Del 3 - �ver Atlanten

5/2 Gran Canaria

Det f�rra brevet slutade med att vi skulle ge oss av fr�n Puerto Rico. Detta var inte riktigt sant. Innan vi l�mnade Grand Canaria ville vi se �n och dess berg. Vi hyrde en bil (f�r 200 kronor) och k�rde med en lycklig Johan-reseledare som hade "Marco Polo- reseguide" som k�lla. Bland annat ville vi sk�da en by d�r husen l�g inne i grottor. Det var en ganska rolig syn. Vi passade p� att �ta i en restaurang som �ven den l�g inne i en grotta. P� v�gen stannade vi till hos en Juicef�rs�ljare. Innan vi hann ur bilen blev vi bjudna p� frukt och eftersom han inte visste att vi var svenska sade han v�lkommen p� nio olika spr�k. Bredvid denna Juicef�rs�ljare fann vi ett vattenfall som Urban badade i. Sm�ltvatten fr�n berget visade sig mycket riktigt vara ganska kallt.

Efter detta tornade berget upp sig och maken till serpentinv�gar har jag aldrig sett. Det k�ndes i princip som att det var lodr�tt i innerkurvorna. Vid h�llregn kan det tydligen vara riktigt farligt att f�rdas p� dessa v�gar eftersom det �r risk f�r ras. Vi stannade flera g�nger vid fantastiska utsiktsplatser d�r vi kunde g� �nda ut till stupkanter och titta 500 meter rakt ned. Nu har man slagit rekord i kast med liten sten och kanske en stor ocks�.

P� v�gen hem kom vi in p� en v�g som till en b�rjan var ganska hygglig. Efter ett tag liknade den mer en stig. I Sverige hade v�gen definitivt varit avst�ngd och absolut inte varit utsatt p� kartan. V�r lilla Opel Corsa "City" fick jobba mycket h�rt och ibland kunde man l�gga in tv�an.

P� kv�llen l�mnade vi tillbaka bilen en aning skamsna eftersom bilen f�rmodligen inte var avsedd f�r Rally k�rning. Bilen var en "aning" skitig ocks�. Planen att l�mna Puerto Rico efter �terl�mnandet av bilen sprack tillf�lligt n�r det visade sig att Urban gl�mt kameran och att firman hade st�ngt. Nu har jag varit med om mitt f�rsta bil inbrott. Inget gick s�nder eftersom vi efter mycket m�da fick in en arm genom en glipa i f�nstret som vi gjorde aningen st�rre �n vad den var fr�n b�rjan.

Vi klarerade ut fr�n Puerto Rico p� kv�llen och satte kurs p� Tennerifa och besjungen "Los Cristianos". Los Cristianos �r ett k�nt "atlantavstampar st�lle". D�r hoppades vi p� att kunna g�ra de sista komplement vad g�llde mat, vatten, diesel och el.

6/2 Tenerifa - Los Cristianos

N�r vi kom dit fick vi inte plats vid n�gon brygga. F�r f�rsta g�ngen fick vi ankra upp. Det g�r att lista ut att man antingen m�ste simma i land eller pumpa upp sin gummib�t. Eftersom gummib�ten var v�ldigt omsorgsfullt surrad ville vi inte packa upp den samma. Vi sam allts� iland med kl�derna inpackade i en plastp�se.

�ven Los Christianos visade sig vara ganska turist inriktat. En stor skillnad fr�n Puerto Rico var dock att staden fr�n b�rjan f�rs�rjt sig p� fiske. S�lunda fanns �ven en hyggligt stor fiskeflotta men den verkade t�mligen oaktiv. Aktiva var dock b�rplansf�rjorna som kom schvischande i otroliga hastigheter och lastade av folk och bilar i massor.

Sj�lva staden var ganska mysig med sm� smala gator som var sneda p� alla ledder. V�r jakt p� storpack inleddes men vi fann till en b�rjan bara dyra snabbk�p som l�g i anslutning till hotell eller stadsk�rnan. Vi fann dock en minilivsbutik som �gdes av svenskar och dom hade den goda smaken att s�lja havregryn. Havregrynsgr�t var gott att �ta till frukost p� Atlanten n�r vi inte bakat n�got br�d. Mer om detta senare.

Efter ett lite letande fann vi b�sta butiken d�r vi bland annat handlade 25 kilo potatis och 15 kilo l�k. Dessa packades i en rottingkorg som surrades p� d�ck. Detta visade sig vara ett utm�rkt s�tt att f�rvara l�k och potatis eftersom det h�ll l�ken och potatisen dr�gliga hela atlant�verfarten. Vi hittade �ven en �lsort som var billig. Burkana kostade 1 krona och trettio �re styck. Vi k�pte sex lock.

11/2 Los Cristianos - Puerto Colon

Denna dagen �gnades i huvudsak att stuva allt vi k�pt samt tv�tta botten p� b�ten. I samband med stuvningen s� uppt�ckte vi att v�ra sex lock �l gick ut tio dagar senare. Stuvningen �r f�r �vrigt lite mer komplicerad �n vad det l�ter. Detta beror p� att man packar mat och v�tska i princip p� alla d�utrymmen som finns. Det �r d�rf�r ganska viktigt att f�ra listor p� allt som packas ned. Dels eftersom man vill hitta det dels f�r att f� en �verblick p� vad som g�tt �t och hur mycket det �r kvar av allt. P� kv�llen avgick vi mot Puerto Colon som l�g alldeles i n�rheten i hopp om att f� plats vid en brygga med m�jlighet att ladda batterierna.

N�r vi landade i Puerto Colon m�ttes vi av en vakt som v�grade prata annat �n spanska. Hans budskap var dock klart - h�r f�r ni f-n i mig inte plats -. Detta var ett litet problem f�r oss eftersom n�sta hamn var ett halvt dygns segling �t fel h�ll - Karibien r�knat och eftersom vi dels hade br�ttom �ver Atlanten (till Niklas med flickv�n Emma samt Johans flickv�n Linda som riskerade att f� v�nta p� oss i Antigua) samt k�nde oss relativt mogna f�r avg�ng k�ndes detta som en on�dig omv�g. Vi tog dock till "vi �r ganska korkade" tricket och i kombination med envishet fanns det till slut en plats utanf�r en Chartertaxib�t d�r vi absolut bara fick ligga en natt. Vid bryggan fanns dock s�v�l el som vatten vilket var utm�rkt. Vi lovade dessutom att g� till hamnkontoret n�r det �ppnade klockan nio f�r att klarera in samt eventuellt, f�rhoppningsvis bli tilldelade en "riktig" bryggplats.

Eftersom vi k�nde att vi n�rmade oss Atlant�verfarten blev det p� kv�llen dax f�r sista festen p� ett tag. Vi festade s�lunda som om det var den sista festen p� ett tag.

12/2

P� hemv�gen fr�n staden k�nde vi hur det b�rjat bl�sa kraftigt. Dessutom med en massa sand i luften vilket k�ndes framf�r allt i �gonen. Fenomenet kallades Sirocco och innebar att en kraftig storm f�rde med sig sand �nda fr�n Sahara och kom under de tv� och ett halvt dygn som stormen p�gick t�cka b�ten med ett fint r�tt lager sand.

Efter en dryg timmes slummer var det dax att se pigg och k�ck ut igen och f�rs�ka fj�ska sig till m�jligheten att f� stanna i alla fall s� l�nge som siroccon p�gick. Hamnvakten hade dock den tristaste attityden hitintills p� resan men efter ett tag bad han mig komma tillbaka klockan elva f�r att se om det fanns n�gon plats. Efter att ha pratat med Charterb�tskaptenen fick vi reda p� att det var helt ok att ligga utanf�r honom eftersom han �nd� inte r�knade med kunder s� l�nge stormen p�gick. Tv� timmar senare fick vi, av hamnkaptenen, reda p� att vi kunde stanna utanf�r taxib�ten eftersom denna �nd� inte r�knade med kunder under stormen. Men han p�minde oss ordentligt om att vi bara l�g p� n�der och att i morgon innan nio skall vi vara borta.

Fram�t eftermiddagen gav vi oss p� jakt efter en del till motorn (en offeranod). Enligt piloten fanns det Volvo Penta agenter i Los Gigantes dit det gick att ta sig med taxi (f�r att hinna innan aff�rerna st�ngde) och buss. Fredrik och jag gav oss d�rf�r iv�g f�r att leta offeranod. En s�dan kostar dryga 30 kronor i Sverige. Taxiresan gick p� 250 och n�r vi kom fram var det b�de st�ngt och inte ett sp�r av en Volvopenta anod. Av n�gra gubbar i hamnen fick vi dock reda p� att den stora Volvo Penta agenten l�g i Puerto Colon...

N�r vi senare skulle ta bussen tillbaka gick jag in p� ett litet kontor bredvid h�llplatsen f�r att f�rs�kra oss om att det var r�tt buss vi t�nkte ta. Detta lilla kontor visade sig vara redaktionen f�r "The Western Sun" och var en tidning riktad till Kanarie�arnas Brittiska bes�kare. Redaktionen bestod av Chefredakt�ren, en fotograf samt en som sk�tte layouten p� chefredakt�rens artiklar och fotografens bilder. Chefredakt�ren blev intresserad av v�r ber�ttelse och gjorde en kort intervju. Fotografen skulle skickas till b�ten n�gon dag senare

Om det n�nsin blev en artikel eller inte vet jag inte.

13/2

Siroccon forts�tter att bl�sa r�d sand �ver b�ten men b�rjar s� sm�tt avtaga. Vi passar p� att tv�tta lite kl�der men eftersom torktumlaren inte var effektiv h�nger vi upp kl�derna p� tork runt b�ten. Nu hade �ven Siroccon avtagit helt och det visade sig att vi hade att stort berg alldeles in till hamnen. Berget som vi inte sett i m�rkret n�r vi angjorde hamnen hade sedan dolts av all sand i luften som Siroccon medf�rde.

P� kv�llen best�mde vi oss f�r att s�tta kurs p� Antigua dagen d�rp�. Alla de viktigaste f�rberedelserna var gjorda och den tv�sidor l�nga checklistan var avprickad.

14/2

Vi vaknade av att en ilsken hamnkapten sade att vi bara fick h�nga tv� plagg p� tork runt b�ten. Detta blev absurt roligt eftersom vi s�kerligen hade n�rmare 80 plagg h�ngandes p� tork.

S� sm�ningom d�k fotografen upp och tog lite bilder med sin pocketkamera. Fotografen hette Simon och bad om urs�kt f�r att han var lite sen vilket berodde p� en sen natt. Han ber�ttade att han k�nde Olle Ljungstr�m och undrade om vi k�nde till honom. N�r vi svarade jakande blev han till sig och skulle ringa till Olle och be om urs�kt. Dom hade tr�ffats p� en bar och Olle sade att han var en pops�ngare i Sverige vilket Simon inte trodde var sant. N�gon form av vadslagning skedde och sedan dess hade Simon fr�gat alla svenskar han tr�ffat p�. Och ingen f�rr�n nu hade svarat jag varf�r Simon ans�g sig som vinnare.

Det sista vi gjorde var att k�pa f�rskvaror samt tanka s� mycket diesel som vi n�gonsin kunde f� plats med. N�r vi skulle betala dieseln visade det sig att dom inte tog kort och vi hade inte en peseta. Vi lovade att g� till en bank och Urban traskade iv�g. Om tankgubben var orolig eller hj�lpsam eller kanske en kombination var sv�rt att avg�ra. N�r Urban g�tt n�gra meter blev han i alla fall i kappk�rd och skjutsad per vespa till n�rmaste bank. Banken visade sig vara en aff�r som tog visa, men det fanns en bankomat 150 meter runt h�rnet. Efter 150 meter och lite letande och fr�gande visade det sig att den fanns "five minutes walk on the top of the hill". Bankomaten fanns och efter lite svett var allt frid och fr�jd, men ibland verkar det som om "Locals" svarar f�r att vara artiga n�r dom inte f�rst�r eller vet vad man fr�gar efter.

Det pirrade i magen n�r vi vid kvart i fem kastade loss inf�r en ganska l�ng seglats. Det k�ndes som om man stod inf�r m�nga olika sorters utmaningar; skulle vattnet r�cka?, hur fort skulle vi hitta passadvinden?, skulle b�ten h�lla? och sist men inte minst, hur skulle man sj�lv reagera och hur skulle vi tillsammans klara av varandra?

Efter avg�ng drack vi champagne och delade ut atlantkepsar.

N�r m�rkret s�nkte sig visade sig Atlanten bjuda p� en fantastisk mareld som n�stan l�s upp m�rkret. Detta f�rf�ljde oss hela atlant�verfarten.

Med hittills 2910 seglade distansmiuter kom vi att segla n�stan lika m�nga till.

15/2

F�r er som inte seglat �ver Atlanten kan lite bakgrundskunskap underl�tta den fortsatta l�sningen. Vad som g�r Atlant�verfarter relativt snabba och behagliga beror p� passadvindarna och medstr�mmen. Passadvindarna bl�ser mot eller snett mot ekvatorn p� b�da sidor om densamma. Vid ekvatorn bl�ser det ingenting alternativt upp�t. F�r att hitta passadvinden m�ste man allts� ner mot ekvatorn innan man s�tter kurs p� Karibien. Standard tipset brukar vara "segla sydligt och tag h�ger vid 25-25". "25-25" betyder 25:e latituden och 25:e longituden. N�r det �r vinter m�ste man emellertid l�ngre ned innan man finner passadvinden. N�r man v�l finner passadvinden bl�ser denna antingen stabilt, i betydelsen ungef�r lika mycket och fr�n samma h�ll, eller inte alls. F�r att finna passadvinden blir allts� att segla i princip syd-sydv�st tills man finner passadvinden.

Det �r dock s� att h�gtrycksb�lterna normalt ligger p� ungef�r samma latituder (vilka naturligtvis �ven ligger bakom passadvinden) kan ge liknade segelf�rh�llanden och d�rigenom lura stackars seglare att sticka mot sitt slutm�l i Karibien. Detta funkar bra i n�gra dagar men slutar f�rr eller senare i stiltjeb�lten. Dessa g�r naturligtvis att k�ra sig ur om man har tillr�ckligt mycket diesel. Diesel, liksom allt annat vill man naturligtvis dock spara p�.

Hur vet man d� att man �r i passaden och inte i n�gon bluffpassad? Vi har fr�gat runt bland alla v�rldsm�stare man tr�ffar p� och svaret har i princip blivit "det k�nner man".

Str�mmen som alltid g�r i samma riktning men �r olika stark kan man m�ta upp men �ven kolla av per termometer. Temperaturen skall vara relativt h�g och j�mn. Str�mmen h�ller sig emellertid ganska still geografiskt i avseendet att man vet var den h�ller till.

F�r att finna passaden fortast m�jligast innebar ju en ganska sydlig kurs. Detta betyder att man inte seglar mot m�let - Karibien i v�st. En avv�gning m�ste s�ledes g�ras. (ett annat intressant fenomen som jag nu har f�rst�tt praktiskt �r att jorden �r rund. - t�nk sj�lv hur konstigt det �r att ett b�jt str�ck p� kartan �r kortaste v�gen mellan tv� punkter i verkligheten. Fenomenet kallas storcirkel, och �r jobbigt att f�rklara men har att g�ra att kartan �r platt och jorden �r rund)

Efter en vindstilla natt kom det vind och vi gjorde ca sex knop i snitt. Februari kalenderbilden p� Kungen byttes ut mot Oktoberbilden p� Madeleine eftersom vi �nd� r�knar med vara hemma i Sverige vid den tiden.

P� kv�llen hittade vi v�r f�rsta flygfisk p� d�ck.

21 grader i vattnet.

16/2

Vi s�g en b�t!

22 grader i vattnet.

17/2

Fram�t kv�llen dog vinden ut. F�r att hush�lla med dieseln satte vi en gr�ns vid minimum 2 knops fart innan vi startar motorn. Det trista med motor �r, f�rutom att det v�snas, att b�ten rullar fram och tillbaka kolossalt eftersom dyningarna inte d�r lika fort som vinden.

23 grader i vattnet.

18/2

Det bl�ser upp men minskar ganska snart igen. N�r vi tar ner storen Lossnar bommen med ett brak och h�ngde i seglet. Vi fann att beslaget mellan masten och bommen g�tt s�nder. Detta �r inte bra eftersom vi nu inte kan anv�nda bommen. H�lften av v�r segelyta gick nu inte att anv�nda och kan allts� sinka oss reg�lt. Eftersom vi fortfarande befinner oss i b�rjan av �verfarten hotar detta bland annat vattentillg�ngen.

Vi s�tter d�rf�r kurs mot Kap Verde�arna utifall att vi inte skulle kunna laga bombeslaget. Kap Verde skulle vi kunna n� p� mindre �n en vecka och i v�rsta fall kunde vi t.o.m. k�ra hela v�gen. Detta skulle dock inneb�ra en tidsf�rlust som vi inte hade lust att ta.

23 grader i vattnet.

19/2

Jag vaknar av att Urban f�rbrilt b�gfilar i en rostfri pl�t och har gott hopp om att kunna laga bombeslaget. Tillsammans med Johan har en konstruktion som h�ller arbetats fram. Urban arbetar hela dagen s� att svetten lackar och tillslut �r det klart. Vi s�tter fast det och provgippar och testar det p� olika vis. Det h�ller!!

20/2

Det har nu bl�st upp en hel del och p� eftermiddagen kommer vi p� att vi kan surfa p� n�dluckan/sittbrunnsbordet. Detta g�r v�ldigt bra �nda tills tampen som h�ller br�dan brister f�r Fredrik. Detta blir en f�rsta "man-�ver-bord" �vning - om uttrycket till�ts- och blir ganska nedsl�ende. Det tar alldeles f�r l�ng tid att v�nda. Det �r i sig inget problem att hitta tillbaka till honom eftersom positionen f�r d�r han "f�rsvann" l�tt kan markeras i GPS:en med en knapptryckning, och vi hela tiden hade �gonkontakt, men vi m�ste l�ra oss att v�nda snabbare �n s�. Vi plockar upp en tacksam Fredrik.

Vi byter mot en starkare tamp och forts�tter surfandet.

N�r Urban som f�rsta man st�endes p� br�dan f�rst, f�r fotografiets skull, tar en hand bakom nacken och sedan ytterligare en f�r vi anledning att n�stan g�ra om man�vern. Det visade sig om�jligt att ens h�lla sig kvar i n�dtampen i 6 knops fart. Vi fick sakta ned till ingen fart. Vi plockar upp en tacksam Urban. Senare p� resan blev det min tur att bli f�rem�l f�r man�vrar orsakade av surfhaveri. Denna g�ng k�rde vi med flytv�st och sele. N�r jag st�rtade efter att ha st�tt en sekund eller tv� p� br�dan visade det sig att bli sl�pad i selen inte heller var en trevlig upplevelse. Man h�ll helt enkelt p� att drunkna eftersom man inte sj�lv kunde reglera n�r vattnet inte sk�ljde �ver huvudet.

Fram�t kv�llen gjordes en sista man�verbord �vning d� Johans sovt�cke fl�g �ver bord. Denna g�ngen var vi faktiskt ganska bra och Johan var tacksam.

24 grader i vattnet

21/2

Denna dag betala vi priset f�r en mer anstr�ngande g�rdag �n vad vi f�rest�llt oss. Tretti grader i salongen som upplevdes mer sval �n sittbrunnen p.g.a den starka solen gjorde sitt till att f�rs�tta oss i koma. Jag hade �ven ryggskott vilket inte direkt bidrog till att n�got speciellt h�nde.

Efter ett tag mobiliserade dock Johan (som inte �ter gr�t) och Urban energi tillr�ckligt f�r att baka br�d. Det visade ganska snart att br�d �r det st�rsta livsmedels problemet. P�l�gg som h�ller sig i en m�nad g�r att hitta, mj�lk som h�ller sig i upp till ett halv�r s�ljs i Spanien, �gg som aldrig varit kylda h�ller sig i ca tre veckor och lite till (s�rskilt om man v�nder p� dem d� och d�), �gg som l�ggs i matolja h�ller sig �nnu l�ngre, konserver h�ller sig hur l�nge som helst, vakuumf�rpackat k�tt h�ller i en m�nad, potatis och l�k h�ller sig hur l�nge som helst i v�r korg, mor�tter �r fr�scha en m�nad om dom f�rvaras kallt, torrt och m�rkt, kol h�ller sig, �pple kan h�lla sig i en m�nad eller lite till men br�d h�ller sig inte s� l�nge.

Nybakt br�d var gott.

P� grund av v�r aktivitetssvacka hade vi f�r f�rsta g�ngen sedan vi l�mnat inte sl�ngt i reven sedan vi avgick. Det �r ju d�rf�r ganska typiskt att vi s�g bj�sse tonfiskar �ta p� n�got som l�g och fl�t i vattnet. N�r vi snabbt som �gat sl�ngde i den var det en fisk som tre meter efter b�ten var och nafsade p� kroken men fastnade tyv�rr inte.

Denna dag konstaterar vi �ven att allt vatten i v�ra rostfria tankar inte g�r att dricka utan att koka det f�rst. Detta �r ju inte hela v�rlden men det �r t�mligen sv�rt att kyla ned vatten n�r det �r 25 grader i vattnet och ca 30 grader i skuggan. Och kallt vatten �r godare varmt....

Vi har �ven tillr�ckligt mycket �vrig v�tska s� att vi klarar oss om inte �verfarten tag �t skogen f�r l�ngt tid.

25 grader i vattnet

22/2

Napp! Fredrik drog upp en super Makrill (ca 1 m och 3-4 kilo) som senare visade sig vara en Wahoo enligt fisketillbeh�rsbroschyren som tyv�rr �r det enda fisklexikon vi har ombord.

Gott med f�rsk fisk till middag.

Lite senare f�r vi bes�k av ett stort g�ng delfiner - alltid lika kul.

26 grader i vattnet! Detta h�ller i sig resan ut, och vi betraktar medstr�mmen som funnen!

23/2

Kollar kroken vid lunchtid. En Guldmakrill sitter p� kroken och blev d�rf�r en utm�rkt lunch.

Till middag �ter vi vidare p� g�rdagens Wahoo.

24/2

Denna dagen �r vi lite aktiva p� meckar fronten ingen. Tv� paneler som tidigare suttit provisoriskt s�tts upp ordentligt samt holken f�r sig en omg�ng av skiftnyckeln vilket f�r den att sluta l�cka.

25/2

Johan bakar br�d till frukost - tusans gott, Fredrik hissar upp tv� Guldmakrillar en liten och en p� ca 4 kg. Av detta fick vi ut tv� middagar och tv� luncher. Vi dricker �ven upp de sista �lburkarna som hade kort datum. Dock tv� dagar f�rsent.

26/2

Fredrik klipper Johan (ganska bra med oj�mna inslag som skylls p� dyning). Vi �ker en v�nda p� bordet och Fredrik testar sin gamle Farfars sextant. Han gl�mmer dock ta den "viktiga solh�jden" (n�r solen st�r som h�gst) och f� skjuta p� positionerandet till morgondagen.

27/2

Napp igen. Jag vinner tv� g�nger p� raken i Chicago efter att ha f�tt Royal Staight Flusch f�ljt av en Straight Flusch (med ett fyrtal dessemellan), vilket gjorde de andra gossarna lite purkna.

P� kv�llen tillverkas Pizza i m�ngder och inte f�rr�n vid tv� tiden p� natten g�r temperaturen under 30 grader i salongen.

28/2

Vinden d�r ut och vi blir tvungna att starta motor. Vi syr ihop ett soltak vilket kom att underl�tta alla kommande dagar i ingen vind och massa sol. Fredrik g�r en positionsbest�mning som st�mmer p� ca 3 distansminuter j�mf�rt med GPS:en.

1/3

Fredrik spr�ttar upp sitt pekfinger n�r en sista finess p� soltaket skall fixas. Skv�tter blod p� nytv�ttad Johan och Urban samt p� soltaket. Strax efter detta f�r vi dock bes�k av delfiner. Vi ser dem p� ganska l�ngt h�ll eftersom vattnet n�stan �r helt blankt. N�gra delfiner verkar ha Atlantm�sterskap i frivolter och �r mycket underh�llande.

I dag n�r vi 17:e breddgraden och har ca 1000 distansminuter kvar. Passadvinden borde ha infunnit sig och vi resonerar kring huruvida vi skall g� ytterligare s�der �ver. Antigua ligger p� 17:e breddgraden varf�r allt under denna breddgrad verkligen betyder omv�g. Ju l�ngre syd �ver desto s�krare att f� vind men stiltjen vi upplever kan vara "stiltje inom passadvinden". Vi hoppas p� stiltje inom passadvinden och k�r vidare.

2/3

Den ena dieseltanken tar slut och vi har k�rt upp h�lften av den diesel vi hade med oss fr�n b�rjan Det �r inte helt tillfredsst�llande att ligga i stiljteb�lten som kan vara upp mot en vecka och inte ha diesel f�r att kunna k�ra �nda till m�let. N�got gott f�r dock soppatorsken med sig; Vi f�rbrukar mindre �n vad vi r�knat med och vi inser att vi kan k�ra halva v�gen till Antigua.

P� eftermiddagen b�rjar det dock bl�sa igen och vi g�r god fart genom vattnet.

P� natten fick Urban, Fredrik och jag uppleva ett fantastiskt bes�k av delfiner. Natten var i princip kolsvart och marelden upplevdes d�rf�r starkare �n n�gonsin. Vi s�g inte sj�lva delfinerna men kan h�ra dem andas och se dem som mareldsprojektiler framf�r f�ren. Det kan liknas vid ett fyrverkeri alldeles under sina egna f�tter.

3/3

Stor Guld Makrill p� kroken - r�ckte till lunch och middag. Trippm�taren passerar 5000 nautiska mil.

4/3

Nytt fantastiskt nattligt delfinbes�k. Nu g�r vi 8-9 knop och v�gorna �r h�ga. Delfinerna f�r k�mpa lite mer f�r att h�lla samma fart som b�ten men hoppade �nd� bara n�rmre och n�rmre. F�rundras �ver deras dj�rvhet men undrar n�gonstans bak i huvudet om delfiner verkligen �r s� smarta. De flesta m�nniskor st�ller sig t.ex. inte framf�r en bil f�r att hoppa undan i sista sekund. � andra sidan har vi funnit andra v�gar att utmana �det p�.

5/3

Vi b�rjar sy p� karborreband p� sittgruppens ryggst�d och Johan g�r en hj�lteinsats och skrubbar bort en massa plastfl�ckar fr�n bygget med Aceton.

6/3

Vinden d�r ut och motorn g�r ig�ng. Vi har nu f�tt tillbaka ett problem som vi trodde var avhj�lpt - luft i br�nsle systemet. Innan vi stack fr�n Kanarie�arna hade vi funnit en luftl�cka i dito. Sedan gick motorn i 84 timmar. Nu hade vi bytt tank och misst�nkte d�rf�r den nya tanken eller dess anslutningar men och fann en trolig orsak. Men Ack. Vi lade ner luftletarfinnandet f�r dagen.

I �vrigt fortsatte Fredrik och jag sy och Johan skrubba d�ck.

7/3

P� Urbans nattvakt bryter ett super�skv�der ut p� avst�nd. T�cker i princip hela himlen l�ngs horisonten fr�n Nord �st till Nord v�st. Det blixtrar ca en g�ng i sekunden eller t�tare och liknar mer ett strobboskop. Hos oss �r det fortfarande stj�rnklart och l�tta vindar. Jag vaknar av att storen st�r och sl�r och hj�lper Urban att besl� storen. Vi beslutar �ven om att ta en sydligare kurs fr�n ov�dret vilket �ven ger mer vind i seglen eftersom vinkeln mot vinden minskar .

P� morgonen tr�ffas vi dock av en sl�ng av �skv�dret. P� Fredriks vakt v�nder vinden helt och kommer rakt framifr�n ganska kraftigt.

Urban finner en trasig packning i br�nsle systemet och tillsammans men Johan tillverkas en ny av en reservpackning till toaletten. Fungerade utm�rkt.

P� eftermiddagen h�r vi tv� riktigt kraftiga explosioner. Den enda f�rklaringen vi har till detta �r ett flygplan vi s�g och att detta br�t ljudvallen. Av dess riktning att d�ma var den p� v�g fr�n Europa mot norra Sydamerika. Varf�r den skulle g�ra det rakt �ver v�ra huvuden vet vi inte.

Vinden v�nder s� sakteliga och vi g�r bra fart genom vattnet.

8/3

Det forts�tter att bl�sa bra och vi snittar tidvis 6,5 knop. Vi b�rjar hoppas p� att hinna till Niklas f�delsedag som �r i morgon.

I skiftet mellan Urbans och min nattvakt sk�dar vi en av de fr�ckare delfinbes�ken hittills. Tre delfiner kom hoppandes i bredd tv� meter fr�n b�ten. De var helt ur luften och man s�g dem i kontrast mot m�nen. Skit- fr�ckt!

Detta kom bli v�rt sista dygn till sj�ss. Vad kan d� s�gas generellt om v�r atlant�verfart?

Vad kom man att sakna? Ut�ver det vanliga som man i princip alltid saknar s� kom jag p� mig sj�lv att sakna allt det man inte hinner sakna i vanliga fall. M�nniskor som man tr�ffar f�r s�llan, st�llen man �r f�r s�llan p� osv. Det �r sv�rt att peka p� n�got exakt som blir begripligt f�r l�sare som inte k�nner mig v�ldigt personligt men farmors lantst�lle, som p� sitt s�tt �r paradiset p� jorden men som man inte tagit sig tid till att bes�ka p� v�ldigt l�nge. Man gjorde s�lunda fantasibes�k med oceaner av tid i bakgrunden.

Tid �r ett annat fenomen som jag upplevde delvis annorlunda. V�rt vaktsystem var uppbyggt s� att den f�rsta halvtimmen var man tv� p� vakt, sedan stod man tv� timmar ensam och avslutade med att vara tv� p� vakt den sista halvtimmen. Halvtimmarna �r t�nkta som tid f�r man�vrar om detta �r n�dv�ndigt.. Man var allts� p� vakt i tre timmar och av vakt i sju. dessutom brukar inte en av halvtimmarna beh�va utnyttjas vilket kortade vakten ytterligare. Eftersom vakterna f�rskj�ts hela tiden samt att vi hela tiden seglade mot solen best�mdes dygnsrytmen av n�r man verkligen ville sova, annars var man uppe utan att k�nna tv�ng om att vara p� n�got s�tt ansvarig f�r morgondagen. Och n�r man var tr�tt somnade man...

Detta kan s�ttas i kontrast mot n�r vi senare kom fram till Antigua. Tiden kom d� att de f�rsta dagarna g� extremt snabbt. Redan p� eftermiddagen f�rsta dagen k�ndes det som om vi varit d�r en evighet och Atlant�verfarten k�ndes �n mer avl�gsen. N�r jag kommer hem skall jag fr�ga n�gon vis m�nniska, som f�rst�r sig p� tid ,vad detta beror p�. Min personliga teori �r att kroppen st�llt in sig p� att verkligheten bara best�r av atlant�verfartsegling och plockar in f� intryck (eller liknande) mycket l�ngsamt. N�r man sedan kommer i land kommer massa nya intryck i h�g fart mot en kropp som inte st�llt om sig fr�n "den lusiga" intryckstakten och s�lunda tror att tiden g�r fortare.

Enformigheten oroade jag mig �ven f�r lite grann. Detta helt i on�dan. Det visade sig att naturen �r full av saker som man kan titta p� i evigheter. Detta g�ller tex stj�rnor och stj�rnfall, f�glar, flygfisk, fisk, delfiner, mareld och v�gor. I princip var det v�l bara delfiner och f�glar som man inte garanterat s�g varje dag. Vad g�llde stj�rnfall s�g vi detta st�ndigt s� i slutet av resan hade n�stan alla �nskningar man hade p� lager tagit slut.

Ett sista hot som man h�rt mycket om var hur mycket en atlant�verfart kan slita p� v�ra inb�rdes personliga relationer samt hur lite tid och rum man har f�r sig sj�lv. Detta var dock inte heller n�got problem. Ordspr�ket "vi sitter i samma b�t" g�r att omvandla till ett levnads�tt (i och f�r sig anser jag att man nog b�r agera efter detta ordspr�k j�mt - men det �r ju alltid mycket sv�rare att leva som man l�r) och h�ller man sig till detta g�r de flesta slitningar att undvika. Vad g�ller enskildhet var inte detta heller n�got problem. P� nattvakterna var man ju definitivt ensam. P� dagarna fanns alltid n�gonstans att g� om inte annat s� hade vi ju varsin avskild hytt/utrymme d�r vi sov.

Att segla �ver Atlanten var s�lunda ingen direkt st�rre bedrift varken psykiskt eller fysiskt. D�remot erbj�ds nya och mycket annorlunda erfarenheter som absolut berikar ens person.

9/3

Vi forts�tter att g� fort och snittar nu �ver 7 knop vilket �r ett dr�mm�l. Vi inser att om vi h�ller denna farten kommer vi fram innan det blir ljust. Eftersom vi vill undvika detta (�terigen p� grund av inte alldeles tillr�ckliga sj�kort) tas storseglet ned. Timingen �r perfekt och 07.00 siktas land precis i soluppg�ngen.

Det var ett helt otroligt �gonblick som �r sv�rt att beskriva. Att sakta, sakta glida in i en lagun precis i soluppg�ngen, efter 22 dygn till sj�ss och h�ra f�glar, k�nna nya dofter, sakta konstatera att man seglat till en annan kontinent, se andra m�nniskor �r en upplevelse som jag kommer att minnas i hela mitt liv.

Glada �ver att se land l�gger vi till hissar "Pest flaggan" dvs signalen f�r att vi inte har pest ombord och att tullen �r v�lkommen ombord f�r inspektion.

Tull och immigrations kontoret �ppnar klockan nio vilket ger oss lite tid att b�rja f�rbereda f�r att Niklas, Emma och Linda skall m�nstra p�.

N�r klockan �r nio g�r jag in p� Tull och immigrationskontoret fullt med f�rutfattade meningar; Stressa aldrig n�gon - d� kommer det ta dubbelt s� l�ng tid samt detta kommer att ta tid f�r det �r en h-e massa papper som skall fyllas i p� r�tt s�tt. Mina f�rutfattade meningar var delvis r�tta och delvis felaktiga.

N�r jag kom in stod d�r en v�ldig man i n�gon sorts uniform och h�ll p� med en annan inklarerare. T�nkte att nu skall jag inte stressas varf�r jag bara stod tyst och v�ntade p� min tur. Gubben bl�ngde p� mig och kom efter 10-15 minuter fram till mig och t�mligen otrevligt fr�gande mig vad jag ville. P� svaret "jag vill klarera in" s� fick jag mig en mindre utsk�llning f�r att jag inte sagt n�got tidigare.

� ena sidan kanske man kan "stressa" en myndighetsperson i Karibien � andra sidan kom en amerikan och gjorde detta 20 minuter senare vilket resulterade i en liknande utsk�llning som jag fick.

St�mningen p� kontoret f�rtj�nar att beskrivas. Kontoret var ganska litet. En bar-b�nk avsk�rmade dock rummet s� att � fanns till bes�kare och resten till tv� tomma skrivbord med skinnstol bakom. Jag var d�r som kund nummer tv� men efter ca tio minuter var det s�kert tio till som hade �renden. En fl�kt i taket bl�ste mot de tv� skrivborden och v�snades ganska mycket. Radion i bakgrunden skr�lade ut n�gon sorts gudstj�nst och l�t s� d�r h�rlig som en upphetsad svart predikant kan l�ta. De flesta som var i rummet var t�mligen irriterade och hade sv�rt att se charmen i situationen.

Nu b�rjade dock karusellen. Jag fick underk�nt i handstil. Jag skriver visserligen ganska fult men inte s� fult. Det visade sig att allt m�ste skrivas med stora bokst�ver. Annars �r det bara att g�ra om. Eftersom jag f�rst sj�lv var tvungen att r�tta till mina "misstag" och tull gubben sedan gjorde det en g�ng till, �ven min r�ttning f�rvandlades skriften p� vissa st�llen fr�n hj�lpligt l�sligt till ol�slig. Men det var tydligen b�ttre. Jag fyllde i alla v�ra namn, f�delsedata samt passnummer och nationalitet p� sex lappar.

Efter detta skulle det fyllas i huruvida man hade vapen ombord, livsfarliga droger (konstig formulering), Sprit, tobak osv. Eftersom jag ville svara nekande p� allt detta men visste inte riktigt var och s�g fr�gande p� tull gubben. Han sade till mig att v�nta men eftersom jag s�g en annan som fyllde i hittade jag �ven det r�tta st�llet och b�rjade fylla i "NO". N�r jag var klar kom tullgubben fram till mig i ny vrede. "Om jag s�ger att du skall v�nta s� skall du �ven det...." "Vet du vad stopp betyder?" "osv.." Allt detta sades medan han �ndrade mina "NO" till "NOTHING".

Nu var emerllertid detta klart och nu v�ntade jag tillsammans med ett g�ng andra trakasserade seglare bara p� Immigrationsgubben som skulle st�mpla passen. Eftersom det nu var s� mycket folk p� den arga tullgubbens kontor pekade han p� n�gra stycken av oss och sade att de utpekade kunde g� och st�lla sig i k� till d�rren bredvid, hos hamnkontoret. Eftersom han inte pekade direkt p� mig stod jag kvar. Efter n�gra minuter kom tullgubben fram och fr�gade om jag var d�v, dum eller blind. Jag svarade med och sade ja med ett leende och gick in i d�rren bredvid.

Hamnvakten var sur f�r att vi tagit en plats utan att fr�ga. Jag fick fylla i en ny omg�ng papper och kr�vdes p� ca 300 kronor i startavgift. Eftersom jag sett folk innan mig betala med kort tog jag upp mitt. Det var dock inte m�jligt att betala med kort f�rsta g�ngen. Detta kunde allts� bara g�ra n�r man betalt kontant en g�ng!!. N�r jag sade att jag inte hade n�gra pengar eftersom jag alldeles nyss landat h�r i Antigua och inte ens var klar med gubben bredvid tittade han of�rst�ende p� mig.

Jag sprang bort till banken och tog ut pengar.

N�r jag kom bort till hamnkontoret visade det sig, efter lite k�, att min lapp nu befann sig hos tullgubben igen. Jag gick in till tullgubben och blev utsk�lld f�r att min lapp fanns hos honom fast�n jag inte betalt hos hamnkaptenen. Jag tog med mig lappen och betalade, efter visst k�ande, hos hamnkaptenen och sprang tillbaka till tullgubben. Efter lite k�ande fick jag �ntligen ett av alla papper jag fyllt i samt st�mplar i passet och firade detta med ett litet skutt hurrandes.

Sedan sl�ngde tullgubbarna de �vriga papperna p� vad som i ett svenskt kontor skulle sett ut som en pappers�tervinnigsh�g.

Efter ca 2,5 timme var jag tillbaka till min frukost.

P� inklareringskontoret fann jag �ven en lapp d�r det stod att vi skulle ringa till Niklas och Emma s� fort vi kunde eftersom dom h�ll p� att bli ruinerade av h�ga hotellkostnader.

Efter frukosten ringde vi till hotellet samt fortsatte iordningst�llandet av b�ten. Vi �verf�lls direkt av f�retagsamma m�nniskor som kunde fixa allt t�nkbart. Det var s�rskilt en kille som kallades step-renter eftersom han hyrde ut landg�ngar som vi hade mycket skoj med under tiden i Antigua. Han blev litet av en privatguide.

Hamnen vi anl�pt hette English Harbour och var en historisk plats. Amiral Nelson hade fr�n b�rjan fastnat f�r denna Lagun och gjort detta till bas f�r den Engelska flottan som l�g i krig med den Franska om de olika karibiska �arna. Nu hade man restaurerat de gamla resterna och allt s�g mycket kolonialt ut. Ett litet museum fanns d�r och skyltar h�r och var som ber�ttade vad de olika husen anv�nts till.

De bosatta folket vi m�tte var samtliga Entrepen�rer som vi hela tiden sade nej till. Alla t�nkbara tj�nster erbj�ds i konkurrens med varandra. En som vi dock f�ll f�r var Miss Baltimore som hade en tv�ttinr�ttning. Detta var en j�tte kvinna och gav "fat mammy brown" ytterligare ett ansikte. Vi �verf�lls av tusen argument varf�r vi skulle v�lja henne och ingen annan som vi f�ll f�r.

Bredvid oss l�g ett par fr�n Jersey som hade en underbar liten flicka p� 4 �r. Hon sade att hon gillade att segla och d� speciellt "the rough part". B�tmodellen var en "Sweden Yacht" vilken dom var mycket n�jda med. Vi fick m�nga tips av dem eftersom dom seglat omkring i karibien i ett halvt �r.

Efter ett tag tr�ffade vi Niklas, Emma och Linda. Ett k�rt �terseende p� olika s�tt.

P� kv�llen var det f�delsedagsfest f�r Niklas. Det fanns en m�ngd olika st�llen att g� till men alla st�llen hade tydligen sina tider. Hur som helst fann vi att det i princip var som hemma att g� ut i Antigua eftersom det bara var turister och b�t folk som var ute. Lite trist men kul att tr�ffa lite nytt folk.

10/3

Efter en halvseg morgon begav sig Emma, Linda och Johan in till stan f�r att handla bland annat kamerabatteri. Niklas, Fredrik Urban och jag gav oss i gummib�ten ut till ett rev f�r att snorkla. Det blev en fantastisk upplevelse. K�nslan kan beskrivas som om man simmade om kring i ett j�tteakvarium fullt med olika fiskar. Vi s�g s�kert ett drygt 15-tal olika fiskarter i allt fr�n kamouflerade plattfiskar till neonf�rgade fiskar i olika f�rger.

P� kv�llen tog vi det lugnt och gick till s�ngs efter en god middag.

11/3

P� f�rmiddagen var det lite d�ligt v�der, dvs det regnade en liten skur, varf�r vi stannade i b�ten. Fram�t lunch packade vi dock gummib�ten och gav oss ut till sandstranden och revet vi dykt p� dagen innan . Det hade b�rjat bl�sa lite s� det gick lite sj�. Detta resulterade tyv�rr i att Fredriks ena simfena samt cyklop och snorkel spolades ut fr�n stranden och ut i mycket grumligt vatten. Det tog fem glada gossar en dryg timme att finna alla grejerna.

De andra pojkarna sam ut till revet f�r att dyka medan jag f�rs�kte mig p� att f�rs�ka v�gsurfa med en luft madrass. Det gick inte alls och h�ll p� att ta en �nda i f�rskr�ckelse n�r jag bara kastades runt i en v�g och schvischade helt okontrollerbart, i h�g fart, t�mligen n�ra korallrevet. Det gick bra i alla fall och n�sta g�ng skall jag f�rs�ka med n�got styvare.

P� eftermiddagen konstaterade Fredrik, Johan, Urban och jag att tiden spelat oss ytterligare ett spratt. Det k�ndes som vi varit i land en hel evighet. Atlant�verfarten k�ndes avl�gsen. Den enda f�rklaringen vi kunde f� fram var att kroppen m�ste vant sig vid ett "inte s� hemskt mycket nya intryck" varf�r nu n�r massor av nya intryck bombarderade oss kroppen m�ste trott att det har g�tt motsvarande lika mycket tid som det tog p� Atlanten att uppleva lika m�nga nya intryck. Vad vet jag?

P� sena eftermiddagen bj�d vi �ver Jerseyparet till v�r b�t eftersom dom var nyfikna p� hur den s�g ut.

Efter en lika god middag som vanligt gick vi en promenad. Vi fann d� en restaurang av mer lokal karakt�r. "The red Octopussy" serverade bland annat mat som var bra "For sexual healing". Restaurang�garen var en klar s�ljare och en stor "skitsnackman". Han serverade i alla fall mycket god mat och var underh�llande.

12/3

P� morgonen gjorde vi oss klara f�r att sticka till Guadeloupe. Nu m�ste man klarera ut samt, naturligtvis betala hamnavgiften. Hamnavgiften klarades denna g�ngen med kort. Extraavgiftsfantasin var det inget fel p� (bl.a sophantering extraavgift som var dock var obligatorisk och steg beroende p� antalet folk ombord. Sophanteringen bestod i att man kastade allt i en container som dom sedan t�mde i ett h�l och t�nde eld p�.

Vistelsen som str�ckte sig �ver tre dygn kostade dryga 1200 kronor men d� ingick ju en upplevelserik och dyr inklarering.

P� eftermiddagen passerade vi �n "Montserrat" som nyligen genomlevt ett st�rre vulkanutbrott - och visst s�g vi lite r�k runt omkring bergstoppen.

Vi ankrade upp utanf�r Port Louis f�r att inv�nta solljuset inf�r morgondagens navigering i mangroove tr�sken.

13/3 Fredagen den...

Efter frukost och lite snorklande tog vi upp kroken och satte kurs rakt in i Mangroove tr�sket som skiljer Guadeloups tv� �ar �t. Till en b�rjan var det ganska gott om vatten under k�len men kanalen smalnade och blev allt grundare. I v�r Pilot (en bok d�r allt st�r) stod det att man skulle ta denna kanalf�rd mer som ett annorlunda �ventyr �n n�got annat. Tillslut hade vi, enligt ekolodet, ca 40 centimeter under k�len om vi gick d�r det var som mest vatten.

Mangroovetr�sken var ungef�r som man v�ntat sig - en kort skog som dyker upp ur vattnet. Vi ankrade upp alldeles intill en bro och, vad som k�ndes, precis i slutet p� Guadelouopes flygplats (n�r jet-planen startade vibrerade d�rrarna i b�ten). Bron �ppnade sig en g�ng per dygn - klockan 04.30 p� morgonen. Varf�r funderade vi en hel del �ver.

Vid flygplats-ankringsplatsen fanns redan ett franskt par som bekr�ftade bro�ppningstiden. Efter ett tag kom en amerikanskt flaggad segelb�t som n�r de skulle ankra upp satte sig rej�lt i dyngan. Bes�ttningen bestod av tv� killar som transportseglade b�ten �t �garen. Mycket lugnt f�rklarades grundst�tningen med datumet. Vi hj�lpte dom loss vilket dom var tacksamma f�r eftersom det var h�gvatten och n�sta h�gvatten intr�ffade strax efter det att bron st�ngt.

Kv�llen �gnades �t att utforska kanaler och "insj�ar" i tr�sken. Det var gott om fiskar som hoppade och f�glar som l�t. N�r solen gott ner och allt blev kolsvart blev det snudd p� kusligt om inte annat s� k�nde jag att jag inte beh�rskade milj�n fullt ut om jag skulle bli strandsatt d�r.

N�r Urban, Fredrik och jag sj�lv anl�nde fr�n expedition tv� (v�r jolle tar bara fyra personer som mest) hade myggnojan brutit ut hos Niklas, Emma, Johan och Linda. Inte en lampa var t�nd, alla luckor var st�ngda och de satt och �t middag nere i salongen. Det kan nog ha varit upp �t en 35 grader och en h�g, h�g luftfuktighet. Utanf�r var det bara n�gra enstaka myggor s� vi stannade utanf�r. En efter en kom dom upp med ungef�r samma illr�da ansikte och sakta gick deras myggnoja �ver. Urban, Fredrik och jag hade ganska roligt �t detta.

14/3 Far jag, jag blir inte klok p� min cocosn�t

En halvtimme innan bron �ppnade tog vi upp ankaret eftersom man f�rv�ntades ligga alldeles intill bro�ppningen en kvart innan f�r om inte bromannen s�g n�gon d�r d� �kte han (enligt Piloten som vet allt) hem och sov. Vi var fyra b�tar varav ingen ville �ka f�rst. Tillslut stack Fransmannen i v�g och vi f�ljde t�tt efter i k�lvattnet. Det hade ju inte varit n�gon direkt h�jdare att g� p� grund just vid detta tillf�llet...

Efter att v�ntat v�r kvart �ppnade bron precis p� klockslaget 04.30 vilket jag blev ganska f�rv�nad �ver efter mina tidigare erfarenheter om tidh�llning i karibien. Innan bron �ppnat sig helt ropade brogubben "avance". Alla b�tar var ganska tveksamma eftersom bron bara �ppnade en liten springa men vi blev p�manade ytterligare.

Efter att ha passerat f�rsta bron blev det race till n�sta. Eftersom kanalen fortfarande var ca tv� meter djup som mest och inga bojar fanns och det var beckm�rkt ville man vi inte k�ra direkt fort. Detta m�rkte brogubben som skrek p� oss i megafon "Go go go - you are off in five minutes" varp� vi gasade upp till max fart.

Efter n�gra minuter f�rstod vi varf�r broarna �ppnade som dom gjorde. Landningsbanan startade bokstavligen talat i vattenbrynet, varf�r en mast i v�gen f�rmodligen skulle vara �desdiger f�r alla parter. N�r broarna �ppnades st�ngdes s�lunda hela flygplatsen av.

Vi hann till den andra bron som �ppnade precis innan vi kom fram. P� andra sidan v�ntade ett nytt g�ng som v�ntade p� sitt race.

Nu unnade vi oss att k�ra i lite mer vanlig takt och m�tte efter ett tag en eftersl�ntare som k�rde mycket fort. N�r vi passerade dem skrek vi f�rst p� engelska som vi �ndrade till svenska att det var v�ldigt v�ldigt br�ttom. Dom h�ll med.

Vi angjorde Pointe a Pitre i gryningen. Att klarera in var en betydligt enklare procedur och det kostade dessutom ingenting! Dom talade t.o.m. engelska fast Guadeloupe fortfarande tillh�r Frankrike.

En, som vi tycker rolig anekdot, �r att Niklas hade med sig ett nummer av en b�ttidning som specialiserat sig p� l�ngf�rdssegling och d� speciellt dem som seglat �ver Atlanten d� n�r vi fr�n b�rjan t�nkt g�ra detta. Sex artiklar om sex olika bes�ttningar. En av dem tr�ffade vi redan i Antigua. I Guadeloupe tr�ffade vi ytterligare tv� bes�ttningar och senare i St Lucia ytterligare en bes�ttning.

P� dagen �kte vi till staden. Detta var givande ur m�nga perspektiv. Marinorna i Antigua och Guadeloupe kan man kalla "fattigdomsfria". Nu �kte vi buss igenom k�kst�der som kanske skulle kallas skjulst�der. H�r fanns m�nga som s�g extremt fattiga ut. Inga system s�g ut att vara utbyggda och r�nnstenen f�rtj�nade sitt namn.

Morgondagen var valdag och valaffischer stod att finna �verallt. Vilka som dom fattiga h�ll p� gick inte att ta miste p�. Att denne kandidat skulle f�rlora var dock troligt enligt n�gra vi pratade med. Ett 15-tal ytterligare kandidater fanns att v�lja p� varav en var "Rasta man".

I staden splittrade vi oss. Urban och jag gick p� mokasinjakt i en tryckande v�rme. Allt var st�ngt s� vi hamnade tillsist p� en bar. Med 100 franc p� fickan best�llde vi in varsin �l. Dom kostade 36 franc. Vi kostade p� oss att best�lla in ytterligare ett par �l denna g�ngen en storlek st�rre. Dom kostade 72 franc. Inte helt lyckat allts�. Urban gav sig av p� bankomatletarexpedition - utan framg�ng! D�r satt man f�rh�llandevis �ckligt rik och kunde inte betala. Ganska pinsamt. Till slut erbj�d en bordsgranne sig att l�sa oss ur denna ganska pinsamma situation.

Eftersom vi inte heller hade pengar till buss fick vi traska ca 45 minuter genom skjulstaden. Vi blev tack och lov inte r�nade p� v�ra icke-pengar i realiteten. Bara med ett g�ng blickar.

Vi tittade �ven in p� Universitetet som l�g d�r. H�r k�nde jag igen mig mer. L�nga korridorer med f�rel�sningssalar h�r och var samt miljoner lappar om vad som s�g ut som "k�p och s�lj kurslitteratur"-lappar. I mitt n�sta universitetliv skall jag studera h�r.

P� hela hemv�gen hade vi sett fram emot n�gra kalla �l som vi lagt i kylen innan vi stack in till staden. N�r vi kom hem till b�ten blev vi dock m�kta besvikna. Dum konstruktion i kombination med "handhavande fel" hade brutit av termostatsladden s� de kalla �len var bara 27 grader kalla.

P� kv�llen kom en av de tv� killarna vi hj�lpt loss fr�n grundet i mangroovetr�sket kv�llen innan �ver med en flaska wiskey. Peter var fr�n England och kv�llen spenderades mestadels skrattandes �t olika Monty Pyton sk�mt. Peter hade f�r �vrigt en ganska udda bakgrund. Han var i ca 30-35 �rs�ldern. Han hade inte seglat n�gonting �nda tills f�rr�n ett halv�r sedan. Innan dess hade han arbetat som antikm�belm�klare p� de finare gatorna i London. Nu hade han allts� sadlat om och var f�r tillf�llet mycket n�jd med sitt val.

Vi gick omkring f�r att leta folk som ingenstans fanns att finna. Ist�llet utvecklades "cocosn�tsdisskusionen". Helt okunnigt h�vdade jag � det best�mdaste att mogna cocosn�tter var m�rka och h�riga och inte gr�na. Mitt b�sta argument var att man inte kunde varken skaka eller pricka ner dem med stenar -allts� �r dom omogna. Urban kl�ttrade till sist upp och plockade ner n�gra f� klargjort den bittra sanningen. Inne i det gr�na ligger en lurvig, luddig k�rna. Alltid l�r man sig n�got.

15/3 -"Dr Livingstoone I presume"

Vi hyrde tv� bilar och gav oss iv�g mot ett vattenfall. F�r att komma till detta vattenfallet erbj�ds vi en fantastisk promenad genom regnskogsdjungel p� ca en timme. En hj�lpligt ordnad turiststig. Helt ordnad var den dock inte och vi m�tte iallafall en m�nniska som varit tvungen att v�nda p� grund av of�rdelaktig djungelfysik. Att g� igenom djungeln var en ny upplevelse. Ljud �ver allt. Vi s�g bland annat n�gra kolibris och hoppades, f�rg�ves, p� att f� se en fotomarod�rs f�gel a� la Kalle Anka.

Med j�mna mellanrum m�tte vi n�gra andra svettiga djungel och vattenfallsbesk�dare. Jag ville g�rna se hur v�l dessa vita, oftast franska, turister kunde sin engelska koloniala historia och passade p� att sticka fram handen och s�ga "Dr Livingstone I presume". Iallafall de turister som jag m�tte var inte insatta och tittade f�rh�llandevis konstigt p� mig.

P� djungelpromenaden fick �ven tillf�lle att svinga oss i lite lianer skrika ahiahiahiaj och k�nna oss m�kta malliga.

N�r vi kom fram till vattenfallet visade sig detta vara rena paradis avbilden. Det var typiskt ett s�dant d�r st�lle som man bara tror finns i resebrochyrer och inte i verkligheten. S� ist�llet f�r att jag skall f�rs�ka g�ra en beskrivning, som �nd� inte g�r vattenfallet och dess omgivning r�ttvisa, kan ni i st�llet blunda och f�rs�ka minnas en s�dan d�r broschyr och t�nka er in i den bilden och addera ljud och lukt.

Vattnet i vattenfallet var kallt och sk�nt att simma i. Att vara precis under var helt om�jligt. Vatten som faller 20 meter �r f�rv�nandsv�rt h�rt. Det gick dock att g� innanf�r det fallande vattnet med mycket vilja. H�danefter kommer jag dock betrakta alla filmhj�ltar som vistas i eller omkring vattenfall med stor skepsis. Scenen i "Den sista mohichanen" �r en s�dan film. Luften g�r n�mligen knappt att andas p� grund av den h�ga luftfuktigheten. Sedan l�ter det v�ldigt, v�ldigt mycket.

Efter detta ville vi f�rs�ka f� tag i lunch. Alla restauranger var st�ngda vilket vi tror kanske berodde p� antingen att det var s�ndag eller kanske rent utav med anledning av valdagen. Ni vet hur det k�nns att dricka n�got som man antar vara en viss sak men visar sig vara n�got helt annat. I vanliga fall kanske detta andra kan vara gott men som sagt inte n�r man v�ntar sig n�got annat. McDonalds var det enda �ppna st�llet...

Eftermiddagen �gnade Urban, Fredrik och jag till att finna en billig, b�ttre begagnad surfbr�da medan Linda, Johan, Niklas och Emma badade och gick en runda till i djungeln.

16/3 Eau de Dover

P� morgonen fann vi tv� kackerlackor. Detta �r relativt bra eftersom m�nga f�r ombord dem redan p� kanarie�arna. Eftersom dom bara var tv� och relativt sm� v�nde vi uppoch der p� salongen f�r att jaga eventuella kompisar till dessa. Vi fann inga mer kackerlackor men kanske n�gra �gg. D�remot fann vi vatten som vi fyllt p� i Dover i gamla mineralvattenflaskor. Innan jag hann h�lla ut dessa vattenflaskor gjorde jag ett t�mligen dumt misstag genom att dricka upp en av dessa flaskorna i god tro om att det var en fr�sch. Det var inte roligt att hitta den odruckna fr�scha flaska lite senare p� eftermiddagen.

P� kv�llen hade vi grannb�tens son p� bes�k. Han var ca 30 �r och kom fr�n Schweiz. Vi kom ganska snabbt in p� det uppenbara samtals�mnet; v�rldsmedborgares sv�righeter att skilja p� v�ra l�nder. Thomas beklagade sig �ver att alla associerade till Sverige vilket skulle bero p� Volvo och flickor. Thomas som varit p� resande fot i ett antal �r konstaterade att amerikanarna var s�rskilt d�liga p� att skilja Sverige och Schweiz och gav dem samtidigt en k�nga f�r ganska d�lig allm�nbildning. Det var d�rf�r ganska roligt, tyckte jag, att Thomas visade sig vara mycket f�rv�nad �ver att s� m�nga nya l�nder dykt upp runt omkring �stersj�n p� senaste tiden som han inte h�rt talas om innan. Han ber�ttade om en kompis som varit �ster om f.d. �sttyskland och ber�ttat om resor till tre sm� l�nder p� L-n�gonting och undrade om jag m�jligen visste n�got.

17/3 Akta den m�sgubben d�r!

P� natten retunerade kroppen Dovervattnet med en rasande fart p� alla t�nkbara s�tt. S�dant tar p� krafterna.

Eftersom dagen blev lika varm som vanligt sp�ds en maginfluensa p� ganska bra om man inte kan dricka n�got. Jag gick s�lunda i d�ck och blev inte mig sj�lv lik f�rr�n tv� dygn senare.

Efersom vi inte funnit n�gon tillr�ckligt billig surfbr�da p� Guadeloupe stack vi s�der ut till "the Saints" som ligger s�der om Guadeloupe. P� v�gen dit fick vi se den st�rsta tromb jag sett hittintils. Inte alls l�ngt ifr�n oss faktiskt och den gick fr�n vattnet rakt upp i himlen.

P� "the Saints" hade UCPA ett centrum d�r man bland annat erbjuder sina resen�rer surfskola. Kanske hade de n�gon gammal, halv paj, surfbr�da som vi kunde k�pa billigt. N�r vi kom in i viken var det fullt med katamaraner och tr�nande surfelever. Verkade bra. Eftersom vi ville ankra n�gorlunda n�ra stranden var vi tvugna att pl�ja rakt igenom dr�sen. Som allt annat �r det ganska sv�rt att exempelvis styra en surfbr�da innan man l�rt sig detta. Urban gav d�rf�r Johan, som stod till rors en varning: "Akta den m�sgubben d�r" syftande just p� en elev som l�rt sig st� upp och segla hj�lpligt men �nnu inte hunnit till andra kapitlet "styrning". N�r han h�rde Urbans d� ganska g�lla bohusl�nska r�st undrade han p� dalm�l om �ven vi var svenskar. S� kan det g�.

UCPA hade en intressant br�da till salu men v�grade att ge oss ett pris p� densamma f�rr�n morgonen d�rp�. P� �n fannas dock ytterligare ett st�lle som Urban och Fredrik g�ende begav sig till. Dom gick dock vilse men hittade till sist upph�mtningsplatsen d�r Niklas l�g och v�ntade. P� hemv�gen tog bensinen slut och �ror stod tillbuds. Alla som rott i gummib�t i m�ttlig motstr�m och m�ttlig motvind vet hur otacksamt det �r. Dom tog 100 �rtag var och byttes av fem g�nger.

Eftersom vi hade ett halvt om halvt pressat tidschema f�r att l�mna Emma p� flygplatsen p� St Lucia gick vi p� natten vidare mot Dominica.

18/3 Oscar - all service

Vi ankrade upp i en palm alldeles utanf�r Oscars hus. Oscar gick att l�sa om i Piloten och gick att lita p�. Han fixade allt t�nkbart. Han fixade bland annat en djungeltur som de andra gick iv�g p� (jag var fortfarande alldeles f�r sjuk f�r att orka med en djungeltur).

Djungelturen hade gjort stort intryck p� de andra. Bland annat kom dom hem med en ryggs�ck grapefrukt efter att ha bes�kt tre vattenfall.

Det var t�nkt att de andra skulle klarerat in p� f�rmiddagen innan djungeln men tullgubben ans�g sig f�r stressad och bad oss komma tillbaka. Nu var det eftermiddag och vi blev approcherade av en kustbevakningsb�t med kulsprutor och t�mligen allvarliga tj�nstem�n. Nu var det dags f�r oss att bege oss dit l�t dom meddela. Eftersom mitt namn st�r p� en del papper brukar jag klarera in och eftersom bara en kapten, vilken vi saknar, f�r skriva under papperna har vi sagt att jag skriver under. Och eftersom jag skrivit under tidigare hade det sett konstigt ut om n�gon vi bytt kapten s� Niklas och Emma tog med mig till tullen.

Inklareringen gick hyggligt smidigt med, som vanligt, en liten liten lustighet. Vi var d�r en kvart innan de st�ngde klockan 18. Tj�nstemannen hade dock tagit middagsrast och v�ntades tillbaka om ca en timme. Men efter 18 fick man betala �vertid vilket �r ganska dyrt. Samtidigt var det s� att vi ville l�mna landet dagen d�rp� varf�r vi ville passa p� att samtidigt klarera ut. N�r tullgubben �terv�nde ca 19.30 gick han med p� att inklareringen inte beh�vde kosta �vertid eftersom vi var h�r innan klockan 18. D�remot fick vi inte klarera ut utan att betala �vertid. Om detta berodde p� att vi anl�nt f�rst 17.45 och att ingen om�jligtvis kan hinna klarera in p� en kvart v�gade jag inte fr�ga om.

Vi log och lovade att �terkomma imorgon.

P� hemv�gen gick motorn s�nder alldeles i b�rjan av tillbakaresan. Vi rodde d�rf�r i omg�ngar. Rodd uppst�llningen denna afton var inte riktigt lika kraftfull som g�rdagskv�llen. Str�ckan var inte lika l�ng men kom att bli ganska anstr�ngande f�r Niklas som hade kraftig tr�ningsverk fr�n g�rdagen, Emma som i och f�r sig �r en stark liten flicka samt f�r mig som inte var frisk.

N�r vi �ntligen kom fram till b�ten v�ntade en mycket god f�rr�tt som jag fick ner. Urban saknades dock vid matbodet och kom att g�ra detta i ett dygn fram�ver.

19/3 15 ungar och 49 barnbarn

P� f�rmiddagen bar det iv�g med lagad jolle f�r att klarera ut. Eftersom det var lunch fick Johan och jag en timme att spendera i staden vilket var min hittils enda kontakt med Dominiqe. Folket i staden var v�nligt som vanlig och hj�lpsamt. Vi hamnade p� ett fik d�r jag best�llde in en varm cola pga magen vilket var mycket uppseendev�ckande. P� radion blev det d�dsannonseringsdags. Det b�rjade med en annonsering av ett d�dsfall varp� alla anh�riga rabblades upp. P� ca en kvart hann radiomannen med tre namn eftersom alla hade 12 systrar och br�der, 15 ungar, i ett fall upp till 49 barnbarn och slutligen en handfull barnbarnsbarn.

N�r vi kom tillbaka satte vi kurs p� St Lucia. Ett knappt dygns bidevindssegling l�g framf�r oss. Vinden var mycket konstig och i byarna kunde vinden accelerera upp till det dubbla varf�r vi fick reva.

20/3

�verseglingen blev f�rh�llandevis st�kig men gick fort och i gryningen ankrade vi upp i viken utanf�r hamnen.

Linda fick en sl�ng av magsjukan men repade sig relativt fort.

P� f�rmiddagen klarerade vi och s�g genast fyra andra svenska b�tar. Nu k�ndes det �ntligen som vi var i kapp de andra som stuckit "i tid fr�n Sverige".

Bland annat tr�ffade vi Ivarssons som �r far och mor till Magnus som vi k�nner genom v�r scouttid.

P� kv�llen var det "street party" vilket var en fantastisk upplevelse. Festen kan beskrivas som att turister tittar p� de bofasta som dansar helt f�rtrollande. Sedan s�ljs det en massa och folk bara dansar och gungar med. Vi var tyv�rr mycket tr�tta efter den st�kiga natten till sj�ss men det k�ndes som en minifestival.

21/3

P� natten slog magsjukan till mot Niklas som gick i d�ck ett dygn fram�ver.

Han missade d� en h�jdare - Bes�k och lunch p� Ivarssons b�t. Fantastisk lunch och fantastisk b�t.

Kv�llen �gnades �t reparationer av den surfbr�da vi k�pt av hamnkaptenen.

22/3

P� natten grattade vi Linda p� 25 �rsdagen med riskaka, nutella och siffror och bokst�ver utsnidade i morot.

Emma skall nu l�mna oss om n�gon timme och det �r dags att sluta. ------------------

Atlant�verfarten �r en l�tt match. V�stindien �r b�de �verskattat och underskattat. Det kan vara mycket dyrt om man inte k�nner till hur man skall komma billigt undan men � andra sidan bjuder karibien p� en otrolig natur och klimat och man kan fortfarande komma bort fr�n de v�rsta turistomr�dena om man vill.

Alla vi tr�ffar s�ger att det blir b�ttre och b�ttre ju l�ngre s�der ut man kommer.

(Mormor: Vi ha sett f�ljande f�glar som vi kan s�tta ett namn p�: R�dn�bbad tropikf�gel, Fregattf�gel, Havssula, Pelikaner samt kolibries. Sedan s�g vi n�gra sm� svarta f�glar som var fantastiska akrobater.)

Snart �r det v�r i Sverige va?

H�lsningar,

Kalle och bes�ttningen p� Attuttal�r.

Om Attuttalör