Del 4 - I V�stindien

22/3 Tina!

Niklas och Fredrik f�ljde Emma per lokalbus till St Lucias Huvudstad Castries. Vi andra bogserade ut v�r nya vindsurfarbr�da f�r f�rsta g�ngen. Ivarssons f�ljde med och coachade. Vindsurfandet gick v�l inte helt som p� tv men vi skyller prelimin�rt p� f�r lite vind (br�dan sjunker n�mligen om man st�r p� den men planar om man f�r upp fart).

Efter ett tag letade sig Fredrik och Niklas ut till stranden. Dom hade tr�ffat Tina. Det var ganska roligt eftersom vi tidigare samma dag ringt till hennes f�r�ldrar och f�tt beskedet att hon nog �r i Grenada.

P� kv�llen var det f�delsedagsmiddag p� baren och det var otroligt gott.

23/3 Cricket

P� f�rmiddagen bj�ds vi p� kaffe hos Ivarssons och begav oss d�refter ut i viken f�r att forts�tta v�ra surf f�rs�k. Denna g�ng med viss framg�ng f�r framf�rallt Urban men �ven jag lyckades komma upp och segla n�gra meter.

Fram�t eftermiddagen gav sig Niklas i land f�r att ringa medan jag skulle f�rs�ka finna en ber�md Jazzklubb som l�g i nationalparken innanf�r d�r vi ankrat upp. Johan och Linda gav sig i land f�r att kl�ttra lite i bergen.

Direkt n�r vi kom mot land kom en myndighetsperson springandes emot oss. Det var str�ngeligen f�rbjudet att ens g� i land om man inte betalade nationalsparksavgiften p� ca 30kr. Eftersom vi nu bara hade korta �renden (Johan och Linda hade simmat i land varf�r de helt ovetandes br�t mot denna regel) ville vi inte betala men Crickettricket lyckades �ven denna g�ng.

Crickettricket g�r ut p� att fr�ga myndighetspersoner eller andra nyckelpersoner som har befogenheter att g�ra livet lite sv�rare f�r folk om hur det g�r i Crickettuneringen mellan V�stindien och England. I Antigua l�rde jag mig detta trick, dvs att bara vara intresserad av Cricket vilket fungerade bra. Efter ett tag avtog dock cricketrickets effekt till att n�stan fungera omv�nt. Efter ett tag f�rstod jag varf�r. Turneringen mellan V�stindien och England hade b�rjat och V�stindien hade f�rlorat de tv� f�rsta matcherna. Nu visste jag emellertid att V�stindien denna sista dagen p� turneringen hade v�nt rej�lt och ledde ointagligt �ver britterna. S�lunda var det Ok att ringa ett samtal samt fr�ga om Jazzklubben var �ppen utan att betala nationalparksintr�de..

24/3 Valar!!!

Efter lite snorkling och badning gav vi oss fram�t eftermiddagen iv�g mot Martinique. P� v�gen fick vi, till framf�r allt Lindas och Niklas stora gl�dje bes�k av delfiner. Delfiner �r iochf�rsig alltid lika roligt att f� bes�k av och dessa var de st�rsta vi sett hitintills. Efter en stund uppt�ckte vi �ven att tv� "Pilotvalar" simmade under b�ten. Detta var en fantastiskt k�nsla att ha dessa stora djur som bara gled fram som skuggor under och bredvid skrovet. Dom var ca 4-5 meter l�nga och kom upp f�r att andas lite d� och d�. Nu vet vi hur det l�ter n�r valar andas. H�let p� ryggen var ungef�r lika stor som en knytn�ve. Vi l�ste senare att ett andetag �r ca 400 liter stort. 90% av dessa liter passerar p� 1 sekund - d�rav font�nen och ljudet.

N�gon timme efter det att solen g�tt ned angjorde vi St Anne. Vi l�s oss fram med v�r str�lkastare och fick se massvis av fisk som hoppade efter str�len. Allt var frid och fr�jd med undantag av en skrikande tysk som skrek n�got till oss p� tyska som vi inte f�rstod. En v�lvillig tolkning �r att han varnade oss f�r n�got.

25/3 Markus the man

P� f�rmiddagen tog vi oss de sista metrarna in till Martinuqes finaste marina "Le Marin". P� v�gen s�g vi Ivarssons som f�rs�kt ta sig in p� Marinan i tv� dagar men inte f�tt plats. Ovetandes om platsbristen lade vi till vid bryggan men blev omedelbart bortk�rda. Vi ankrade upp brevid Ivarssons som bj�d oss p� kaka. Niklas, herr Ivarsson och jag gav oss in till Marinan per dinge (vi "dingade" allts� in = ett nytt verb �r uppfunnet) f�r att f�rhandla om platser. Som verkar vara vanligt i Franska l�nder fick vi inget besked f�rr�n chefen kom tillbaka. Chefen v�ntades tillbaka efter "ett tag" dvs klockan tre eller fyra eller varf�r inte klockan fem.

Vi gav oss tillbaka till b�ten och ropade upp marinan efter "ett tag". Vi fick en plats och eftersom Ivarsson v�ntat l�ngst fick dom platsen. Niklas och jag f�ljde dock med som "hoppiland kallar" och m�ttes av Markus. Markus f�rklarade att han var "the man" i marinan (dvs inte formell chef). Markus the man var lite mer flexibel och ordnade efter ett tag en plats �ven �t oss.

P� kv�llen bj�d vi Ivarsons p� middag. Niklas och jag var kockar och gav oss dumt nog in p� Cr�pes vilket innebar att ett g�ng pannkakor m�ste stekas eftersom vi var �tta personer. Salongen brukar vanligtvis vara ca 30 graden varm men nu blev det varmare. Niklas och jag ins�g att vi beh�vde en dusch innan middagen f�r att �verhuvudtaget vara rumsrena. N�r vi var som mest sugna b�rjade det regna kraftigt. D� s�g vi en ganska rolig syn; tv� killar fr�n grannb�ten rusar upp, nakna med schampo i handen, hinner precis tv�la in sig innan regnet slutar, s�tter sig i sin dinge, dingar �ver viken till marinbaren och kommer efter ett tag tillbaka med tv� andra kompisar och f�rsvinner slutligen ner i b�ten. Vi fr�gade dem om duscharna fortfarande var �ppna vilket de inte var s� vi duschade till slut i b�ten.

Middagen var, om man f�r s�ga det sj�lv - god.

26/3 Acid Jazz

Johan, Linda och Fredrik gav sig direkt efter frukost iv�g f�r att g�ra en storinhandling. Det har sagt oss att Martinique �r den "sista" �n att handla p�, inte f�r att priserna �r l�ga utan snarare eftersom det finns ett utbud som vi �r vana vid hemifr�n. Urban, Niklas och Jag st�dade b�ten eftersom stekoset fr�n g�rdagens creperi lagt sig �ver allt.

Eftersom det var fredag siktade vi p� att g� ut till St Anne igen eftersom det fanns ett diskotek d�r. Sagt och gjort och vi ankrade upp bredvid v�r v�n tysken igen. Denna g�ng h�rde vi dock inte ett ord. P� eftermiddagen dingade vi in till den lilla byn som var ganska trevlig. D�r fanns ett Hotell som hette "Hotel de Wille" vilket p�minde mig om en av alla cheferna jag hade p� mitt tidigare jobb i Stockholm. Tyv�rr fanns inga vykort med hotellnamnet p� vilket tog ungef�r 25 minuters teckenspr�k, charader och teckningar att f� reda p�.

Senare gick vi en bit f�r att rekognosera kv�llens st�lle. 50 francs intr�de och "Acid Jazz" avskr�ckte oss fr�n detta st�lle. Ett st�lle till fanns att kolla turisthotellet Club Mar. D�r kostade det 200 franc och det blev en stilla kv�ll p� b�ten ist�llet.

27/3 "Penalti"

Efter en super frukost (featuring nya r�varor) satte vi kurs p� en vik halvv�gs till Fort de France d�r vi imorgon skall plocka upp Fred och Gisela som skall h�lsa p� oss under n�gra veckor. Innan dess skulle vi dock klarera in eftersom vi missat detta tv� dagar i rad. Vi puttrade s�lunda in till La Marin igen. Best�mmelserna �r s�dana att man inte f�r g� iland innan man klarerat in och klarera in m�ste man g�ra inom 24 timmar fr�n det man anl�nt till det nya landet. N�r jag gick in p� kontoret var jag allts� lite beredd p� trassel eftersom vi brutit dessa tv� regler. Som tur var tj�nstemannen d�lig p� engelska och jag oduglig p� franska. Han var relativt trevlig tills dess han f�rstod att vi brutit mot reglerna. N�r han v�l f�rst�tt detta b�rjade han h�gt muttra "penalti" vilket jag gissade mig till vad det kunde betyda. "Dum-svensk-som-inte-f�rst�r-n�gonting-tricket" fungerade dock som smort. F�rmodligen betydde "penalti" merarbete f�r tj�nstemannen som slutade muttra efter ett tag och bara s�g sur ut.

Efter den lilla p�rsen stack vi iv�g. D� brakade lilla helvetet l�st: Ibland gl�mmer man att sj�stuva. Att gl�mma detta lite d� och d� �r ganska bra eftersom lilla helvetet brukar braka l�st d�. D� f�r man sig en l�xa som man gl�mmer efter ungef�r en m�nad. N�r man inte gl�mmer att sj�stuva �r allt lugnt,tyst och inget g�r s�nder. Om man gl�mmer sj�stuva en g�ng i m�naden har man allts� haft det bra riktigt l�nge, kan man tr�sta sig med. Nu hade det dock blivit dax f�r oss att gl�mma...

Vi hade inte sj�stuvat �let, vinet, eller vattnet vilket vi b�rjade med n�r vi s�g hur korta, elaka och h�ga v�gor tornade upp sig i v�r v�g. Samtidigt som allt i salongen b�rjade flyga omkring krossades en �lflaska som Fredrik h�ll p� att stuva. Samtidigt gick gummib�ten i s�nder och b�rjade halvt om halvt sjunka. N�r vi som mest slet med gummib�ten tappades dess ankare med k�tting i samtidigt som tv� fendrar fl�g �verbord. Mycket att g�ra samtidigt och alla var fullt sysselsatta med olika b�rgningsprojekt. Linda fick styra men eftersom sj�n br�t kraftigt och olika b�rgningsprojekt var ig�ng var det en ganska sv�r uppgift att styra s� att alla var n�jda. Linda klarade det dock galant �ven om hennes min inte alltid var glad.

Det ordnande till sig och vi gick in mot v�r vik och uppt�ckte "True Love" och Ivarssons. Vi gjorde upp om att vi skulle rigga upp grillen och fixa potatis �t oss alla och �ta detta hos Ivarsson vilket var en ganska smidig l�sning Eftersom �tta personer i v�r b�t �r tr�ngt men inte lika tr�ngt hos dem. Urban och Niklas riggade s�lunda upp grillen p� stranden och anv�nde lite nerdimpta grenar som virke. Det tog sin lilla tid men fick tyv�rr v�rmas p� i Ivarsons ugn. Det blev emellertid ypperligt gott mycket tack vare Johans super marinad.

Efter middagen fick vi Herr Ivarsson till att smaka whiskey tillsammans med oss eftersom han inte l�rt sig tycka om denna goda dryck �nnu. Han l�rde v�l sig inte riktigt men vi tog ett litet steg tillsammans med Lars den kv�llen.

28/3 Fred och Gisela

Efter lite snorkling p� morgonen var det dags att sticka vidare till Fort de France f�r att m�ta upp Fred och Gisela p� flygplatsen. Eftersom grillen inte svalnat tillr�ckligt fort dagen innan och gummib�ten fortfarande var s�ndrig simmade jag in till stranden f�r att h�mta den. Grillen ryms i en plast portf�lj och n�r jag stod d�r p� stranden med en portf�lj i handen och tittade ut mot v�r uppankrade b�t gick tankarna os�kt till en s�mre agent film och jag k�nde mig som en modigare agent. Prova sj�lva f�r ni se.

P� v�gen blev det lite tid �ver f�r l�sning. Jag hade hittat en bok som jag fick i avskedspresent av min chef som handlade om ett ungt g�teborgskt par som byggt sin b�t och seglat jorden runt f�r ett g�ng �r sedan. Mycket k�ndes igen och s�rskilt roligt var det att vi tagit i princip exakt samma rutt som oss och att det fanns en del fotografier p� hamnar vi bes�kt. En annan rolig detalj �r att "Britta" skrivit ett brev hem d�r det stod "Nu f�rst�r jag varf�r man kallar det "den bl� Atlanten"" vilket i princip �r ordagrant vad jag sj�lv skrivit i ett tidigare brev. Nu har dom dock "seglat om oss" eftersom dom �r halvv�gs �ver stilla havet.

N�r vi kom fram till Fort de France ville vi hitta en marina eftersom gummib�ten var under lagning. Det fanns till en b�rjan inga men till slut hittade vi en liten privat marina och lade till p� en st�ngd sj�macks brygga. Omgivningen var inte vad man kanske f�rknippar med V�stindien. Vi l�g l�ngst inne i en industrihamn med containers p� ena sidan och k�kst�der p� andra sidan. I vattnet fl�t en d�d fisk f�rbi och efter att ha legat d�r ett tag b�rjade det regna stora sotflagor fr�n himlen. Vi blev emellertid bortk�rda och Urban och Fredrik ankrade upp strax utanf�r bryggan medan Johan och Linda inspekterade staden och Niklas och jag gick f�r att m�ta Gisela och Fred via ett bes�k hos en svensk b�t med samma skrov som oss.

Det var tv� svenska par i b�ten. Tanken var att det ena paret skulle �ka hem och l�na det andra parets hus medan det andra paret l�nade deras b�t. Dom var trevliga och bj�d oss p� �l och gav oss m�nga, f�rhoppningsvis, bra tips om v�r fortsatta f�rd s�der �ver som baserades p� deras tv� �r i Karibien. Tv� givna teman d�k upp; kriminaliteten i Karibien och fr�gan om man skall eller inte skall skaffa sig ett visum n�r man skall till Venezuela. Dom liksom vi hade hittills inte, som tur �r, r�kat ut f�r kriminalitet men det �r en fr�ga som i princip skall bockas av och dom liksom vi har inte heller tr�ffat n�gon personligen som r�kat ut f�r n�got v�rre men d�remot h�rt massvis av mer eller mindre hemska historier. M�ttot �r: var alert och medveten om riskerna men var generellt positiv. Fr�gan om visum blir att vi nog kommer att s�ka detta eftersom det inte tydligen inte �r roligt att dra p� sig myndigheternas onda �ga.

Planet var lite f�rsenat men jag hade roligt tillsammans med en tv��rig fransk flicka som var m�kta stolt �ver en liten bil som vi k�rde fram och tillbaka �ver det platta v�nt golvet. Resan hade tydligen g�tt bra men n�r vi kom fram till marinan var portarna l�sta. Niklas hoppade �ver staketet men blev sekunden efter verbalt avr�ttade av en ilsk vakt som var s� d�r ilsk som man kan t�nka sig att bara fransm�n kan bli. Taxichauff�ren r�ddade dock oss och vi blev insl�ppta.

Efter att ha flyttat oss till ett st�lle som motsvarar V�stindien lite b�ttre bj�d Fredrik p� kall drink, Linda p� toast med crabbfishr�ra och slutligen bj�d Johan p� gratinerad skinka med l�k och �pple f�ljt av ostbricka.

29/3 Stora fiskar

P� morgonen var gummib�ten lagad. Tyv�rr var tv� proppar borta och vi fick reda p� att en Zodiak �terf�rs�ljare fanns i La Marin s� vi besl�t att �ka dit igen. P� v�gen tr�ffade vi p� en stor val som l�g, f�rmodligen sovandes, vid ytan. Denna val var ca 7-8 meter l�ng och helt ensam.

Senare fick vi en Barracuda som var 12,5 cm mellan �gonen och 1,4 meter l�ng. Tyv�rr finns det risk f�r att stora Barracudor �r giftiga varf�r vi besl�t att sl�nga i den igen. Att sl�nga i en s�dan stor fisk i st�llet f�r att �ta upp den �r alltid ett sv�rt beslut. N�gra dagar senare fr�gade vi tv� killar om det g�r att veta huruvida fisken �r giftig eller ej. Dom svarade simultant att det finns bara ett s�tt; killen till h�ger sade att man skulle sl�nga i en silverbit n�r man kokar fisken medan killen till v�nster sade att om den hade bl�a ben s� kunde man inte �ta den. Hur som helst k�nde dom till en kille som blivit fisk f�rgiftad och tappat alla t�nder. Den slutliga rekommendationen var att n�gon fick test�ta....

P� kv�llen h�llde Johan kokhett spaggettivatten och k�ttf�rss�s p� foten vilket, som alla f�rst�r, �r en sv�r pina och vi besl�t att �ta ute. Detta var inget dumt beslut eftersom det var otroligt gott. Sj�lv drabbades jag av "matslaget" (=precis lite mer �n proppm�tt) vilket dock �r en ganska angen�m pina.

30/3 Fixaredag

Olika projekt sattes ig�ng med blandad framg�ng; gasolfyllar jakt, motormekande, Zodiakproppjakt, tygsjakt, utklarering samt betala marinan f�r natten. Gasoltuberna gick inte att fylla p� eftersom fransm�nnen bara har ett system som g�r p� tv�rs med �vriga v�rlden. Motormekandet gick s�d�r eftersom g�ngorna p� en skruv gick s�nder varf�r halva tiden gick �t att fixa en ny skruv. Zodiakproppjakten gick bra och vi fick n�gra proppar gratis. Tygjakten gick s�d�r. Vi fann inget nylontyg men det d�g �t den vindf�ngaren som vi sydde ihop. Vindf�ngaren fungerar som en fattigmans aircondition och monteras upp s� att vinden leds ner i f�rpiksluckan f�r att �ka luftgenomstr�mningen i b�ten. Utklareringen gick sm�rtfritt men n�r jag skulle betala marinan blev det dags f�r svenska-engelska-teckenspr�k f�r att f�rklara att vi p� nytt ankommit f�rra natten och inte legat d�r sedan den 25:e samt att vi redan betalt f�r den f�rra natten
Till slut ordnade allt upp sig och vi ankrade upp vid St. Anne p� nytt.

P� kv�llen pikade Linda Urban f�r hans morgontempo. Urban svor att han skulle avg� klockan sex morgonen d�r p�.

1/4 April, April

Klockan fem i sex drog Urban upp kroken med hj�lp av lite andra morgontr�tta bes�ttningsmedlemmar och satte kurs p� Rodney Bay, St Lucia i f�rsta hand f�r att fylla gasoltuber. Linda k�nde ett visst tv�ng att �ven hon g� upp men gick strax d�refter och gick och lade sig till Urbans h�gljudda f�rtjusning.

Eftersom det bl�ste ingenting och dessutom fr�n fel h�ll blev det motor hela v�gen. P� v�gen testade vi att st� p� v�r nya surfbr�da vilket gick bra f�r de flesta.

N�r vi n�rmade oss ropade vi upp marinan i Rodney Bay vilka k�nde igen oss varp� Vince gav oss en bra plats. Direkt efter att vi lagt till kom den vanliga frukt killen och ville s�lja sina grejer. Ett maskingev�r ville vi ha men det kunde han bara fixa om han fick reda p� vem vi skulle skjuta p�.

Inklareringen gick f�rh�llandevis bra med tanke p� att "V�st Indien" l�g under kraftigt i en uppf�ljnings match i Cricket. Trasslet denna g�ng var det absolut inte till�tet att skriva - Kalle - ist�llet f�r Carl som jag kunde visa att jag gjort sist jag var h�r. Efter lite snack hit och dit gick det tillslut bra att skriva Carl �ver alla st�llen det stod Kalle.

Immigrationstj�nstemannen var en annan och mycket trevligare �n den som varit h�r vid v�rt f�rra bes�k. Han var mycket intresserad av vad svenskar tittade p� f�r sport hemma. Sv�rt att svara p� sade jag med tanke p� resultaten fr�n OS. Jag sade dock att vi var grymma p� Br�nnboll.

Brevid oss l�g en tjock Australienare och hans engelska fru. Efter ett tag ramlade den tjocka Australienaren och hade grava problem att komma upp i sin gummib�t. Urban och jag kom till hans unds�ttning men hade lika grava problem att dra upp honom. Han tackade s� mycket f�r hj�lpen. Han och hans engelska fru som tr�ffats och bott 15 �r i Sydafrika var mycket trevliga och hade tagit "f�rtidspension" strax innan Australienaren fyllt 50 �r.

P� kv�llen fick vi �ntligen ig�ng grillen igen och fick oss en super god middag tack vare Johans goda marinad. Sedan var det br�ttom till Happy hour. Vi hann precis och Gisela best�llde in ett g�ng �l. Jag kom i samspr�k med en tjej i baren. Vi hade en rolig diskussion om allt mellan himmel och jord och hon p�stod sig vara manager f�r hela baren. Med tanke p� datumet var jag skeptisk menade att jag stod i begrepp att k�pa hela Rodney Bay men blev ist�llet missuppfattad av hennes kompisar. Jag blev beskylld f�r att vara rasist och manschuvinist eftersom jag inte kunde acceptera att en svart tjej var chef. Som tur var blev jag beskyddad av Sherley som bj�d mig p� en kopp kaffe dagen efter.

Efter detta bar det iv�g till "Lime bar". Efter Lime bar var det bara Urban och jag som hade lust och ork kvar att g� till n�sta st�lle. H�r kostade det en �verkomlig summa att g� in men d� var det � andra sidan fri bar. Jag tror mig att jag tidigare f�rs�kt att beskriva de bofastas dans. �ter igen bj�ds vi p� en uppvisning. L�t mig stanna vid att s�ga att dom dansar v�ldigt annorlunda och med en helt annan, skall vi s�ga livsgl�dje, �n vad man �r van vid hemma. Utmanande och energiladdade dansare p� Mtv har fortfarande mycket att l�ra.

2/4 980402 �r inte lika med 2.4.98.

Utklareringen bj�d p� ett nytt problem. Jag skrev 980402 men borde skrivit 2.4.98. Tj�nstemannen kunde inte f�rst� hur man kunde tolka, eller ens komma p� tanken att skriva 980402 och rusade omkring p� det lilla kontoret och visade sina kollegor hur dumt man skrev i Sverige. Hans n�got flexiblare kollegor sade att min uppst�llning var OK varp� "min" tj�nsteman lugnade ner sig f�r att minuten senare brusa upp och komma med den geniala iden om att man skrev 98.04.02 s� var det helt OK. Visst nu st�r det 980402, 2.4.98 samt 98.04.02 p� v�r utklareringslapp. �ntligen fick vi tillst�nd att forts�tta till St. Vincent.

Vi seglade hela natten men var tvungna att k�ra motor fram�t morgonkvisten. Turen bj�d p� delfinbes�k och senare p� valbes�k. Valbes�ket skedde p� natten och vattensprutet fr�n valen med mareld var tydligen en fantastisk syn.

3/4 Johnman

P� morgonen kom en "Icke associerad boatboy" p� 34 �r och ville fixa allt m�jligt �t oss. Man har tydligen b�rjat att certifiera "boat boys" p� St Vincent. Som bevis f�r man en plastbricka att ha runt halsen. Problemet �r bara att de fattigaste boatboysen inte hade r�d att certifiera sig. Vi hade h�rt att det fanns en vulkan som varit aktiv s� sent som 1979 som skulle vara en av de b�sta hajkerna i hela V�stindien och fr�gade John hur man tog sig dit. Tanken fr�n b�rjan var att ta buss och g� utan Guide men John �vertalade oss - som tur var - att ta en taxi och hyra honom (den b�sta p� hela St Vincent) som guide.

Gisela, Fred, Urban, Niklas, och jag gav oss iv�g p� taxibilsflaket med h�g fart eftersom John tyckte att vi var ute i senaste laget och sade att v�gen till Vulkanen var en ganska l�ng. Vid sista baren stannade vi till f�r att dricka en kall dricka. N�r vi kom dit m�ttes vi av en nyvaken bakfull �gare som var p� bra hum�r. Tidigare i sitt liv hade han varit p� en oljetanker. Vi undrade om han angjort G�teborg n�gon g�ng vilket han sade. Vi trodde honom inte riktigt eftersom han var en "original skitsnackman". Niklas fr�gade d�rf�r om han varit i Sveriges st�rsta hamn "Emmaboda" vilket han svarade jakande p� och ber�mde hamnen f�r att den var s� stor och fin. Lite elakt kanske men ganska roligt.

Klockan 12 b�rjade vi v�r "ganska l�nga promenad" mot berget.
John som hellre kallades Johnman gav till en b�rjan intrycket att vara en ganska sl� "rastaman". Han s�g helt klart ganska bakfull ut och gick dessutom omkring i ett par l�gskor som han trampat ned h�len p�. V�rt f�rsta intryck visade sig emellertid vara helt fel. Han knatade p� som tusan. N�r vi kom in i vindl� mellan tr�den blev det dessutom ganska, f�r att inte s�ga dj-ligt hett. Det k�ndes som man svettades mer �n man hann dricka och Johnman v�grade att stanna. Sackade vi fortsatte Johnman helt enkelt att knata vidare f�r att v�nda sig om lite d� och d� flinande med en uppmaning om att snabba p� lite.

Efter ett tag gav Giselas kropp upp. Hon dog inte men n�stan. Fred och Gisela stannade d�rf�r kvar och gick tillbaka till stranden. Johnman f�ljd av Urban, Johan och mig sj�lv fortsatte g�. John hade tidigare pekat p� en topp men den s�g s� avl�gsen ut s� att vi trodde inte riktigt p� honom. Det k�ndes helt enkelt otroligt att man skulle kunna g� s� l�ngt �ven om man hade en hel dag p� sig. �terigen hade iallafall jag fel. Det gick att g� s� l�ngt men det var en av de mest jobbiga strapatser jag n�gonsin varit med om. Niklas gav tillf�lligt upp medan jag gav upp i sinnet n�gra g�nger.

P� v�gen upp s�g vi en massa sm� hyddor som l�g mitt ute i djungeln. Detta var rastam�n som odlade marijuana. Odla var inte f�rbjudet d�remot var det f�rbjudet att sk�rda,anv�nda, s�lja osv. Det var ingen slump att odlingarna var bel�gna d�r eftersom polisen inte orkade g� upp dit och v�gar finns det inte. John ber�ttade att rastam�nnen �kte i snabba b�tar till bl.a St. Lucia och s�lde sin sk�rd.

Hur som helst kom vi tillslut, efter tv� timmars varm promenad, upp till toppen och det var en helt enorm k�nsla. Vi �t en vattenmelon som var en av de godaste jag �tit samt lite pat� med kn�ckebr�d. Vi hade ca tv� liter vatten kvar av totala fem fr�n b�rjan men drack upp den n�st sista. Detta kan j�mf�ras med att Johnman drack tv� munnar vatten p� hela v�gen. John ber�ttade om sin familj samt lite om rastakulturen. Det fanns tv� st�rre grenar. Oavsett gren hade alla ett rastanamn och ett karakt�rsdrag. Karakt�rsdraget berodde p� n�r man var f�dd och Urbans var s�lunda "the judge", Niklas och Gisela"sl�ktens �verhuvud", Freds "Kraftens man" och mitt var "organisat�ren".

Vulkanen hade varit aktiv senast 1979 och kratern var v�ldigt stor. Till en b�rjan var den "bara" v�ldigt stor men efter att man s�g tv� personer g�endes p� botten, stora som myror, v�xte kratern till att bli dj-ligt stor. Kanterna stupade rakt ner och vi hade blivit varnade f�r att inte g� f�r n�ra eftersom kraftiga byar kunde g�ra att man tappade balansen. Utsikten g�r inte att beskriva men vi hade g�tt uppf�r 4800 fot vilket �r ca 1500 m.

Hemv�gen gick betydligt l�ttare och en halvtimme fortare. Fred och Gisela hade slut p� strandlekar och vi p� ork och efter att ha v�ntat en stund h�mtades vi av Doyle som k�rde oss riktigt fort eftersom schemat var lite pressat f�r att hinna tillbaka och klarera in.

N�r vi kom fram hade emellertid Johan redan klarerat in i ett av de minsta och gulligaste inklareringskontoren jag hitintills sett. Vi avgick direkt f�r att flytta oss tre vikar l�ngre ned d�r det fanns en grotta man kunde dyka igenom.

4/4 Batcave

P� morgonen gav vi oss av till "Batcave". Detta var ytterligare en h�ftig dykupplevelse. Man snorklade in i grottan via massa koraller som man undvek noga. N�r man v�l kom in i grottan luktade det fladdermusskit och fladderm�ssen f�rde v�sen. V�ggar och stenar var helt t�ckta av fladderm�ss som h�ngde i klasar. Fr�n grottan gick en smalg�ng in i m�rkret. Efter n�gra meter m�ttes man dock av ljuset och det visade sig att g�ngen vi sam i var mycket djup. G�ngen var ca 10 meter och sp�nnande att simma igenom.

Efter detta stack vi �ver till Bequei och Friendship bay. D�r fanns ett hotel som �gdes av svenskar. Hotellet var helt uppbokat av engelska cricketfans som senare visade sig helt ganska molokna eftersom England f�rlorat cricketmatchen. Vid baren jobbade �ven tv� svenskar som h�rstammade fr�n G�teborg. Baren var f�r �vrigt ganska originell eftersom alla barstolar var i form av gungor.

P� eftermiddagen stack vi in till staden, Port Elisabeth. Efter ett tag kom en buss men den var p� v�g �t fel h�ll. Chauff�ren stannade dock och undrade om vi skulle till staden. Eftersom vi var fler som ville �t staden till v�nde bussen helt sonika och k�rde oss till staden.

I Port Elisabeth fann vi en billig bar med en kokosn�tspalm utanf�r. Gisela plockade stolt ner den och bj�d Fred p� en kokosn�tsdrink.

P� kv�llen �mnade vi g� till ett st�lle som spelade rock som omv�xling till raggien och tecnon. S�rskilt Urban s�g fram emot detta eftersom det hade sagts att det skulle spelas Creadens Clearwater revivel. Vi kom dock f�rsent men tr�ffade ist�llet en kaxig rastaman som spelade biljard och lovade att spela skjortan av oss om vi st�llde upp p� en match.

5/4 AB Mustique

P� f�rmiddagen bar det iv�g till Mustique. Detta �r en privat�gd � och styrs av en styrelse. �n k�ptes fr�n b�rjan av en skotte som ville f�rvandla �n till ett paradis f�r sina aristokratpolare. Nu bor bland annat Mick Jagger och David Bowie d�r. St�llet �r k�nt f�r sina k�ndisar och miljon�rer samt att vara dyrt. Dyrt var det och ont om k�ndisar. K�ndisarna v�ntades dock in under p�sken.

Niklas, som sett fram emot "Basils Bar" bj�d alla p� en runda vilket naturligtvis uppskattades. Han var dock p� gr�nsen till besviken eftersom ryktena sagt att det skulle vara fruktansv�rt dyrt. Nu var det bara ganska dyrt.

P� eftermiddagen tog Urban, Fredrik och jag en promenad runt �n och st�tte p� ett av de lyxigaste hotell som jag n�gonsin sett. Killen i baren visade stolt upp en f�rteckning, i form av en bok, och visade att de minsann fanns med i. Ett svenskt hotell fanns �ven med - Gripsholms Hotell. En natt kostade som billigast dryga 4000 kr per natt under l�gs�song. Det dyraste kostade ca 12000 kr natten men d� ingick en hel del service. Men d� skall man veta att man bara f�r boka tv� veckor som minst.

6/4 Paradiset p� Jorden!

P� f�rmiddagen kom en svensk, Lars H�ssler, och bes�kte oss. Han hade seglat jorden runt men tillbringat de sista �ren och levt p� att chartra ut sin b�t. M�nga bra tips fick vi och efter detta satte vi kurs p� Tobago Cays som visade sig vara paradiset p� jorden. Vi ankrade upp p� insidan av ett rev med f�ren mot Atlanten. Detta k�ndes i ryggm�rgen helt fel eftersom man helst vill ligga skyddad bakom ett berg. Revet erbj�d dock ett utm�rkt skydd fr�n v�gorna som br�ts och man kunde d�rf�r ligga i vinden som svalkade gott.

N�r jag d�k ner f�r att kolla hur ankaret l�g fick jag mig en mindre chock och fl�g upp och h�ngde mig i peket. En j�tterocka kom simmades rakt emot mig. Den var till st�rsta sannolikhet helt ofarlig men r�dd som tusan blev jag iallafall.

P� kv�llen k�pte vi Languster. Languster �r humrar som inte har n�gra klor. D�remot har dom en redig k�ft med tv� t�nder som liknade v�ra framt�nder. Vi stoppade in en kl�dnypa i den st�rsta Langusten som knipsade s�nder den. D�refter behandlade vi dem med lite st�rre respekt.

Vi fick l�na tv� stora kastruller av b�ten brevid. F�rsk kokt languster som sm�r-vitl�ksmarineras i ugnen rekommenderas varmt.

Eftermiddagen rodde Gisela, Niklas och jag �ver till grannarna f�r l�mna tillbaka kastrullerna samt bjuda �ver dem p� Wiskey som tack f�r l�net. Dom �vertalade oss att stanna hos dem. Det var tv� tvilling br�der, Sally som var sambo med en av br�derna samt skepparen Sam. Det visade sig att en av br�derna var en livs levande Cricketlegend. Den andra brodern var Journalist och hade bland annat varit i Sverige och skrivit m�nga artiklar. Sally fann att svenska var ganska tillbakadragna och tysta. Vi fr�gade om vilken erfarenhet hon hade. Jo hon hade tv� svenska grannar i London. Den ene hette Eric Penser och h�ll p� med uthyrning av fastigheter eller n�got s�dant d�r. Den andra var n�gon ur familjen Rausing som sysslade med n�gon form av paketering (tetra-pack). Vi f�reslog att Sally skulle g� in till Eric och bjuda honom p� en rakabajsare s� kanske han skulle bli lite enklare att prata med. Sally lovade att g�ra ett f�rs�k. Vad Sally sj�lv h�ll p� med fick vi aldrig ur henne. Sam var mest tyst.

7/4 Tr�ling all over the bay

Hela denna dag �gnade Urban och jag �t att l�ra oss segla p� v�r surfbr�da. Vi skyller fortfarande p� f�r lite vind n�r de andra beskyller oss f�r att tr�la.

8/4 Tomorrows News

Innan vi stack fr�n Tobago Cays gick vi ut p� en snorkelexpedition. Vattnet var ovanligt klart och snorklingen p� revet erbj�d s� m�nga olika slags fiskar att man snabbt tappade uppfattningen om hur m�nga sorter det kunde vara. Korallrevet i sig visade upp alla slags f�rger och var fantasifull uppbyggt med en fantasi som bara naturen kan skapa.

Vid lunchtid avgick vi mot Union Island f�r att klarera ut fr�n St. Vincent och Grenadinerna. Det var en kort str�cka och vi hann dit innan kontoret st�ngde.

Staden var liten och bestod av en v�g som gick rakt igenom hela staden. Det fanns ett 10-tal supermarkets som inte hade n�got bredare sortiment. Vem som handlade d�r var oklart men supermarkets fanns det iallafall i �verfl�d. En tyska hade slagit sig ner d�r och var en aktiv konstn�rska. Hon hade m�lat hela staden och de flesta av restaurangerna. Hon s�lde allt m�jligt och bodde i sin lilla boutique.

Tv� st�rre krogar fanns det d�r; "Bolls Head" och "Lambi". Boll head hade f�tt sitt namn efter �garen som kallades detta eftersom han i tidig �lder tappat allt sitt h�r. Han och hans kumpaner hade dagen innan varit ute f�r att ragga in honom till sig. Lambis var dock rekommenderat av de flesta. Vi drack varsin �l hos Boll head f�r att g�ra honom glad. Under tiden gick en tidningsf�rs�ljare f�rbi och jag k�pte ett exemplar. Till min stora f�rv�ning uppt�ckte jag att tidningen var daterad tre dagar fram�ver. N�r jag fr�gade varf�r det var p� detta s�ttet fick jag som svar att eftersom det tog sin lilla tid att sprida tidningen alla �arna var det lika bra att datera dem lite i f�rv�g s� att s�ga s� att alla kunde f� l�sa en "f�rsk" tidning. Vidare fann jag senare att minst tv� artiklar var identiska.

P� kv�llen f�ll Niklas, Johan, Linda och jag f�r Lambis buff�. Den bestod bland annat av "Lambis", fruktbr�d, gr�nsallad, hummersallad, fisk och k�tt. Lambis �r innev�narna i stora sn�ckor som man ser n�r man snorklar. Man fick �ta s� mycket man ville och f�rr�tt och efterr�tt ingick. Under middagen spelade ett steelband. Efter ett tag kom en fakir in. Fakiren �msom vek ihop sig p� olika s�tt, balanserade p� allt m�jligt och �msom hoppade omkring p� en spikmatta. Jag vet inte vad det �r i mig men n�gon form av destruktiv lust brukar komma fram n�r jag ser p� s�dana uppvisningar. I vanliga fall ser jag mig sj�lv som ganska positiv men nu ville jag verkligen att han skulle misslyckas. Varf�r vet jag inte f�rmodligen beror det p� att det ser s� l�tt ut men n�r man provar n�got liknande uppt�cker man hur sv�rt det �r. Kanske k�nns det mer �kta om dom misslyckas p� f�rsta f�rs�ket. Hur som helst var det underh�llande och tidvis sp�nnande.

Efter fakiren kom en clown. Det roar mig mindre. S�rskilt om man blir "Clownoffret" vilket jag delvis drabbades av.

N�r det hela var �ver var vi iallafall "ganska s�" m�tta och n�jda.

Efter det vi kommit tillbaka stack vi vid 23-tiden f�r att segla p� natten till Grenada.

9/4 P�skmiddag

Vid �ttatiden p� morgonen anl�pte vi St.George. Inklareringen kr�nglades endast till av att Linda skulle l�mna landet med flyg och fick visa upp biljett samt fylla i en s�rskild blankett. Johans spaggettibr�nda fot hade f�rs�mrats och han och Linda fick upps�ka doktor. �terstod gjorde nu tv� uppgifter - dels att fylla vatten och dels att handla. Vattenstr�len liknade mer ett g�ng droppar som kom efter varandra i en str�le. Den stora "finaste mataff�ren" p� Grenada var lika dyr som en livsmedelsbutik i Sverige. N�v�l, nu hade vi vatten och mat och gav oss av till "Prickley Bay" som l�g tv� vikar bort.

En rolig detalj om ang�ringen till Prickley Bay �r att en privatperson har byggt ett hus med en fyr vettandes mot havet. En r�d lampa l�s i m�n av str�m...

N�r vi kom fram stod Johan och Linda p� bryggan. En penecillinkur samt badf�rbud blev resultatet. Efter att ha lagt till uppt�ckte vi en viftande amerikan. Han viftade dock inte p� oss utan p� en b�t som var p� v�g in. Det fanns ingen plats f�r den ganska stora b�ten men amerikanen viftade och skrek p�. Det visade sig att han �gde b�ten. Bes�ttningen, som bestod av en engelska och hennes sydafrikanska pojkv�n, s�g ganska s� stressade ut och blev sig sj�lva f�rst n�r �garen g�tt d�rifr�n.

Lite l�ngre bort l�g en en stor bl� b�t som �gdes av en svensk men var Jersey-flaggad. Bes�ttningen bestod av tv� br�der, John och Erik, fr�n G�teborg och en tjej fr�n Bor�s. Det var "riktiga" g�teborgare och s�rskilt skepparen John pratade riktig g�teborgska. H�rligt att h�ra.

P� kv�llen var det dags f�r P�skmiddag. Eftersom Linda skulle �ka hem dagen d�rp� firade vi Jesus korsf�stning lite f�r tidigt. Vi hade �tta sillburkar varav fyra tyv�rr hade ruttnat. D�remot hade Maria, Urbans mor, utrustat oss med allehanda p�skrekvisita; p�skh�nan d�pte vi till Agda, en p�skl�pare, pappersbordsl�pare och ett g�ng klisterm�rken att s�tta p� �ggen i brist p� vattenf�rg, p�skfj�drar, sm� �gg att h�nga h�r och var, en h�xa samt ett p�sk�gg med godis som Fred och Gisela hade med sig. N�r potatisen, sillen och �ggen var klar kom Fredrik med en kille i 50-�rs�ldern som han f�tt komma hem till och ta emot telefonsamtal hos. Han var hade haft samma projekt som vi nu genomf�r i tankarna n�r han var liten och ville g�rna komma ner och titta i b�ten. Han haltade efter en motorcykelolycka och befann sig just nu bofast. Han hade haft ett antal olika jobb bl.a som flygpilot och sj�kapten. Efter "alla hans �ktenskap" hade han nu tr�ttnat p� det vanliga livet och eftersom han alltid velat bli doktor l�ste han till det nu i Grenada.

Middagen var lika god som vi hoppats p� och Henry var m�kta imponerad. Han var inte van vid att man sj�ng innan man drack s� n�r vi kom till hans tur hittade han p� en lite potpurri ist�llet. Henry gick hem och John och Erik kom ist�llet. John och Erik med flickv�n hade seglat omkring med j�tteb�ten och "hade haft g�ster" en m�nad p� nio m�nader hade bra l�n och seglade mest omkring och grejade lite med b�ten. Nu v�ntade dom emellertid p� �garens son med sambo varf�r dom sn�ppt upp sig lite.

Senare p� kv�llen tr�ffade vi en annan svensk kille fr�n Stockholm vid den lokala baren. Han hade l�mnat Sverige med 4000 kr p� fickan och seglat �ver fr�n Kanarie�arna. Nu jobbade han hos en arkitekt som inte kunde rita utan bara hade id�er. Hans uppgift var d�rf�r att rita. �ven han trivdes mycket bra.

Gisela visade sig vara en h�jdare p� Biljard medan Fred var helt �verl�gsen p� fotbollsspelet som stod i anslutning till baren.

10/4 Linda �ker hem

Till framf�r allt Johans sorg �kte Linda hem. Fred, Gisela, Johan och Linda �kte till flygplatsen. Linda f�r att levereras till planet av Johan och Gisela och Fred f�r att finna en v�g tillbaka till Martinique d�r deras flygbiljetter utst�llda. Det visade sig sv�rare �n v�ntat. Gisela och Fred f�r nu �ka tv� dagar innan deras flyg g�r fr�n Martinique fr�n St. Vincent via Barbados.

Under tiden blev det meckar festival i b�ten. Urban uppt�ckte att kylens fl�kt gick �t fel h�ll vilket kanske f�rklarar v�rmen som den alstrar.

Fred och Gisela kom tillbaka utan Johan som stannat och tittat p� Jumbojettar som han var mycket fascinerad av.

P� kv�llen tr�ffade vi ett norskt g�ng som var bes�ttning p� en segelb�t. Vi hade ganska roligt med dem och f�rs�kte bl.a l�ra skepparen att s�ga "r".

11/4 Tyrell Bay

P� morgonen blev vi iv�gk�rda eftersom vi l�g p� tankplatsen. Efter att ha klarerat ut satte vi kurs p� "Carriacou" och Tyrell Bay. Seglingen gick bra och vi anl�pte strax efter m�rkrets inbrott.

12/4 Sandy Island

P� morgonen tog vi en titt p� ett vrak som l�g p� tre meters djup. Vraket var 70 �r gammalt och det var egentligen inte mycket att se.

Efter detta satte vi kurs p� Palm Island som l�g mittemot Union Island. P� v�gen stannade vi till p� Sandy Island som visade sig vara en charmig liten �. Sandy Island var ett ganska bra namn p� �n eftersom �n i stort bestod av en h�g sand med palmer p�. I l� om �n, d�r man helst vill ligga var ett stort rev d�rf�r var man tvungen att ankra p� lovartsidan. F�r att f� ett bra perspektiv av hur stor �n �r fann det att l�sa i v�r allvetande Pilot att det inte var rekommendabelt att ankra d�r om det redan l�g mer �n sex b�tar d�r.

Sandy Island hade en sandstrand av modell finare som gick runt hela �n. Fred simmade tillbaka till b�ten f�r att laga till drinkar och kom simmade med str�hatt, drink och sugr�r. Under tiden hade vi gr�vt ner Urban s� att det s�g ut som han var nergr�vd till midjan. N�r vi satt d�r kom "Buddey" g�endes p� stranden. Buddey jobbade med att ta turister fr�n Union Island och fixa grill middag och k�ra hem dem. Han visade oss hur man gjorde sandslott och fr�gade vad vi hette. Av n�gon anledning fastnade han f�r mitt namn och sade att han skulle d�pa sin nya buss efter mitt namn. Jag k�nde mig mycket hedrad.

F�r att g�ra av med lite �verskottsenergi spelade vi "fenderrugby". Matchen fyllde sitt syfte och n�r vi h�mtat andan gav vi oss iv�g till Palm Island. N�r vi kom fram rodde vi iland f�r att ringa lite. Platsen vi valt f�r ankring var lite f�r guppig f�r min smak s� vi puttrade �ver till Union Island.

Niklas och Fred drog ig�ng Pizzabageri och serverade oss mycket god Pizza. Efter ett tag uppt�ckte vi att vi l�g p� grund och drog oss lite f�r�ver och lodade 2,5 meter vilket �r tillr�ckligt.

13/4 L�rdag

Fram�t morgonen l�g vi p� igen. Vinden hade vridit lite varf�r vi var os�kra p� om vi draggat eller ej. Eftersom grundst�tningarna var mycket svaga tog Fredrik p� sig att sitta vakt f�r att kolla att grundst�tningarna inte blev v�rre eller om vi draggade. Fredrik som b�rjat p� en Hemingwaybok ber�ttade att han hade haft en ganska mysig stund i gryningen.

N�r det blev "riktig" morgon - fram�t nio, tiotiden, gick Gisela och jag iv�g f�r att klarera in. Eftersom det var helg dag fick vi betala en �vertids ers�ttning till tulltj�nstemannen. Eftersom det tog ca 1 1/5 minut och kostade ca 160kr (ut�ver de 240kr som det �nd� kostar att klarera in) kan det nog bli en bra timpeng.

Efter frukosten fick vi bes�k av John som vi tr�ffat i Prickley Bay. Dom l�g redan i Tobago Keys dit vi var p� v�g.

Tobago Keys var lika trevligt som sist. Vi gav oss iv�g p� snorkling som �r fantastisk p� revet utanf�r och efter det gav Johan, Urban och jag surfbr�dan en chans med blandad framg�ng. Vinden igen...

Efter ett tag blev vi bes�kta av L�rdag. L�rdag bodde p� en � alldeles i Tobago Keys. Urban och Niklas hade tr�ffat honom g�ngen innan vi var i Tobago Keys men bara pratat som flyktigast med honom. Vi viste att det fanns en kille som kallades L�rdag (p� svenska) eftersom han blivit d�pt till detta �ret innan av en arbetskamrat till Niklas och att han skulle vara en hyvens prick. Det var han �ven. Han bj�d �ver oss till att grilla p� hans strand men eftersom vi redan gjort upp med John, Erik, Peppe och Katarina att vi skulle grilla p� en annan strand varf�r vi bj�d �ver honom till oss.

L�rdag tog med sig haj som han bj�d alla p�. Vi bj�d p� det vi hade - hamburgare p� konservburk, vilket inte var riktigt lika gott. Under tiden grillen ordnade till sig kastade vi varpa. Vi f�rklarade reglerna f�r L�rdag som gav oss storstryk.

N�r grillningen var klar h�mtade Erik en gitarr och vi spelade, som Peppe sarkastiskt uttryckte det, igenom hela den vanliga repertoaren. Undantag var dock Eriks egna l�tar som var f�rv�nansv�rt bra samt gamla goa dansbanan och �lefiskarns vals som vi sjung mest f�r att retas med Peppe och Katarina som var de enda som inte kom fr�n framsidan med undantag fr�n L�rdag f�rst�s.

N�r allas gitarr reportoar verkligen var utt�mda packade vi ihop och L�rdag f�ljde oss till b�ten. I b�ten visade han vad han f�rs�rjde sig mest p� - korall smycken. Korallsmyckena, allt fr�n halsband och �rh�ngen till armband, var fantasifulla och L�rdag hade som ambition att inget smycke skulle vara det andra likt. F�r att lyckas med detta r�kte han p� "m�ttligt" f�r att f� inspiration. Processen fr�n mjuk korall till fantastiska smycken var l�ng - Torka, v�rma i vatten, snidandet, sandpappringen, polerandet osv gjordes bland annat med en schweitzerkniv och konservburk.

Gisela, Niklas, Urban och Fredrik k�pte n�gra smycken och L�rdag gav bort n�gra sm�smycken till oss andra.

14/4

P� morgonen kom L�rdag �ver p� frukost. Gr�t gillade han nog inte riktigt men han sade att han hade som m�l att l�ra sig �ta allt eftersom han inte visste var han skulle sluta sina dagar.

Efter frukosten satte vi kurs p� St. Vincent f�r att imorgon l�mna av Fred och Gisela som l�mnar oss f�r den h�r g�ngen. Tr�kigt men tydligen n�dv�ndigt enligt de b�da.

--------------------

Nu �r dagarna i Karibien vad man r�knar till V�st Indiens �ar r�knade. Om tv� dagar skall vi l�mna av Niklas p� Grenada f�r att om en vecka landa p� Islas Margaurita i Venezuela f�r att tr�ffa Johans f�r�ldrar som skall h�lsa p� under tv� veckor.

V�r m�ls�ttning fr�n b�rjan var att segla till Nya Zeeland. Detta m�l fick vi ganska snart stryka eftersom det tog l�ngre tid att bygga b�ten �n vad vi f�rst hoppats p�. M�l nummer tv� blev att vi skulle hinna till Galapagos �arna. Detta m�l stod fast ganska l�nge men som jag tidigare n�mnt gick inte den fortsatta planeringen ihop, med de som skall ta �ver b�ten efter oss. Att vi till sist �ndrade oss och besl�t att b�ten skall stanna i V�stindien under ett knappt �r innan den seglas hem berodde mestadels p� orkans�songer men �ven tidsaspekten spelade fortfarande roll. Vi ville inte stressa igenom varken V�stindien eller Venezuela och hittills har det varit sk�nt att inte bara segla s� fort v�dret till�ter, en erfarenhet som vi f�tt nog av p� v�gen till V�stindien.

V�stindien har visat upp m�nga sidor. De flesta enbart positiva. V�dret, vattnet, milj�n och m�nniskorna tillh�r dessa sidor. Temperaturen har tagit ett tag att v�nja sig vid och en djupfryst viking kommer kanske aldrig att v�nja sig riktigt. Prisl�get har varit skiftande. Vi har f�rs�kt att undvika dyra "turist" butiker men allt som oftast �r det mesta dyrt dvs i svensk klass eller dyrare och vi har sv�rt att f�rst� hur m�nniskorna �verlever h�r. Fattigdomen �r det som �r tr�kigast. Den tar sig olika uttryck. "Boat boys" som s�ljer allt m�jligt (alltid ganska roliga att "tj�ta med" samt alltid trevliga), husen som folk bor i, skr�p som ligger �verallt eftersom renh�llning inte �r prioriterat, tiggare osv.

P� det hela �r det �ndock helt klart underbart att vara h�r. St�lder och kriminalitet har vi hitintills inte varit utsatta f�r, som tur �r. D�remot m�ts vi allt som oftast av m�nniskor som har mer f�rtroende f�r oss �n svenskar i allm�nhet har f�r varandra.

Nu l�mnar vi V�stindien bakom oss f�r att m�ta Venezuela. Detta skall bli sp�nnande eftersom Venezuela inte p� n�got sett �r stormat av turister. M�nga rykten om Venezuela �r i omlopp och nu skall det bli intressant att sj�lv se efter hur det �r att "turista" i Venezuela.

H�lsningar fr�n,

Kalle och bes�ttningen p� Attuttal�r

Om Attuttalör