Del 5 - St Vincent - Venezuela

Attuttalör tar sig söderut i den Västindiska ökedjan, från St Vincent till Venezuela och Los Roqes.

14 April 1998 Korsordsfestival
Seglingen till St.Vincent bj�d p� lite motvind och mycket sidostr�m. F�r att syssels�tta sig l�stes det korsord f�r det vilda. Niklas och jag som inte �r s� road av att l�sa korsord hittade i st�llet p� ett eget som de andra fick l�sa. �l stod p� spel och vadet g�llde om de andra kunde l�sa korsordet p� en viss tidsperiod. Niklas och jag �r fortfarande t�rstiga.

P� kv�llen kom vi fram till St.Vincent och kunde ankra upp i en vik innanf�r Young Island. P� kv�llen begav sig alla utom Niklas och jag in f�r att kolla stan. P� en krog tr�ffade g�nget en St.Vincent bo som jobbat i England i hela sitt liv. Nu hade han emellertid flyttat tillbaks, delvis f�r att ta hand om sin mor och delvis f�r att han skulle sl� sig ner h�r f�r gott. Han var dock ganska missn�jd eftersom han fann korrupt alla var sl�a och han var rastl�s eftersom han inte jobbade l�ngre. Hans dagssyssels�ttning var att k�ra runt i sin Jeep vilket han dock ar tr�tt p�. Han erbj�d sig till sist att k�ra oss varth�n vi �n skulle samt bj�d alla p� en �l.

P� v�gen hem k�pte g�nget mangos och citroner. N�r Fredrik senare skulle pressa ner en citron till fisk visade sig citronen vara en f�rkl�dd apelsin.

15 april Fred och Gisela �ker hem och L�rdag bjuder p� fisk
P� f�rmiddagen �kte Fredrik och jag med Fred och Gisela till flygplatsen. V�l framme p� flygplatsen tog vi ut pengar och jag ringde till mitt gamla jobb d� de s�kt mig. Eftersom jag hamnade i en v�xelk� kostade det 240 kronor att f� reda p� att chefen var i New York. N�r vi v�ntade i p� planet h�ll vi p� att f� ett spel p� en mamma som bara torrl�t med sin unges bilsimulator "-och det var 40-grader varmt".

Eftersom vi blivit inbjudna till L�rdag p� eftermiddagen p� grillning p� hans strand hade vi lite br�ttom. F�r att spara tid k�rde Niklas, Johan och Urban runt h�rnet med b�ten till Kingston s� att vi skulle ha en kortare v�g fr�n flygplatsen. Fredrik och jag handlade i Kingstown eftersom vi inte skulle ha m�jlighet till detta i Tobago Keys.

Vi hade gjort upp om en m�tesplats och b�rjade g� mot hamnen. I takt med att vi r�rde oss mot hamnen tilltog slummen och tillslut var vi inne i riktigt skumma hamnkvarter. Det var ganska roligt, p� sitt sätt, eftersom milj�n var precis s� som man t�nker sig skumma hamnkvarter; en delvis sprudlande aktivitet med magasin och ompackningar och k�rror och truckar som k�rde fram och tillbaka. I m�rka h�rnen satt gubbar och spelade domino om pengar samtidigt som vadslagning p� gick bakom deras ryggar.

Vi utm�rkte oss nog ganska mycket i m�ngden att d�ma av alla blickar vi fick. Under tiden vi handlade hade dom andra redan lagt till utanf�r ett litet lastfartyg. Bes�ttningen tog hand om soporna vilket vi var tacksamma f�r eftersom man inte kan sl�nga sopor i Tobago Keys utan att f� rej�lt med d�ligt samvete. En jordn�tsburk gavs som tack f�r hj�lpen med soporna. Niklas gick i land f�r att ringa och fick en sj�lvutn�mnd guide. Under tiden snackade Urban och Johan vidare med bes�ttningen f�r att f� stanna kvar utanf�r lastb�ten.

Efter en stund kom en berusad skeppare ilsk som ett bi eftersom inte han och i st�llet bes�ttningen f�tt jordn�tter. Bes�ttningen var n�mligen, enligt skepparen, taskig mot honom och delade aldrig med sig. F�r att blidka skepparen fick �ven han en burk tillsammans med tipset om att man kan blanda dem med russin varp� de blir riktigt goda till whiskey. Detta gjorde skepparen p� ett str�lande hum�r.

N�r Niklas sedan kom tillbaka med sin privat guide och ville ha hutl�st mycket pengar f�r sin insats (han hade redan f�tt motsvarande 60 kronor f�r sin 20 minuters insats men ville ha det dubbla) r�t skepparen till lite och problemet var ur v�rlden. Vi stack d�rifr�n s� fort vi kunde och satte kurs p� Tobago Keys. V�l framme i Tobago Keys dingade jag f�rst �ver till L�rdag f�r att f� en tid till maten och sedan �ver till Jubile� F�r att meddela Peppe, Katarina, Erik, John och Cilla det samma.

N�r elden t�ndes var det dags. Vi bj�ds p� en fantastiskt god middag. Som f�rr�tt, snacks till �len, fick vi torkat kokos. Efter det bj�ds det p� nyf�ngad och grillad fisk till ris. Allt p� fisken grillades och det var lite lotteri �ver vilka bitar man fick. Johan fick ett huvud. Jubile� hade med sig sallad och m�ltiden var komplett. Jubile� hade med sig sin gitarr och L�rdag sj�ng "No Women No Cry" i 20 minuter.

Efter ett tag b�rjade det regna och vi flyttade in i L�rdags t�lt. L�rdag var n�jd med sitt t�lt och det st�rsta problemet var alla landkrabbor som sprang in och ibland besv�rade. L�rdag ber�ttade �ven sin historia. Han hade ett behov av att tj�na minst 900 kronor i m�naden eftersom han var skyldig banken detta. Bakgrunden till l�net var att han och hans kusin hade beslutat sig f�r att k�pa en b�t.

Eftersom L�rdag, enligt honom sj�lv, inte riktigt fattade att eftersom han skrev p� alla papper var det han som stod som personligt ansvarig. Detta var dock problem till en b�rjan men visade sig �desdigert n�r motorn gick s�nder och kusinen �vergav honom. Han fick dock ett nytt l�n av banken men allt hade blivit dyrare �n han hade t�nkt sig. Eftersom L�rdag hade ett barn med en flicka p� St. Vincent och ytterligare ett barn p� Union Island som han g�rna ville skicka pengar till var han tvungen att dra in f�rh�llandevis mycket pengar.

Som jag tidigare skrivit om var korall smyckef�rs�ljningen huvudsysslan och korallsmyckef�rs�ljningen hade g�tt ganska bra men s�songen hade allm�nt varit ganska d�lig. Det som L�rdag gjorde mer var att fiska och detta var huvudsysslan p� l�gs�songerna. En sen kv�ll f�ranledde Urban och Johan till att sova �ver hos L�rdag i hans t�lt.

16 april Motigt hos systrarna
L�rdag kom p� morgonen �ver f�r att ta med oss p� en fiske tur. Jag stannade i b�ten eftersom jag inte k�nde mig s� stark d� jag fortfarande f�rde ett mini krig mot en besv�rlig mage medan de andra ombord f�ljde med och hade f�ljande att ber�tta; L�rdag simmade fram och tillbaka �ver revet i en s�llan sk�dad fart med harpungev�ret i h�gsta hugg. Med sig hade han �ven en petflaska med ett sn�re p�. Efter att ha skjutit en fisk tr�ddes fisken upp p� sn�ret och eftersom d�da fiskar flyter stannande de vid petflaskan och p� s� sett kunde massa fisk f�rvaras under jakten. Sporten var att tr�ffa tv� fiskar med en pil.

Efter ett tag kom dom andra tillbaka med ett g�ng fiskar som vi fick av L�rdag och �t frukost. �ven Peppe, Katta och Cilla kom �ver f�r att k�pa lite korallsmycken av L�rdag och vi tog tillslut farv�l av alla och satte kurs p� Union Island f�r att klarera ut p� v�r v�g mot Grenada via systrarna f�r att l�mna Niklas.

Systrarna �r tv� toppar som sticker rakt upp ur vattnet fr�n ingenstans. H�r �r v�ldigt str�mt (mot) och stora fregattf�gelkolonier h�ller till h�r. Vi fick v�r f�rsta tonfisk vilket s�rskilt Niklas sett fram emot. N�r middagen var klar gick solen ner samtidigt som vi sakta, sakta i motstr�m seglade mellan systrarna. Mycket st�mningsfullt. P� natten angjorde vi Grenada och Secret Harbour.

17 april Klarering i vanlig ordning
Secret Harbour �r basen f�r ett stort charterbolag och det mesta finns h�r. Hamnen var lite mysigare �n Prickley Bay men hade bara en tulltj�nsteman. N�r Niklas och jag gick f�r att klarera uppt�ckte vi detta men som den uppm�rksamme l�saren redan f�rst�tt, beh�vs �ven en immigrationstj�nsteman. Denne fanns i Prickley Bay.

N�r vi kom upp till tulltj�nstemannen m�ttes vi av en tr�kig attityd. Han fr�gade om vi hade n�gon bes�ttningslista vilket vi inte hade och han v�grade att l�na ut papper. Speciella bes�ttningslistorformul�r gick att k�pa i aff�ren brevid och tv� exemplar beh�vdes. Det d�r med f�rdigskrivna bes�ttningslistor �r ett mysterium. Ibland accepteras egna listor och ibland m�ste man k�pa de samma.

Det hela �r okonsekvent och har inget att g�ra med l�nder att g�ra, dvs det kan ju t�nkas att man i Grenada kan l�mna in egna listor men att man �r petigare i St.Lucia men s� �r det allts� inte. Efter l�mnat in r�tt papper till Tullen gick vi till Prickley Bay f�r att tr�ffa Immigrationstj�nstemannen. Niklas som inte hade n�gon tr�ja p� sig blev ombedd att l�mna kontoret. Niklas blev lite h�rsken och detta m�ste ses ur perspektivet att en f�r kort n�tbrynja eller en s�ndrig och osedvanlig skitig T-shirt skulle vara accepterat.

Inklareringen gick dock i �vrigt bra med undantag av att jag blev utsk�lld f�r att jag r�kade st�ta till immigrationstj�nstemannens tj�nsteskylt som sedan l�nge klibbat fast i skrivbordet. En amerikan p� stolen brevid som var d�r i samma �rende hade det dock otroligt svettigt och blev ordentligt uppl�xad av ok�nd anledning.

P� eftermiddagen �kte jag med Niklas till flygplatsen f�r att ta farv�l. Tr�kigt som alltid men samtidigt hade vi en trevlig stund i flygplastbaren. P� kv�llen tr�ffade vi Greta p� "Mayflower" som vi tr�ffat tidigare och dom var h�r f�r att parkera b�ten f�r en l�ngre "semester" till Sverige. I baren spelade det hittills s�msta steelbandet som vi hittills sk�dat. En synt, en elbas och ett ynka litet st�lfat. Repertoaren var sn�l men "hj�lptes" upp av att bandet spela samma l�t riktigt, riktigt l�nge ist�llet.

18 april Farv�l V�stindien
Dagen efter gick vi med b�ten runt udden till Prickley Bay f�r att bespara oss promenaden dit. Planen var att klarera ut f�r att p� kv�llen s�tta kurs p� Venezuela och Los Testigos. N�r vi kom dit l�g Jubile� d�r eftersom Peppe och Katta skulle hem dagen d�r p�. Utklareringen gick bra och eftersom det var l�rdag var tj�nstem�nnen civilkl�dda och p� gott hum�r. Lite otur skall man ju alltid ha och tullen var p� plats men immigrationstj�nstemannen var p� bes�k hos det andra kontoret i Secret Harbour...

Jag har tidigare ber�ttat om att det finns minst tre obligatoriska samtals�mnen mellan b�tfolk; Kriminalitet och r�varhistorier, f�rdplan och favorit tillh�ll samt om det beh�vs visum f�r att komma in i Venezuela eller inte. Det sista vi h�rt var att man inte beh�vde det men detta visade sig till sist vara fel. Vi gick en ny omg�ng bland b�tfolk och andra som s�g rutinerade ut och alla svarade i princip samma; Venezuela vet inte hur dom vill ha det reglerna �ndras snabbare �n tj�nstem�nnen hinner f� reda p� det och allt beror p� vilken ambassad man fr�gar.

Alla vi pratade med gav oss r�det att chansa och ha n�dstoryn i bakfickan att vi ringt ambassaden i Sverige och fr�gat. P� eftermiddagen fick jag till slut kontakt med min gamla chef - eller r�ttare - chefen p� mitt gamla jobb. Han bekr�ftade n�r det var 5 cent kvar p� telefonkortet att Venezuela hade en ambassad i Sverige och storyn skulle allts� ha f�ruts�ttningar att r�cka en bit.

P� kv�llen gick vi p� en Kinakrog tillsammans med g�nget p� Jubilee�. God mat och trevlig middag. P� v�gen hem m�tte vi John - Engelskmannen som vi tr�ffat i St.Lucia - vilket var b�de roligt och tr�kigt eftersom vi skulle sticka vid midnatt till Venezuela. Anledningen till att vi skulle sticka d� var att vi d� kunde vara s�kra p� att komma fram i dagsljus.

John blev den f�rsta som vi personligen tr�ffat som blivit utsatt f�r kriminalitet. Det hela var ganska dumt eftersom John l�mnat b�ten ol�st, vilket han alltid gjort under alla de �r han seglat i Karibien, men denna g�ng varit enda b�ten i bukten. N�r han kom tillbaka hade n�gon tagit ca 600 US dollar. Inget annat var f�rst�rt eller taget vilket �r tur i oturen eftersom utrustning som man vant sig vid �r den b�sta som finns. John ans�g, med typiskt brittisk accent att han haft tur men att det hela var "Bloody annoying".

Efter att ha v�xlat lite adresser med Jubile� gav vi oss av i m�rkret och satte vi kurs p� Los Testigos med det b�sta steelbandet vi hittills h�rt spelades "lambada" ekandes �ver Prickley Bay. En perfekt avslutning p� en fantastisk tid p� de V�stindiska �arna.

19 april Anis, Kiropraktorer och gamla Pirater
P� natten b�rjade det �ska. Det var lite ot�ckt eftersom ingen minns n�r vi h�rde p� en v�derleksrapport senast. Ett tropiskt �skv�der till havs �r knappast n�got man �nskar sig. Det blixtrade tidvis ganska mycket men inget h�rdes s� vi antog att ov�dret var l�ngt borta. Blixtarna p�gick i n�gra timmar men f�rsvann "sakta". I skiftet mellan Urbans och min vakt fick vi bes�k av delfiner igen - alltid lika trevligt.

P� morgonen siktades Los Testigos och vi uppt�ckte att vattnet skifta f�rg fr�n Karibiskt bl�tt till illgr�nt. Los Testigos �r tv� �ar mellan Grenada och Isla Margarita. H�r bor ca 160 personer, beroende p� f�rskvattentillg�ngen, som i huvudsak fiskar. Alla hus var ruckel i dess sanna betydelse och p� Los Testigosborna syntes det, om inte annat p� kl�derna, att h�r var det fattigt (vilket egentligen visade sig vara helt fel).

H�r fanns emellertid en kustbevakningsstation d�r man skall anm�la sin ankomst och f� max 2 dygns uppeh�llstillst�nd (beroende p� tj�nstemannens hum�r!!) innan man m�ste klarera in p� "riktigt" p� Margarita. Nu trodde vi att "visamatchen" skulle b�rja. Fredrik som �r b�st p� spanska f�ljde med mig f�r att anm�la v�r ankomst. Vi m�ttes av tv� mycket trevliga gossar i v�r egna �lder och gavs direkt 3 dygns uppeh�llstillst�nd utan n�gra som helst problem.

N�r vi kom tillbaka fick vi uppleva v�ra f�rsta simmande "boatboys" som ville s�lja �l och vatten. Eftersom vi inte hade n�gra pengar �ver huvud taget f�rs�kte Johan och Fredrik byta bort ett par solglas�gon mot lite vatten och �l. Det gick inte s� bra eftersom det var en aff�r som s�lde varorna. Det slutade dock med att ett par ungar fick solglas�gonen med vilka dom verkade ha mycket roligt med.

Urban och Jag �gnade f�rmiddagen till att ta igen s�mn medan Fredrik och Johan kl�ttrade upp p� ett h�gt berg. Fram p� eftermiddagen piggnade jag till och �kte in till �n. Ganska direkt blev jag invinkad till ett par fiskegubbar som satt och drack anisbr�nnvin i skuggan av ett skjul med en pratande, "vild" Papegoja bredvid.

En av de yngre visade sig kunna snacka bra engelska. Anledningen var att han utbildat sig som kiropraktor i Paris och sedan jobbat som detta p� Irland och p� Nya Zeeland. N�r jag fr�gade varf�r han bytt bort ett s�dant liv mot detta (till synes urfattiga liv) s� sade han att han tyckte livet var b�ttre h�r. Det enda som saknades var sprit (med undantag av anisbr�nnvin), kvinnor, cigarrer och vatten och det saknade han �nd� varhelst han befann sig.

F�rdelarna var dock m�nga; Han beh�vde inte jobba varje dag och hade mycket mer ledigt �n som kiropraktor, fiska var roligt och n�r fiskes�songen var �ver blev det turistturer i djungeln som betalade sig mycket bra. Kontakt med omv�rlden var inga problem eftersom han hade en yuppienalle som han inom en vecka �ven skulle kunna koppla ihop med sin dator.

Sin otroligt vackra flickv�n hade ha f�tt med sig och �ven hon trivdes - trodde han. Det enda hon saknade var "Bounty" choklad". Det var ju dessutom varmt och sk�nt h�r osv. Efter att ha druckit av deras br�nnvin ett tag �kte jag tillbaka till b�ten f�r att h�mta "Gammel Dansk". P� v�gen tillbaka m�tte jag Fredrik och Johan som de ville smaka anisbr�nnvin. Gammel dansken avsmakades livligt av och blandades ut p� med allt m�jlig. N�r vi suttit d�r ett tag kom tv� "mariners" g�ende och gav bort lite fisk.

Vi blev f�rst�s glada men fisken som kallades "Bull fish" s�g lite annorlunda ut �n vad vi �r vana vid. Denna fisk hade i princip bara ben i stj�rtleden annars hade den ett skal med h�rda fj�ll runt omkring sig. Bull fish kallades fisken eftersom den hade tv� horn som var supervassa och starka som allts� anv�ndes till s�v�l f�rsvar som jakt. Fisken hade �ven formen av en triangel vilket senare visade sig vara urpraktiskt eftersom man bara st�llde fisken p� grillgallret.

Eftersom vi st�llde s� mycket fr�gor om hur man tillagade fisken besl�t dom att dom skulle fixa fisken �t oss. Vi lovade att komma in med potatis och en f�rr�tt samt dricka. F�rr�tten som var tonfisk och lax p� burk blandat med l�k och majonn�s p� br�d samt potatisen och vinet mottogs tacksamt eftersom br�dmj�let, potatisen och vinet var slut och till fastlandet skulle man inte p� ett tag.

Dom var sex personer i sin familj och med "mariners" blev vi ett litet g�ng som satt i vad som kallades "restaurangen". Restaurangen bestod av en k�ksbar samt ett l�ngt bord med b�nkar runt omkring. H�r lagade familjen sin mat och bj�d in sina g�ster. Deras ekonomiska system var fantastiskt att h�ra om eftersom jag som bara bott i Sverige l�st om n�got liknade.

P� �n bodde fyra st�rre familjer. Under fiske s�songen beh�vde familjerna hj�lp lite d� och d� och best�mde gemensamt �rligen om hur m�nga mariners som skulle "anst�llas". Mariners kallades de som var ute p� �n och jobbade �t olika familjer mot betalning p� ett eller annat sett. Varje morgon samlades familje�verhuvudet alternativt kaptenerna f�r att tala om sina behov av hj�lp av mariners.

Priset p� ett dagsverk var fastst�llt i s�v�l pengar som i husrum som i antal middagar eftersom inga pengar fanns f�rr�n fisken (som f�rvarades i tinor) s�ldes, tv� till tre g�nger om �ret. Priset p� detta gjordes upp �rligen och i samband med "anst�llningsintervjun med mariners". Anst�llningsskyddet f�r de mariners som kom ut till Los Testigos var av familjerna gemensamt garanterat i form av husrum och mat s�songen ut (allts� inga pengar - bara �verlevnad).

Mariners hade dessutom "tj�nstef�rm�nen" att l�na fiskarnas b�tar och redskap om dessa inte anv�ndes f�r att p� sin fritid jobba "�t sig sj�lva". "Allm�n nyttan" dvs elkraftverket och den snabba motorn som skulle monteras p� den minsta b�ten i fall av akut sjukdom betalades av familjerna gemensamt. I de flesta familjerna fiskade m�nnen och kvinnorna samt de som var f�r gamla f�r att fiska stod f�r markservicen. Varje familjs kvinna var dock specialist p� ett eller flera omr�de som familjerna best�mt sig f�r att en s�dan funktion beh�vdes detta var �ven en slags skatt eftersom specialisttj�nsterna inte debiterades familjerna emellan.

P� detta sett var alla �ns behov t�ckta. Detta kanske inte l�ter s� imponerande och inte heller speciellt avancerat men det var intressant f�r mig att f� h�ra om det ist�llet f�r att l�sa om det. Kv�llen var trevlig och rolig och fisken var mycket, mycket god.

20 april Let�s go surfing now...
P� Los Testigos finns p� lovartsidan en strand. Eftersom Atlanten vr�ker p� har stranden flyttat sig �ver bergen och �n. S� p� sina st�llen �r det strand fr�n ena sidan till den andra. P� stranden gick det stora v�gor och vi besl�t oss f�r att ta med oss vindsurfingbr�dan f�r att testa v�g surfing. Till en b�rjan s�g det ut att vara livsfarligt stora v�gor som rullade in p� stranden. Dom var stora och om man inte passade sig s� fl�g man med v�gen utan att veta vad som �r upp eller ner. Ibland passade man sig men fl�g med �nd�.

V�gsurfing var sv�rt och vi lyckades bara med n�gra sm� surf. Det var emellertid mycket l�rorikt att flyga omkring i dessa v�gor eftersom man l�r sig hur vattnet beter sig. Skojigt var det ox�. Vi var p� stranden hela dagen och kom tillbaka till b�ten ganska s� paffa. Kv�llen blev tidig och vi f�rberedde oss p� avf�rd mot Isla Margarita morgonen d�rp�.

21 april Mamma
Vi landade p� Margarita strax efter solen g�tt ned. Marinan vi valt var den enda marinan p� hela �n som hade 220v. Efter ett misslyckat f�rs�k att f� tag i el, eller r�ttare sagt en kontakt, gick vi ut p� staden. Marinan som var under byggnation l�g bakom hotel Hilton och omr�det associerade till Musses och L�ngbens bakgrundsbild p� Julaftonsfilmen.

Tittade man �t ett h�ll kunde man nog f� en riktigt s�ljande bild. Tittade man �t alla andra h�ll s�g det inte alls s�ljande ut. Alla ut och ing�ngar bevakades av bev�pnad personal och vid parkeringen stod en vakt med ett avs�gat hagelgev�r. Vi gick ut p� kv�llen f�r att f� oss en bit mat och blev genast p�minda om Spanien; inkastare och bonus �l.

Johan fick n�stan tag i sin mor men hade gjort upp med sin farbror att tr�ffas dagen d�rp�.

22 april Inklarering - nema problema
Eftersom inklareringsprocedurerna �r s� komplicerade i Venezuela anv�nder sig de flesta av agenter som g�r detta mot en summa pengar. Inklareringsproceduren om man skall g�ra den sj�lv inneb�r att man skall ta sig till minst tre olika kontor med blanketter som man m�ste skaffa p� posten. Vidare m�ste man finna en kopieringsbutik eftersom det kr�vs m�nga kopior p� allt f�r att tj�nstem�nnen skall f� plats med sina st�mplar.

Proceduren tar l�ng tid och det finns risk att man ovetandes bryter mot olika regler eller inte f�r allt r�tt gjort. Vi besl�t oss d�rf�r att anlita en agent. Detta var underbart l�tt. Vi l�mnade in pass och papper och fick tillbaka dem dagen efter. Visa beh�vdes allts� inte och kalaset kostade motsvarande 300 kr men d� kan b�ten stanna i 6 m�nader i Venezuela.

Det enda sv�ra var att hitta dit och Fredrik och jag fick oss en v�nda med de lokala bussarna som hette duga. Under tiden som Fredrik och jag letade inklarerings kontor letade Urban och Johan efter Johans f�r�ldrar och en elkontakt utan framg�ng. Vart dom �n kom h�nvisades dom vidare och tillslut hade dom g�tt runt hela stan till ruta 1 s.a.s. Vi tr�ffades dock tillslut av en slump i ett varuhus.

23 april V�ldigt v�nligt
P� morgonen kom klanen Hanssons ner till b�ten, Mamma, Pappa, faster med man och dotter med kompis f�r att segla runt �n till Juan Grego. Urban och jag gav oss dock ut p� flygplansbiljetsjakt eftersom Urban snart m�ste �ka hem och vi gjorde upp om att tr�ffas i Juan Grego. Efter att ha g�tt omkring och kollat h�r och var blev det lunchdax. Vi gick ifr�n huvudgatan f�r att hitta en billig lunch vilket vi gjorde.

Vi gick f�rbi en restaurang och blev invinkade av en man som pratade bra engelska. Antonio visade sig vara enbent p.g.a diabets och hade tidigare jobbat som crew i ett plan. Han var trevlig och best�llde �t oss. En fisksoppa kom in som f�rr�tt och smakade uts�kt. Allt m�jligt fr�n sj�n fanns i och det var ibland sv�rt att se vad man �t.

Helt pl�tsligt fiskade jag dock upp n�got jag k�nde igen; ett stort �ga. Antonio, som f�rs�rjde sig som turist guide s�g p� mig att jag inte var van att �t �gon och bad att f� det samma. Samtidigt som han �t upp det ber�ttade han att denna restaurang serverar allt p� fisken vilket gjorde att man tittade extra noga p� vad man �t i forts�ttningen. Men det var som sagt en god soppa.

Sedan kom huvudr�tten in som �ven den var god. Till detta serverades F�rskpressad juice och vatten. En portion gick p� knappt 20 kronor och vi gick proppm�tta d�r ifr�n. Antonio ber�ttade �ven att det gick bussar till Juan Grego vilket var tv�rt emot vad alla andra vi fr�gat sagt. V�ldigt v�nligt ich han gav oss en karta och pekade ut busstationen. Vi passade �ven p� att leta kontakt och vi fann till slut en. Den kostade 1200 kronor och vi best�mde oss f�r att det var f�r dyrt f�r en plastkontakt.

P� v�gen till busstationen fann vi dock en ny flygbiljetsf�rs�ljare som vi passade p� att fr�ga om vad det kostade att flyga hem. Ungef�r samma pris som innan och vi besl�t att forts�tta till Busstationen. Vi fr�gade om v�gen och alla anst�llda slog sina kloka huvuden ihop och besl�t att en man skulle k�ra oss dit. V�ldigt v�nligt och vi kom p� r�tt buss.

V�l p� bussen var vi dom enda som kunde prata Engelska och dom enda som inte beh�rskade Spanska v�ldigt bra. Hur som helst blev vi f�rst�dda och n�r vi efter ca 45 minuter hoppade av blev vi visade v�gen till stranden av en medpassagerare. Det var en ganska stor omv�g f�r honom eftersom han bodde �t helt andra h�llet. V�ldigt v�nligt och vi kom till r�tt strand.

N�r vi tillsist kom fram till b�ten stod Johan och gjorde mat till oss 10 ombord. Seglingen dit hade g�tt bra med undantag av lite sj�sjuka hos den nya tillf�lliga bes�ttningen. Efter middagen �kte Volmar, Maj-Britt,Gunilla och Pernilla hem och pappa Torsten och mamma Margareta stannade i ytterligare tv� dygn.

24 april Juan Grego
Vi �kte in till Juan Grego med dingen f�r att kolla p� staden. Juan Grego �r en ganska charmig stad som pr�glas av fiskare och turism. Nu var det dock l�gs�song h�r och l�gt var �ven tempot. Det var fullt med massa aff�rer med kopierade m�rkeskl�der och alla s�lde samma saker.

Fram mot eftermiddagen besl�t vi att �ka iv�g till en strand f�r att bada eftersom det s�g ut som och luktade som om vattnet egentligen var fiskspad. P� kv�llen bj�d Torsten och Margareta p� middag inne i stan efter att ha g�tt omkring i ca en timme och noga valt st�lle.

25 april Nya vikar
P� f�rmiddagen satte vi kurs p� en ny vik att stanna i eftersom marinan vi legat i innan inte hade n�got speciellt att erbjuda ut�ver 220 volt som vi �nd� inte hade en kontakt till. Vi kom fram efter att varit tvungna att k�ra hela v�gen strax innan solen gick ner. P� kv�llen bes�kte vi hotellet och tog en v�lbeh�vlig dusch.

26 april Populära vikar
P� morgonen uppt�ckte vi tre andra svenska b�tar och fick ytterligare bevis p� att v�rlden �r liten. Den �r s� liten att till och med tv� klasskamrater fr�n Lysekil kan tr�ffas p� andra sidan jorden. Dagen veks �t att pyssla om b�ten. P� kv�llen kom de b�da andra tv� svenskarna �ver f�r att ber�tta historier och visa var som var bra att ligga och var man skulle undvika. Lysekilarna var upptagna med sina charterg�ster som var d�r sista kv�llen. Deras fina b�t hette tidigare Tibnor och anv�ndes i Kryssarklubbens seglarskola som skolskepp och �r troligtvis utm�rkt f�r charter.

27 april Båtar som sjunker
�ven denna dag pysslade vi om b�ten men p� kv�llen gick vi p� bio och s�g p� "Titanic". P� v�gen dit tr�ffade vi Antonio igen och vi bj�d p� kaffe. Antionio �r en rolig prick som blivit djup troende p� senare tid. Han ber�ttade en massa roliga historier men sade samtidigt att hans repertoar var begr�nsad nu efter hans nya andliga inriktning. Filmen kostade 12 kronor och kan rekommenderas, iallafall till det priset.

28 april Shopping
P� f�rmiddagen storhandlade vi. Vi fann en bra aff�r men besv�rades efter ett tag ordentligt av ett g�ng ungar i 6-14:�rs �ldern som sprang runt benen s� att man n�stan snubblade. Hemskt v�nliga och gjorde allt f�r att hj�lpa till men till slut allts� besv�rande. P� eftermiddagen �kte Johan och Urban iv�g tillsammans med Margareta f�r att rida med Fredrik och jag fortsatte att pyssla om b�ten.

------------------------------

Vi �r nu nere i ryktenas land - Venezuela. R�varhistorier har vi h�rt och aktar oss passivt men annars �r det mesta bara positivt. M�nniskorna �r hemskt v�nliga (och kvinnorna otroligt vackra). Klimatet �r lite behagligare dvs lite mindre stekhett och vattnet "bara" 26 grader men det kan man ju leva med. Vi skall nu vidare till Los Roqes vilket tydligen �r som 10 Tobago Keys staplade p� varandra. D�r planerar vi att vara i ca en vecka f�r att sedan g� vidare ner till kusten f�r att ta upp b�ten och m�la om den undertill. D�refter flyger Urban hem och tar f�rmodligen med sig n�sta resebrev.

Hola bandola,
Kalle och bes�ttningen p� Attuttal�r.