Del 8 - I Västindien.

28/6 Sunday school party
Stefan och Emil rodde in till land för att åka på ösightseeing med Anna och Maria medan vi andra skulle flytta båten till Bucco Bay där vi skulle träffas senare. På vägen skulle Peter sätta ihop dingemotorns förgasare som vi haft isär för rengöring. I fel ögonblick kom en stor våg och en väsentlig del av förgasaren flög överbord. Peter tog det mycket personligt och bekymrade sig för hur han skulle få tag på en ny del. När vi ankrat upp och beklagat oss för hur dålig ”Doyle Piloten” var just här rodde vi in till land. Efter ett kort samtal med en turistguide konstaterade vi att vi var i fel vik, Fredrik och jag rodde ut för att flytta båten medan de andra gick landvägen för att möta Emil, Maria, Anna och Stefan. När vi hittat rätt vik stämde Piloten mycket bättre och vi var skyldiga Doyle en ursäkt. Byn Bucco är pytteliten med några hus, en affär och ett par restauranger men på söndagkvällar kommer halva öns befolkning hit för att festa. Vi träffade en kille som hette Brandon och bodde i byn. Han blev vår personliga guide och visade oss runt i byn. Hög musik och god stämning var det hela natten och fram på morgonkvisten körde Brandon hem Anna och Maria till deras hotell.

29/6 Mot Margarita
På morgonen kom Brandon ut till båten precis klockan 9.00 som var bestämt dagen innan. De som orkade skulle åka med in och handla. För det första ville vi ha lite färsk mat till seglingen och Peter var på jakt efter förgasardelen. Eftersom Bucco hade ett begränsat utbud åkte Elisabeth, Veronika & Peter med Brandon till öns huvudstad Scarborough. Här fann de färsk frukt och grönt på marknaden men ingen motordel. De morgonpigga var även hemma hos Brandon och tittade på hans tre hus, djur och fruktträdgård. Vid lunch startade vi seglingen, nu med medvind, medström och fullt ställ. Förutom att ett block till preventorgajen gick sönder mitt i natten flöt seglingen bra.

30/6 Margarita igen
Sent på eftermiddagen kom vi fram och la oss i en marina för att ladda el. Eftersom detta var sista natten med gänget för Emil och Stefan gick vi ut på ett trendigt ställe i närheten. Restaurangen som hette Senior Frog’s hade även en egen klädkollektion. Efter en paraplydrink fortfarande utan paraply åkte några av oss vidare till stan medan resten gick hem och sov.

1/7 Stefan och Emil flyger hem
När avskedet var avklarat delade vi upp oss i inköpslag. Jag, Peter och Linn gav oss iväg till Yamaha handlaren på ön för att få tag på den magiska förgasardelen men utan resultat. När vi senare var i en stormarknad där dom byggde om en monter hittade jag en aluminiumbit i en verktygslåda. Efter lite charader fick vi biten och började fundera på hur vi skulle tillverka delen. Medan vi handlade konserver, dricka och ”fiskarrom” hade de andra handlat färskvaror, bland annat en stor bit oxfilé som vi kalasade på under kvällen.

2/7 Mot Blanquilla
Seglade först till Juangirego på norra sidan av Margarita där vi gick ut och åt en gudomligt god glass och drack kaffe för att ladda upp för nattens segling. Natten bjöd på mycket blixtar på avstånd men fint väder hos oss.

3-5/7 På Blanquilla
Vi skulle ligga i samma vik vi tidigare legat ensamma med Tryggvason. Något överraskade blev vi när det låg ett tiotal segelbåtar och några fiskebåtar här redan, förmodligen har orkansäsongen i norra karibien lockat båtarna hit. Eftersom alla trivdes bra stannade vi här i tre dagar. Våra egna fiskeförsök har fortfarande inte gett resultat men de romflaskor vi köpt för 9 kronor på Isla Margarita gick bra att byta mot fisk med de lokala fiskargubbarna. Vi fick även levande agn att fiska med och när tjejerna inte lyckades bogsera tillbaka brädan med dingen efter vindsurfingförsök fick gubbarna rycka ut. Den danska båten ”Condor” berättade för oss om deras segling på Amazonas med bifloder. Vi fick även hälsa på deras skeppsapa ”Chicka”. Peter hade med bågfil och drillborr lyckats tillverka en ny förgasardel av aluminiumbiten vi fått, den fungerade och han verkade mycket gladare igen. På dagarna gällde sol, bad och upptäcktsfärder. Vi såg sköldpaddor, rovfåglar och meterlånga ödlor men det konstigaste var nog den enda fisken vi fick på kroken, den hade fenor stora som vingar och även ben.

6/7 Seglar mot Tortuga

7/7 Vrakviken
Vi ankrade upp i en vik på öns nordvästra hörn i skydd av ett korallrev och en smal landremsa. Längs hela viken gick en kilometerlång vit sandstrand och i båda ändarna låg gamla segelbåtsvrak. Det var ganska spännande att kliva in i de tomma skroven och tankarna gick lite tillbaks till när vi köpte vårt skrov som numera är en välutrustad långfärdsbåt. Vi träffade även här fiskegubbar men de kunde inte erbjuda någon fisk idag, däremot fick vi ett isblock som blev till iskallt vinbål som avnjöts med chips på den varma stranden.

8/7 Fest med fiskarna
Idag hade våra vänner varit ute och fiskat och två av dom kom översimmande med ett knippe fisk som de rensade och fjällade åt oss. Som tack för fisken bjöd vi över dom på fest på kvällen. Fransesco och Ricardo som de hette kom över senare och vi grillade fisken och hade trevligt tillsammans.

9/7 Båtvård
Dagen ägnades åt båtvård. Däck, skrov och rostfritt tvättades och polerades. Även i dag fick vi fisk av båtgrannarna till middagen.

10/7 Mot Marina de Caraballeda
Efter en härlig eftermiddagssegling längs Tortugas norra kust ankrade vi upp vid Tortuguillas (ett par småöar väster om Tortuga) där vi åt middag innan nattens segling mot målet.

11/7 I hamn igen
Vid lunchtid kom vi fram till Marina de Caraballeda på Venezuelas fastland. Vi valde denna hamn eftersom det är den fritidbåtsmarina som ligger närmast Caracas flyglats. Det var nu sista kvällen med gäster ombord och i morgon blir vi bara två kvar. Som avslutning gick vi på en BBQ restaurang där de serverades feta biffar och de största fläskfilébitar jag skådat. Mätta och belåtna gick vi till marinans bar för att pröva drinkarna. Fredrik beställde en drink som skulle innehålla jordgubbs- och annanasjuice skiktat i två lager. Då detta visade sig praktiskt omöjligt fick han tillslut en drink av varje sort.

12/7 Final i fotbolls VM och hemresa för några
Dagen ägnades åt packning och utstädning av båten. Jag fixade även de sista detaljerna på den trälåda som skulle frakta hem min steelpan. Efter inmätning visade det sig att totalmåttet på lådan överskred maxmåttet för en resväska med 2 cm, men jag chansar. I båten bredvid hade en liten TV riggats upp och ägaren hade bjudit ner hela släkten för att grilla och se på fotbollsfinalen. Vi blev också inbjudna dit och att vi var de enda som hejade på Frankrike framgick rätt snart. Suckarna hos sydamerikanerna blev bara tyngre och tyngre för varje mål medans vår gastuta gick för fullt. Vive lá France. När vi tagit avsked från hemvändarna gick jag och Fredrik till stan och spelade biljard.

13/7 Mulan
De sista dagarna innan jag åker hem är det meningen att båten ska förberedas för att nya besättningar ska kunna ta över. Då vi inte vill ligga här i över 10 dagar, beslutade vi oss för att göra det som måste göras här på plats så fort som möjligt för att sedan kunna segla runt lite. Dyntygen som nu varit med ett tag lämnades in för tvätt och diverse reservdelar jagades på stan. På kvällen gick vi ut på ankar och tog båten in för att gå på bio. På hotell Sheraton visades den senaste Disneyfilmen Mulan. Trots att den var dubbad på spanska förstod vi storyn ganska bra.

14/7 Handlade mat och hämtade tvätten

15/7 Mot Chichirivichi
På dagen seglade vi till Caracas stora hamnstad la Guaira för att klarera in i området. Att hamnen sällan besöks av fritidsbåtar fick Fredrik erfara på tullen där de inte hade en aning om hur de skulle gå till väga. Till slut fick han i alla fall en stämpel på vår egenhändigt designade ”crewlist” och kunde ge oss iväg. Natten bjöd på medvindssegling och enbart genuan räckte för att hålla god fart på den ca 90 distans långa seglingen österut.

16/7 Indian site
Utanför byn Chichirivichi låg flera så kallade paradisöar med sandstränder och palmer. Vi fortsatte dock förbi byn in i en stor bukt som kantades av mangrov träd. Bergen runt omring bestod delvis av kalksten och hade fått riktigt mäktiga formationer under årens lopp. Vi ankrade upp vid Indian site som var en före detta grotta där indianer levt omkring 3500 år före Kristus. Vi gick i land och tittade på hällristningar från indiantiden och klättrade lite på de häftiga klippformationerna. Efter det tog vi dingen till en annan vik som hade någon form av religiös betydelse. På alla klippavsatser stod statyer, krucifix och andra saker som tillbads. På eftermiddagen lackade vi delar av inredningen och polerade lite på utsidan.

17/7 Båtinvasion
Vid halv två på dagen ropade Fredrik ner till mig att nu blir det invasion. När jag kom upp på däck såg jag vad han menade. I horisonten kom närmare hundra små öppna motorbåtar mot oss. När de kom fram till vår båt körde de i cirklar och vissa av båtarna ankrade upp. I varje båt satt 3-20 som festade hoppade i och badade och verkade ha det allmänt roligt. En halvtimme senare åkte all båtar tillbaks igen. Vad detta var för händelse ville vi få reda på och tog båten in till byn Chichirivichi för att få svar. I byn hade det ordnats stor fest på torget och vi fick reda på att ”Carmen” (the mother of the bay) firades under tre dagar. Den korta visiten i bukten vi låg med båten var alltså en del i dessa festligheter.

18/7 Morrocoy national park
Det var nu dags att ta sig tillbaks mot Caracas för att möta upp Martin Rådbo som ska ta över som skeppare i två månader. Första biten körde vi motor genom Morrocoy national parks yttre skärgård. Även den bestod av paradisöar som endast beboddes av turister med parasoller under dagarna men låg öde på nätterna. Hade vi haft lite mer tid skulle ett par veckor lätt kunnat spenderas här. Sedan fick vi en härlig segling fram till solnedgången. Nu fick vi ta ner seglen och köra motor så nära kusten vi vågade för att undvika motströmmen som går en bit ut. Senare ankrade vi upp i en skyddad vik i Ense Cata.

19/7 Motor längs kusten, ankrade upp i Caraballeda på kvällen

20/7 Martin & Dag
På förmiddagen gick vi in i marinan igen för att möta upp Martin. När han kom hade han en norsk kompis med sig. De sa att de träffats på flyget och Dag som norrmannen hette tyckte att det här med segling lät spännande. Vi gick på berättelsen men efter ett tag avslöjade de att de hitta varandra via internet.

21/7 Generatorn stendöd
Martin som älskar att meka började gå igenom anslutningarna till motorns generator. Den har laddat dåligt de senaste veckorna så han skulle se om det var någon kortslutning eller liknande någon stans. När han skruvade ihop alltihop glömde han en isoleringsbricka mellan utgående plus och minus, det kan man kalla kortslutning. Ni som är någorlunda insatta i motorelektonik förstår säkert att Martins första manöver ombord var att bränna generatorn. För övrigt slipades gasoltankarna och målades om och riggspänningen gicks igenom.

22/7 Ny generator
Efter några misslyckade försök att få generatorn lagad någon stans köpte vi en ny. Den passade inte riktigt men med hjälp av vinkelslip och några distansmuttrar fick vi fast den hyfsat. Efter en del omkopplingar i laddningssystemet var det dags att pröva. Motorn startades och bättre laddningsspänning än någonsin mättes upp. Inget ont som inte för något gått med sig skulle man kunna säga.

23/7 Jag flyger hem
Nu flyger jag hem medan Fredrik är kvar i 10 dagar för att fixa det sista mekandet och gå igenom båten med Martin. Förmodligen seglar dom ut till Aves Islands för att segla, snorkla, sola och bada. På det stora flygplanet fanns TV skärmar där jag kunde följa planets väg över världskartan. Ganska fantastiskt att se hur cirka tre månaders segling klaras av på mindre än tolv timmar. Men känslan av att segla med vinden på ett öppet hav går inte riktigt att jämföra med att flyga i över 1000 km/h på 11000 meters höjd.

24/7 Hemma igen
Hur var det då att komma hem igen efter 8 månader? Att få träffa alla människor man saknat och se allt som länge känts så avlägset var en härlig känsla. Men på något sätt känns det som om tiden har stått stilla i Sverige. Så när som på en gigantisk säkerhetsnål på Skanskaskrapan vid lilla bommen och att det nu är sommar var allt sig likt i Göteborg. Om man hela tiden reser och får nya intryck från olika delar av världen händer det mycket på kort tid, och kanske hade man förväntat sig att lika mycket skulle ha hänt här hemma när man var borta. Det hade det inte i min omgivning och detta bidrog till att det bara efter några timmar kändes som om jag aldrig varit borta.

Vi vill i detta brev passa på att tacka alla som på något sätt har hjälpt till att göra båtbygget och den oförglömliga resan möjlig att genomföra. Tack, tack och åter tack. Ett extra stort tack vill vi ge till följande personer och företag: Våra föräldrar och flickvänner.

Vi vill också tacka alla som visat intresse och följt oss via resebreven samt de vänner som hälsat på oss på Canarieöarna, i Västindien och i Venezuela.

Johan Hansson ”Attuttalör”