Del 7 - I Västindien.

Att ta över resebrevskrivandet efter en författare som Kalle blir ingen lätt uppgift, jag (Johan) skall med stöd av Fredrik försöka göra mitt bästa. Framöver är följande inplanerat: Båten tas upp på land för att bottenrenoveras, Urban & Kalle ska lämna oss samt att bröder, flickvän och andra kompisar kommer ner för att segla med. Vi kommer att segla omkring i Venezuela och förhoppningsvis hinner vi med en sväng till Trinidad & Tobago.

26/5 Urban mönstrar av
Tidigt på morgonen ger sig Urban iväg för att ta färgan till Isla de Margarita varifrån han sedan flyger hem till Sverige. Det känns lite konstigt när någon som varit ombord i 4 månader plötsligt är borta.

27/5 Lyftet
I dag lyftes båten upp på land och vi kunde på nära håll beskåda det korallrev som börjat växa i vattenlinjen, vi konstaterade också att de bubblor vi haft problem med i skrovfärgen hade fortsatt ganska högt upp på den vita skrovsidan. Att göra om hela det vita får bli ett vinterprojekt i Sverige och nu koncentrerar vi oss på att höja vattenlinjen och få botten ordentligt målad.

28/5 Smitaren
Lagom till det sketna slipjobbet blev jag magsjuk och sängliggande hela dagen, om det beror på det skumma diskmedelsmakande köttet vi åt igår eller något annat vet vi ej. Kalle & Fredrik hade dock klarat sig bra och fick slita desto hårdare med botten.

29-30/5 Fortsatt slip

31/5 ”Vadå aircondition”
Idag skulle Fredriks bror Stefan och hans kompis Emil komma till Caracas flygplats för att mönstra på båten. Kl 6.30 gav sig Fredrik iväg med buss till Caracas busscentral dit han kom fram efter ca 6 timmar. Efter ytterligare två bussbyten och lite gångmarsher kom han till slut fram till flygplatsen. Han fick även möjlighet att se delar av stan och tänkte då att ryktet om Caracas som stort och farligt nog kunde vara sant. När Fredrik senare mötte nykomlingarna inne på flygplatsen konstaterade dom att detta var ett väldigt varmt land, Fredrik skrattade lite lätt ”här är det aircondition vänta tills ni kommer ut”. Den över 30 grader varma och kvava luften blev en mindre chock. Stefan och Emil längtade ganska omgående bort från storstan sedan de blivit närgånget uppvaktade av en gubbe med hål i foten och till sin förfäran sett busschauffören släppa ratten för att fånga in en ballong på rymmen.

1/6 Bankomatmysteriet
Stefan & Emil åkte med Kalle in till centrala Puerto la Cruz för att handla och få klarhet i varför bankomaten hade betett sig så underligt åt dagen innan. När Kalle skulle ta ut 50 fick han ut 20 och när han prövade 20 kom det 10. Efter att ha frågat runt på halva bankkontoret kunde de bara konstatera att maskinen gjorde lite som den ville när pengarna började tryta men att endast den summa som kom ut registrerades. På varvet blev vi klara för sjösättning som sattes till i morgon.

2/6 Båten i sjön och Kalle i luften
På dagen kom båten i sjön och vattenlinjen låg precis som vi tänkt oss. Känns skönt att ha båten i sitt rätta element igen. Vad som inte var lika roligt var att Kalle lämnade oss på kvällen för att flyga hem till Sverige.

3/6 Fjärilsinvasion
På förmiddagen låg vi kvar i marinan och konstaterade plötsligt att hela luften var full av gula fjärilar, i flera timmar strömmade tusentals av dom i en och samma riktning. Finns det så mycket fjärilar eller flög dom kanske i en stor cirkel för att lura oss? Ja vem vet? Vi begav oss senare ut mot Mochima National Park där vi tänkt spendera den närmsta veckan innan vi ska in och hämta fler gäster. Parken består av ett 20 tal öar och kuststräckan mellan Puerto la Cruz och Mochima. Öarna och de yttre delarna av kustlandet har mycket ensidig vegetation, i stort sett bestående av kaktusbeklädda berg med en remsa mangroveträd längs vattnet medan de djupa vikarna i kustlandet är mycket gröna. Det ska även finnas ett rikt djurliv både över och under vattnet. För natten valde vi en vik som hette Ciéneguita på ön Chiman Grande. Ingången till viken var smal och längst in öppnade sig en lagun kantad av mangroveträd. Vi var helt ensamma i viken så natten bjöd på många konstiga ljud från fåglar, hoppande fiskar och kanske ett vildsvin.

4/6 Fladdermusnojan
När jag vaknade hade Emil & Stefan som tänkt skaffa dreadlocks öppnat frisersalong i sittbrunnen. Båtgrannen i Puerto la Cruz hade förklarat sin frisyr med ”No brush, no schampoo, eight years ”. Det var många ideer och alla genvägar skulle testas. Planen var att komma tillbaka en vecka senare och pekande säga ”No brush, no schampoo, one week onboard Attuttalör ”. Bland de hjälpmedel som provades kan nämnas brylkräm, sockerlösning, snören och skokräm men tyvärr utan resultat. Jag och Fredrik gick upp i bergen för att se på utsikten och testa ekot i dalen. Över våra huvud cirkulerade ett tiotal rovfåglar (förmodligen någon form av hökar) och utsikten var fantastisk men sandaler i en kaktusbeklädd bergssluttning är inte att rekommendera. Efter det prövade vi en tunnel genom mangroverna, den var ca 50 m lång, en Zodiakdinge bred och bitvis så låg att vi fick ligga i dingen, ett häftigt äventyr. Vi seglade sedan vidare till La Borracha (Fylletanten) där vi hört att det skulle finnas en grotta där fiskarna simmade uppochner eftersom ljus bara tränger in genom en smal spricka och lyser upp botten så mycket att fiskarna tror det är himlen. Viken vi ankrade i har också en annan story. En blodsugande fladdermussort som attackerar människor finns bland annat här och tre fall har rapporterats från denna vik där människor blivit bitna i tårna. Det var efter mycket spaningsarbete vi gjorde våra behov över relingen den kvällen.

5/6 Grottjakten
Eftersom tidigare nämnt fiskfenomen endast inträffar mellan 12-13 gav vi oss i väg för att leta. Vi hittade en grotta som var ganska stor men endast över vattennivån och en annan som man fick simma ett par meter under vattnet för att komma in i men den hade inget hål i taket. Vi frågade en fiskare och hittade troligtvis rätt grotta men nu var klockan tre så fiskarna simmade helt normalt. Vi körde tillbaks till båten och drog igång stora pizzabaket i stället.

6/6 Värmerekord i vattnet
Vi gav oss iväg tidigt för att hinna till parkens ände Mochima innan det blev mörkt. Största segelstället sattes men vinden saknades, motorn fick hjälpa till. Vägen dit var vacker med klippformationer i alla möjliga färger och former. Byn låg längst in i en lång vik som kantades av gröna buskar och träd. Vid ankringsplatsen tog vi ett bad och konstaterade att det var ovanligt varmt, en senare koll på termometern visade 31 grader, nytt rekord. Efter det åkte vi in till byn för att äta och känna på nattlivet.

7/6 Mangofestival
Vi trivdes bra i Mochima och valde att stanna en dag till. I byn träffade vi två ”locals” vi mött kvällen innan, dom tog oss på en rundtur i sin jeep, visade oss hur dom bodde och bjöd på mangos från trädgården. Fredrik blev även uppvaktad av en något udda Peruan, han kallade sig Johanito och berättade stolt med både gester och ord att ”My brother is a ballet-dancer in Malmö”. Fredrik avvisade vänligt men bestämt och efter ett tag gav sig uppvaktaren iväg, sedan han utdelat en avskedspuss på halsen.

8/6 Pirater?
Efter en härlig segling med fullt ställ ankrade vi upp i en öde vik på ön Chimana Seguinda. Precis i skymningen kom två små fiskebåtar och cirklade runt och la sig skumt väntande 50 meter ifrån oss. Området är känt för att fattiga fiskare ibland drygar ut sin inkomst genom att plundra nöjesbåtar i ensliga vikar och de råd vi fått är att lita på intuitionen och vidtag lämliga åtgärder om något känns fel. Efter ett kort skeppsråd beväpnade vi oss med nödraketer och slangbella laddad med stora muttrar och gjorde klart för avfärd och eventuell drabbning. Hitintills snabbaste ankarupptagningen och full gas på motorn tog oss ifrån viken och vi lämnade ett sotmoln efter oss till ”piraterna”. Med adrenalinet forfarande på topp körde vi till Puerto La Cruz där vi ankrade upp och kände oss trygga igen.

9/6 Förberedelser
Denna dag skulle vi ta reda på bästa sättet att hämta de fem nya besättningsmedlemmar som skall komma till Caracas flygplats i morgon. Bussalternativet som i och för sig är billigast tar lång tid och var måttligt populärt när Stefan och Emil hämtades. Alternativen var taxi, flyg och hyrbil. Vi undersökte alternativen och tog sedan båten till CMO marinan där vi legat med båten på land tidigare. Efter en del funderingar bestämde vi oss för att hyra en Van och hämta gästerna med.

10/6 Kära återseenden
Tidigt på morgonen gav jag och Fredrik oss iväg till biluthyrningsfirman där vi visste att dom hade Vans men det fanns inga lediga, de var dock vänliga nog att ringa en annan firma som hade en ”stor bil” för sju personer ledig. Det andra stället låg vid flygplatsen en bit utanför stan så det blev taxi dit. Bilen visade sig vara en Chevrolet Blazer med bara fem säten men ganska rymlig, i brist på annat bestämde vi oss för denna. Då kom nästa problem, vi hade inte fyllt 25 år ännu. Vi gick runt till andra biluthyrare och hittade en som ville hyra ut till oss, när vi skrivit kontrakt på två små bilar till ett rätt saftigt pris brast allt på att vi inte hade tiotusen kronor var i deposition på våra visakort. Tiden hade gått fort så det blev flyg till Caracas för att hinna fram i tid, då fick vi även tid att se mer av staden som visade sig vara betydligt mer välutvecklad än vi tidigare trott. Caracas har ett väl fungerande tunnelbanesystem med moderna tåg och delar av stan var riktigt trevliga med shoppingcenter och uteserveringar á la Paris. Vissa kvarter skulle jag dock inte gått ensam i ens mitt på dagen, det finns mycket fattiga mäniskor och kriminaliteten är hög. Nu var det dags att möta våra vänner vilka var Fredriks flickvän Elisabeth, hennes kompis Veronika, min bror Peter, hans flickvän Linn samt en gemensam vän som heter Henrik. Efter diskussion med de nyanlända bestämde vi oss för att trots allt ta bussen, på väg dit ändrades planerna för tionde gången av att en taxichauför som hade en van erbjöd sig att köra för ett överkomligt pris. Chaufören sa att det kommer att gå ganska fort eftersom han skulle ta rekord på den ca 35 mil långa sträckan, under fyra timmar. Resan blev en blandning av spänning och skräck då långtradare och bilar kördes om på krokiga vägar med heldragna linjer. Det blev inget rekord med oss ombord men han fick väl en ny chans på tillbakavägen.

11/6 Veronika 26 år
På morgonen gick den nu nio personer starka besättningen ut på sin första resa, motor från marinan till ankringsplatsen utanför centrala Puerto La Cruz. Dagen bjöd på seightseeing och shopping i stan och kvällen skulle avslutas med femkamp i en spelhall. Lagom till andra grenen blev det strömavbrott så en pub med batterilampa fick bli tillhåll i en annars svart stad. Strömmen kom senare tillbaka på sina ställen och en halvtimme innan midnatt kom Henrik på att vi glömt Veronikas födelsedag. Det blev jakt efter en paraplydrink för att hinna fira innan det var för sent, vi hittade en tillslut och alla var nöjda.

12/6 Nytt dreadlocksförsök
På morgonen satt vi kurs mot Porlamar på Isla de Margarita. Det blev blandad segling och motorgång i motstöm och motvind men humöret var på topp. Nu skulle nya knep att få dreadlocks testas. Elisabeth hade med sig frisyrvax som kletades in i Stefans hår och en kam användes för att topera håret, det hade någon hört att man kunde göra. Det blev inte jättesnygt men det var på rätt väg. I skymningen bestämde vi oss för att inte gå hela vägen utan la till vid ön Cubagua söder om Margarita. 13/6 Ruiner från förr Cubagua visade sig vara det första stället i Amerika som befolkats av europeer. När Columbus 1492 kom till Venezuela såg han några infödingar med pärlhalsband och snart hade man listat ut att pärlbanken låg just här. Indianerna togs som slavar och tvingades dyka efter de pärlor som gav Spanien inkomster i storleksklass med vad guldet från Inkariket gav dom. Dagen ängnades åt att studera ruinerna från de första bosättningarna, nya vindsurfingförsök och snorkling på vraket av en gammal bilfärja som strandat här.

14/6 Motorgång till Porlamar

15/6 Bensinstoppet
Dagen ägnades åt shopping i Porlamar som till stor del är ett enda stort köpcentrum. Jag tror att alla fyndade något, själv hittade jag en Tommy Hillfiger t-shirt som jag letat efter länge. På kvällen åt vi en utsökt middag ombord och efter det bestämde vi oss för att gå på ett disco som gick att åka dinge till. Eftersom vi är så många får vi åka två gånger. Under första turen konstaterar vi att årorna är kvar i båten och började på skoj diskutera när vi tankade sist. I samma ögonblick dör motorn och vi får padla med händerna in till närmsta strand. Trots att det var mitt i natten mötte vi en kille som kom bärande på en kasse cocosnötter. Han erbjöd oss att fixa taxi till en bensinstation men vi sa att vi bara behövde en knapp liter bensin för att ta oss ut till båten där vi hade mer. Han tänkte en stund och så bad han oss att följa med. Jag och Fredrik gick med längs stranden tills vi kom till lite fiskebodar, där hittade killen en burk och sparkade upp en gubbe som låg och sov i en hög fisknät och sa: ”du får 500 Bolivar (ca 8:-) om du fyller den här med bensin”. Gubben han knappt vakna innan han hade vadat till naveln ut i havet och börjat slanga från båtarna där och till slut var burken full. Efter knappt en timme kunde vi hämta dom andra som undrade om vi glömt dom.

16-17/6 Mot Trinidad
Efter att ha ätit middag, sjöstuvat båten och fyllt tankarna med disel för 75 öre litern bar det iväg vid 17 tiden. Till en början hade vi hård ostlig vind och sträckte med revade segel ner mot Venezuelas kust. På kvällen avtog vinden och vi gick med motor längs kusten österut. Den svagare vinden höll i sig hela vägen men vågorna från atlanten ledde till att sjösjukepillret Marziné konsumerades och lovordades av den nya besättningen. Detta var den första längre seglingen med 9 personer ombord och visst blir det trångt att sova och äta i en liten rullande båt men stämningen var på topp. Efter 30 timmar ankrade vi upp i Chaguaramas bay på Trinaidad.

18/6 Reggaekonsert
På morgonen gick vi in till tullens brygga för att klarera. Det såg ut att bli en svår uppgift att döma av de hårda ansikten som mötte kapten Fredrik. Stämningen var som hämtad ur filmen Pulp Fiction med Samuel Jackson, lyckligtvis var de snällare än de såg ut och klareringen gick smärtfritt. Eftersom vi var så många ombord la vi oss i en marina för natten. Medan hälften av besättningen passade på att tvätta och duscha åkte jag, Stefan, Henrik & Peter in till huvudstaden Port of Spain. Jag var på jakt efter en Steelpan som är en utbankad oljefatsbotten med olika toner och låter ungefär som en sämre xylofon. Stefan var ute efter en Rasta mössa och i övrigt ville vi se på stan. Efter att ha undersökt utbudet på huvudgatorna valde vi en parallellgata tillbaks. Här höll lokalbefolkningen full kommers både på gatan och i butiker, att all försäljning inte var riktigt laglig framgick då larmet gick. En kille kom springande längs gatan och ropade något, blixtsnabbt slogs bagageluckor fulla med sandaler och t-shirts igen och lådor med alla möjliga varor försvann spårlöst. Någon minut senare när en polisbil rullat förbi fortsatte kommersen som tidigare. På kvällen blev vi lockade till reggaekonsert. I insläppet som vaktades av ett tjugotal beväpnade vakter blev vi visiterade med metalldetektorer och inne på det jättelika konsertområdet var det nästan helt tomt. Vi insåg att vi nog var lite tidiga (20.00) eller så var det hela en stor flopp. Omkring 1.00 hade ca 500 personer samlats men konserten ännu inte börjat, halva vår styrka tröttnade och tog taxi hem. Strax efter 2 drog det i gång och en del lokala artister fick visa vad de kunde, konsertens dragplåster från Jamaica dök dock aldrig upp.

19/6 Midsommar
Vi bestämde att Midsommarafton skulle firas i en mer avskild vik i närheten. Nog kunde det vara kul med lite fler svenskar i sällskap så vi kryssade runt mellan de ankrade båtarna och letade. Några hade nog varit ute lite för länge och tydligen helt missat festtillfället. I Scotland Bay återsåg vi Margareta och Bengt på ”Good run” som vi tidigare träffat på Martinique. De kom över på lunch och en präktig sillbuffé dukades upp tillsammans med Janssons frestelse. Margareta och Bengt plockade lägligt fram en karta souvenirflaskor med svenska nubbar och en gitarr. Då Bengt bara kunde B-moll tog Henrik över och kompade till allt från Taube till Ebba Grön. På kvällen grillades det i land och vi fick nu också sällskap av ett par från tyska kuttern ”Olav Tryggvason”. Namnlikhetn med familjen Klemmings båt från Lysekil var ingen slump eftersom även den från början var byggd av det tyska paret. Enligt tradition dansades små grodorna, jag har en gammal moster och andra danser, för att göra det lite mer ”local” bytte vi midsommarstången mot en palm.

20/6 Lepra ön
Efter ett stort nederlag i kapprodd mot Oalv Tryggvasons ungar begav vi oss mot Chacachacare island. Ön hade fram till slutet av 60-talet använts som karantänsö för Lepra (spetälska) smittade. Sedan ett botemedel blev känt övergavs ön och dess byggnader helt åt naturen.

21/6 Fina hus
Dagen ägnades åt att utforska de stora tomma husen som tidigare använts för vård och bostäder för de sjuka samt som hem för de nunnor som var personal. Det kändes egendomligt att dessa stora och fortfarande fina hus var lämnade åt sitt öde. På kvällen gick vi till en enslig vik på ön Gaspar Gande. Här fiskade vi från båten och visst nafsades det på vårt agn som bestod av matjesill från Kungshamn. Någon fiskmiddag blev det dock inte.

22/6 Småskurkar
I dag gick vi in till marina i Chaguaramas för att under några dagar utforska mer av Trinidad. Stefan som inte var nöjd med sina dreadlocks konsulterade en riktig rastaman som tog med sig honom och Emil långt upp i skogen och plockade blad. Bladen krossades i vatten som sedan silades genom ett par byxor, vätskan skulle användas i stället för schampo. De fick sedan följa med hem och lyssna på musik och läsa i en bok om rastakulturen. Vi andra åkte in till Port of Spain för att shoppa. Fredrik träffade en trevlig kille som hade flickvän i Stockholm och som kunde fixa en steelpan för en tredjedel av nypriset om vi mötte honom i en mörk gränd i lasthamnen mitt i natten. Vi stötte sedan på en annan kille som förklarade att killen vi nyss mött var storskurk. Vi slog följe till ett lunchställe men under vägen fick vi hintar av folk att även detta var en skummis. Trötta på att inte kunna lita på någon gick vi själva till ett kafé. På kvällen insåg Stefan att det toviga håret aldrig skulle bli några snygga dreeds så vi försökte få ur dom för att gå till en frisörsalong och börja om på nytt. Efter att ha tovat upp i några timmar kom en städerska förbi, vi frågade om hon kunde sådant här och det visade sig att hon hade magiska fingrar. Hon tog upp hälften av tovorna och lovade att hjälpa till med resten i morgon.

23/6 Sightseeing
Denna dag skulle ägnas åt att se mer av inlandet på ön. Efter att ha prutat ner taxipriset till hälften for vi hela gänget i en skåpbil mot Maracas Falls. 30 minuters promenad genom regnskog med möjlighet att plocka såväl mango som kakaofrukter tog oss till foten av landets högsta vattenfall. Här kunde vi piskas av dropparna som föll fritt i 90 meter innan det var dags att gå tillbaks till bilen. Till lunch åt vi Roti, en indisk rätt bestående av bröd med olika fyllning. På TV såg vi Norge piska Brasilien i fotbollsVM till trinidadianernas förtret och vårt jubel. Innan solnedgången for vi ut i ”paddanliknande” båtar i Caronis träskmarker. Vi skulle få se Trinidads nationalfågel Scarlet Ibis återvända till sina häckningsplatser i solnedgången. Mer intressant var dock de ormar som slingrade sig i träden. Efter färden stod det också klart att det vi tidigare kallat bara mangroveträd kunde delas in i röda, vita och svarta arter. Sista stoppet blev en stor supermarket där vi handlade mat för de närmaste veckorna och rompunch till kvällens avskedsfest för Henrik som lämnar oss i morgon.

24/6 Henrik flyger hem
När Henrik tog taxi till flyget åkte jag och Peter med in till stan för att köpa den steelpan jag äntligen bestämt mig för. Vi passade även på att besöka ett litet zoo där de hade massor av exotiska djur som exemelvis apor, ormar, krokodiler, fåglar, sköldpaddor & jätteuttrar. De hade även ett djur jag aldrig hade sett förut, det såg ut som en blandning av häst och gris. Stefan fick riktiga dreads på frisörsalongen och dom andra städade båten.

25/6 Mot Tobago
Nu hade ett problem dykt upp för mig, hur får man hem en stor stötkänslig plåtskål till Sverige? Jag beslutade att bygga en trälåda och skicka den som resväska med Peter. Medan jag fixade trä åkte dom andra in till zoo för att spana in djuren. När alla var tillbaks gav vi oss iväg mot Tobago. Trinidad och Tobago är ett land men det märks knappt på klareringen, vi skulle ha klarerat ut till Tobago där vi skulle seglat till huvudstaden för att klarera in och sedan dit igen för att klarera ut till Margarita. Eftersom detta skulle ta minst halva vår Tobagovistelse i anspråk chansade vi och klarerade ut direkt till Margarita. Tobago blev ett mellanstopp trots att det låg åt andra hållet. När vi kört motor i ett par timmar möttes vi av riktigt konstiga vågor från olika håll. En teori hur dessa obehagliga vågor uppstod är att atlantens dyningar mötte en tidvattenström som pressade sig upp mellan Trinidad och Venezuelas fastland. Efter ett par timmar lugnade havet ner sig något och i gryningen ankrade vi upp vid Pigeon Point på Tobagos västra spets..

26/6 Sverige?
Vid Pigeon Point ligger en av Tabogos finaste stränder. Vi åkte in dit för att sola och bada, det visade sig att de två tjejerna som låg bredvid oss var Maria och Anna från Sverige. Det dök upp fler svenskar varav en kille såg ut att vara hämtad ur en svensk actionfilm, förmodligen Mikael Persbrandt från bl a de senaste Beck filmerna. Utanför stranden låg ett stort korallrev som bjöd på fantastisk snorkling. Jag kom tillsammans med Fredrik och Elisabeth in i ett stim med tusentals småfisk, det var så tätt att man inte såg botten igenom. Plötsligt dök det upp ett tiotal stora silverfärgade fiskar med spetsiga fenor. Jag blev lite chockad och skrek till i snorkeln vilket resulterade i att Elisabeth simmade i raketfart mot båten tills Fredrik fick stopp på henne. Vet inte vad det var för fiskar, förmodligen ”hot tuna”.

27/6 Fortsatt sol, bad & snorkling