Del 2 - Till Kanarie�arna

I La corunja fortsatte det att bl�sa ett tag och vi fortasatte att vila och meka (och k�ra bilbana som vi riggade upp inne i b�ten). Ni kanske tycker att vi mekar ofta, vilket vi g�r. S� g�r �ven alla andra l�ngf�rdsseglare. Den stora skillnaden �r dock att vi inte lagar v�r b�t utan ist�llet f�rb�ttrar den....

La Corunja �r en mycket trevlig stad. I grunden �r det en av de st�rsta spanska fiske st�derna men har bitvis b�rjats att f�rgas av turism. Turismen f�rgar dock inte av sig allt f�r mycket utan - f�r ovanlighetens skull - bara �r positiv s� till vida att utbudet �kar och g�r det enklare att fixa saker.

En annan trevlig f�reteelse var det minst sagt livliga nattlivet och de v�ldigt trevliga spanjorerna. Deras engelska var generellt d�lig men viljan att komunicera och vara till viljes �verbyggde sv�righetera. Att det var trevligt tyckte iallafall Fredrik som, med sitt vanligtvis goda utsseende fick detta f�rst�rkt med sitt blonda h�r. Och blonda killar �r popul�ra i Spanien... Vid tv� tillf�llen stod en delegation med flickor och v�ntade utanf�r b�ten p� morgonen. Jag var naturligtvis avundsjuk.

Den 7-9:e januari

Efter ett tag minskade vinden dock till ca 9-14 m/s. Detta var en acceptabel vindstyrka. Det tr�kiga var dock att den var sydv�stlig samt att v�gorna fortsatte att vara h�ga. Detta skulle h�lla i sig i �tmindstone tv� dygn, varf�r vi siktade p� Porto i Portugal som om man s�g till distansen skulle kunna klaras p� mindre �n tv� dygn.. Och tv� dygn d�ligt v�der kan man uth�rda.

Om vi i norr fruktar Nordsj�n och Biscayabukten, s� fruktar spanjorerna Cape Finnisterre. Personligen h�ller jag med spanjorerna. Resan skulle bli f�r mig den mest psykiskt p�frestande resan hittintils.

Innan vi avgick gick vi upp till marinabaren f�r en sista god m�ltid p� ett tag och ta farv�l av Jesus som var bartender. I avskedspresent fick vi en flaska r�tt vin - som inte var god men �nd�.

N�r vi gick ut fr�n hamnen k�ndes det som om hela Biscaya-buktens samlade v�gor l�g p�. Detta visste vi och och v�gstorleken berodde naturligtvis p� att det grundar upp. Inte desto mindre var v�gorna dryga 6 meter - iochf�rsig inte �verbrytande men �nd�. Niklas och Fredrik som normalt m�r ganska d�ligt av v�gor hann f� n�gra kort innan innan sj�sjukefestivalen b�rjade. Fredrik var den f�rsta som fick upp "den sista m�ltiden" t�tt f�ljd av Niklas. Sedan var dom ig�ng.

En bit ut fr�n hamnen lugnade v�gorna ner sig - tillf�lligt. Den kommande natten kom att bli mycket jobbig. N�r vi n�rmade oss Cape Finnistare kom det ca 4 meter v�gor fr�n nordv�st. Generellt kommer v�gorna fr�n nordv�st men storleken och l�ngden beror p� v�dret. Nu bl�ste det fr�n sydv�st ca 8-14 m/s vilket i sig river upp sj�n. Cape Finnistarre kan beskrivas som, som ni ser p� kartan, ett h�rn. Detta betyder oftast att det �r str�mt. Detta river �ven det upp sj�n. Varje timme ute bland dessa v�gor var, minst sagt jobbigt.

Som ni f�rst�r var det inte roligt att kryssa h�r utanf�r. Under i princip ett helt dygn r�rde vi oss inte mer �n en distansminut i genomsnitt dvs ca 24 distans. Detta kan j�mf�ras med att normalt brukar planera efter att man i snitt brukar g�ra ca 100 distans p� ett dygn - och d� r�knar man l�gt - oftast brukar 120 distansminuter per dygn vara mer troligt.

Det var detta som var psykiskt jobbigt. Att v�gorna sk�ljde �ver en och att vi st�ndigt var utsatt f�r mycket salt sj� g�r an eftersom vi visste att bara vi kommer s�der om Lisabon b�rjar det fina v�dret. Det som var kn�ckande var att vi knappt r�rde oss fram�t. Som parantes kan n�mnas att sj�n faktiskt var s� salt att om man fick vatten i �gonen sved det ordentligt och synen f�rsvann i n�gra �gonblick. N�r man sedan kom ner i b�ten och gl�mde sk�lja ansiktet i s�tvatten rev det som om man hade sand i ansiktet om man kliade sig.

Det hela blev inte b�ttre av att vi mitt i natten miste v�rt fockfall, som gick av. Detta innebar att v�r f�rm�ga att kryssa f�rs�mrades ytterligare eftersom vi nu bara hade det yttre f�rstaget att h�nga upp f�rseglet p�.

Trots erfarenheterna fr�n Biscaya av hur dj�vligt det �r att k�ra motor i motsj�, startade vi motorn och gjorde �ntligen fart mot m�let. Detta var f�r mig psykologiskt viktigt och efter ett drygt halft dygn kom vi �ntligen runt Cape Finnisterre - och sj�n blev mer dr�glig eftersom man fick skydd fr�n dyningarna fr�n nordv�st samtidigt som str�mmen minskade. Eftersom vi var ca ett dygn f�rsenade fick vi i v�derleksrapport reda p� att det skulle bl�sa upp kraftigt (18-21 m/s) s� vi best�mde oss f�r att s�ka skydd.

Ett problem var bara att vi inte hade n�gra bra sj�kort �ver denna delen av kusten d�r vi ville g� in. Detta kan l�ta oansvarigt (vilket det i och f�r sig k�ndes just d�) men det �r ekonomiskt- och i princip fysiskt ol�sligt att ha fullgoda sj�kort �ver varje str�cka. Oftast l�ser man detta genom att man har storskaliga �versiktskort och kompletterar detta med b�cker som beskriver infarter till hamnarna. En bra bok �ver detta omr�de hade vi s�kt �nda sedan Fallmouth i England utan framg�ng. Det var �ven delvis d�rf�r som vi valde Porto n�r vi planerade i La Corunja eftersom vi hade bra sj�kort �ver ang�ringen hit.

Lyckligtvis �r det s� att det finns radiostationer som t�cker kuststr�ckorna. Dessa radiostationer �r fantastiska och erbjuder all t�nkbar service som kan erbjudas �ver radio. Bland annat kan man best�lla skr�ddarsydda v�rderleksrapporter, be dem �vervaka oss per radar (tex. kunde man be kustradiostationerna i engelska kanalen att varna st�rre fartyg f�r att det kom en ensam liten segelb�t som dom skulle se h�lla utkik f�r), navigationsvarningar (som t.ex. best�r av meddelanden om sl�ckta fyrar eller flytande containrar), eller som skedde nu, f�rslag p� och guidning in till marina samt att dom per telefon ringde och f�rvarnade marinan s� att vi blev m�tta av personalen.

Vi hamnade i Vigo. Detta var en st�rre stad �n vi fr�n b�rjan trodde men eftersom vi hade ett fall att reparera samt lite andra grejer ovanligare grejer vi ville f� tag i passade detta oss ganska bra. Vi angjorde Vigo vid 20.30 tiden fick duschat och kojade ganska s� tr�tta.

10:e januari - Vigo

Denna dag �gnades �t att reparera fall samt g� omkring i staden. Vigo �r en stad som inte p� n�got s�tt �r inriktad p� turism. Staden var ganska stor med ca 500 000 inv�nare. Huvudn�ringen var fiske vilket k�ndes p� lukten om vinden kom fr�n fiskehamnen. Vigo erbj�d vindl� och n�r solen tittade fram kunde man, eller r�ttare ville man, f�r f�rsta g�ngen g� i shorts och t-shirt. Kontrasten med dygnet utanf�r Cape Finnisteere var sl�ende.

Marinan i Vigo var mycket exklusiv och tillh�rde Real Club Nautico (bara bryggan som var j�ttelik och i teak; ca 250 x 11 meter och tjockleken var ca 45mm. Med tanke p� att en kubikmeter teak i Sverige kostar ca 45000kr blir det nog en ganska dyr brygga. Real Club Nautico var samma klubb som h�ll ig�ng marinan i La Corunja. Klubben i La Corunja var fin men denna var dock den mest exklusiva segelklubb jag n�gonsin varit inne i. I dess anslutning fanns alla m�jliga sportutrymmen - allt ifr�n simhall till workoutsalar och Pingisrum. P� �verv�ningen fanns tre st�rre rum. Ett Tv-rum (20x15m), ett rum f�r n�gon form av privatare klubb f�r herrar samt Baren/restaurangen/bridgerummet som var ca 40x15 meter stort. Sj�lvklart var golvet i massiv parkett och bara skinsofforna m�ste kostat en f�rm�genhet.

11:e januari

P� morgonen vaknade vi av att en svensk, Sven, stod och knackade p� f�ren och fr�gade oss om vi ville ha kopior p� nya sj�kort fr�n Vigo - till och med Carribien f�r en spottstyver. Det ville vi. Sven blev sedan en god kamrat och guide. Han f�rs�rjde sig som l�rare. Hans utbud var i princip allt t�nkbart - engelska - tyska - franska - svenska f�rst�s - navigation osv. Men detta f�rs�rjade han sig p� - och kunde spara f�r sin fortsatta resa.

Eftersom han hade varit i Vigo i ca 3 m�nader men seglat omkring �ver hela v�rlden under n�gra �r fick vi m�nga bra tips om allt m�jligt. V�rlden �r liten s�ger man och det visade sig att vi h�lsats vid tidigare samt att hans b�sta kamrat och jag varit kursare samt att Fredrik jobbat tillsammans med samma kamrat. Och d� kommer dom �nd� fr�n Norrland.

12:e januari - Supermercardo

Hela denna dag gick �t att handla p� ett j�ttesupermarket. Det m�ste s�gas att det var ett sant n�je att handla d�r eftersom allt var mycket billigt. Efter att ha handlat 4 �verfulla kundvagnar - modell st�rre - k�rdes allt till b�ten, kostnadsfritt, dagen d�rp�.

13:e januari- trist avsked

Tidigt denna morgon l�mnade Niklas oss efter att ha k�mpat tappert mot sj�sjuka �nda sedan G�teborg. Att vara till sj�ss hade inte varit ett n�je f�r honom. Uppl�gget blev d�rf�r att han �kte hem i syfte att avbryta sin tj�nstledighet, m�ta oss i V�stindien och hoppas p� att f� tj�nstledigheten motsvarande f�rl�ngd (vilket visade sig att inte vara m�jligt). Niklas l�mnade oss i alla fall vilket k�ndes tr�kigt.

Hela denna dag �gnades i princip att sortera in allt det inhandlade samt att noggrant bokf�ra allt som f�rsta f�rberedelser inf�r atlant�verfarten.

14:e januari

V�dret b�rjade bli b�ttre och vi b�rjade sakta f�rbereda oss n�sta etapp. Tanken var att g� l�ngs Portugals kust och stanna till nere vid Cabo St Vincente innan �verseglingen till Kanarie�arna. F�rv�nad blev man dock n�r vi fick reda p� att det inte fanns n�gon hamn d�r. Alltid l�r man sig n�got.

Vi best�mde oss i st�llet f�r att segla direkt till Kanarie�arna.

P� kv�llen hittade vi en bar som hette B52. Detta �r, f�rutom namnet p� ett hemskt bombplan, namnet p� en ganska k�nd shot , dvs sprit. Drinken �r k�nd eftersom den best�r av Kahloa (kaffelik�r), Baileys och Cointreau 8 i denna ordning). Om man h�ller upp det hela p� r�tt s�tt skiktar sig ingredienserna ( ca 2 cl av varje) knivskarpt. Shoten serveras genom att man t�nder eld p� �versta lagret och dricker det hela genom ett sugr�r. Sporten �r, som ni f�rst�r, att dricka det hela i ett svep.... Att den kallas B52 �r ingen slump.

Hur som helst k�nde inte bartendern till denna drink, s� om ni n�gonsin �ker till Vigo, s�k d� upp baren B52 och best�ll en B52- Attuttal�r.

15:e januari

Denna dag skulle vi sticka. Tyv�rr �t en bankomat upp Johans kort och vi blev f�rsenade ytterligare en dag. Vi bes�kte Svenska konsulatet f�r att h�mta lite v�derleksrapporter. Den Svenska konsuln var en glad och tj�nstvillig spanjor som inte kunde ett ord svenska. Trevlig var han i alla fall.

16:e januari

Klockan 16.30 kastade vi loss fr�n Vigo med tidvattnet. Och d�r var den - r�kmackan. F�rsta g�ngen som man kunde segla i t-shirt. Vinden fr�n sidan och natten stj�rnklar. Fredriks sj�sjuka g�stspelade en g�ng men visade sig inte efter det p� hela �verfarten. I loggboken har Fredrik antecknat: "Lycka �r att �ta - och vara p� sj�n - samtidigt"

17:e januari

P� natten dog vinden ut och vi startade motorn. Vaktpassen har f�r�ndrats lite allt eftersom resan blivit mindre besv�rlig. I b�rjan av resan var det d�ligt v�der och tv� p� vakt samtidigt var n�stan n�dv�ndigt. Fr�n La Corunja b�rjade vi med att vara ensamma tv� timmar - vilket f�rl�ngde frivakterna till 6, 5 timmar. Detta gjorde att man p� ett helt annat s�tt hade chans att �terh�mta sig p� frivakterna. Nu var vi ju en man mindre men v�dret var desto b�ttre. Nu satt vi tre timmar sj�lva och var fortfarande lediga 6,5.

18:e januari

Dagen bestod av fortsatt motork�rning och vi valde att g� n�ra den portugisiska kusten innanf�r trafiksepareringarna som g�r en bit ut.

Ett konstaterande gjordes denna dag; vi har fem olika displayer f�r att visa fart och distans. Tv� av dessa displayer delar p� givare men samtliga visar olika. Min respekt f�r digitala siffror och elektronisk exakthet har helt klart minskat.

19:e januari

Mitt nattpass var sp�nnande p� gr�nsen till skr�mmande. Det visade sig att omr�det innanf�r trafiksepareringarna var de portugisiska fiskarnas dom�ner. Att vi kom tuffande gjorde dem f�rbannande. F�rmodligen d�rf�r att jag m�ste framst�tt som klantig vilket jag kanske var - men det var inte l�tt. Vid tre tillf�llen blev jag "upplyst" av starka, starka str�lkastare, varav en g�ng samma b�t gjorde det tv� g�nger. Att bli "upplyst" betyder att det �r rekommendabelt att avsluta detta chickenrace snarast. Den f�rsta g�ngen kunde jag r�tt l�nge sv�ra p� att det var en - och inte som det visade sig tv� b�tar - som inte ens var p� kollisionskurs. N�r jag n�rmade mig stod det klart att en b�t tr�lade och en b�t sn�rpvadsfiskade. B�da b�tarna har f�retr�desr�tt eftersom dom �r begr�nsade i sin man�verf�rm�ga och lanternaf�ringen i samband med detta �r mycket f�rvillande. F�rst trodde jag att b�da tr�lade och valde v�g efter detta men eftersom detta inte var fallet valde jag s�msta t�nkbara kurs. N�r jag sedan, med hj�rtat i halsgropen v�jde f�r den f�rsta, tr�laren, hade sn�rpvadaren �ndrat kurs igen och jag var p� nytt p� v�g i kollisionskurs.

N�v�l, det gick bra tillslut.

De f�rh�rskande vindarna utanf�r Portugal och str�ckan mot Kanarie�arna s� h�r �rs �r nordliga. Under ett och ett halvt dygn har vi nu haft sydv�st vilket �r anledningen till att vi fortfarande k�r motor, och d� g�r det ju �t diesel. Eftersom vi ville komma till Kanarie�arna s� fort som m�jligt ville vi �ven ha fullt med diesel. Fram�t eftermiddagen n�rmade vi oss inloppet till Lisabon och t�nkte att vi skulle g� in f�r att tanka vid en liten stad, Cascais precis vid inloppet. Vi ropade upp Lisabon Radio och fr�gade om det fanns m�jlighet att tanka diesel i denna stad eftersom den s�g t�mligen liten ut p� sj�kortet. Radiomannen blev lite f�rv�nad eftersom staden i sj�lva verket var t�mligen stor. Vi fick ett jakande svar s� vi best�mde oss f�r att g� in d�r. Problemet var bara att det inte fanns en enda kaj i hela stan. Bara str�nder. Detta blev vi dock inte upplysta om s� vi k�nde oss lite bl�sta.

Allt ont har dock n�got gott med sig. Denna g�ng bestod detta i att vinden vred s� att vi kunde b�rja segla. Vinden kom att b�ra oss �nda in i hamnen i Lanzarote.

Vidare testade vi v�r �ngkokare. Den fungerade mycket bra och p� 10 minuter hade vi kokat i hop en gryta best�ende av potatis, andra rotfrukter, l�k osv. Helt klart rekommenderar vi detta koks�tt.

P� kv�llen fortsatte vi, ofrivilligt att terrorisera portugisiska fiskare. Bland annat r�kade Johan ut f�r ett lastfartyg som m�ste sett oss i sista sekunden. N�r vi b�rjade blinka med v�ra lampor s� girade b�ten kraftigt och det ca 100 meter l�nga lastfartyget passerade max 100 meter ifr�n oss.

20:e januari

Klockan 00.30 fick Johan hj�rtat i halsgropen. Efter att p� mycket l�ngt h�ll sett en gr�n lanterna under en tid helt pl�tsligt se �ven en r�d. Detta betyder kollisionskurs. Lanternorna n�rmade sig extremt fort men var sm�tt mystiska eftersom det inte fanns n�gon topplanterna. Dessutom var lanternorna ganska h�gt �ver horisonten. Skulle kunna vara en Stena/Finlandsf�rja med paj eller skymd topplantena. Det visade sig vara ett plan som k�rde rakt �ver oss p� mycket l�g h�jd.

Resten av natten var sagolik och f�rmodligen det behagligaste passet jag upplevt fr�n resans start.

Fram�t morgonen fick vi klart v�der och kunde vid lunchtid sitta i endast shorts och �ta lunch tillsammans. Mycket trevligt.

21:e januari

P� eftermiddagen bl�ste det upp och vi fick sl�r. Under flera timmar snittade vi 8 knop och surfade p� v�gorna. Hastighets rekord!

22:e januari

Vi f�rs�kte fiska utan framg�ng. D�remot blev vi p�h�lsade av ett g�ng delfiner. Fredrik sprang fram p� peket f�r att sjunga och dansa f�r dem. D� stack dom direkt. N�sta g�ng vi ser delfiner skall vi inte s�ga till honom.

Klockan 15.10 siktade vi Lanzarote.

23:e januari

Klockan 02.00 angjorde vi Aricife mycket n�jda. Vi hade varit ute i 153 timmar, seglat 850 distansminuter och snittat 5,5 knop.

N�r vi angjorde hamnen m�ttes vi av flera hj�lpsamma l�ngseglare. Brevid oss l�g tv� fransm�n i v�r �lder som planerade vara ute i mellan 5-15 �r. Fransm�n fick vi dock inte kalla dem eftersom de var fr�n Bretange. Under tiden skulle dom f�rs�ja sig som dykare. P� den andra sidan l�g ett kollektiv best�ende av mestadels Engelsm�n men �ven en norrman uppv�xt i Tyskland. Man skulle kunna beskriva detta ypperligt trevliga g�ng som "Post-punkare". Dom rustade upp b�ten f�r fullt. Grejer l�g �ver allt. Bland de grejerna som l�g p� d�ck kunde man se bussf�rars�ten, mopeder, masten, tv� oljefat, osv, osv. B�ten var en gammal r�ddningsb�t och s�g mycket robust ut.

L�ngre bort l�g en ensamseglare fr�n Karibien i 50 �rs�ldern. Han hade varit ute ganska l�nge. Han hade hunnit segla 4 varv runt jorden och kunde bland annat ber�tta f�r oss hur det var att segla genom G�ta kanal och hur trevliga ryssarna var i St. Petersburg. Han tyckte dock att segling i nordiska farvatten var bl�tt och kallt och svor �ver hur kallt det var h�r p� nattet eftersom man klockan 04.00 var tvungen att ha �tminstone en collegetr�ja p� sig.

Det m�ste s�gas att det �r underbart att tr�ffa m�nniskor i hamnarna. Alla sorters nationaliteter g�r allt f�r att hj�lpa varandra p� b�sta s�tt. P� kv�llen turas man om om att �ta, dricka och umg�s. Och detta inte bara �ver alla t�nkbara nationalitetsgr�nser utan �ven blandat mellan alla �ldrar.

Vid lunchtid blev vi mycket �verraskade. En storv�xt tysk, som vi aldrig sett tidigare, knackade p� b�ten och h�vdade att han hade strikta order p� att bjuda oss p� den finaste restaurangen i stan. Det var inte sv�rt att tacka ja till ett s�dant erbjudande. En tysk v�n till familjen, Alex, hade genom min far f�tt reda p� att vi, liksom ett par kompisar till Alex var p� Lanzarote, vilket var f�rklaringen till det hela. Till en b�rjan hj�lpte de oss att fylla gasolflaskorna fr�n fabriken en bit utanf�r staden - otroligt billigt. Att dom k�rde oss var v�ldigt bra eftersom taxibilarna v�grar att k�ra gasolfalskor i sina bilar. Efter det k�rdes vi till stranden d�r vi f�rs�kte ta oss en dusch. Det hade visat sig vara mycket sv�rt att f� tag p� en dusch eftersom Aricife inte var n�gon turistort. P� stranden fick man bara duscha vilket en arg gubbe p�pekade f�r mig, efter ha rakat mig halvt. Klubben som vi tidigare bes�kt, Real Club Nautico, tog inte emot oss denna g�ng. Efter det via en lokal trevlig Tapasresturang till Lanzarotes vulkaner och efter det till en konstutst�llning. Sedan tillbaka till "den b�sta restaurangen i stan". Super gott. Dagen var vad vi kallar en full service dag, tackar s� mycket!

24:e - 27:e januari

Dessa dagarna �gnades �t att i huvudsak tv� huvudaktiviteter; leta efter en dusch och umg�s. En dusch fann vi p� en turistort n�ra Aricife dit vi liftade. D�r stannade vi �ver natten och tr�ffade turister, hittade en Aftonbladet och kunde l�sa svenska ord p� skyltar och menyer.

Umg�s gjorde vi f�r fullt n�r vi var i b�ten. Bland annat bj�d vi �ver Fransm�nnen till v�r b�t p� middag. Eftersom vi inte hunnit proviantera s� v�rst mycket efter v�r �versegling hade vi endast torrvaror och konservburkar. Dom fick s�ledes Spagetti med vitl�ksstekta champinjoner, Cornbeef och knorr pastas�s. Kaffe och Wiskey till efter�tt Detta �ngrade vi halftom halvt efter�t.

Varf�r �ngrar vi d� detta? Jo f�r dagen efter�t blev vi bjudna p� Pat� till f�r�tt, bl�ckfisk f�ngad av de tv� brittanerna sj�lva (naturligtvis utm�rkt tillagade), supergod f�rr�tts-efterr�tt till ost och avslutningsvis en �pplepaj. Som apprett�f fick vi Champange, ros� vin till pat�n, R�dvin till maten och osten samt wiskey till efter�tt. Detta j�mf�rt med knorrspagetti var ett, minst sagt, ett uns pinsamt.

28:e januari

Vi kastar loss p� sen eftermiddag f�r en kortare str�cka till en annan � (endast 30 distans minuter). Viden g�r i och f�r sig emot oss men vi skall ju s�pass kort att det inte �r n�got st�rre bekymmer. Vi s�tter upp st�rsta st�llet - full stor och genua - och g�r till en b�rjan god fart.

Efter dryga 3 timmar blev himlen, p� vad som k�ndes tv� sekunder., och vinden �kade kraftigt. Vi hade g�tt in i ett maffigt �skv�der. Eftersom alla vet hur bra och dramatiskt man kan beskriva ett maffigt �skv�der �r det bara att dra sig till minnes. Vi gick s�ledes in i n�rmsta hamn - Puerto Calero. Vi hade inga detaljerade sj�kort �ver denna hamn, dock en beskrivning; att ang�ra denna hamn �r mycket l�tt... men vi hade tidigare varit d�r innan p� v�r sightseeingresa s� vi visste p� ett ungef�r hur det s�g ut. Sikten var emellertid mycket d�lig, beroende p� piskande regn, s� infarten blev lite sp�nnande �nd�.

Denna hamn var Arecifes motsats; h�r fanns en marina med alla t�nkbara faciliteter. Hamnen var helt isolerad fr�n allt annat och var artificielt uppbygd troligtvis f�r: rika v�steuropeer som skall bo i l�genheter i ett lugnt och tyst omr�de, rika Lanzarotare som vill f�rvara sina j�tte b�tar n�gonstans samt f�r l�ngf�rdsseglare �r n�gon form av blandning av de tv� tidigare n�mnda kategorierna. S�kerhetsvakter pattrullerade hela omr�det, dag som natt och hela omr�det var mycket exklusivt. Tre och fyrav�ningsmotorb�tar l�g som packade sillar och flera av de segelb�tarna vi s�g var dubbelt s� stora som v�r. �ver allt var det st�dat och allt var mycket fint.

St�llet gav dock ett inryck av att vara en sp�kstad. Detta eftersom m�nga aff�rsbutiker inte var varken f�rdigbyggda, arbetades p� eller n�gon som helst aktivitet i. Bakom dessa mycket strategiskt bel�gna aff�rslokaler, som allts� l�g alldeles vid kajkanten, fanns en massa tomma l�genheter. N�gra mer eller mindre tomma restauranger av modell finare fanns d�r och allt var f�rv�nandsv�rt billigt. Vi fick en k�nsla av att stora investeringar gjorts men st�llet hade trots detta inte kommitig�ng.

N�r allt var fixat med b�ten stack vi upp till en restaurang som var uppe. Vi fick h�r bekr�ftat att svenska �r ett v�rldsspr�k. En servit�r och killen i baren pratade svenska.... Thomas hade en svensk mamma och hade d�rf�r bott ett �r i Sverige - Halland.. Rick i baren hade barn och f.d. fru i �verkalix.D�re hade han bott i 4 �r, -f�rl�nge... Han sade att han aldrig skall �ka s� n�ra norr igen - " det var som ett omv�nt helvete". Dessutom var folk tydligen ganska fr�mlingsfientliga.

Helt d�tt var det dock inte. Fram�t f�rkv�llen tr�ffade jag tv� av �garna till de tv� f�retagen som var h�ndelsernas centrum. En firma tog turister p� med kattamaran och fisketurer den andra lagade b�tar. Jim och Rashine var huvudpersoner i b�da dessa firmor och var s�ledes personer som visste all om vad som h�nde och skedde i hamnen. Dom var dessutom utomordentligt trevliga. Jag blev bjuden p� wiskey och, senare p� deras firma, sm� picketsmackor.

Ut�ver wiskey och picketssm�rgasar erbj�d sig Jims kompanjon, Lee, p� "laga-b�tar" f�retaget att tala allvar med v�ra elektroniska instrumet. Detta l�fte infriades och resultatet av hans bes�k var att allt var i sin ordning, dvs det finns f�rklaringar till att instrumenten visar olika.

Det visade sig p� kv�llen att det som firades var att en j�ttekattamaran skulle k�pas in av kattamaranbolaget. En annan av samma modell var i hamnen f�r att fotograferas och filmas. Fotona och filmen skulle sedan anv�ndas till brochyrer och visas p� charterreseplanen. Statister, eller som vi kom att f�redra att kalla det, modeller, beh�vdes och vi h�ngde med.

Vi fick �ven h�ra att v�dret som varit, varit det v�rsta man varit med om p� ett helt �r.

29: januari

J�ttekattamaranen visade sig vara mycket snabb och hade en otrolig accerelationsf�rm�ga. En fantastisk upplevelse men samtidigt n�st intill overklig eftersom b�ten mer k�ndes som en f�rja. V�r uppgift var l�tt att utf�ra; se ut som glada turister som hade skoj, fascinerades av kattamaranen och drack �l. Tyv�rr var det ganska kallt men bortsett fr�n det klarade vi troligtvis v�rt f�rsta modelljobb ganska bra.

P� fotosesionen kom vi att tr�ffa alla de vi skulle umg�s med en tid fram�ver. Dels ett kanadensiskt fototeam p� fyra personer och dels Johan som kom fr�n Finland och seglade omkring i en "Bris-b�t". F�r er som h�ndelsevis inte sett eller vet vad en bris b�t �r s� kan jag ber�tta att denna modell skapats av Sven Lundin. Filosofin �r att ju mindre allt �r desto mer flexibilitet har man, f�r utom att allt blir billigare, delvis s�krare och enklare p� alla sett och vis. Man m�ste dock kunna trivas p� en 4.8 meter l�ng b�t och 1.60 meter bred b�t. Att det g�r att segla mycket l�ngt med en s�danh�r b�t har Sven lundin bevisat eftersom han segalat till bland annat New Foundland. Johan var Finlandssvensk och f�redetta f�rel�sare p� handelsh�gskolan i Finland. Lika extrem som Sven var han dock inte men hade bland annat kapsejsat tv� g�nger p� v�gen fr�n Lisabon. Hans planer var att segla dit han k�nde f�r men just nu hade han b�rjat p� en Paragliding kurs.

Kanadikerna, Wladimir, Ryan, Ed och Mike, visade sig vara ett g�ng av ganska olika individer. Fadern och kapten Wlademir var lite tystl�ten men samtidigt mycket trevlig, kontaktskapande, intelektuell och vi hade m�nga samtal om den nordamerikanska kulturen.

Sonen som var 18 �r var ungef�r som en 18:�ring fr�n nordamerika kan t�nkas vara ibland; ganska kaxig, trevlig men samtidigt mycket ytlig. En, f�r oss, rolig detalj var att han hade tr�ffat en svenska och hoppades p� att alla internationella rykten om svenskor skulle st�mma. S� var dock inte fallet vilket gav den gode Ryan en beh�vlig tankest�llare.

Ed hade m�nga historier att f�rt�lja. Allt fr�n r�n till sky-surfing. Han var en utpr�glad macho typ men samtidigt ypperligt trevlig. Efter ett tag kom vi �verens om att han f�rmodligen �verdrev mer �n vad jag g�r n�r jag �r i mitt esse. Han f�rs�rjde sig som sk�despelare och genomled f�rmodligen n�gon form av 40-�rs kris.

Mike var mer tystl�ten, lite sv�rare att f� direkt kontakt men samtidigt inte lika ytlig och mer balanserad. Honom l�rde vi tyv�rr k�nna mot slutet av tiden i Calero.

Ytterligare tv� tyskor ingick i det lilla g�ng som bildades i hamnen. Dom hette Vera och Judit - precis vad vi trott. Vi hade mycket roligt tillsammans eftersom �ven de tyckte att Ed ibland saknade sj�lvdistans.

P� kv�llen var det storparty d�r i princip alla aktiva och alla segalare satt i en stor ring p� resturangen.

30 januari - 1 februari

Under denna perioden var vi rej�lt inbl�sta. Detta var � ena sidan mycket trevligt och vi umgicks med v�ra nya v�nner men � andra sidan var vi stressade eftersom min kusin Urban och Stefan Bj�rnhage med sambo Majsan skulle anl�nda till Gran Canaria den 31:e januari. Och eftersom det tog minst 24 timmar dit ins�g vi att tidsschemat var p� v�g att spricka. Men eftersom det bl�ste mellan 20-25 sekundmeter rakt i n�san p� oss kunde vi bara stilla v�nta.

Urban skulle till min stora gl�dje m�nstra p� i n�gra m�nader och hade tagit en sista minuten resa till Gran Canaria. Stafan, som varit v�r bygghandledare, och Majsan var p� semester under en vecka.

Efter ett tag kom en sydafrikansk b�t seglandes. Denna hade transportseglats fr�n sydafrika och b�ten hade nu n�tt sin slutdestination. Luis som i grunden var f�dd i Mozanbice men vid sj�lvst�ndigheten fr�n Portugal lyckats f� ett Portugisiskt pass ville inte diskutera politik.

D�r emot var han en h�rd d-vl. Segling var hans liv och transportsegling hans proffesion. Bland annat hade han seglat Whitbread och var erbjuden att segla slutstr�ckorna f�r American Challange. Andra sporter som han praktiserade var vattenpolom�lvakt och undervattenshokey. Fredrik kontrade d� med att vi i Sverige ibland brukar spela undervattensbadminton. Han f�rs�krade dock att undervattenshokey var en riktig sport och lovade att skicka bilder om vi propsade.

F�r f�rsta g�ngen hade jag �ven en chans att kolla min mailbox ([email protected]) vilket var kul. Tyv�rr hann jag inte kolla alla och inte heller svara eftersom jag blockerade Jim:s dator. Men det var roligt att se att man inte var helt bortgl�md. Jag lovar att f�rs�ka svar allt eftersom. (Om ni vill skicka brev (manuella e-mail) till oss �r n�sta chans "Niklas Samuelson, Smugglarev�gen, 421 67 V�stra Fr�lunda) Han l�mnar Sverige f�r Antigua den 2:e mars).

2 februari

Nu hade vinden lagt sig till en n�stan acceptabel niv�, men fortfarande fr�n fel h�ll. V�dret �r dock v�ldigt speciellt h�r nere. Det kan bl�sa sat-n under dagen medan det kan vara helt stilla p� natten. S� eftersom man lovat att den 3:e januari skulle vara lugn s� satsade vi p� att l�gga loss p� eftermiddagen, d� vinden var p� v�g att l�gga sig, f�r att ha en lungn natt och tillr�ttal�gga s� m�nga distans som m�jligt med motor.

Klockan 17.30 kastade vi loss efter att tagit farv�l av v�ra v�nner. De flesta "locals" skakade p� huvudet eftersom dom menade att om n�gon dag kommer det att v�nda... Detta hade vi dock h�rt i princip varje dag.... "och det m�ste ju v�nda eftersom det bara bl�ser fr�n fel h�ll i max tv� dagar......" Vi hade v�ntat i fyra.

Vi har hela tiden haft en kortv�gsmottagare med oss. Den har tyv�rr inte fungerat s� bra utan antenn, vilket man kanske inte skall v�nta sig. Nu hade vi emellertid f�tt ig�ng en antenn eftersom vi legat s� l�nge i Calero. Det var med st�rsta tillfredst�llese som vi kunde ratta in "Radio Sweden" och kunde lyssna, utan st�rningar p� dagens eko. Det �r sk�nt att veta att man inte missar s� hemskt mycket om man isolerar sig, fr�n svenska inrikesnyheter, i tv� m�nader; En barnomsorgschef hade p�tr�ffats med barnporr p� sin dator, ASG hotade med att s�ga upp en massa m�nniskor, en n�ringslivstopp hade p�tr�ffats med en j�ttefallsk�rm och ..... G�ran P har blivit KU anm�ld...Ur led �r tiden....

Natten var lugn.

3 februari

Efter att ha f�tt v�g skydd av Fuertoventura hela natten gick vi p� morgonen ut i �ppet vatten. V�gorna var sn�ppet v�rre �n vi v�ntat oss (logiskt eftersom viden bl�st fr�n fel h�ll mot atlantdyningarna riktning) . Eftersom vi liggat i hamn samt att seglingen till Lanzarote hade varit mycket lugn hade vi lagt av oss vad g�llde sj�stuvvning. Situationen blev allt mer olidlig och grejerna fl�g omkring. Toppen n�ddes n�r kryddorna fl�g ut och vi fick kanel blandat med 5 kinesiska kryddor.

Vinden erbj�d �ven p� ny �verraskning. Mycket ostabil vindriktining. Det kunde bl�sa ganska kraftigt fr�n ett h�ll, f�r att p� 20 minuters varsel byta h�ll totalt.

Vi fick dock v�rt h�ftigaste delfinbes�k hittintils. Delfinerna gillade v�gorna och Guns and Roses som vi spelade f�r dem. En delfin gjorde en loop i luften (att f� bildbevis p� detta �r n�stan om�jligt). Delfinerna var mycket n�ra hela tiden och n�r jag en g�ng l�g p� mage p� peket kunde jag faktiskt ta p� en av dem.

P� kv�llen m�tte Urban, Majsan och Stefan p� kajen och Urban m�nstrade p�. Med sig hade dom m�nga trevliga presenter. F�rutom diverse brev fick vi nedskickat inspelade band med "Rally" (tack Fred och Gisso!!!), vingar till v�rt vindkraftverk samt m�ssningskrokar vilket visat sig helt om�jligt att f� tag i. Vi fick �ven en temperaturm�tardisplay till motorn, vilket vi inte beh�vde utan var produkten av ett missf�rst�nd (men nu kan vi � andra sidan var s�kra p� att den vi har inte g�r s�nder eftersom vi har en reserv), ett par fula plasttallrikar som passar till v�r servis, kn�ckebr�d, Flaggpunch, oljebytarpump (vilken vi har letet �tskilliga timmar efter) samt en del annat sm�tt och gott som tex svensk damtidning (jag har ju t�nkt gifta mig med antingen Viktoria B eller Madelene B s� man m�ste ju ha koll).

4 februari

Detta var den stora ink�par dagen. Las Palmas i sig var inte direkt n�gon h�jdarstad, p�minnde n�rmanst om New York som jag upplevt den fr�n tv - dvs st�ndiga sirener och d�lig luft men har, enligt utsago, b�st utbud p� saker som man vill ha inf�r atlant�verfarten.

P� f�rmiddagen hittade vi dock ingenting som vi s�kte men fann d�remot Skandinaviska f�reningen som s�lde riktigt svenskt kaffe. Super gott.

P� eftermiddagen bar det iv�g till Supermarcardo f�r att k�pa mat, vilket vi gjorde. Fyra fulla matvagnar av modell st�rre. N�r vi skulle betala visade det sig att dom inte tog Visa eller Mastercard. Detta var lite piunsamt eftersom vi totalt hade ca 5000 pesetas kontant och notan var p� ca 100.000. Personalen s�g lika besv�rade ut som oss. Det l�ste sig dock med att det fanns en bankomat en bit bort.

F�r ca 35 kronor levererade butiken maten till b�ten den f�ljande dagen.

D�refter stack Johan och Fredrik till IKEA f�r att k�pa kaviar medan Urban och jag stack till Svenska Sj�manskyrkan f�r att f� tag i ett fax.

N�r vi kom tillbaka till b�ten visade det sig att Micke Westin, en kompis fr�n Stockholm, med mor hade s�kt oss. �ven dom p� semester. Micke har f.� lagt upp en hemsida � v�ra v�gnar; adressen �r www.nok.se/dromresa

Kv�llen blev efter sen middag, ytterligare lite senare.

5:e februari

Vi vaknade strax innan Micke och Ulla bes�kte oss. Strax d�r efter kom mat leveransen, Dessutom var det 27 grader inne i b�ten - och dit gick man f�r att svalka sig lite fr�n v�rmen utanf�r. Arbetet med att packa in, inventera och f�ra upp p� listor hur mycket mat vi hade och var den fanns tog mycket l�ng tid. N�r klockan var 11 p� f�rmiddagen k�ndes v�r n�sta tidsgr�ns - klockan 19.00 d� Stefan och Majsan skulle komma p� middag- modell det b�sta vi kunde prestera som tack f�r hj�lpen med b�ten - avl�gsen. N�r det fortfarande klockan 17.00 fortfarande s�g ut som man bara hade lassat ned 4 stora matvagnar med mat in i b�ten k�ndes det lite stressigt.

R�ddningsplanen var att mycket omsorgsfullt ber�tta bakgrunden till de foton vi hade. Planen fungerade bra och middagen blev, tycker vi, lyckad.

6:e februari

Dages projekt var att ta sig till Poerto Rico. Som g�st bes�ttning hade vi Micke och Ulla. I Puerto Rico (det finns allts� ett s�dant st�lle p� Grand Canaria) hade Stefan och Majsan lovat bjuda p� middagen. Resturangen �gs av en kompis till Majsan och �garen har som egenhet att klippa av g�sternas slipsar. F�r att testa detta rykte tillverkade jag en riktigt ful slips av en tygbit som var en f�redetta gardin som vi hade med som trasa. Den blev till formen lyckad, men �terigen, mycket ful.

Vi anl�nde lite sent s� att det var m�rkt men vi hittade restaurangen. Och visst tog han min slips. Det visade sig att slipsen omvandlades till en lott. Vinsten �r en middag f�r tv�. Chansen att vinna �r dock t�mligen liten, det h�ngde mer �n tusen slipsar d�r.

Oavsett detta var maten uts�kt och vi rekomenderar varmt detta st�lle (tack igen, Stefan och Majsan f�r en supermiddag).

7:e februari

N�r vi vaknade upp s�g vi vart vi hade kommit. Detta �r det mest hemskaste jag sett. Staden �r bara till f�r turism. H�r finns bara hotell, barer, restauranger, biluthyrningsfirmor samt sm� snabbk�p. Men d�r g�r det knappt att k�pa mat. Poerto Rico kan skryta med 250 000 b�ddar och att stranden �r importerad fr�n Sahara. H�r klarar man sig helt och h�llet p� svenska och allt �r dyrt. Insl�ngarna till restauranger och barer sl�ss, n�stan bokstavligen, med varandra och lockar med halvsanna l�ften.

Och det v�rsta av allt....n�r vi �t middag h�rde vi "leende guldbruna �gon..." rulla ut �ver nejden. tvii.

8:e februari

I morgon sticker vi till Tenerifa.

N�r ni l�ser detta brev �r vi f�rmodligen i b�rjan av v�r �verfart till Karibien. Mycket har f�rberetts och resan v�ntas ta ca 20 dagar plus minus 4-5 dagar. V�dret skall i normala fall vara som b�st f�r �verfarter i Februari-mars men nu har, som jag tidigare n�mnt v�dret varit ostabilt. Det snackas om El Ni�o men v�dret har stabiliserats v�sentligt p� de sista dagarna s� vi �r vid gott mod.

�verfarten har hela tiden varit en av de str�ckor som man t�nkt p� och skaffat sig f�rutfattade meningar om. Den st�rsta utmaningen blir dock den rent psykiska och det blir mycket sp�nnande att se hur man reagerar - t�nk om man blir �nnu kn�ppare!!

Attuttal�r,

Kalle och bes�ttningen

Om Attuttalör