte lyssna till
på Turistinformationen ;-). Niue är också en av
världens minsta stater och med världens lugnaste och sömnigaste
huvudstad.
I
grottor på 30 meters djup
På
Niue letade vi upp Kevin på Niue Dive som vi följde
med vår andra dag på Niue ut på en dyktur. Som du
kanske kommer ihåg från våra tidigare rapporter
så tog Anders och jag dykcertifikat på Ratotonga precis
innan vi lämnade ön. Vi var del av en större grupp
erfarna 40-50 åringar som kom från en dykklubb på
Nya Zealand. De åkte runt hela Soderhavet på jakt på
utmanande dyk. Dem skulle alltså vi dyka med!
Det
var dessutom vårt första "riktiga" dyk efter kursen.
Jag var först inte direkt nervös men efter vi hoppat i
vattnet där Kevin pekat ut ett hål i havsbotten och menat
att där skulle vi ner, så blev det mycket mer spännande!!
(= sån där underdrift som är en smula ironisk du
vet ;-). Dyket kallades The Chimney och bestod av ett hål
pa 5 meters djup och som mynade ut på korallväggen på
28 meter djup. Däremellan flera grottor med mängder av
hummer och skorpionfisk!
Det
andra dyket vi gjorde var i korallväggen och ett grottsystem
som sträckte sig ett 60-tal meter in under ön. Mycket
spännande och helt mörkt. Vi hade blivit utrustade med
varsin ficklampa men vår guide och divemaster fick slut på
luft och lämnade oss brådstörtat efter halva dyket.
Det där om säkerhet vi lärde oss på dykkursen
vägde rätt lätt ute 'på fältet'.
Inga
hajar - trist
Det var
otroligt kul och efter dyken tänkte jag att det blir svårt
att slå dessa dyk med grottor, massor av sjöormar och det
otroligt klara vatten med sikt uppåt 70 meter som är vardagsmat
runt Niue. Kanske det blir ännu bättre redan på Vanuatu
där ett av världens bästa vrakdyk - President Coolidge
och Million Dollar Point finns?
Vi
hängde med Kevin ut dagen efter också - mera grottor.
Vi fick också se stora barracudor och havssköldpaddor.
Men jag har fortfarande inte sett några hajar när jag
varit i vattnet ;-(
Mot
kungadömet Tonga
Vi lämnade
Niue för Vava'ugruppen i Tonga med bara två
dagars segling emellan. Många seglare tillbringar flera månader,
upp till ett år med att segla runt bland öarna som består
av ett 50-tal öar (de flesta små). Vi tyckte det var otroligt
vackert men också väldigt likt Stockholms skärgård
eller kanske mer Mälaren med dess ymninga växtlighet ända
ner till vattnet.
Pripps
har skänkt ett bryggeri till Tonga i "u-hjalp". Så det
var Pripps öl Royal som erbjöds i alla barer. Dessutom
med PLM returglasflaskor och våra gamla drickabackar. Vi träffade
många trevliga seglare, däribland några svenskar
och finlandssvenskar, när vi satt på Ana's Waterfront
café pa kvällarna och ljög om vågor och
stormar vi mött.
Anders
fick efter några dagar av mulet och regningt väder lite
myror i byxorna och tyckte vi skulle segla vidare mot Fiji tidigare
än vi planerat. Jag är lite lugnare av mig (jag skall
dessutom skall vara här nere i Söderhavet några
månader längre än Anders. Anders har en 13 veckors
semester från sitt jobb som projektledare på ABB i Västerås.)
�
Men
på tisdagen den 25 aug lyckades vi klarera ut vilket inte
var det lättaste;
-- Nej, tyvärr är han inte här. Försök
kanske efter lunch istället �
Suva
Yatch Club
Efter
två dagars segling från Tonga kommer Lau-gruppen
som tidigare tillhörde Tonga men numera är en del av Fiji.
Det är absolut förbjudet att landstiga eller ankra där,
vilket är väldigt synd eftersom det vore ett perfekt stopp
på vägen. Dessutom skall det vara utomordentligt vackra
öar. I stället var vi tvugna att forsätta ytterligare
två dygn bland rev och enstaka öar innan vi på fredagsnatten
kommer fram till huvudstaden Suva på ön Vitu
Levu. Vi inväntar gryningen till sjöss innan vi går
genom revet. Inte för att det är svårt att hitta in,
utan för att vi inte vet var vi skall ankra inne i hamnen. På
lördagmorgonen går vi in i hamnbassängen och ropar
upp Port Control och ber dem skicka ut the Healthofficer.
Ingenting händer på hela dagen. Vi ropar upp dem flera
gånger men fortfarande ingenting � Sent på lördagseftermiddagen
fick vi beskedet att vänta ombord till måndag morgon. Maten
och vattnet var nästan slut men vi hade alla fall en stock med
bananer som mognade precis i tid för att vi skulle slippa svälta.
Vi
klarerade in pa måndagen på rekordtiden 3 timmar - det
var tydligen ovanligt snabbt, det kan ta ett par dagar med lite
otur! Därefter återstår en del myndigheter inne
i stan men det kan man ta när man har tid. Vi förtöjde
bland ett 50-tal andra båtar utanför Suva Yatch Club
och anmälde oss i receptionen. Vi gick på gungande ben
in till stan där vi hämtade ut pengar i Visa-automaten,
tog oss en ordentlig matbit (12 kr) och gick sedan på bio
(18 kr på en kanonbiograf! Jag har gått på bio
varje dag)
Åsa
kommer
På
fredag kommer min flickvän Åsa hit för några
veckors segling och på lördag morgon åker Anders
till Auckland. I slutet av månaden kommer Andreas Brehme
ner for seglingen över till Australien. På Nya Kaledonien
kommer min syster Mia ner för sista etappen (om jag inte
i stället säljer båten på Nya Kaledonien). Nästa
år åker jag ner som besättning på någon
annans båt ;-)
Jag
återkommer snart med fler nyheter från seglingen och
Söderhavet. Nu skall jag ut och leta rätt på en
"thrustring" till växellådan. Sedan kanske jag måste
upp på slip för att kunna plocka ut propelleraxeln. Jag
antar jag får vara glad att inget mer allvarligt hänt
i alla fall.
Livet
är härligt! Jag har totalt lyckas gå upp i Söderhavstempot
och tar dagen som den kommer. Ibland får jag hemlängtan
men det går snabbt över. Det är skönt att komma
i från datorerna för ett tag. Huvudstaden Suva har allt
en stad kan erbjuda och jag känner att snart åter ligga
ute på något ensligt rev någonstans och snorkla
skall bli skönt igen �
Ahh,
nu suckar Salote igen. Det är bäst jag börjar avrunda
här �
Ha
det sa bra
Micke
och Anders
|
