Del 6 - Venezuela

Attuttalör seglar runt i Venezuela och ABC-öarna.

29 april - 1 maj
Under denna tid f�rberedde vi oss inf�r v�r avf�rd till Los Roques samt umgicks mycket med bes�ttningen p� Tryggvason d.v.s. Kapten (Varg-Larsen) Tomas, fru Lillan, men kanske lite mer med Stina, Ville och Robert. Robert, en klasskamrat till Ville, hade m�nstrat p� f�r att hj�lpa familjen Klemming att segla hem b�ten.

V�ra ursprungliga planer att sticka direkt till Los Roqes �ndrades eftersom Klemmings talade sig mycket varma f�r Blanquilla. Blanquilla �r i princip en helt �de � som �nd� l�g p� v�gen till Los Roqes. Eftersom vi inte skulle kunna bunkra mat och vatten p� ca tv� veckor gjorde vi en sista runda till ett stort varuhuskomplex d�r det mesta gick att k�pa. Alldeles utanf�r detta komplex l�g dels en fruktmarknad och dels en marknad d�r kl�der s�ldes.

Det var mycket sv�rt att hitta kl�der som inte var piratkopior. Ville man �va sig p� att pruta vad detta en utm�rkt plats eftersom man f�rv�ntades pruta p� allt. Innan vi l�mnade ringde vi hem fr�n Vemaska (b�ttillbeh�rs butik) d�r dom v�nligt nog sl�ppte in oss fast det egentligen var st�ngt. P� Vemaska jobbar det en urtyp f�r en Amerikan. Han st�mde in p� alla f�rutfattade meningar man kan ha om Amerikaner. Det visade sig att han tj�nstgjort i "Nam" som helikopterpilot. Han ber�ttade att n�r han fl�g och h�mtade soldater i "Hot Zones" var det n�dv�ndigt att ha med sig ett avs�gat hagelgev�r f�r att hindra alla utom tio m�nniskor att hoppa ombord.

Jag fr�gade om det var s� hemskt som man ser p� filmer d�r det skjuts �verallt och folk blir skjutna i ryggen n�r dom springer till helikoptern osv. Visst var det s�. Jag kommenterade det med att det m�ste ha varit fruktansv�rt och fick svaret p� bredaste Amerikanska: "Hell - No. What a rush - I�ve been bored ever since". Jag associerade f�r mig sj�lv till Brasses gamla boxarsketch d�r han h�vdar att han inte tagit skada.

2 maj F�rsta f�rs�ket
Vi var nu redo att sticka till Blanquilla och kom iv�g p� eftermiddagen f�r att segla under natten och att inte komma fram f�r tidigt n�r det fortfarande var m�rkt. Det bl�ste ingenting s� vi fick k�ra motor. Helt pl�tsligt indikerade en lampa generatorfel vilket �r och framf�rallt blev ganska besv�rligt.

F�r er som liksom jag inte �r helt insatta i elektricitetens mystiska v�rld kan s�gas att om den d�r lampan lyser betyder det att batterierna inte laddas. Detta �r irriterande i sig men det �r tyv�rr �ven s� att generatorn kan br�nna om man k�r motorn �nd�. Vi best�mde oss f�r att v�nda eftersom vi bed�mde det som mer troligt att kunna fixa problemet p� Margarita �n p� �de Blanquilla och Los Roqes.

Det bl�ste som jag n�mnde inget och str�mmen f�rde oss sakta �t fel h�ll. L�sningen blev att koppla bort remmen som driver generatorn och efter det kunde vi k�ra tillbaka. Vi ankrade upp bredvid Tryggvason eftersom Thomas lagat sin generator ganska nyligen och kanske skulle kunna hj�lpa oss.

3 maj F�ltet
P� morgonen �kte bes�ttningen p� Tryggvason utan Kapten till fruktmarknaden. Thomas lovade att f�rs�ka hj�lpa oss och jag som troligtvis inte skulle kunna hj�lpa till s� mycket �kte med och k�pte frukt. N�r jag flera timmar senare kom tillbaka hade inget fel hittats mer �n att regulatorn f�rmodligen var s�nder.

Fredrik och Johan �kte d�rf�r senare till en granne som sagt sig f�rs�rja sig p� att fixa elgrejer och hade med sig generatorn. Han var mycket hj�lpsam och kunde konstatera att det var fel p� regulatorn. N�r vi senare �kte dit med en vinare som vi ville ge bort som tack f�r hj�lpen visade det sig att han var nykter alkoholist och inte tog ombord alkohol �ver huvud taget. Johan och Urban satte ig�ng att p� olika s�tt tjuvkoppla bort regulatorn.

Tv� mycket viktiga detaljer var 61:an och "f�ltet". 61:an och f�ltet �r tv� skruvar p� generatorn men vad "f�ltet" �r, som dessutom beh�ver str�m, �r fortfarande en g�ta. Sent p� natten var det f�rdigkopplat men generatorn blev direkt mycket varm eftersom batteriet n�stan var tomt (vilket �r sj�lvklart f�r den som tr�ngt igenom elens mysterier). Vi beh�vde en ny regulator.

4 maj Andra f�rs�ket
Tidigt p� morgonen �kte vi p� vinst och f�rlust till andra sidan stan f�r att k�pa en ny regulator. N�stan allt var st�ngt eftersom det var en "r�d dag" eftersom den store "Bolivar" kommit och gjort Margarita sj�lvst�ndigt denna dag fast f�r en massa �r sedan. Butiken som var �ppen visade prov p� �kta Venezueliansk omst�ndlighet.

F�rst sade dom att dom inte hade en regulator som passade oss. N�r vi pekade p� en som l�g under disken som borde passa gav kassamannen regulatorn till en annan gubbe som inte heller kunde avg�ra fr�gan som i sin tur gick till ytterligare en gubbe, med oss i h�larna, som sade att den skulle passa. Gubbe nummer tre gav regulatorn till gubbe nummer tv� som gav tillbaka den till mannen i kassan som sade att den passade Bra som tusan.

Vi �kte tillbaka till b�ten och regulatorn monterades in och vi gav oss iv�g.

5 maj �nos och Volvo - en kommande f�retagsfusion?
Eftersom vi stuckit p� morgonen den 4:e kom vi fram vid halvtre tiden p� natten. N�r vi skulle k�ra motor den sista biten blev det br�nsle stopp. Det visade sig att filtret var s� pass igensatt att inget br�nsle kunde komma igenom. N�r vi skruvade bort filtret gick en glaskopp s�nder och vi fick l�gga ankare under segel, guidade per VHF av Thomas som alltid �r vaken.

P� morgonen satte filter reparationen ig�ng. Glasburken hade g�tt s�nder i f�r m�nga delar s� den gick inte att laga. L�sningen blev att ta en gammal marmelad burk vars m�tt passade precis p� filtret. Sedan var det bara att tillverka en fixering och s� l�ste sig �ven den saken. P� kv�llen blev det grillkalas p� stranden.

6 maj - 7 maj G�tt, g�ttig�tt g�tt
Under dessa dagar gottade vi oss seri�st. Vattnet var fantastiskt, stranden var fantastisk och vi hade mycket roligt och bra tillsammans med "Tryggvason". Bland annat var det ganska rolig snorkling. Vi hittade bland annat tunnlar och luftfickor under vattnet. Ganska sp�nnande faktiskt.

8 maj Los Roques
Vid soluppg�ngen l�mnade Tryggvasson med destination Virgin Island och vi med Los Roques i siktet. Seglingen dit var odramatisk och vi kom fram p� morgonen dagen efter.. Hela Los Roques �r en nationalpark och best�r bara av korallrev. Inga bilar finns och v�garna best�r av sand. Det �r fantastiskt vackert och alla f�rger i hela skalan finns representerade i naturen. Gott om fisk och f�gel.

9 maj Inklarering
P� Los Roques m�ste man till fyra stationer; Kustbevakningen, Parkkontoret, F�rsvarsh�gkvarteret och flygplatsen. Det tog i princip hela dagen. Det enda h�ndelserika var att titta in p� bypuben eftersom h�stspel p�gick som b�st. Los Roqes alla m�n var d�r och alla lyssnade p� freestyle var h�gljudda och hade feta pengabuntar i h�nderna. Feta pengabuntar kan man n�mligen ha i Venezuela oavsett ekonomisk situation. Vem som vann och vem som f�rlorade gick naturligtvis l�tt att avg�ra och nu kan jag en del nya kraftuttryck - tror jag.

10 maj Telefonerande och fest
Hela denna dag �gnades �t att f�rs�ka ringa hem. Det fanns ca 6 telefonapparater varav 2 fungerade. Hela �n anv�nde sig av dessa och det var l�ng k�. Av n�gon outgrundlig anledning g�r det inte att ringa collectcall till Sverige men till �vriga v�rlden g�r det bra.

Att ringa p� telefonkort �r i princip meningsl�st dessutom var aff�rerna st�ngda. L�sningen blev att ta hj�lp av v�r gynnare Alex i Tyskland eftersom man kunde ringa collect dit. Nu g�llde det att hitta n�gonstans dit man kunde ringa till. Efter att ha f�tt tv� felaktiga nummer lyckades det hela till slut.

Bredvid oss l�g en b�t med tv� Danskor p� som reste omkring och nu jobbade p� b�ten ifr�ga. De k�nde till att det skulle vara en fest inne i stan p� kv�llen och vi begav oss dit. Festen, som precis tog slut n�r vi kom fram, hade utspelat sig mitt i byn. Men efterfest blev det och vi lyckades f� de flesta att sjunga "hoga schacka" och dansa fram p� sandv�gen. En ganska rolig upplevelse. Johan upplevde dock inte detta eftersom han gick iv�g f�r att ringa. Telefonen var bel�gen runt h�rnet och n�r han l�mnade oss var vi kanske 40 personer som stod och �vade p� "Hoga Schaka". Eftersom alla helt pl�tsligt dansade iv�g blev det ganska fort helt tomt p� folk. Johan hittade oss inte p� hela kv�llen/natten och ingen hittade honom. N�r vi till slut skulle ta dingen tillbaka fann Urban tillslut Johan. En rolig detalj kring detta som f�rtj�nar att ber�ttas �r n�r Urban f�rst trodde sig funnit Johan. Det l�g tydligen n�gon intill gummib�ten och sov. Urban sm�g fram f�r att �verraskningsv�cka vad som visade sig vara en helt annan kille. Ganska kul faktiskt.

11 maj
P� eftermiddagen gick vi till en ny lagun. P� kv�llen gav sig Urban och Fredrik sig ut p� en fisketur i gummib�ten och kom s� sm�ningom tillbaka med god middag.

12 maj
P� dagen snorklade vi p� revet utanf�r lagunen. Med risk f�r upprepning och uttr�kning kan jag s�ga att det var - fantastiskt. Fram�t eftermiddagen gav vi oss av till en ny vik d�r vi �vernattade.

13 maj
I V�stindien bl�ser det precis s� lite att det �r v�ldigt sv�rt att vindsurfa med ett 5,6 kvadratmeter stort segel. Denna dag bl�ste det lite mer �n vanligt och surfingen gick bra denna dag. P� eftermiddagen hyrde Fredrik och Urban en Hobiecat. Katamaranen gick vansinnigt fort och Urban och Fredrik var mycket n�jda n�r dom kom tillbaka efter bl.a. tre fram�tvolter.

Nu har vi har ett mindre korallrev p� botten av b�ten. Detta ogillar man oftast men devisen inget ont utan� g�ller som vanligt. Stora stim av sm� fiskar brukar gilla att vara i v�r n�rhet. Dessa sm�fiskar lever i st�ndig fara eftersom f�glar, fr�mst pelikaner, och andra rov fiskar �r ute efter dem. Barbaren i en underh�lls d�rf�r hela tiden, antingen av st�rtdykande f�glar eller av hoppande rovfiskar. Rovfiskarna kan hoppa otroligt l�ngt och det ser v�ldigt konstigt ut. (En rovfisks taktik att f�nga en liten fisk �r, som den uppm�rksamme redan listat ut, att anfalla ovanifr�n vilket kanske �r smart - jag hade i alla fall inte v�ntat mig detta om jag var en liten fisk).

14 maj
Vi surfade vidare denna dag. P� kv�llen bakade Fredrik kanelbullar.

15 maj
P� morgonen stack vi till ytterligare en vik - Cayo de Agua. H�r snorklade vi och s�g bland annat en j�tte stor sj�stj�rna, en stingrocka samt s�kert upp emot 500 fiskar som bodde och simmade runt en sten. P� kv�llen stack vi vidare mot Bonaire.

16 maj
P� morgonen kom vi fram till Bonaire och tog in p� en marina. Bonaire �r en gammal holl�ndsk koloni och allt �r v�lordnat och fint. Staden best�r av en l�ng v�g som f�ljer kusten. Alla hus �r m�lade i olika f�rger och de flesta husen har ovanliga detaljer och d�rf�r �r staden mycket trivsam. Bonaire �r framf�r allt k�nt f�r att vara en av v�rldens b�sta st�llen att dyka p�. Detta beror p� fantastisk klart vatten samt att man v�rdat naturen v�l. P� kv�llen gick vi ut tillsammans med tv� nyfunna holl�ndska v�nner; Charlie som h�lsar p� sina f�r�ldrar samt Jan som �r leveransseglare.

17 maj
Denna dag tog vi det lugnt - riktigt lugnt.

18 maj
P� f�rmiddagen l�mnade vi marinan f�r att l�gga vid en boj utanf�r. Denna dag hade vi vikt �t dykning. Dykf�rh�llandena var inte, enligt dykledaren, de absolut b�sta eftersom det var lite molnigt. F�r oss var det dock en fantastisk upplevelse. Att r�ttvist beskriva allt det vi s�g blir mycket sv�rt. Under vattnet, som �r superklart, fanns en undervattensskog av olika koraller. Korallerna var mycket varierande och landskapet omv�xlande och brokigt men framf�rallt f�rgrikt.

Fiskar sam or�dda omkring och sm�lte in i omgivningen. I och f�r sig hade vilket f�rgstarkt som helst sm�lt in i omgivningen men vissa fiskar liknade verkligen korallreven och kunde t.o.m. skifta f�rg som kameleonter. Det fanns alla sorters djur och en del var riktigt fr�cka. En favorit var boxaren som var ett tanigt litet djur som p�minde om en spindel med tv� avl�nga klena klor. Dom tog dock d�d p� humrar som var upp till tio g�nger st�rre eftersom dom satte sig p� ryggen p� humrarna och boxade h�l p� humrarnas skal. Jag blev �ven visad ett encelligt djur om kunde bli stor som en knytn�ve. Den jag s�g var dock inte st�rre �n en s�dan d�r stor gr�n marmeladboll (som man f�r ont i huvudet av bara man tittar p�).

P� kv�llen begav vi oss till en restaurang som varje m�ndag v�nligt nog uppl�t sin grill, bord och stolar till l�ngf�rdsseglare. Dessutom s�ldes vin och �l till kraftigt reducerade priser. Uppl�gget var s�dant att man tog med sig det man ville grilla sj�lv och sedan tog med sig ytterligare n�got som man bj�d alla andra p�. Mycket trevligt.

P� kv�llen tr�ffade vi f�rutom Charles, som vi tr�ffat en del under de senaste dagarna, �ven Bon fr�n Sydafrika. Hon jobbade p� en stor, stor och mycket fin motorb�t. Bon var en imponerande ung kvinna och hade varit med om en hel del. Ut�ver att hon bara hade sin doktorsavhandling kvar p� Oxford hade hon kappseglat Whitbreadliknande b�tar mellan Sydafrika och Brasilien som ensam tjej ombord, bott i Florida under n�gra �r och g�tt p� samma kalas som bland annat Sean Connery och tyckte att Dennis Conner (super seglar stj�rna med mycket d�ligt rykte) f�rtj�nade sitt rykte.

Hon bj�d iallafall ombord oss p� b�ten hon jobbade p�. D�r bj�ds vi bland annat p� Black Label och Havanna cigarrer och kunde best�lla in drinkar efter tycke. B�ten var som sagt mycket stor och fin och hade bland annat jaccuzzi. Efter en stund i b�ten gav sig de andra in till staden medan jag stack tillbaka till b�ten eftersom jag inte m�tt speciellt bra under dagen.

19 maj
P� natten br�t min privata lilla maginfluensa ut. Den och febern skulle f�rf�lja mig under en dryg vecka. P� morgonen gav sig de andra in f�r att storhandla inf�r resan till Puerto La Cruz. P� kv�llen gav sig de andra gossarna f�r att kolla in en grotta. Denna var av i Huckleberryfinn stuk och tydligen mycket imponerande. Annars var Coast Guard nojan st�rre �n vanligt. Denna noja har f�rf�ljt oss fr�n och med det att vi angjorde Bonaire tills dess vi l�mnade senare denna kv�ll och grundas i d�ligt samvete.

F�r er som vill veta hur inklareringsprocedurer g�r till kan s�gas f�ljande: I Venezuela klarerar man in internationellt och nationellt. N�r man v�l klarerat in Internationellt (vilket vi gjorde i Margarita och �r en ganska omfattande procedur) �r det "bara" att klarera in nationellt. Venezuelas vatten �r sedan indelat i olika distrikt d�r man allts� klarerar in nationellt. Margarita �r en zon och Los Roques en annan. N�r man sedan vill segla till Bonaire m�ste man egentligen klarera ut internationellt fr�n Venezuela.

Men detta �r inte m�jligt att g�ra fr�n Los Roques utan d� m�ste man bege sig in till fastlandet vilket �r en j�tteomv�g i distans samt att vinden och str�mmen �r som gjord att segla till Bonaire direkt. Det ville vi allts� inte och omv�gen passade inte in i v�rt tidsschema. Dessutom m�ste man sedan, efter man varit i det andra landet p� nytt klarera in internationellt i Venezuela, vilket man allts� m�ste g�ra vid fastlandet vilket �terigen �r en omv�g i seglad "h�jd" som �r �tr�v�rd p� v�gen �sterut eftersom man har vind, v�g och str�m emot sig. N�r man sedan kommer till Bonaire m�ste man egentligen klarera in som vanligt.

Men f�r att klarera in i ett nytt land m�ste klarera ut ur det gamla varp� man f�r papper p� att det �r OK att l�mna landet. Allts� kunde vi inte klarera in i Bonaire utan att riskera att omedelbart bli bortk�rda fr�n landet.

Vi valde d�rf�r att chansa p� att inte bli kontrollerade eftersom vi h�rt att Bonairarna k�nde till l�ngseglares dilemma och inte var s� nogr�knade. N�v�l, noja hade vi och varje b�t var en kustbevakningsb�t. P� m�rka kv�llen l�mnade vi Bonaire f�r AVS-�arna (Venezuela).

20 maj
Efter mycket stamp kom vi fram p� sena kv�llen till en an AVS-�arna. Distansen var inte s�rskilt l�ng men vi gjorde inte mer �r tv� knop i snitt under hela dygnet. N�r vi skulle ankra gick vi f�r andra g�ngen p� denna resa p� grund. H�r nere finns ett uttryck som heter "Eye-ball navigation". I pilotsarna st�r det att man skall g�ra detta sista biten in viken men eftersom det var m�rkt gick vi allts� p� grund. D�remot st�tte vi inte p� med k�len f�rst, vilket �r brukligt, utan strax under vattenlinjen. Det var j�tte koraller som s�g ut som �lghorn och str�ckte sig ut i sidled. Vi gick s�lunda p� grund fast�n ekolodet sekunden innan visat 13 meter djupt. Grundst�tningen var inte s� h�rd utan mer �verraskande.

21 maj
P� eftermiddagen fortsatte resan mot Los Roques i tv� knop och efter ytterligare ett dygn kom vi fram till Los Roques (det tog oss allts� ca ett halvt dygn fr�n Los Roques till Bonaire medan det tog tv� dygn effektiv k�rning men motor tillbaka)

22 maj
P� eftermiddagen l�mnade vi Los Roques efter att ha klarerat ut och satte kurs p� Puerto La Cruz. Till en b�rjan gick allt bra och vi str�ckte men fram�t natten kantrade vinden mot oss och v�dret blev lite s�mre.

23 maj
V�dret v�xlade och tillslut dog vinden ut och motorn gick ig�ng igen. Vi fick dock se ett g�ng Pilotvalar p� h�ll och senare n�gra delfiner.

24 maj
Vi kom fram tidigt p� morgonen till Puerto La Cruz och �gnande f�rmiddagen att sova igen lite. P� eftermiddagen tog vi dingen in till staden f�r att l�sa lite resande till och fr�n olika flygplatser. P� kv�llen var det massa folk ute och det var god st�mning p� staden och mycket att titta p�. Bland annat sl�ppte de rika Venezuelarna ut sina barn i elbilar p� ett torg. M�nga roliga krockar s�g vi. Kanske berodde det p� att ungarna var mellan 3-5 �r. N�r vi lite senare gick tillbaka till v�r dinge var det f�rmodligen n�gon som f�rs�kt att stj�la den av d�ma av att f�rt�jningstampen var losstagen och gas reglaget var borta. Mycket irriterande.

25 maj
P� morgonen gav vi oss i v�g fr�n ankarplatsen till marinorna f�r att kolla var vi skall ta upp b�ten. Marinorna ligger inne i en kanal. Vid sidan av kanalen l�g mycket vackra hus. Vackra dels eftersom alla hus var olika varandra och dels d�rf�r de l�g s� fint vid kanalkanten med kanaler ist�llet f�r v�gar och sm� broar h�r och var. Vi fann tillslut en marina d�r vi nu kommer att stanna en vecka och ta upp b�ten p� land f�r att fixa botten.

Idag �r Urbans sista dag ombord eftersom han skall �ka hem. Vi skall den kommande veckan ta upp b�ten p� varv f�r att g�ra i ordning b�ten undertill. Efter detta far �ven jag tillbaka till Sverige eftersom jag blivit erbjuden jobb av min gamla arbetsgivare.

---------------------------

Detta �r s�ledes det sista brevet f�rfattat av mig och jag hoppas att Johan och Fredrik skickar hem nya brev allteftersom. Dom har i alla fall m�jligheten. Trippm�taren st�r nu p� 7313 nautiska mil och det �r s� l�ngt som jag seglat och n�gonsin varit hemifr�n G�teborg. Det har varit en fantastisk upplevelse; all natur, all kultur, alla nya m�nniskor jag tr�ffat, alla nya l�nder jag sett, alla nya situationer jag hamnat i och sist men inte minst upplevelsen att vi genomf�rt detta projekt att f�rst bygga v�r b�t och sedan segla iv�g.

En dr�m har g�tt i uppfyllelse. En dr�m som f�ddes f�r s� l�nge sedan att jag inte vet n�r den startade (i och f�r sig inte l�ngre �n max 25 �r). Under tiden vi byggde b�ten k�ndes det tidvis som ett helt om�jligt projekt att genomf�ra. All tid och alla pengar �gnades �t b�ten och man k�nde st�ndig av pressen av dessa tv� faktorer och den var tidvis riktigt h�rd. Ibland gick det oss emot, men i det l�nga loppet gick det allts� bra.

Mycket fick f�rsakas och sl�kt och v�nner blev dem som f�rsakades mest. Till slut kom vi i alla fall iv�g och det �r inget som jag n�gonsin kommer att �ngra. M�nga finns att tacka f�r att jag tillslut kom iv�g.

Min arbetsgivare var tillm�tesg�ende och flexibel, f�retag som hj�lpt oss, v�nner och bekanta som p� olika sett hj�lpt till med b�t bygget, Alex som sk�nkte mig denna dator f�r att kunna skriva dessa brev, men min st�rsta sponsor �r dock den samme som f�rbjudit mig att g�ra denna resa: min mor.

Med mig hem till Sverige kommer jag allts� ha med mig en massa minnen. Minnen �r av olika art. Fr�n den "h�rda tiden" i b�rjan med minusgrader och h�rt v�der till "glass tiden" fr�n Kanarie�arna och fram�t. F�r det �r verkligen glassigt h�r. V�dret �r likadant hela tiden, vinden kommer fr�n samma h�ll, vattnet �r mellan 25-30 grader varmt osv.

P� natten st�r man i T-shirt och shorts och styr utan att frysa det minsta. Som jag tidigare ber�ttat hade vi hoppats p� att komma till Galapagos�arna men dit kom vi allts� inte. Men dit kanske man kan komma n�gon annan g�ng. H�r i V�stindien och Venezuela finns mycket kvar att uppleva.

H�r skulle man utan att p� n�got s�tt bli uttr�kad kunna stanna i flera �r och bara uppt�cka. Med mig till Sverige tar jag �ven med mig n�gra rullar oframkallad diafilm. Om dom blir bra kanske det finns intresse fr�n er, i form av mindre grupper, som f�ljt oss via breven att se dem. K

ontakta i s� fall mig per mail p� [email protected] eller p� adressen P�rt Antons gata 63, 426 79 V. Fr�lunda (tel. 031-291035). Slutligen vill jag s�ga att denna resan �ngrar man inte - och den �r inte o�verkomligt sv�r att genomf�ra - om det nu kan vara till hj�lp f�r er som tvekar.

Attuttal�r!