Avskedet 971127

In i sista sekund var det både bråttom och stressigt. Framförallt gjordes det ständiga omprioriteringar vad gällde allt som man inte hade hunnit med. En av de sista grejerna vi stuvade ned var sjökorten samt fyllandet av extravattendunkarna (det vanliga vattenstället hade stängt för natten p.g.a. nattkylan). Ett litet uppbåd av mestadels oroliga människor hade samlats för att ta farväl. Eftersom avskedet skjutits fram från augusti fanns en mental förberedelse men stunden var, inte helt oväntat, ändå väldigt speciell. Personligen var det närmast en magisk upplevelse eftersom tusen tankar snurrade i huvudet om allt var med och om man verkligen visste vad man gav sig in på. Människorna omkring fanns där, vilket uppskattades men man tog bara intryck av de allra närmsta.

Den första anhalten blev Fiskebäck där vi åt middag och övernattande. Den resan tog ungefär 20 minuter. Väderförhållandena var för sommarsäsongen utmärkta dvs starkt högtryck som gav kalla minusgrader och lågvatten. Lågvatten betyder högbotten vilket resulterade i en mindre grundstötning. Nu har vi testat det.

Förutom grundbesättningen hade vi på denna tur även med oss vår handledare, Stefan Björnhage, samt besättningsförstärkning bestående av Fred Alftrén och Ingmar Fredrikson. Stefan mönstrade av, efter delikat middag. Stämmningen var bra.

Dag två, fredag

Vi vaknade av doften till Ingmars rispannkakor som var utmärkta. Efter Nickes och Fredriks påfyllning av den icke existerande vattentanken, dvs pentryt, de riktiga tankarna samt bunkring av diesel i fiskehamnen satte vi kurs på nästa hamn - Styrsö. Eftersom vi prioriterat bort kustsjökorten skedde navigeringen tillsammans. Mera bunkring och kurs mot syd-Anholt.

Ganska snart satte Vingas dyning in och båten visade sig vara extremt dåligt packad. Motorn dog, värmaren och större delen av besättningen tog stryk av vågorna (min sjö-sjuke-tur håller dock i sig). Taktiken var härdning den hårda vägen, vilket resulterade i två malörer, varav en i vurma'ndens egna stövel och en kraftig humörssvacka samt konsumtion av sjösjukepiller.

Vi anlöpte Laesö vid 22-tiden. Efter god öl på Laesös öppna krog lades morgondagens taktik upp - segla iväg i ottan efter rejäl omstuvning såväl ovan däck som under.

Dag tre, lördag

Motorn kom igång, allt var stuvat och krafter återvunna. Vi sov nog hela ca 6-8 timmar var vilket vi inte gjort på mycket länge. Till en början fick vi en tyken kryss (vinden vred troligtvis successivt mot oss) vilket gav oss tillfälle att inspektera Laesö från många olika vinklar, Till slut öppnade vinden upp sig och vi fick en fantastisk nattsegling på ca 10 m/s halvvind, allt fungerade, ingen sjösjuk och inte ett oljud från slarvigt packade grejer. Vaktsystemet kom igång. Eftersom vi var 6 personer i besättningen kunde vi vara på skift i 4 timmar och vara av skift i 8 timmar och vi kunde skruva upp än mer krokar, stuva om, packa upp, sortera osv.

Framåt natten mojnade det och motorn gick igång.

Dag fyra, första advent, söndag Ju närmre Danmark vi kom desto mer dimma stötte vi på. Tack vare fantastisk Garmin 120 xl GPS kunde vi utan problem lägga oss utanför större farleder och köra parallellt med dessa. Hur mycket utanför som helst är dock inte helt bra. En felaktig "waypoint" (en utlagd position som GPS:en gjort om till en kurs) gjorde att kursen låg så att vi "genade" över land. Sikten var ca 50 meter vilket gjorde att vi kom ganska nära land innan maskinen gick full-back (den första analysen av den förändrade suddiga horisonten var att ett ruskigt oväder). Noggrannare manuell besticksföring anbefalldes.

Många brobyggen pågår i södra Danmark och vi beslöt oss för att gå genom brobyggeplatsen i dagsljus varför vi angjorde Kartminde framåt kvällen. Vid tiotiden hade det meckats ordentligt och vi var ordentligt hungriga och letade efter en restaurang. Vi fann en pizzarestaurang, efter en hel del letande, som vi gav betyget "en utlöst salttablett" (tidigare under dagen hade en flytväst som blåser upp sig när man trillar i vattnet tjuvutlöst p.g.a. dålig salttablett).

På kvällen serverades glögg, julgris/adventsstake kom fram på bordet och tomten fann sin plats på barometern

Dag fem, förste december, måndag Stålande väder och mycket god sikt. Motor till en början men segling, för första gången med vindroder, så småningom mot Kiel.

Vi nådde Kiel framåt 24-tiden efter en stjärnklar natt och letade efter en öppen hamn. Vi blev förföljda av ett trettital måsar som förmodligen trodde att vi var en fiskebåt. Måsarna upplysta av akterlanternan i kontrast mot stjärnklar himmel gav ett starkt intryck.

Ett landmärke för att finna en fritidsbåtshamn var en sönderbombad bunker (vilket spontant kändes som en klen hjälp). Till slut hamnade vi, den sönderbombade bunkern till trots, bokstavligt talat, mitt i centrum. När det var ca 20 cm till kaj kom polisen och anvisade oss, vänligt men tyskt bestämt, en annan plats. Vi fann en stängd hamn i vilken vi övernattade.

Lucköppning - Lufsen bygger hundkoja

Dag sex, tisdag

Flyttande av båt i två omgångar eftersom hamn efter hamn var stängd (en av nackdelarna med att segla "off season"). Varm, varm dusch på Kiel Yacht Club. Ingmar mönstrar av "Attuttalör" för att mönstra på Kielfärjan till Göteborg. Stadsinspektion gav oss ett avgörande argument för avgång så snabbt som möjligt. På kvällen fortsatte det ständiga meckandet och sorterandet av allt möjligt.

Lucköppning - Lady speglar sig

Dag sju, Kiel-kanalen, Onsdag

Fredrik och Fred tar första passet vid 0630. Planen är att vara vid kiel-kanalens inlopp vid gryningen för att kunna utnyttja dagsljuset maximalt eftersom det sägs vara förbjudet att köra efter solnedgången. Att köra Kielkanal kräver en massa kunskaper och en bra bok som vi fått av Svenska Kryssarklubben seglarskola berättar hur man gör allt möjligt. "Macmillan nautical almanac" visar med en liten segelbåtssymbol vad som gäller för oss. Anvisningarna var att ropa upp sin avsikt på VHF:en - slussgubbarna svarar och anger var man skall ligga och när slussen öppnas. Vi anvisades den stora slussen men på frågan den norra eller södra fick vi svaret "den nya". Vi fick en 50 minuters väntetid och när tiden gick blev vi uppropade - "Schwedische yacht "Attuttalör" were are you? We are waiting for you" på bruten engelska. Vi låg alltså fel och tre stora lastfartyg fick vackert vänta.

Vi glömde betala men per VHF fick vi beskedet att vi inte behövde vända och att vi kunde betala i slutet av kanalen.

När det mörknade ringde vi upp slussgubbarna på nytt och vi fick tillstånd att fortsätta i ytterligare två timmar vilket betydde att vi nådde kanalens slutpunkt - Brunsbyttel.

I övrigt var kiel-kanalen riktigt trist och 98,7 kilometer lång. En ovanlig syn var dock bil-lin-banan.

Lucköppning - Trofast sover (morbror till Ludde, tror vi)

Dag åtta, Brunsbyttel, Torsdag

Fred mönstrar av. Vi vaknar av att polisen knackar på dörren. Falskeligen blev vi anklagade för att släppt ut diesel i hela hamnen. Prover togs på hamnvattnet och polisen hördes aldrig av igen. Niklas frågade dock om dom visste var vi kunde tanka ny diesel och polisen svarade vänligt. Efter en titt på stan var det dags för att sortera sjökort. Vår sjökortssamling var ganska betydande eftersom vi fått med oss tre generationers långseglares sjökort.

För att få en överblick över trettio kilo sjökort krävs det utrymme. Utbudet var begränsat till hamntoaletten, i vilken vi flyttade in i under de närmsta 11 timmarna. Inte direkt lyxigt men kallt.

Lucköppning - Lady och Lufsen köper blommor

Dag nio, Cuxhaven, Fredag - Försmak av tidvatten

Brunsbuttel är sista anhalten inom kanalslussarna och påverkas därför inte av tidvattnet. Tidvatten är en komplicerande företeelse eftersom strömmen blir ganska kraftig. Av Macmillan gick att utläsa att vi bör vara framme i Cuxhaven innan klockan 12 och med hjälp av baklängesräkning kom vi fram till att vi behövde starta ca 07.00. Vi ropade upp slussvakten - Swedish sailingyacht....- och fick svaret - a what yacht? - A sailingyacht - At this time of year?- och så fick vi grönt ljus i slussen.

Mot vind och med ström bjöd på en märklig syn. Hade man inte haft en boj och en GPS att titta på hade jag kunnat svära på att vi stod helt still. Tack vare medströmmen gjorde vi dock ca 7 knop genom vattnet medan vågorna kom farandes som väggar mot fören.

Väl framme i Cuxhaven charmerade vi hamnmästarinnan och bjöd ned henne på kaffe och kaka. Som tack har hon bland annat kört oss till bensinstationer och upplåtit sitt hamnkontor till fortsatt sjökortsinventering och sortering. Sorteringen fick som resultat att 18 kilo sjökort postades med adress Sverige.

Kvällen användes till ingående tidvattenstudier och många frågetecken uträtades.

Lucköppning - Lady speglar sig (igen)

Dag tio, Cuxhaven, Lördag - Gale Warning

Fortsatt meckande med båten eftersom vi skall ut på Nordsjön som nästa anhalt. Helgoland bjuder på vissa billiga varor som exempelvis billig diesel och sedan planerar vi gå över till Dover. Vädret blev dock aningen sämre och Gale-Warning (force 7-8 ungefär lika med 17-21 sekundmeter) i näsan gör att vi ligger lågt och inväntar bättre väder. Förutom tidspressen, att vi vill ned till värmen, går det ingen nöd på oss i denna halvmysiga stad.

Lucköppning - vet faktiskt inte

Dag 11, Cuxhaven, söndag

Helgade vilodagen. Besökte Wetterstation-Cuxhaven vilket gjorde oss mäkta nedstämda. Lågtrycken låg på kö och trailer till kanarieöarna verkade inte så dyrt.

Trerätters söndagmiddag gjorde livet lättare att leva.

Lucköppning - hela hundfamlijen "posar" i finrummet.

Dag 12, Cuxhaven, måndagen

Fick försäkringen bekräftad, hittade båttillbehörsaffärer, snackade med vädergudarna (väderstationen).

Dagens rapport gav hopp. Det förväntades nordvästliga till nordliga vindar mot slutet av veckan. För att passera Nordsjön med sikte på England är nordliga vindar perfekt. Kruxet är bara att det är mycket svårt att komma ut från Cuxhaven i nordliga vindar. Alltså måste vi lämna Cuxhaven innan dess. Tisdagen förutspådde 2-3 meter vågor (från medelvattenstånd) samt 14-17 m/s sydvästligt m.a.o. perfekt vindriktning - lite väl hård vind bara.

Kvällen användes till febril förberedelse.

Lucköppning - dramatik i luckan - en häst med vagn välter med Lady innuti.

Dag 13, Segling till Helgoland, tisdag

På morgonen fixade vi det sista och gick med tidvattnet vid 10-tiden. Sjökortet från 1927 tjänsgjorde förtjänstfullt tillsammans med många positionsbestämningar. Vinden och vågorna var inte lika starka som vi väntat. Vi satte upp mer segel och loggade i ett kort ögonblick 14 knop över grund. Seglingen till Helgoland gick alltså snabbt och smärtfritt. Vi angjorde Helgoland ca 15.30.

Helgoland visade sig vara en gudsförgäten liten tysk semesterö. På sommaren är ön förmodligen ett mindre paradis. På vintern kändes ön helt övergiven. Stängda barer och hotell låg tätare än på något annat ställe. Få vindpinade infödingar gick omkring och såg allmänt hårda ut. Vi möttes av en hamnkapten som skrek att vi skulle äta dricka, festa och göra upp imorgon. Kvällens mission var att hitta en dusch-helst en bastu. Alles zu. Vädergudarna var lika trevliga och hjälpsamma men gav beskedet att Helgoland är trist - även ur segelsynpunkt- på vintern. Vi låg utanför en båt som gick i tysklands motsvarighet till sjöfartsverket tjänst eftersom pontonbryggorna avsedda för fritidsbåtar var indragna för säsongen. Tjänstemannen var en trevlig prick som inte tyckte att vädret var bra, skrattade gott åt vårt sjökort - som han fick - och som förklarade att alla på Helgoland slutade jobbet klockan 16.00.00.

Stämmningen var som stulen ur filmen "Lokal Hero".

Lucköppning - Svarten (kallar vi honom) hittar ett gäng ben

Dag 14, förberedelser inför Nordsjön, Onsdag

Vädergudarna förutspådde ett högtryck skulle pressa sig upp från Biscaya-bukten mot slutet av veckan. Högtrycket skulle orka ända upp till Dover och hålla i sig i två dygn. Detta skulle innebära att om vi stack dagen därpå skulle dra på oss ganska hårt väder det första dygnet innan vi gick in i högtrycket. Men då skulle vi å andra sidan få lätta, öppna, vindar.

Innan vi gick ut på Nordsjön ville vi duscha. Som tidigare nämnts verkade det ganska svårt. Vi fick ett första erbjudande av en bås på ett kryssningsfartyg - en flaska wiskey mot fyra duschar. Sjukhuset erbjöd dock gratis dusch - om vi fixade det innan nattskiftet gick på. Personalen fick en flaska julmust som tack vilken dom skeptiskt betraktade - ingen alkohol och inte coca-cola !?.

Ett sista taxfreeinköp och sedan ut på restaurang. Schnitzel och 4 byttor (4-mans) pommesfrits.

Lucköppning - två elaka katter tittar på en klocka.

Dag 15, Nordsjön

Kockan dryga sju köpte vi slut de sista D-marken vi hade på bröd och annan frukostmat. En sista koll med vädergudarna och iväg med Dover som destination. Vinden ganska hård och till en början medvind. Vinden vred emellertid och framåt natten hade vi hård vind från sidan. Vi uppskattade vindhastigheten till stadiga 15-18 m/s och vågorna 3-4 meter höga. När man är i en våg dal och tittar uppåt kändes vågorna stora. Månen var en god kamrat.

Så även för två av besättningens magar som inte mottog något nämnvärt på ett dygn. Snarare tvärt om, milt sagt.

I samband med fördäcksarbete och en del överbrytande vågor fick vi erfara att Nordsjön har kallt vatten att erbjuda. En hel del kläder gick åt temperaturen var i övrig ganska låg.

Mot nattens slut närmade vi oss trafiksepareringszoner och VHF-radion började låta. Man kan säga att sjömän emellan inte alltid är helt artiga mot varandra. En konversation som vi lyssnade på avslutades i "F¤¤k off!" när fartyg nr 1 ansåg att fartyg nr 2 gick för nära.

Själv var jag ganska skraj när ett stort, stort fartyg till en början vägrade väja. Kändes som ett chicken-race som jag skulle kunna tänka mig att förlora. Ungefär 15 sekunder innan jag - i mindre panik - skulle vända 180 grader väjde handelsfartyget.

Dag 16, Lucia

Nordsjön hade även ett gäng oljeplattformar att erbjuda. Dessa har en del lampor på sig och är svåra att missa. Vår slalom kurs genom oljeplattformfälten gjorde nog, för omväxlings skull, de stora grejorna på sjön mer nervösa än vad vi var för dem (t.ex. sände en plattform ut en "stick och brinn" båt mot oss).

Snappade upp en svensk konversation på VHF:en och fick oss en väderrapport. Vinden något avtagande men fortfarande bidevind. Var är högtrycket? Barometern visar iallafall att vi är på väg mot det.

Var är Luciorna? Hur vi än försökte kom inte någon av oss i närheten av något som man, med trovärdigheten i behåll, skulle kalla en Lucia.

Dag 17, Land Ohoj! På efternatten dog vinden ut mer och mer och kom allt mer akterifrån. Motorn gick igång vid 10-tiden på morgonen.

Vid 16-tiden såg vi Dovers vita klippor och det började regna. Samtidigt såg vi en mäktig lågtrycksfront som högtrycket höll stången. Vi klarade oss trevligt nog precis i hamn. Middag samt dusch och sedan i koj.

Lucköppningsfestival - En polis tittar på när Lufsen slickar på en gubbe, Lady hämtar en tidning, Lady och Lufsen flirttar i ladan, Polisen haffar den tidigare slickade gubben.

Dag 18, Dover Köpa frukost och börja tvätta. Tiden mellan tvättarna tillbringades i olika affärer och på barer. Engelsmän är roliga, dom pratar med alla. Bland annat träffade vi på tre ciggarettsmugglare som var på väg mot Belgien.

Trots flitigt användande av torktumlaren var tvätten framåt kvällen ändock fuktig. Full spätta på värmaren och Fredrik monterade upp tvättlinor över hela båten och på marinans toalett. (Vi är nog snart Europas bästa offentliga toalettanvändare).

Vädret för morgondagens väderrapport lovar hård medvind, kanske snö på natten. Morgondagens första väderrapport får avgöra hur länge vi stannar här. Ett svenskt långseglar par ligger här brevid och har bestämt sig för att övervintra här eftersom det "blåser kuling - minst - hela tiden". Dåligt tecken.

Lucköppning - Lady spanar på en lömsk katt

Dag 19, Dover Undertecknad gick upp och sprang upp till borgen. Underbart att få flåsa ordentligt.

Besökte "Hell-fires Corner" som var beläget inne i Dovers vita klippor. Fantastiskt ställe. Gångar i tre våningar som sträckte sig mer än hundra meter ner.. Ovanpå klippan fanns slott, borgar och kyrkor. Dessa byggdes från stenåldern och framåt. Gångarna började byggas som försvar mot Napoleon och används fortfarande i försvaret av Storbrittanien. Mest kända är Hellfires corner dock för att hela evakueringen av de allierades trupper från Dunekirk och att slaget om Storbrittanien leddes härifrån. Förutom alla kanoner och vapen var ett helt sjukhus beläget under klipporna. Senast stället användes var under Kuba-krisen då atomvapen skyddsrum iordningställdes för regeringen och kungahuset.

Lucköppning - Lady och Lufsen partar runt i en hönsgård

Dag 20, London

Niklas och jag tröttnade på Dover och eftersom väderleksrapporten erbjöd force 9 stack vi till London. På tåget träffade vi en Engelsk gentleman som (så vanligt i England) ägde skitsnackarförmåga och underhöll kupen under en och en halv timma.

London luktade lika dant som det gjorde 6 år tidigare då jag senast var där. Fullt med folk vilket var en trevlig omväxling. Vi gick tills vi fick ont i benen och korkat nog tog in på en pub i hopp om att sitta ner samt få lite tystnad. Klockan var precis efter det att den vanlige Britten slutat på jobbet och allt var helt fullt, men mycket trevligt.

På vägen hem fick jag stryck av Niklas i vårt ny införskaffade resemonopol. Bittert.

Johan och Fredrik tillbringade stor del av dagen till att besöka den andra svenska båten som låg brevid. Det visade sig att deras tidsperspektiv tillät en övervintring i Dover; dom skulle vara ute i 5-10 år. Paret var trevligt och gav tips på färden.

Lucköppning - Lufsen med ett gäng beundrare

Dag 21 - på väg mot Torquau

Vi väntade ut tidvattnet och gav oss ut på något av de konstigaste vågor som vi någonsin skådat. Toppar på säker tre meter och vågorna kom från, bokstavligt talat alla håll. Efter ca en timme hade vi lyckats komma ut från piren och vattnet lade sig lite.

På kvällen/natten råkade vi in i en tät dimma. Upplevelsen var snudd på kuslig. Man visste att det fanns ett gäng fartyg runtomkring sig. Samtidigt var det bäcksvart och synen mycket begränsad. Även ljudet var dämpat och det kändes som i en dröm.

Dag 22 - fortsatt på väg till Torquau Dimman håller i sig.

Fartyg med stora tutor passerar, nära.

Vi passerade även 0-meridianen under natten., vilket påbjuder ceremonier. Detta allt enligt Fredrik som har koll på ceremonier. Man skall passera en nolla och ta en stor sup efter detta Detta gjordes, till Niklas förtret, mitt på hans frivakt. Förtret inte bara för att han väcktes utan även eftersom att frukosten bestod av samma, tidigare beskrivna sup.

Senare fick vi besked av att Fredriks farfar avlidit. Vi har tidigare kört motor men kunde, till på Fredriks vakt och glädje sätta segel, vilket kändes bra eftersom farfadern var en stor och vida erkänd seglare.

Dag 23 - Torquau - låtsas-Fransk-riviera Vinden sviker och motorn går igång. En av lamporna lyser och det antas att det är varningslampan som varnar för att generatorn krånglar. Detta är dock (troligtvis) inte fallet eftersom vi har ett glapp någonstans, som brukar självläka och varnignslampan noteras men ignoreras. Denna gången var det dock oljelampan vilket upptäcktes efter ett antal blink. Motorn stängdes av, olja fylldes på och allt var frid och dunk.

Angöringen kl. 06.30 var smålurig eftersom fyrarna låg framför staden varför en h-tes många lampor var igång. Stan var Englands motsvarighet till Franska rivieran med palmer, souvenirshoppar och glödlampor överallt.

Senare på eftermiddagen kom Johans kusin och hämtade oss. Vi fick en god middag och hämtade post och jag fick leka hela kvällen med Julia 5 år och Anton 2 år.

Senare på kvällen var det dax att prova Torquaus uteliv. Rekordmycket nattklubbar och en massa folk för första gången hittills. Första intrycket var att tjejerna gjorde sitt bästa, kallt men korta, korta kjolar. Senare på kvällen mötte vi ett gäng "Locals" varav en av dem var en halv galen halv- svensk. Vi bjöd ner dem i båten och volymrekord sattes av halv- svensken som kunde en hejar-ramsa till Manscester uniteds favör. Detta var den enda han kunde och den upprepades mycket och högt och ofta. Trevlig kväll.

Dag 24 - På väg mot Fallmouth Vi väcktes av ett besök av familjen Ling och Julia fick öppna luckor; Lady i en särskild söt posé med snö på nosen, Svarten med intensiv blick och lady med tom och intet sägande dito, Elaka katter vänder upp och ner på en fågelbur inför ögonen på förfärad lady, och Lufsen som ser lite mallig ut.

På eftermiddagen satte vi kurs mot Fallmouth. På väg från hamnen fick vi en fråga av Kustbevakningen, över VHF:radion om huruvida vi observerat en expolsion. Vi svarade nekande och tänkte inte mer på saken. (När vi senare angjorde Fallmouth såg vi ett brinnande fartyg och det varnades på radion för giftig rök.

Överseglingen var underbar med halvvind till slör och ca 10 m/s med surfar på vågorna och en stjärnklar himmel. Det var ca 10 grader varmt men jämfört med när vi skrapade is på vägen mot Kiel.

Dag 25 - Fallmouth

Fallmouth gav smak av Englands gröna kullar. Vidare visade sig stan bestå av en lång gata med en massa mysiga och fräcka affärer.

På kvällen åt vi en utsökt fiskgratäng och lyssnade på Radio Sweden och fick bland annat veta världsnyheter som att man kommit överrens om hur man skulle dra och finansiera söderleden i Stockholm samt att nazister hållit föredrag på Umeås universitet (vilket i sig är fördjävligt).

Nu väntar vi på bra väder för att snarast dra över Biscaya - och - det lackar mot jul (idag är det den 23:e).

Lucköppning - Frikadelli beställning hos Toney´s.

Dag 26 - Julafton

Julaftonsmorgon ägnades åt att fantisera över allt vi skulle äta. Kompletteringar att göra var att handla lax så Fredrik och jag gav oss ut på stan för att handla. På vägen passerade vi en bank där det serverades champange, vin och ost och kexbricka - föredömligt. Gamla Fallmouth-gubbars kepskör sjung på gatan och det var ganska juligt trots att snön inte var att finna.

Väl tillbaka i båten började frosseriet - Glögg och peppar kakor, sill och nubbe, lax, revbensspjäll och lite skinka. Sedan kom tomten och det var dags för rim och julklappsöppning. Även Polly, vår skeppspapegoja, var med och agerade stand-in för Kalle Ankas fotokollega.

Efter att ha smält maten en aning gick vi ut på stan. Den 24:e är tydligen festardag och vi hade skoj.

Lucköppning - ni kan inte gissa!

Dag 27 - Juldagen.

Vi återhämtade oss och spelade spel.

Dag 28 - Annandagen - Boxingday

Denna dag ägnades åt förberedelser inför Biscaya överseglingen. Bland annat gick vi lång- lång väg till Kustbevakningens kontor och fick oss en bra väderleksrapport (iallafall för säsongen).

Som kanske är bekant finns det två luriga saker med Biscayabukten - dels att kontinentalsockeln slutar där, vilket innebär att det grundar upp från tusentals meter djupt till ett hundratal på några få distans. Detta in sin tur innebär att alla vågor som tagit sats från Amerika reser sig upp eftersom det är mindre vatten för vågen att göra av med sin enegi på. Det andra Biscaya är känt för är att lågtryck rullar in från atlanten eftersom de stabila högtrycken som huserar kring Ekvatorn trycker alla lågtruck uppåt.

Nåväl, taktiken lades upp efter förutsättningarna givna i väderleksrapporten. I princip skulle vi "skynda oss söder över för att "missa" stormvindar. Målet sattes till Porto i Portugal.

Dag 29- Biscaya Efter att ha kontrollerat vädret en gång till avgick vi vid halv fyra med tidvattnet. Som väntat hade vi motvind och för att hålla tempot var vi tvugna att starta motorn vilket medförde att vi gick ganska hårt åt båten (och oss själva). Det bonkar och slår ganska mycket i en båt som man med motors och segels kraft driver rakt mot vågorna. Hur som helst så höll vi tempot.

Framåt natten blev vi erskorterade av delfiner vilket var en fantakstisk syn. Ett tjugotaltal delfiner hoppade runt omkring oss och visslade som tokiga. Vi tog det som ett bra tecken. Biscaya bjöd även på mareld.

Dag 30 - Den blå Atlanten - Blac de la Chapelle Äntligen har jag förstått Everts textrader om "den blå atlanten" och varför man alltid målat vattnet blått när det egentligen alltid varit mer grönt. Här var vattnet blått!

Klockan 22.35 befann vi oss på gränsen mellan atlanten och kontinentalsockeln. Vågorna var konstiga och det märktes sakta men säkert att vi gått ut på djupare vatten men eftersom det blåste sydvästligt ett tag så fanns det nog andra tillfällen när det märkts mer.

Dag 31 - Veliga vindar

Detta dygn vred vindarna, ökade och minskade ideligen. Detta fick bland annat till följd att ett fall tappades rakt in i vindkraftverket och ett blad gick sönder.

Dag 32 - Roderhaveri!

Framåt eftermiddagen ballade rodret ut. Som tur är kan vi använda vårt vindroder som nödroder och det funkar bra. Ingen direkt fara förelåg eftersom vi var långt ut till havs. Efter lite mekande fick vi igång rodret igen. Från och med nu skall vi inspektera mekanismen oftare.

Framåt natten upptäcktes en reva i focken upptäcktes och vi tog ner den samma. Alternativet till focken var att sätta upp klyvaren, ett större segel eller stormfocken, som är betydligt mindre. Att sätta upp klyvarn hade varit för mycket segel så det blev stormfocken. Eftersom storen var ganska hårt revad stog vi i princip still i motsjön. Efter ett tag tilltog vinden lite och vi kunde göra fart igen.

Dag 33 - Nyårsafton

De första timmarna bjöd på ganska hård motvind och vi tackade vår lyckliga stjärna för att vi valt det mindre stället. Tillsammans med vågorna kastades båten, vid ett tillfälle rakt upp i luften och lättade helt från vattnet. Naturligt nog landade vi med en ganska hård smäll.

Eftersom vinden fortfarande var emot oss och det drog ihop sig till nyårsafton valde vi att gå in till La Corunja istället för att kryssa ytterligare ett dygn på Biscaya.

Vi anlade La Corunjas marina men blev bortkörda av en vakt som bara kunda spanska. Ut till en boj...

När vi senare lade till vid bryggan möttes vi av två glada svenskar som visade sig vara mer riksbekanta än vad vi först trodde. Två dagar efter vi begav oss hemifrån hade dessa glada gossar "förlist" på Biscaya, enligt tidningarna iallafall (en tidning gjorde ett reportage som såldes vidare och vidare och vidare - ni vet -viskleken). Dom hade tagit in vatten via motorinstrumentpanelen och sakta men säkert fyllt båten med vatten. När de började pumpa slogs länspumparna ut. Elen slogs delvis ut och mycket hård vind gjorde att dom tappade sin position. När dom närmade sig land behövde dom sin position vilket dom inte fick; istället gav sig en räddningskryssare ut och lade sig bredvid och erbjöd dem bärgning. Efter intensivt uppvaktande av räddningskryssaren blev svenskarna "räddade" och inbogserade till La Corunja. Sedan började prutande av räddningsavgiften. Som tur var för dem var den Svenske konsuln kompis med räddningsverkets chef och notan halverades.

En annan som vi träffade var en "galen men inte dum" engelsman. Han hade tagit 18 dygn att passera Biscaya. Han hade seglat sönder seglen och hade bara en stormfock att ta sig fram med.... Nu letar han efter segelmakare vilket verkade svårare än det låter - "Manjana". En rolig detalj med denne engelsman är att han ligger vid boj och ror in varje dag - med flytväst på eftersom han inte kan simma...

På kvällen var det fest som hette duga.

Dag 33 - återhämtning

Nyårsdagen ägnades åt återhämtning samt bilbanerace. De två glada svenskarna var, förstås utrustade med en bilbana - det skall varje välutrustad båt inneha.

Dag 34 --

Återstoden av dagarna har ägnats åt fortsatt mekande/byggande på båten samt inväntande av bra väder. I skrivande stund blåser det så att inte ens fiskarna lämnar hamnen.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi nu har passerat tre av erkänt jobbiga vattten på helt fel årstid. Trots alla löften om hur dj-ligt detta skall vara har det gott förhållandevis bra. Det har varit kallt och vi har varit klädda där efter. Vi har tillochmed fått ta till skidglasögon ibland men nu ser vi fram emot varmare väder. Tidsschemat fungerar i princip (det reviderade iallafall) och vi räknar med att vara på Kanarieöarna inom ca tre till fyra veckor.

Skepp Ohoj,
Kalle och besättningen på Attuttalör

Om Attuttalör